Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Kampkonst, hedendom och schamanism

StavPosted by Angerboda Thu, July 30, 2015 00:46:58
När jag träffar folk med en bakgrund i hedendomen så frågar de ibland om schamanska inslag i stav. Jag tänkte därför beskriva kopplingen mellan nordisk mytologi och schamanism, samt schamanska aspekter av stav. Jag kommer även att beskriva delar av stavs verktygslåda, utan att gå in i detalj på hur de fungerar.

Schamanism kan beskrivas som en naturreligion som har brukats av folk i alla delar av världen, många religioner bygger på schamanism i olika grad. Man kan till och med hitta inslag med schamanska förtecken i nya testamentet. Den egentliga schamanismen har liknande drag oavsett var i världen den utövas, man kan se det som att schamanism är det närmaste vi har en gemensam urreligion.

Schamanen ägnar sig åt sinnesvidgande tekniker för att få kontakt med det som är dolt för oss människor i normala fall. Schamanen är en helare som genom kontakt med andevärden kan hjälpa människor i omgivningen. Det som fascinerar folk mest är när schamanen sätter sig i trans för att nå vad som uppfattas vara andra världar. Syftet med dessa resor kan vara allt från att ta reda på var jägarna skall söka bytesdjuren till kunskap om hur man skall bota någon som är sjuk.


Inuitisk schaman- bilden är tagen på historiska museet i Oslo, juli 2015.



Schamanism har praktiserats både av samer och nordbor i Skandinavien. Samerna är besläktade med de Sibiriska nomadfolken, och i förlängningen med Amerikas ursprungsbefolkning. Dessa folkgrupper har flitigt praktiserat schamanism, och det är därför ett vanligt antagande att nordbornas kunskap om schamanism kom via samerna. Detta är nog inte är hela sanningen, även om det finns omnämnt i bevarade källor att man hade ett utbyte. Det finns stora skillnader i synen på schamanism mellan samer och nordbor; hos samerna var nåjden (schamanen) alltid en man och kvinnor ansågs olämpliga att utöva schamanism. Kvinnor fick exempelvis inte beröra den så kallade trolltrumman, de fick inte heller besöka heliga platser med så kallade seitar. Hos nordborna däremot så sågs sejden som feminin och utövades generellt av en kvinna, en så kallad völva. Det sågs som omanligt att utöva sejd, även om det fanns manliga utövare.

Schamanism utövades även i södra Europa, bland annat praktiserade oraklen i Delfi schamanism i någon form. Det råder ingen tvekan om att det redan långt tillbaks i tiden förekom ett utbyte mellan södra och norra Europa. Ölänningarna hade exempelvis långtgående kontakter med romarriket.

Den folkgrupp som benämns som hunner hade tydliga schamanska inslag i sin kult. Hunnerna var ett eurasiskt nomadfolk, dessa folk praktiserar ännu schamanism. I den vikingatida handelsstaden Birka så har man hittat influenser från hunnerna; bågskyttarna i garnisonen som skulle försvara staden använde utrustning som tydligt var påverkade av hunnernas bågskytte. Det kulturella utbytet med hunnerna begränsades sannolikt inte till bågskytte; det finns flera akademiker som argumenterar för hunniska influenser i den nordiska tankevärlden, bland annat i synen på Oden.

Inom nyhedniska kretsar så brukar det ibland dyka upp en debatt om huruvida schamanismen egentligen är en del av hedendomen. De som uttalat ägnar sig åt sejd är ofta andliga anarkister, deras bruk är influerat från alla möjliga håll där man har kunnat norpa tankar och tekniker. Denna sejd är återskapad och delvis baserad på de knapphändiga beskrivningar av sejdritualer som finns i källorna. Eftersom materialet inte är heltäckande så måste man då vända sig till andra traditioner för att fylla ut det som saknas. Sejd är till sin natur gränslös, de som hänger sig åt det kan ibland tappa kontakten med ramverket inom nordisk mytologi. Detta skapar en misstro bland de som inte ägnar sig åt sejd, och det leder till att vissa ifrågasätter om sejd och schamanism är att betrakta som en del av den forna seden. Viktiga delar av nordisk mytologi är dock tydligt påverkad av schamanska föreställningar.


Myterna

I myterna finns det många referenser till schamanism. Ett tydligt exempel är berättelsen om hur Oden hänger sig själv på världsträdet, och offrar sig själv åt sig själv. I nio dygn hänger Oden på världsträdet och skådar ned i djupet, detta leder till att han finner kunskap om runorna. Det är en tydlig schamanistisk initiationsrit att genomgå en rituell död; man uppfattar att man måste dö, om så bara rituellt, för att nå de djupare insikterna. Oden har även förmågan att väcka de döda för att tvinga dem att avslöja kunskap från dödsriket, vilket är en tydlig schamanistisk egenskap. Det är många myter om den gamle som har schamanska förtecken.

I Loketrätan säger Loke följande till Oden:

"Också sejd man sade dig öva på Samsö, du valors vidskepelse brukte; i gestalt av trollkarl du strövade kring världen; det för skamlig omanlighet skattas.” – synen på män som utövade sejd var alltså inte oproblematisk, inte ens när det handlade om allfadern.

Det finns flera berättelser i den nordiska mytskatten som berättar om hur man på olika sätt söker visdom och kunskap i underjorden. Ett exempel är Hyndlas sång. I denna berättelse så leder ett rituellt offer till en resa med Fröja till underjorden, där gudinnan Hel avslöjar hemligheter. Hyndlas sång kan även den ses som en beskrivning av en initiationsrit.

En av de viktigaste nordiska myterna är Völvans spådom, en völva var schamanistisk prästinna. I Völvans spådom beskrivs världens skapelse och dess undergång. Det är en av de mest fascinerande myter man kan studera.

Det finns så många exempel på schamanistisk påverkan i den nordiska mytskatten; att det inte är en överdrift att hävda att den nordiska mytologin bygger på schamanistiska föreställningar. Det går alltså inte att särskilja sejd och sed på det sätt som en del har försökt att göra, även om jag är helt införstådd med varför man har känt att det är angeläget. En avgörande skillnad mellan myterna och sejden; är att myterna är strukturerade och går att överföra i sin helhet. Jag återkommer till det senare.




Stav

Schamanism är mer än sejd och inom stav finns mycket som relaterar till schamanism. Ett av de tydligaste schamanistiska inslagen är bruket av följor eller fylgjor. Inom stavtraditionen finns flera former av följor, dessa är både andliga och psykologiska hjälpmedel för utövaren. Vissa former av följor manifesterar sig i djurform; denna typ av kraftdjur har vi alla en medveten eller omedveten koppling till. Kraftdjur är någonting som är grundläggande inom schamanism och jag tror inte att det finns en enda schamanistisk tradition som saknar kraftdjur.

Följorna är även relevanta när det kommer till stridskonsten i stav. Ens djurfölja manifesterar sig på olika sätt beroende på den egna personligheten, därmed kommer bärare av olika följor att agera olika i en konflikt. I flera myter och Isländska sagor så finns följor omnämnda i samband med strid, dessa tar uppfattningen om följorna betydligt längre än vi gör i stav. I myter och sagor finns till och med exempel på hamnskfite, det vill säga att man tar formen av sin följa.

Inom stav så finns det en omfattande förteckning över följor och dess egenskaper. En del följor finns beskrivna i de nedtecknade myterna, exempelvis Tors bockar och Fröjas katter. Men långt ifrån alla följor som finns inom stav är beskrivna i de bevarade myterna. Inom stav finns det även en tydligare uppfattning om följornas funktion än vad man kan uppfatta från de bevarade myterna. Stavkunskapen om följorna måste en gång i tiden ha inhämtats med schamanistiskt bruk. Jag är övertygad om att detta är en mycket gammal del av traditionen.

