Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Det hedniska begreppet önd, tolkat utifrån ett stavperspektiv

HedendomPosted by Angerboda Wed, January 11, 2017 01:48:02
När det gäller skapandet av människorna enligt den nordiska mytologin så finns det i princip två källor. Den främsta källan är Valans spådom, vilket enligt mig är det mest episka verket inom den nordiska mytskatten. Man skulle kunna spendera en livstid att studera detta verk och följa upp de trådar som finns i denna myt; och det skulle ge en fullgod skolning inom norrön andlighet. Den andra källan är Snorres s.k. prosaiska Edda. Detta verk är också essentiellt för den litterära förståelsen av Nordisk mytologi, men det är färgat av medeltida kristna influenser. Man måste alltså vara på vakt när man handskas med Snorres beskrivningar.

Vers 17 och 18 i Valans spådom beskriver gudarna och människornas första möte:

17.
Tills ur den skaran
trenne asar,
kraftiga och kärleksfulla,
kommo till ett hus.
De funno på land
föga förmående (lítt megandi)
Ask och Embla
utan livsmål. (örlöglausa)

18.
Ande de ej ägde, (Önd)
omdöme ej hade,
ej livssaft, ej läte,
ej livlig färg.
Ande gav Oden,
omdöme Höner,
livssaft gav Lodur
och livlig färg.

I texten ovan har jag klippt in tre nyckelbegrepp på originalspråk, det finns även ett par begrepp till i denna text som jag lämnar därhän. De tre begrepp jag har markerat är essentiella för att förstå vad dessa strofer försöker att förmedla. Däremot kommer jag enbart att beskriva ett av dessa begrepp i denna text, nämligen Önd. De andra hoppas jag kunna återkomma till vid annat tillfälle.

En vanlig uppfattning är att Ask och Embla är trästockar som modelleras om till människor av gudarna, men som vi ser i stroferna här ovan så finns det inget som tyder på det; annat än att Ask är ett trädslag. Embla är inte fullständigt tolkat så vitt jag vet, men etymologer brukar föreslå ett trädslag även i detta fall, nämligen alm.

Uppfattningen att de första människorna skapades av träd kommer från Snorres yngre Edda, och som redan nämnt finns det all anledning att ha ett kritiskt förhållningssätt till detta verk. Nordisk hedendom är dock en trädkult på många sätt, det är således ingen slump att de första människorna beskrivs med namn från trädslag. Men jag uppfattar att man tar det lite för långt om man påstår att de första människorna fysiskt var komna ur trä.

Utifrån ovanstående verser kan man alltså få uppfattningen att människorna i någon form redan existerade, men att gudarna gav dem gåvor och fulländade skapelsen. Vilket ytterligare stärks av strof tio i Valans spådom som berättar hur dvärgarna skapade många människor av jord.

Oden gav människorna gåvan önd, som vid en modernisering av språket översätts till ande. Detta är en riktig översättning, men vissa aspekter av begreppet försvinner. Dessa avser jag att reda ut i denna text.

Önd hör etymologiskt ihop med båda de moderna orden ande och att andas. Roten skall vara det indoeuropeiska ordet an; att blåsa. Språkligt råder det alltså inga tvivel om att anden hänger ihop med andningen och vise versa. Det här är det närmaste ett begrepp om en själ som vi har enligt den nordiska mytologin, och i fornnordiska verkar ordet kunna åsyfta både liv och själ. I vårt moderna svenska språk så har vi alltså inte kunnat separera begreppen; jag har en ande och jag andas.

Man kan utifrån ovanstående strof uppfatta att Oden blåser liv i människorna och därigenom ger han dem även ande. Inom stav är Oden förövrigt knuten till just elementet luft. Att andas blir i sig att hedra Oden och den gåva han gett oss.

Det viktigaste bruket inom stav är de s.k. runställningarna, en ritual som flyter över många olika lager; praktiska såväl som andliga och kanske rent av religiösa. Ett av målen med runställningarna är att utveckla en djupare andning jämfört med hur många människor andas idag. Inom stav ses andningen som nyckeln till både stridskonst och andligt arbete, korrekt andning stärker oss på alla sätt. Stavs runställningar är i sin essens alltså en metod att stärka vår önd; och därmed vår förmåga att dra nytta av de gåvor Oden enligt myterna gav de första människorna.

Den som inte kan andas korrekt är i praktiken en träl. Innan Ask och Embla fick Önd så var de utan livsmål, eller örlogslösa, förenklat beskrivet så saknade de öde. Den som vill följa en hednisk väg, bör enligt min uppfattning utveckla sin andning. Inom stav har vi vår metodik, men det finns gott om andra tekniker tillgängliga som man kan använda sig av.



  • Comments(0)