Det mest essentiella inom stav är de så kallade runställningarna, detta är en daglig ritual som kan liknas vid yoga eller tai chi. Runställningarna har flera schamanska aspekter och de hjälper till att sätta utövaren i ett meditativt tillstånd, vilket inverkar både andligt och på stridskonsten.

En annan viktig aspekt av runställningarna är att de utgör en form av andningsövningar. Andningsövningar av olika slag är universellt schamanska, i schamanistiska läror är det väldigt viktigt att kunna andas korrekt. Det finns tre s.k. galderformer av runställningarna där man använder rösten, för att ytterligare förstärka effekten i önskad riktning. De olika galderformerna hjälper till att utveckla olika typer av andning och mentala tillstånd, de används utifrån utövarens behov och syfte. Hersens (krigarens) galder är således väldigt annorlunda från jarlens (prästen och filosofens) galder.

Runställningarna anses förstärka utövarens megin, det vill säga kraft och livsenergi, vilket är viktigt när det kommer till stridskonst. Inom vissa traditioner uppfattar man även att en stark megin är nödvändig för att kunna skåda in i det fördolda. Även i något så världsligt som en konfrontation så kan utfallet vara resultatet av den ena partens förmåga att läsa situationen och uppfatta det underliggande.

Vi har en bevarad tradition av locksejd inom stav, egentligen är detta en parallell tradition till det som vi definierar som stav. Personligen uppfattar jag att mycket kunskap inom stav stammar från detta bruk, jag tycker därför inte att man skall separera dem för mycket. Förenklat så uppfattar vi stav och galder som maskulint, det är logiskt och systematiserat och går att lära sig genom övning och repetition, precis som mytologin som jag nämnde tidigare. Locksejd uppfattar vi däremot som feminint och intuitivt. Antingen har man förmågan att utöva locksejd, eller så har man det inte. Jag bör nämna att uppdelningen mellan maskulint och feminint inte nödvändigtvis syftar på utövarens könstillhörighet. Hela den nordiska mytologin bygger på dynamiken mellan olika element och energiväxlingen mellan feminina och maskulina krafter.

Syftet med locksejd är att sätta sig i trans och därmed få kontakt med sitt undermedvetna, vissa tänker sig att man besöker andra metafysiska världar. Stavs locksejd är mig veterligen den enda form av sejd idag som gör anspråk på att vara en del av en äldre tradition, där man sätter sig i trans utan att använda en samisk trolltrumma. Jag har noterat en attitydsskillnad mellan stavutövare och många nyschamaner. Stavutövare har ofta stor respekt för locksejd och många undviker helst att ägna sig åt det; man upplever att det får påtagliga följder för det egna psyket. Många nyschamaner verkar däremot ha en ”happy-go-lucky” attityd.

För ett par månader sedan så delgav en stavutövare mig en ganska intressant beskrivning av sin syn på sejd. Denna person menade att vi har en slöja mellan oss och de delar av vår omvärld som det inte är meningen att vi skall ta del av. Genom att utöva sejd så blir denna slöja tunnare, vilket kommer att påverka oss på olika sätt. Den dag som vi upplever att detta är jobbigt så kan vi kanske inte återgå till hur det var innan.

Örtmedicinen inom stav benämns som tensejd, ten betyder liten kvist eller skott. Vid första anblick är det motsägelsefullt att benämna örtmedicin som sejd. Benämningen beror delvis på att tensejd ses som ett feminint bruk inom traditionen, men det kan även ses som ett erkännande att mycket kunskap om örtmedicin härstammar från locksejd. Detta är dubbelverkande, kunskap om tensejd kan i sin tur hjälpa utövaren vid schamanistisk sejd.

En annan metod inom stav är ljusgalder, vilket kan beskrivas som en strukturerad metod att arbeta med sejd. Målet med ljusgalder är att komma i kontakt med våra undermedvetna kopplingar, metoden är mer skonsam än locksejd. Den erfarna utövaren kan arbeta med detta solitärt, man kan även guida andra med ljusgalder. Metoden kan användas terapeutiskt och har framgångsrikt använts för att hjälpa individer som lidit av depression. Ljusgalder har mycket gemensamt med schamanistiskt botande i andra kulturer, men man kan även se vissa likheter med modern hypnos.

Inom stav finns flera former av initiationer med schamanska inslag. Vissa initiationer är ganska transparanta, medan andra är mer konkreta; att skapa kontakt med sin följa är ett exempel på en tydlig initiation i systemet. Det finns även en levande tradition av utesittning inom stav och utesittningen har traditionellt använts som en initiation. Utesittning är ett känt begrepp utanför stavtraditionen, men inom stav finns en bevarad struktur, metod och syfte.

Den nordiska hedendomen är tydligt genomsyrad av schamanska tankegångar, och inom stav finns flera tekniker som kan beskrivas som schamanska. Det strukturerade schamanska arbetet kommer att hjälpa utövaren att utveckla en medvetenhet om vår omvärld och en insikt i att vi inte är väsensskilda från universum.

Det är däremot svårare att förutse effekterna av att utöva utpräglad sejd. Som jag nämnt är sejden gränslös, ägnar man sig åt sejd så bör man även ha en motvikt. Inom stav utgörs motvikten till sejd av det strukturerade arbetet. Det anses vara viktigt att sejdutövaren regelbundet utför runställningarna; då det hjälper en att behålla fokus, struktur och disciplin.

De som kommer i kontakt med stav är ofta fascinerade av sejd och frågar om det på ett tidigt stadium. Jag är av den bestämda åsikten att man inte skall försöka springa innan man kan gå, att regelbundet utföra runställningarna kommer i början att ha en påtaglig inverkan på utövaren. Efter hand kan man sedan fundera över om man vill prova sejd, men man skall nog beakta i vilken fas av livet man befinner sig innan man ger sig i kast med sejd.


Nedan följer lite Youtube klipp som jag vill rekommendera;

Ett videoklipp från Maria Kvilhaug som avhandlar Hyndluljóð ”Hyndlas sång”





Allen Pittman föreläser om universella schamanska uppfattningar. Allen är en välrenommerad kampkonstutövare, han har även bildat sig en uppfattning om stav och refererar till stav under föreläsningen. De första minuterna av föreläsningen är lite skakiga, men det blir intressant om man tar sig förbi det initiala stadiet.





Trailer- the horse boy. En familj tar sin autistiske son till Mongoliet.


















  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post16

Njords sallad

Tensejd och hälsaPosted by Angerboda Fri, July 10, 2015 17:15:41
Stav är ett holistiskt system, inom traditionen ingår en örtmedicinsk lära. Denna lära benämns som tensejd och följer samma principer som stav i övrigt. Det finns ett antal örter och växter systematiserade inom stav. Vi uppfattar att man genom rätt diet och leverne kan förebygga många hälsoproblem. Modern medicin kan vara livsavgörande, men ofta handlar det om en ”quick fix” som inte adresserar rotorsaken till problemen. Utifrån stavs filosofi är rotorsaken till ohälsa väldigt ofta att kroppen är i obalans. Örtmedicin är ett av mina svagare områden, men jag tänker ändå avhandla det på bloggen i de få fall jag har något att komma med.

Den här salladen arbetar efter stavs principer, men drar även kunskap om örtmedicin utanför systemet. Det är en sallad som är bra för tarmarna, den är fiberrik och får magen att arbeta. Dessutom motverkar den inälvsparasiter och magsjukebakterier.


Recept:

Skala och råriv ett par ekologiska rödbetor och ett par morötter på den grova sidan av ett rivjärn. Se gärna till att du får lite mer rödbetor än morötter. Riv även ned en liten rödlök. Pressa ned två klyftor färsk vitlök och rikligt med färskt krossad vitpeppar. Tillsätt 2-3 matskedar med äppelcidervinäger och ungefär lika mycket rapsolja. Avrunda med hjälp av generöst med honung.

Den här salladen kan med fördel serveras som komplement till kötträtter. Salladen smakar enligt mitt tycke gott och kan även serveras när man har gäster. Om man tillsätter crème fraiche så kommer salladen att påminna om coleslaw.

De flesta ingredienser i denna sallad har man använt i skandinavien sedan mycket lång tid- och namnet jag har valt på salladen kommer av att flera av ingredienserna är associerade med Njord inom stavs systematik.






  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post15

Loke- luften eller eldens gudomlighet?

HedendomPosted by Angerboda Tue, July 07, 2015 01:02:40

Inom stav finns fem element; luft, vatten, is, jord och eld. Alla de gudomligheter som är systematiserade inom stav är knutna till ett specifikt element. Loke är enligt stavmytologin associerad med luft, eller ofokuserad vind för att vara specifik. Oden å andra sidan är förknippad med riktad vind. Alla gudomligheter är även knutna till de fem klasser vi har inom systemet, Loke representerar trälklassen och Oden representerar kungen. Dessa två gudomligheter är varandras skuggor, precis som dessa två klasser.

Genom åren har jag många gånger stött på uppfattningen att Loke utgör någon sorts eldgudomlighet inom nordisk mytologi. Därför har jag emellanåt haft svårt att veta hur jag skall förhålla mig till vilket element som bäst representerar Loke; eld eller luft. För en tid sedan hamnade jag i en situation där jag var tvungen att reda ut detta, mina fortsatta mytologiska studier var beroende av att jag klargjorde det för mig själv. Jag valde därför att gå till källorna och undersöka vad som verkligen står om Loke i förhållande till elementen. Eftersom jag tror att denna fråga kan vara av vikt för andra än bara mig så delar jag därför med mig av det jag fann. Men jag vill poängtera att detta är ett blogginlägg och ingen akademisk uppsats. Det finns säkert saker jag inte har hittat och jag gör inte anspråk på att detta är en heltäckande utredning.

Det första jag vill nämna är ett viktigt binamn på Loke, nämligen Lopt, detta binamn förekommer på flera ställen i mytmaterialet. Lopt betyder kort och gott luft på fornisländska. Men Loke nämns även i samband med eld i flera passager i Eddorna, och dessa ligger till grund för att vissa uppfattar Loke som eldens gudomlighet. Jag tänkte gå igenom ett par av dessa passager.

Från Valans spådom, översättning Erik Brate:

51.
Skeppet far från öster;
över sjön skall Muspells
ledung komma,
och Loke styr.
Vidunders yngel
med ulven kommer;
med dem är Byleipts
broder i följe.

52.
Surt far från söder
med svedjande låga,
stridsgudars sol
av svärdet skiner.
Stenberg störta,
det stupar jättekvinnor;
trampa dödingar Hels väg,
och himmelen rämnar.


Sammanfattningsvis, när Loke styr Nagelfar från Öster så bryter sig Surt loss från Muspellhem i söder. Det framgår tydligt i bland annat Snorres Edda att Muspellhem är eldens hemvist, och befinner sig i polaritet med det som Snorre beskriver som Nifelhel. Verserna i Valans spådom kopplar visserligen ihop Loke med elden, men enbart indirekt, det viktiga här är att verserna skapar ett starkt band mellan Loke och Surt.

Låt oss titta i den yngre Eddan. Tor och Loke hamnar hos Utgårda Loke och blir utmanade i diverse styrkeprov som de inte klarar av. Utgårda Loke förleder dem med diverse trick. Om någon mot förmodan har missat sagan så uppmanar jag att läsa den. Vi förflyttar oss direkt till Lokes styrkeprov.

Tor färdas i österväg, översättning av Nils Fredrik Sander:

”Här bland oss må ingen vistas, som icke kan någon konst eller färdighet framför de flesta män.” Då svarade han, som senast gick in och som hette Loke: »Jag kan den idrott, som jag är färdig att genast visa, nämligen att här inne finnes ingen, som fortare än jag skall kunna äta upp sin mat.” Då svarade Utgårda-Loke: ”En idrott är detta nog, om du kan utföra den, och det skall man nu fresta.” Därpä kallade han från bänken den man, som hette Loge (låge), att träda fram å golfvet och försöka sig i täflan med Loke. Ett tråg vardt då framtaget, buret in på salsgolfvet och fylldt med kött. Loke satte sig vid den ena änden, men Loge vid den andra, och hvardera af dem åt som flitigast, så att de möttes i midten af tråget. Loke hade då ätit allt köttet af benen, men Loge hade ätit allt köttet tillika med benen och desslikes själfva tråget. Nu syntes ock alla, att Loke hade förlorat leken.”

Dagen efter när Tor och Loke lämnar Utgårda Loke så erkänner Utgårda Loke sitt taskspel, och det här är vad han säger om Lokes styrkeprov; ”Den första var den, då Loke gjorde sitt prof; han var mycket hungrig och åt häftigt; men han, som hette Loge (låge), var vådelden, hvilken förtärde så väl tråget som köttet.”

Loke har alltså tävlat mot vådelden, vilken han trots sin enorma aptit, aldrig kunde vinna över. Tänker man sig då Loke under binamnet Lopt så bli det ännu tydligare varför han inte kan vinna. Vinden och luften föder elden och gör bara att den brinner snabbare. Studerar man nordisk mytologi ingående så är det också tydligt att man återkommande beskriver motsatser och polariteter antingen genom gudomligheter eller genom element. Jag menar att det även är i denna kontext som vi skall se Lokes relation med Surt- Loke är vinden som föder elden. Surt hör hemma i söder, och kan ses som en metafor för den brännande sommarsolen. Om solen skapar en gräsbrand och om vinden ligger på så leder det lätt till ett inferno.

För att komplicera det en aning så är Loke trälarnas gudomlighet enligt stavmytologin. Loke utgör en skugga till Oden som i sin tur är gudarnas kung och kungarnas gud. Dessa två är tätt förbundna med varandra, och kan ses som två sidor av samma mynt. Oden, i egenskap av kung har tillgång till alla klasser och därmed alla element. Men främst förknippar vi honom med fokuserad vind, vilket även manifesterar sig i kungens applikationer i stavs stridskonst.

Man kan tänka sig att Loke precis som Oden kan ha kopplingar till andra element än luft, men skillnaden mellan trälen och kungen är att trälen är låst i sitt tillstånd. Jag uppfattar att Lokes relation till elden skall ses som sekundär. Har man en skogsbrand så är det sista man vill att det skall börja blåsa okontrollerat. Jag tror att uppfattningen om Lopts relation till elden precis som mycket annat grundar sig i att man inte har studerat myterna på djupet utan fastnat vid den första tanken. Nordisk mytologi är skriven metaforiskt och det med syftet att okunniga inte skall ha tillgång till alla lager. Det uppenbara är alltså inte alltid den självklara tolkningen.

Jag vill tillföra en annan källa där Loke och luftens symbiotiska förhållande till elden beskrivs, nämligen Höstlång, eller Haustlǫng. Denna drapa skapades av Tjodolf av Hvin i början av 900 talet. 20 strofer har bevarats i Snorres Edda, men drapan har varit större ursprungligen. Höstlång är en av de äldsta källorna där Loke nämns överhuvudtaget.

Höstlång, strof 11. Översättning; Anders Jacob D. Cnattingius:

”Fjällvargen (Thjasse) bad Meiles far (Oden),
Att honom lemna en god del
Af den helige maten;
Bad korp-Gudens Vän (Loke) blåsa på elden.
Den roflystne jättefursten
Sänkte sig ned,
När de redlige Gudar
Voro derifrån gångne.”

Här framgår det tydligt att Loke blåser på elden. I höstlånga finns även fler passager som på olika sätt förbinder gudomligheterna med element. Den gudomlighet som inom stav panteonet främst representerar elden är Tor- i Höstlånga finns även stöd för detta. I första och andra strofen står nämligen det att Tor kommer farande till striden;

”Efter honom all luften brann.
Och jorden från ena ändan till den andra
Med vind blef slagen”


Åter igen beskrivs det symbiotiska förhållandet mellan eld och luft, men denna gång är det elden som verkar spela huvudrollen.

För mig personligen står det ställt utom all rimlig tvivel att Lokes element är luft. Luften föder dock eld, därför nämns Loke återkommande i samband med eld, men man skall inte fastna i föreställningen att Lopt representerar elden. Vill man lära känna de djupare mytologiska lagren så är det viktigt att förstå vilka gudomligheter som relaterar till vilka element. Detta återspeglar sig nämligen både i den nordiska kosmologin samt i de parförhållanden som beskrivs i Eddorna, exempelvis Oden och Frigg samt Njord och Skade.

Då drogo alla makter
till sina domaresäten,
högheliga gudar,
och höllo rådslag,
vem all luften
med lyte blandat
eller åt jättens ätt
Ods mö givit.







  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post14

Asgård, var god dröj…

StavPosted by Angerboda Thu, June 18, 2015 09:36:14

Vi står inför en av de viktigaste högtiderna i den hedniska kalendern, nämligen midsommar. Jag tänker redogöra lite för stav traditionens syn på midsommar, jag tänkte gå bortom det uppenbara, att det är årets längsta dag. Inom stavmytologin så finns det en tydlig uppfattning om midsommar och vad som sker. Som så ofta har stavmytologin paralleller i de nedtecknade myterna, samtidigt som stavmytologin beskriver en unik uppfattning.

Enligt stavmytologin så håller dödsgudinnan Hel gille över midsommar. Detta gille inleds på midsommarafton och pågår ca två veckor framåt. Detta innebär att gudarna inte är tillgängliga, då de är bortresta. Det är alltså inte lönt att ”blota” åt gudarna under denna period.

Människorna hjälper enligt den traderade uppfattningen gudarna att nå sitt resmål genom de bruk som är knutna till midsommar. I Norge tänder man stora brasor på midsommarafton och i Sverige reser man midsommarstänger; dessa fungerar som en sorts portaler som hjälper gudarna att ta sig från världen ovan till världen under. Många av de traditionella majstängerna i Sverige är dekorerade med en tupp högst upp i stången. Av en händelse så knyter tuppar ihop Asarna och Hel inom nordisk mytologi, så här står det i Valans spådom, vers 43:


Gol över asarne
Gullinkambe,
han hos Härfader
härmännen väcker;
en annan gal
under jorden,
en sotröd hane,
i Hels salar.



Utifrån stavmytologin så är ett av syftena med detta gille att gudarna skall få möjlighet att träffa Balder och Nanna. Man kan väl även anta att det handlar om att gudarna skall få vila. Enligt stavmytologin så kan man uppfatta att gudarna har egna domäner i Hel. Åtminstone en sådan domän är beskriven i de skriftliga källorna, nämligen Alvhem som tillhör Frö.

Det finns en tydlig parallell till Hels gille i de nedtecknade myterna; i kvädet om Hymer blir jätten Ägir ålagd av gudarna att hålla ett gille för dem. Ägir är inte glad över detta krav och begär i list att gudarna förser honom med en tillräckligt stor kittel, så att han kan framställa dryck så det räcker åt dem alla. Införskaffandet av denna kittel är inte helt oproblematisk, men till slut får Ägir kitteln.

Kvädet om Hymer avslutas med -

Afzelius översättning; Gudarne skola hvar skördetid dricka ett rus, i Ägers boning.

Gödeckes översättning; Nu dricka gudar dråpligt hos Öge hvar höst, när det lena linet skördas.

I de nedtecknade myterna så finns det alltså ett exempel på ett årligt gille som utgör en tydlig parallell till det gille som stavmytologin beskriver vid midsommar.

Enligt stavbruket så är midsommar en öppen festlighet som firas i bygemenskapen. Medan julen är en privat angelägenhet som firas slutet inom familjen. Det är ju precis så det är brukligt för de flesta att fira dessa högtider även nu.




Enligt stavkalendern så är det gudarna Balder och Vidar som är representativa för midsommar. Det är även dessa bröder som efter Ragnarök gemensamt styr världen. Vidar är också den gudomlighet som är associerad med brottning enligt stavtraditionen; Ivar Hafskjolds släkt underhöll sig följdriktigt med ”ryggtag” vid midsommar. Givetvis så är även den runställning som är associerad med Vidar en brottarställning.

Betrakta naturen noggrant strax efter midsommar, det är lite som att befinna sig högst upp på en bergochdalbana och vänta på färden nedåt. Allting står still en stund för att sedan ta en faslig fart. Det är inte en orimlig uppfattning att man anser att gudarna är bortresta, oavsett hur man väljer att betrakta gudomligheterna.

Jag har berättat om denna myt för ett par hedningar utanför den egentliga stavkretsen och de har funnit det väldigt värdefullt. Jag hoppas att ni som läser denna blogg får utbyte av det i Ert bruk. Är det något som är oklart så finns jag som vanligt tillgänglig via epost.

Jag vill passa på att önska en god midsommar! Tack för att ni följer min blogg.



  • Comments(2)//blogg.angerboda.se/#post13

Tenen- det mystiska vapnet inom stav

StavPosted by Angerboda Sun, June 14, 2015 13:09:57

Förenklat kan man säga att vi främst tränar med tre vapen inom stav; stav, vandringskäpp och ten. Staven är egentligen ett spjut utan huvud. Vandringskäppen motsvarar enhandssvärd, och i vissa fall yxa. Yxan är det egentliga angreppsvapnet inom traditionen, alla försvar handlar egentligen om att skydda sig mot ett angrepp med yxa. En stav fungerar utmärkt till försvar, men den är för lång för att kunna utföra de flesta attacker på ett korrekt sätt.

Tenen är en cirka 20-30 cm lång träpinne som ersätter dolk eller kniv. Tenen är ett intressant föremål och ett betydligt mer komplext begrepp än de övriga vapnen. Inom modern stav så är uppfattningen att tenen är ett vapen, men man behöver bara skrapa på ytan för att andra aspekter skall framträda. Ten är ett gammalt ord som ungefär betyder liten pinne, växt, kvist eller skott. På norska säger man tein.

Tenen används som jag redan har nämnt som ett substitut för dolk eller kniv, men är själv ett ganska effektivt vapen som kan brukas om inget annat finns tillgängligt. Tenen riktas med fördel mot tinning, hals och ansikte, solarplexus, njurar eller skrev. Syftet med kampkonsten inom stav är att lära sig förstå de underliggande principer som är allrådande i vår värld, ofta benämner vi det som att man lär sig se linjerna i universums väv. Förstår man dessa principer så kan man hävda sig med en ten mot en motståndare som är utrustad med ett längre vapen.

En parallell är att örtmedicinen inom stav kallas tensejd. Tensejden innehåller en stor arsenal med skandinaviska örter och plantor. Läkekonsten inom stav har en holistisk syn på människan och örterna utgör bara en del av detta. När man arbetar med tensejd så utgår man ifrån de fem elementen inom systemet. Principerna för tensejd överensstämmer till stor del vad man känner till om gammal europeisk läkekonst. Tankegångarna påminner mycket om de principer som är kända genom bland andra Hildegard av Bingen (född 1098, död 1179).


Tillverkningen av tenen - en form av initiationsrit

När en ung människa började närma sig vuxen ålder så var det dags att finna kontakt med sin följa, eller kraftdjur på modernt språk. Detta skedde som en form av initiationsrit, hur det gick till, eller går till är ingenting som jag avser att avhandla här. Följorna är vitala inom stav traditionen och stav innehåller stor kunskap om följor, mer än de litterära källorna. Det kommer stor självinsikt med att få kontakt med sin följa, och inom stavtraditionen är det ett viktigt steg mot att anses vara vuxen.

Efter att man etablerat kontakt med sin följa så är traditionellt nästa steg att tillverka en egen ten. Processen följer vissa givna principer, men utformades till stor del efter egna preferenser. Man bör överväga att använda ett trädslag som är associerad med den Följa man har funnit. Man följer träets naturliga form så att tenen blir hållbar, vilket också visar att man förstår principerna att arbeta i materialet. Sedan dekorerar man sin ten med runor, vilket är ett sätt att befästa att man både kan runornas associationer och kan använda dem som skriftspråk. Tenen placeras sedan på det personliga altaret, jag kommer säkert att återkomma till det traditionella stavaltaret vid ett annat tillfälle.

Enligt Ivars uppfattning så är tenen ett praktiskt bruksföremål, främst ett vapen. Ivar använder även sin ten för att utföra den traditionella massagen inom stav som benämns som mott. En av mina stavfränder här i Sverige har djupintervjuat Ivar Hafskjold. Vid ett tillfälle så frågade han vad som hänt med Ivars hädangångna släktingars tenar, svaret var att de begravdes med dem. Detta väckte nyfikenhet hos mig och jag insåg att tenen måste vara mycket mer än ett bruksföremål. Vi ställde följdfrågan till Ivar Hafskjold om han hade någon kännedom om man tidigare har ansett att tenen bär på någon form av själ eller magisk kraft. Ivar uppfattar endast tenen som ett bruksföremål, men utesluter inte att man kan ha haft andra uppfattningar någon gång i tiden. Jag beslutade mig därför att ta reda på om det finns några paralleller till stavs ten på annat håll. Jag började därför söka efter spår av tenen i de skriftliga källorna.

Den mistel som dödade Balder benämns som ”Misteltein”, alltså mistelväxt eller ört. Det pågår en intensiv debatt om hur misteln, som är en liten sladdrig buske, skulle kunna ha skjutits med en pilbåge för att dräpa Balder. Men mistel är väldigt giftigt och man har använt det som gift på pilar. Man kan alltså uppfatta att tensejd var involverat i dråpet av Balder.

Det mest intressanta hittar man dock i ett par andra myter där begreppet gambantein förekommer; nämligen i sången om Skirner och i sången om Harbard. Båda dessa myter är mycket spännande och rör sig i väldigt djupa mytologiska lager. Den som verkligen försöker förstå dessa myter kommer att erhålla djupa insikter om nordisk mytologi. Men vi skall enbart avhandla vad de säger om gambantenen.

Sången om Skirner


Originalspråk

32.

Til holts ek gekk
ok til hrás viðar,
gambantein at geta,
gambantein ek gat.

Svensk översättning av Brate

32.

Till skogen jag vandrade,
till de växande träd
en trollstav att träffa,
och trollstav jag träffade.


Översättning av Axel Åkerblom

Till lunden jag gick
bland lövade stammar
att söka en trollmakts-ten.
Trollmakts-tenen jag fann.


Översättning av Nils Fredrik Sander

Till skogs jag for,
till fuktigt videsnår,
gammantenen att taga,
gammantenen jag tog.


Översättning av Arvid August Afzelius

I vildmarken gick jag
och i unga skogen,
trollstaf jag sökte,
trollstaf jag fann.

Sången om Harbard

Originalspråk:
20.
"Miklar manvélar
ek hafða við myrkriður,
þá er ek vélta þær frá verum;
harðan jötun
ek hugða Hlébarð vera,
gaf hann mér gambantein,
en ek vélta hann ór viti."

Översättning av Brate

Harbard sade:
20.
"Trolöst svek
jag mot trollpackor övade
och lockade dem med list från männen.
För en hård jätte,
höll jag Lebard;
han lät mig taga trollstav,
men jag villade honom från vettet."

Översättning av Nils Fredrik Sander

Harbard kvad:
”Många kvinnokonster
jag hade med mörkriderskor,
när jag missledde dem från männen.
En trotsig jätte
tycktes mig Läbard vara,
men gammantenen han gaf mig,
och jag villade honom från vettet.”

Översättning av Arvid August Afzelius

Harbard:
20. Mycket qvinnosvek jag gjorde
med Mörkriderskor, (Troll)
dem från deras män jag villat.
Hårdan Jätte mins jag
Hlebard vara,
han mig gaf sin trollstaf,
från all sans jag honom dermed skilde.


Sången om Skirner tyder på att tenen var något man hämtade i skogen åt sig själv, detta överensstämmer med bruket som är traderat i stavtraditionen. I sången om Harbard ser man att gambanteinen är starkt knuten till sin ägare, när Harbard lurar av jätten hans trollstav så tar han även hans förstånd ifrån honom.

Inom stavtraditionen så delar man på maskulint och feminint. Det maskulina definieras som galder, och det feminina som sejd- utan att nödvändigtvis syfta på utövarens könstillhörighet. Galder och sejd är även olika bruk, men de korsar varandra på flera punkter. Detta kommer jag säkert att utveckla vid annat tillfälle. Kunskapen inom stav om tenens funktion är galder och maskulin. Örtmedicinen i stav benämns som tensejd eftersom man arbetar med örter och växter och det ansågs vara feminint bruk. Det schamanska bruket inom stav benämns som locksejd/lokksejd, även detta bruk anses vara feminint.

Den slända som man förr använde för att spinna tråd heter på Norska ”Håndtein”, Frigg är den gudinna som spinner. Frigg är en modergestalt och det är just i relation till hennes moderskap som hon spinner enligt stavmytologin. Spinnrockar började användas först på 1600 talet, medan sländor är ett vanligt arkeologiskt fynd i vikingatida gravar. Den kvinnliga sidan av en släkt benämns som spinnsidan eftersom sländan ansågs vara en kvinnlig symbol. Den manliga sidan av släkten brukar benämnas som svärdssidan. Detta har vissa likheter med hur vi delar på galder och sejd.

Jag har uppfattningen att det i den feminina traditionen har funnits en annan aspekt av tenens användningsområde och bruk. Tyvärr är de feminina aspekterna inom stavtraditionen inte lika starkt traderade, helt enkelt eftersom vår traditionsbärare är man. Kunskaperna om tensejd och locksejd har traditionellt traderats från svärmor till svärdotter. Detta beror på att man gifter in svärdottern i släkten, medan man gifter bort den egna dottern till en annan släkt. Man ville inte att släktläran skulle komma till gagn i andra släkter. Den sista traditionella utövaren av de båda formerna av sejd var Ivar Hafskjolds moder, såvida det inte finns någon som vi inte känner till som upprätthåller traditionen i Norge. Om någon därute utövar en levande tradition där ten och tensejd ingår, så är jag idel öra.

Ek sa Baldri,
Blothgum tivor.
Othins Barni,
Aurlaug folginn,
Stod um vaxinn,
Vollo härri,
Mior ok miok fagur,
Misteltein.















  • Comments(1)//blogg.angerboda.se/#post12

Sammanfattning av stavseminariet

StavPosted by Angerboda Sun, May 31, 2015 14:30:53
Det har gått en vecka sedan seminariet med Graham Butcher, och det är hög tid att komma med en sammanfattning. Dröjsmålet beror på att jag är helt slut efter en oerhört intensiv, men givande vår.

Seminariet var enligt min uppfattning väldigt lyckat. Det fanns deltagare med bakgrund inom olika kampstilar. Den högst graderade deltagaren kom utomlands ifrån och hade svart bälte i Aikido och är certifierad instruktör inom HEMA (Historisk Europeisk kampkonst). Dessutom hade vi deltagare med skolning inom olika andliga traditioner, allt från västerländsk esoterism till shamanska läror.

Det var hård träning från morgon till eftermiddag, vilket varvades av med föreläsningar om stavs mytologi och stavs systematik och filosofi. En av akademikerna inom stavkretsen föreläste om Heimdalls roll inom stav och hur det påverkar utgångsläget. Personligen gav jag deltagarna en genomgång över hur stavs kosmologi genom logiska steg överensstämmer med de parbildningar som beskrivs i Eddorna. Graham föreläste om moderna effektiviseringsmetoder och visade paralleller med stavs filosofi.

Det var en samling mycket motiverade deltagare, oavsett om det handlade om fysisk träning eller föreläsningar så var allihop väldigt engagerade och intresserade. Deltagarna ställde frågor och jämförde med tidigare erfarenheter, oavsett om det handlar om kampkonst eller andlighet. Jag fick flera frågeställningar som jag avhandlade under helgen, ett par av dessa kan komma att utvecklas i form av blogginlägg.

Vi har även varit sociala och umgåtts och haft trevligt- Älgsteken som serverades på lördagen kommer nog inte att glömmas på länge. Gulaschen på vildsvin var också uppskattad. Helt enkelt lokalproducerad mat när den är som bäst.

När seminariet var över så spenderade jag resten av veckan med att guida runt Graham och hans sambo på intressanta sevärdheter i Mälardalen. Vi hann både med Gamla Uppsala och Historiska museet i Stockholm. Jag visade dem åtskilliga runstenar och kultplatser, samt en fornborg från folkvandringstid. Jag spenderade också mycket tid med att visa hur stavs associationer mellan gudomligheter och djurslag och växtlighet har en direkt inverkan på hur vi uppfattar olika landskap. Dessa aspekter av stav är svåra att förstå utanför det skandinaviska landskapet.

Jag tror att alla som närvarade var nöjda med arrangemanget och jag tror att vi alla erhöll nya insikter, även vi som har tidigare erfarenhet. Det här var första gången på tolv år som ett så här stort stavarrangemang genomfördes i Sverige. Vi får se hur lång tid det dröjer till nästa öppna seminarium, för det beror enbart på intresse och efterfrågan.

Här sätts stav vid gamla Uppsala





  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post11

Tre generationer – den totala samhällsrevolutionen

HedendomPosted by Angerboda Wed, April 29, 2015 00:16:13

En revolution är en omvälvning av samhället, ordet antyder att det är en revolverande eller cirkulär händelse, vilket passar bra med det hedniska perspektivet. Hedendomen är cirkulär och myterna beskriver födelse, död och återfödelse. De tre ödesgudinnorna, Nornorna, är en beskrivning av tre generationer. Urd, Verdandi, Skuld- det som har varit, det som är och det som kommer. Tre sammanhängande gudinnor som kan beskrivas som mormor, mor och dotter.

Med detta som utgångsläge så tänker jag beskriva tre generationer i min egen familj, detta för att ge ett perspektiv över samhällsförändringen och hur det har påverkat oss och vår världsbild. Jag väljer att fokusera på en gren av min familj för att göra det överskådligt, men det jag skriver är i princip applicerbart på alla grenar i min släkt. Jag avslutar med att jämföra detta med stavs historik. Jag hoppas att detta leder till en förståelse om hur samhället har förändrats och hur stav har traderats.

Min morfar föddes i Norrbotten vid den finska gränsen, året var 1917 och första världskriget pågick. Min morfars föräldrar förflyttade sig långa sträckor över Norrbotten på skidor, även med små barn i släptåg och trots att min morfars mor var havande. Att klara av ett vasalopp är en prestation idag, men det hade troligen inte varit någon större ansträngning för dem.

När min morfar var barn så var elektricitet en nymodighet, jag vet inte när familjen fick el framdraget, men morfar var första generationen som hade elektricitet i unga år. Det fanns inte heller rinnande vatten eller badrum inomhus. I ett fotoalbum har jag sett bilder på hur man handgräver avloppet till morfars barndomshem, av de andra bilderna att döma bör det ha varit på 1950 talet. Man installerade vattenklosett- men man installerade aldrig dusch under de åttio år som huset var i släktens ägo.

Radio var en nymodighet som blev allt vanligare under min morfars barndom. Familjen hade inte heller tillgång till bil, min morfars fader sålde symaskiner och kylskåp i Norrbotten. Kylskåp var en nymodighet och många ville ha dem, den enda möjligheten att få tag i ett kylskåp var att beställa ett via de agenter som åkte runt på orten. För att förenkla resorna så införskaffades en motorcykel, denna motorcykel är det första motordrivna fordon jag känner till i min släkt. Jag hörde många historier om denna motorcykel som barn; som så många andra grämer man sig över att man inte lyssnade tillräckligt. Dessutom grämer man sig över att man faktiskt inte berättar lika mycket för sina egna barn. När jag var barn fick man hela tiden höra historier från äldre släktingar, jag uppfattar inte att det är på det viset längre.

De långa mörka vinterkvällarna i morfars barndomshem måste ha ägnats åt att berätta historier på ett sätt som är oss helt främmande idag. Min uppfattning av min morfar och hans släktingar är att de hade en helt annan relation till naturen än vad vi har. Ända långt upp i åren så återvände min morfar till sitt barndomshem varje sommar och spenderade upp till fyra månader där- i långa perioder var han helt själv utan att ens ha en telefon. Min morfars familj var inte religiösa, men den andlighet jag hörde dem uttrycka ger snarare uppfattningen om att de hade någon sorts hedniskt världsåskådning.

I morfars familj levde man till stor del på självhushåll, man höll kor och andra djur. Man jagade och fiskade. Överlevnaden berodde säkerligen till stor del på ens egen förmåga att klara sig. Det var nog inte alltid lätt. Jag minns att min morfar berättade historier om hur de ägnat sig åt tjuvjakt när det var knapert, och hur kronojägaren kom farande i jakt på tjuvskyttar efter att vederbörande hört skott. Älgen hade legat en bit in i skogen medan morfar stod och höll minen och meddelade kronojägaren att de varken sett eller hört någon tjuvjägare.

Den som var slarvig eller inte tillräckligt framsynt riskerade mer än att få äta nudlar eller makaroner en månad- hade man inte mat i skafferiet så svalt man. Som barn kommer jag ihåg att jag beundrade det stora skafferiet i huset, det var egentligen ett litet rum på 1-2 kvadratmeter. Då kunde jag inte förstå varför man behövde ett sådant skafferi.

Idag är järnvägar och vägar självklara företeelser, men min morfar berättade för mig om hur de hade byggt järnvägen som gick ett par kilometer från hemmet. Han berättade att rallarna var ena riktigt råbarkade typer. Det var mycket fylla och slagsmål och vissa historier som morfar berättade uppfattade jag som rena vilda western. Detta påverkade min morfar, han förblev en nykterhetsförespråkare hela livet. Ett normalt bruk av alkohol fanns inte i hans begreppsvärld.

Det fanns ingen antibiotika att tillgå, infektioner kunde vara dödliga om de inte togs om hand på rätt sätt. Min morfars far var en omtalad botare som höll på med örtmedicin och andra metoder som förkastas av modern vetenskap- jag har vuxit upp med historierna om hur han hade förmågor som moderna och rationella människor skulle hånle åt. Jag har hört dessa vittnesmål från mina släktingar som är rationella människor och jag kan således inte avskriva dem. Jag kan inte heller förklara hur det fungerar. Min morfars far hade en stor arsenal av örtmedicinsk kunskap och boteformler, en stor del av kunskapen är förlorad. När apoteket slog upp portarna avfärdades kunskapen snabbt, medicin var framtiden. Örtmedicin är holistiskt medan modern medicin ofta är symptomatiskt. Medicin kan vara livsavgörande, men jag delar inte uppfattningen som folk verkar ha att man skall proppa sig full med kemikalier så fort man har en lätt huvudvärk eller förkylning. Jag är övertygad om att örter i dessa fall är ett bättre alternativ. En balanserad och naturlig kost är dessutom förebyggande.

När min morfar var barn fanns inte ens plast, idag är plast en naturlig del av våra liv. Allt innehåller plast, även vissa kläder. Plast har bidragit till stora framsteg för människan. Samtidigt är plast en enorm miljöbov som orsakar stora problem i ekosystemet. Min morfars generation föddes utan en stor deponi av kemikalier i kroppen, de barn som föds idag har fullt med miljögifter i kroppen redan från start. Vi håller på att såga av den gren vi sitter på, alla kemikalier har haft en väldigt negativ inverkan på vår reproduktionsförmåga.

Det fanns inte några traktorer när min morfar var liten, man använde hästar till att köra timmer och plöja åkrar. Det tillhörde allmänkunskapen att kunna hantera en häst. I min morfars hem var det inget konstigt att fälla ett djur och ta tillvara på det, inte heller att mjölka en ko eller att skörda. Det var människor som kunde ta tillvara på sig i ur och skur, och som hade kapacitet att klara sig i vårt karga land.

Min mor är uppvuxen i Stockholm, och är den första generationen i släkten som är urbaniserad. När hon var liten fanns det inte någon tv. Man lyssnade främst på radio och så gick man på bio på helgerna. Familjen bodde trångt med våra mått mätt. Det var inte någon självklarhet att ha telefon hemma, mycket kommunikation sköttes fortfarande brevledes. Den snabbmat som fanns var väl i princip korv med bröd. Det var vid denna tidpunkt som nymodigheten ketchup introducerades, ett mattillbehör som vi tar för alldeles självklart idag. Kebab, Sushi, Tacos och Pizza var okända begrepp.

Under mitten av 1900 talet så var det tiotusentals barn med föräldrar som vuxit upp på landsbygden som helt plötsligt befann sig i storstäderna. Det var ett helt nytt liv, deras föräldrar var tvingade att lämna landsbygden för att kunna försörja sig. Jag som vuxit upp i en Stockholmsförort har sett att många av denna generation hade svårt att hitta sin plats i storstaden. Man beskyllde mellanölet för de problem som många hade- istället för att se det bakomliggande problemet; efter hundratals år eller mer tvingades släkter att bryta upp från sin hembygd. Vid denna tidpunkt byggdes miljonprogramet och betong ersatte den naturliga livsmiljön.

Jag är född på 1970 talet, när jag var liten fanns det bara två tevekanaler, största delen av tiden var det myrornas krig eller testbild på utsändningen. Vi fick sitta och titta på hela gomorron Sverige på helgmornarna för att se en enda glimt av tecknat. Min kompis fick ett tv spel, ville man spela tennis så bestod det av två streck som skulle föreställa rackets och en fyrkant som åkte fram och tillbaks och utgjorde bollen. Med tiden blev tv spel och hemdatorer och videobandspelare vanligare. Tekniken fick en allt större plats i vår vardag. Jag var 19 år gammal när jag ägde min första mobiltelefon, och jag började använda internet runt 20 års ålder.

Som barn hade jag alltså inte de distraktioner som dagens barn har i form av surfplattor och annat, det var inget konstigt att på egen hand spendera ett par timmar i den närbelägna skogen. Vilket jag tror har påverkat min syn på naturen och att vi faktiskt lever i samklang med vår omvärld.

Med denna text vill jag förmedla att det har skett en total revolution på ett par generationer. Jag är förvisso kapabel att både skjuta och ta rätt på ett djur, men jag har aldrig mjölkat en ko. Jag vet inte heller hur man konserverar mat på det sätt som var naturligt för tre generationer sedan. Jag kan inte heller spänna för en häst och plöja en åker. Faktum är att jag vet väldigt lite om lantbruk och sådana göromål som var helt naturliga i min morfars familj. Utifrån ett stavperspektiv så är många av oss de facto trälar som inte är kapabla att ta tillvara på oss själva och förse oss med föda. Vi är beroende av stormarknader och industriproducerad mat. Skulle försörjningskedjan kollapsa av en eller annan anledning så skulle vi få stora problem.

För tre generationer sedan så levde vi fortfarande på ett traditionellt sätt och vi hade en levande berättartradition. Hedendomen var fortfarande levande. Det finns uppgiftlämnare till hedniska sånger och boteformler långt in på 1900 talet. På många håll i Skandinavien fanns det fortfarande en traderad uppfattning om de hedniska gudarna. De senaste hundra åren har präglats av industrialism, och urbaniseringen har skadat hedendomen mer än de föregående niohundra åren av kyrkligt fördömmande och häxbränningar.

Många uppfattar att det är helt orimligt att en hednisk tradition som stav existerar idag, en tradition som enligt den muntliga historiken gör anspråk på att vara mycket gammal. Man kan inte klandra folk för att de uppfattar att det är orimligt, samtidigt vittnar deras perspektiv om att de saknar uppfattning om hur deras förfäder levde för bara ett par generationer sedan. Ivar Hafskjold är född 1945, han lärde sig stav av äldre släktingar som var födda på 1800 talet.

Traditionen överfördes naturligt i familjens vardag. Äldre släktingar berättade om släkthistorien och om mytologin. Ivar lärde sig runorna och dess associationer redan i unga år. Kvinnorna i familjen förde vidare de delar av traditionen som betraktas som feminina, främst tensejd och locksejd. Släktingarna ägnade sig också åt hantverk och smide. De använde också rovfåglar till falkenering, stavs falkenering skiljer sig förövrigt från de kontinentala och brittiska motsvarigheterna.

Ivars formella träning berörde främst kampkonsten, som egentligen utgör en ganska liten del av stavtraditionen. Den som tränade Ivar i kampkonsten var hans farfars bror Svend Hafskjold, Svend var redan i sjuttioårsåldern när Ivar tränade med honom under 1950 talet. Träningen bestod i att Svend visade Ivar specifika applikationer, sedan förväntades Ivar att träna på egen hand. När Ivar behövde lära sig mer bad han om träning. Kampkonsten överfördes alltså inte på det sätt som vi känner till idag där man erbjuder öppna klasser i olika dojos.

Det förekom en del övergångsriter under Ivars uppväxt, man förväntades att genomgå dessa när tiden var mogen. Ivar har inte uppfattat att de har varit något speciellt, det var bara saker som man gjorde. Men när stavutövare har diskuterat detta med välrenommerade religionshistoriker så har det visat sig att det är gamla sedvänjor som även överlevde länge på andra håll i Skandinavien.

Högiderna i stavkalendern associerar Ivar främst med marknader, Folke Ström uppger i boken Nordisk hedendom att på många håll i Skandinavien så förekom det långt in i modern tid marknader som var ett direkt arv från förkristen tid.

Under andra halvan av 1900 talet så sekulariserades och spreds Ivars släkt precis som andra släkter. Traditionen förlorade sin relevans och man tappade intresset. Ivar stod inför ett val, antingen bryta mot en oskriven regel och börja lära ut traditionen utanför familjen, eller låta traditionen dö. Ivar valde att ge traditionen en chans att överleva genom att öppna upp den.

Det är dock inte säkert att detta har räddat stavs överlevnad på sikt, det är få som faktiskt har engagerat sig i att försöka förstå traditionen och ta reda på vad den innehåller. De som ägnar sig åt stav i Skandinavien är dock ganska akademiskt lagda, jag tillhör undantagen som inte har en universitetsutbildning. Flera akademiker inom stavkretsen är verksamma inom för stav relevanta ämnen. Stav genomlyses därför grundligt och jämförs med den kunskap som är känd om hedniska föreställningar utifrån ett religionshistoriskt och språkhistoriskt perspektiv. Till min stora förundran så har folk utanför stavkretsen dock gjort tvärtom, de verkar tävla i vem som högljuddast kan avfärda stav som ett nypåhitt och rena bedrägeriet- helst utan ens grundläggande kunskaper om traditionen.

Jag är tacksam över att Ivar Hafskjold valde att lära ut traditionen utanför den egna släkten. Jag är också tacksam för att mitt öde på krokiga vägar gjorde att jag i mitten av 1990 talet hörde talas om denna lära. Jag är också tacksam över att något inom mig, eller utom mig, sa åt mig att det var värt att lyssna på vad Ivar hade att berätta. Jag är glad över att jag och en vän satte oss på planet och besökte England för att träffa Ivar. Stav har gett mig insikter och förändrat mitt sätt att tänka och se världen. Den dag vårt industriella och artificiella samhälle kollapsar så kanske detta gör skillnad.

Jag är också tacksam över att jag fick spendera ett par somrar i min morfars barndomshem, det gav mig insikter och en förståelse för hur man levde förr- det har säkerligen påverkat min världsuppfattning och troligen hjälpt mig att bryta mig loss ifrån min urbaniserade uppväxt i förorten. Jag uppfattar även att stav är ett sätt att få tillgång till de tankesätt och insikter som har dött ut i min egen familj. Väldigt mycket inom stav har känts helt naturligt och faktiskt gett mig djupare förståelse för de traditioner som omgärdar oss i Skandinavien.



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post10

Nyheter inför våren

StavPosted by Angerboda Wed, February 18, 2015 21:27:23

Jag har inte publicerat blogginlägg på ett par månader, men det innebär inte att jag har legat på latsidan. Jag har skrivit på flera utkast som jag av olika anledningar inte är tillräckligt nöjd med. Det är nämligen av stor vikt för mig att de inlägg jag publicerar håller hög kvalité. Min ambition är att varje inlägg skall ge mina läsare nya infallsvinklar och tankegångar. Jag kommer inom kort att omarbeta ett par av dessa inlägg, och jag planerar att publicera dem de kommande månaderna.

Efter lite om och men, så lyckades jag få till en stavhemsida, http://stav.angerboda.se. Det är en ganska blygsam hemsida som egentligen bygger på den hemsida jag hade på nätet i början av 2000 talet. Det syns att den är gammal och den är grafiskt ganska enkel, men det får duga. Hemsidan innehåller en del artiklar och annat som kan vara av intresse. Enligt besöksstatistiken så är den redan välbesökt och jag hoppas att den bidrar till att sprida kunskap om vad stav är.



Stavseminarium i maj

Till slutet av maj så har jag lyckats arrangera så den engelska stavinstruktören Graham Butcher kommer till Sverige. Graham Butcher är en av de främsta stavinstruktörerna i världen efter Ivar Hafskjold. Graham har ett fulltecknat schema för 2015 så det var svårt att få till ett datum. I början av maj så kommer Graham att instruera i USA, för att direkt efter bege sig till Sverige. Det är redan flera som har anmält sitt intresse, både från Sverige och utomlands ifrån, om du funderar på att vara med så bör du kontakta mig ganska snart.

Graham var en av de första som fick lära sig stav utanför Ivar Hafskjolds släkt, Graham började studera med Ivar redan 1992. När vi i Sverige började intressera oss för stav under 1990 talet så var Graham den första instruktör vi fick kontakt med. Min vän besökte honom redan 1998, jag själv träffade Graham första gången år 2000. Jag har inte tränat med Graham på över tio år, och jag ser fram emot att se hur han har utvecklats sedan dess. Graham är duktig, oavsett vilken bakgrund man har inom kampkonst, så kommer man att få nya infallsvinklar efter att ha tränat med honom.

Det är förresten 12 år sedan det arrangerades ett öppet stavseminarium på den här nivån i Sverige, det var när Ivar Hafskjold besökte Småland år 2003. Ivar har förvisso varit här flera gånger sedan dess, men vid dessa tillfällen har han enbart instruerat den etablerade stavgruppen.



Det hedniska hovet

De närmaste månaderna så kommer vi att inreda och dekorera stavhovet i Sörmland, detta för att ge det en tydligare hednisk prägel. Hovet är så vitt vi vet det enda hedniska hovet i Skandinavien, troligen även det första på 1000 år. Hovet är privatfinansierat och syftet är att tillhandahålla en fast plats att utöva stav, och på sikt kanske även andra hedniska aktiviteter. Det finns inget vinstintresse, eller förutsättningar att ens på sikt driva verksamheten resultatinriktat. Det är enbart ett hedniskt kall som ligger bakom initiativet. Man kan även uppfatta att ödet har spelat en stor roll i tillkomsten av hovet, ur mitt hedniska perspektiv så är ödets inverkan ingen slump.

I konversation med hedningar från andra inriktningar så har jag märkt en viss begreppsförvirring om vad ett hov är eller bör vara. Jag får intrycket att man föreställer sig en kyrka, och utifrån det så ser man dogmer och överförmynderi och kanske rent av sekterism á Knutby. Men ett hov går nog inte att likställa med en kyrka. Ett hov handlar först och främst om en plats där man firar årstidsväxlingar och livets cykler. Traditionella hedniska hov löd troligen inte heller under någon form av kyrkoorganisation, utan hovet tillhandahölls sannolikt av en resursstark individ i samhället som utifrån sin position förväntades att bidra till det allmänna. Vi likställer inte vårt hov med en kyrka, utan vi ser snarare likheter med ett Indiskt Kalari; det vill säga en plats där man tränar kampkonst och ägnar sig åt healing, örtmedicin och andligt arbete.

I vårt hov finns inte heller någon präst eller pastor. Möjligtvis kan man hävda att det finns ett par individer som inofficiellt bär rollen som godar i den svenska stavkretsen. Men dessas roll är inte att förmynda eller deklarera vad folk bör eller inte bör göra. Deras roll är snarare att ge vägledning när någon efterfrågar det. Vägledningen består enbart i att förklara och instruera i de verktyg och synsätt som ingår i stavtraditionen. Att använda kunskapen, och att tolka den eller kanske rent av komma till insikter ligger på utövaren själv. En stavgode har inte heller några förväntningar på övriga utövare, det är bara den egna individen som kan avgöra vad den finner meningsfullt och värdefullt. En annan oskriven regel är att en stavgode inte delar med sig av kunskap om det inte efterfrågas.

Egentligen är det inte viktigt vad andra hedningar har för uppfattning om vad ett hov är eller hur det bör organiseras. Det viktiga är att vi i stavkretsen har en fast plats där vi kan träna och utveckla oss själva och vår verksamhet. Vi som är drivande inom stav i Sverige har ett kall och en vision hur stav bör utvecklas i framtiden.

Stav innehåller verktyg och kunskap som skulle vara till nytta för många människor, stav främjar både personlig och andlig utveckling. Vi som har fått ta del av traditionen känner en tacksamhet och tycker att det vore fel om vi inte erbjöd andra möjligheten. Dessutom känner vi en skyldighet att föra vidare kunskaperna som ingår i stav till framtiden. Det finns mycket kunskap och insikter inom stav som saknas inom nyhedendomen, det vore en skam om den kunskapen försvann. I dagsläget är vi inte tillräckligt många aktiva stavutövare för att säkra kunskapens fortsatta existens.

Stav är ett system som man till stor del utövar på egen hand och i sin ensamhet. Men vissa bitar, som exempelvis kampkonsten, förutsätter att man är flera utövare och det är då hovet fyller sin funktion. Vi har även ambitionen att fira vissa av stavkalenderns högtider i hovet. Stav bidrar till att stärka den egna identiteten och självkänslan. Stav handlar också om att lära känna sitt eget öde, eller Orlog som det heter. Tvärtemot vad många nyhedningar verkar uppfatta så föreligger det alltså inte någon större risk för att hemfalla åt sekterism i vårt hov. Många stavutövare trivs dessutom bäst när socialt umgänge hålls på en begränsad nivå.









  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post9
« PreviousNext »