Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Kritiken mot stav

StavPosted by Angerboda Tue, November 11, 2014 23:35:27

Jag googlade på ”stav” för ett tag sedan och möttes av en uppsjö med påståenden, som samstämmigt hävdade att stav är ett modernt påfund och rena bedrägeriet. Ingenting av det som framfördes var något nytt, utan det var gamla uttjatade påståenden. Personligen kunde jag inte bry mig mindre, för jag har genom åren insett att de mest högröstade kritikerna är de som vet absolut minst om systemet. Stav har fungerat bra för mig och gett mig värdefulla insikter. Okunniga personers påståenden är för min del likgiltiga, men jag inser att många, som kanske kunde ha utbyte av stav, påverkas av den desinformation som dominerar på internet. Jag beslöt mig därför för att bemöta de vanligaste påståendena om stav.

Jag har studerat stav i mer än femton års tid. Under perioder har mina studier varit väldigt intensiva, medan de i princip varit obefintliga under andra. Jag och en vän till mig var de första svenskar som sökte upp traditionsbäraren Ivar Hafskjold för att lära oss mer om systemet. Sedan dess har jag träffat Ivar flertalet gånger, både i Sverige och i England där han bor. Den kunskap jag har fått från Ivar har gett mig många insikter. Jag har inget ekonomiskt intresse i att lära ut eller marknadsföra stav och de aktiviteter jag har arrangerat har kostat mig mer än de har genererat.


Stav och japan

Det första jag vill bemöta är att ”Ivar Hafskjold hittade på stav när han bodde i Japan, för jag har fått kännedom om att han är väldigt högt graderad inom japansk kampkonst”.

Det stämmer förvisso att Ivar är högt graderad inom japansk kampkonst, men det är ingen hemlighet. Ivar har varit öppen med detta ända sedan första gången han överhuvudtaget nämnde stav offentligt. Därför blir det löjligt när folk försöker framställa det som att denna information har dolts.

Påståendet saknar förövrigt relevans, eftersom stav innehåller mer än bara kampkonst. Stav innehåller en separat tradition av den nordiska mytologin med en egen syn på ganska många detaljer, även om stavmytologin också har stöd i de skriftliga källorna. Inom stav är de fem klasserna från den eddiska dikten Rigstula väldigt viktiga och dessa saknar motsvarighet i Japan.

Stav innehåller kunskap om örtmedicin baserad på i Skandinavien förekommande växter, knappast något som kommer från Japan det heller. Stav innehåller även sejd, som är en bevarad form av nordisk shamanism. Sejdtraditionen inom stav står närmare de uppgifter som finns i källorna än vad de moderna och återskapade motsvarigheterna gör.

Hela systemet är uppbyggt kring de yngre runorna, det vill säga de skrivtecken som togs i bruk strax innan vikingatiden och som var en vardagsskrift fram tills medeltiden. Inom stav finns det dock åtskilliga lager av mytologisk kunskap formade omkring runorna, och det är på detta vis och inte som skrivtecken, som de har kommit att fylla sin funktion i systemet. Dessa mytologiska kopplingar saknas till stor del i både litterära källor och den moderna ”runmagin” som uppkommit under nittonhundratalet. Att runorna bjarkan och yr till följd av sina namn skulle kunna ses som kopplade till träslagen björk och idegran, är till exempel varken långsökt eller kontroversiellt bland de som kallar sig hedningar idag, men inom stav har alla runor associationer till olika träslag. Detsamma kan sägas om kopplingen mellan runan Tyr och guden som bär samma namn: inom stav har alla runor associationer till olika gudomligheter.

I de bevarade mytologiska källorna och sagalitteraturen nämns flera djurslag som följor. Deras funktion i den litterära framställningen har antagits vara att symbolisera karaktärsegenskaper, men idag verkar många uppfatta dem som något slags kuriosa eller accessoarer. Unikt för stavs bevarade mytologi är att alla gudomligheter har en närmare koppling till ett eller flera djur, och dessa är fler till antalet än de i den bevarade litteraturen förekommande djurföljorna. Dessutom finns en kännedom om varför dessa djur är viktiga. Den moderna människan hade aldrig haft ett en anledning att hitta på dessa associationer. Förstår man dessutom syftet med dem, så är det uppenbart att det inte heller är någonting man bara hittar på hursomhelst.

Det borde vid det här laget vara tydligt att stav inte är ett plagiat från Japan.

Under mina år som stavintresserad har jag träffat på många erfarna kampsportsutövare i stavsammanhang. Bland annat folk med bakgrund inom japanska stilar som Aikido och Bujinkan. Jag har då kunnat observera stora skillnader i deras rörelsemönster och tekniker jämfört med stav. Dessa personer har inte heller uppfattat att stav skulle vara ett plagiat från Japan.

Stridskonsten i stav fungerar annorlunda än många andra stridskonster jag har sett. Man jobbar inte med tekniker utan med principer. Allting i stav bygger på utövarens förståelse av runställningarna och de fem klasserna/personlighetstyperna. Alla som studerar stav kommer vara påverkade av tidigare eller parallell träning, men med stavträningen kommer utövaren att vrida de tidigare kunskaperna mot stavs principer. Eftersom Ivar har bott fjorton år i Japan och själv uppgett att han inte bemästrade stavs stridskonst innan den undervisning han fick där, så är det uppenbart att Ivars förståelse av stav har påverkats av hans vistelse i Japan. Jag har personligen pratat med Ivar om detta flera gånger och mitt intryck är, att tiden i Japan hjälpte Ivar att förstå vad stav faktiskt är och hur det skiljer sig från andra kampkonster. Detta brukar benämnas som komparativa studier.


Stavs runställningar och runyogan

Ett annat standardpåstående är att runställningarna egentligen är ett plagiat av den runyoga som man utvecklade i Tyskland under det tidiga nittonhundratalet. Det här påståendet bevisar enbart att man varken brytt sig om att studera runställningarna i stav eller den tyska runyogan och rungymnastiken. Kritikern vill med detta visa att han känner till tysk runyoga, för att därmed låta påskina att han skulle vara kunnig i ämnet. Om man verkligen hade haft kännedom om runställningarna i stav och de tyska motsvarigheterna, så hade man sett de stora skillnaderna. Man hade också känt till, att exempelvis Friedrich Marby hävdade att hans runställningar hade en svensk förlaga.

Med kunskap så hade kritikern också sett de lager av mytologisk och praktisk kunskap som följer med stavs runställningar, men som saknas i de tyska. De tyska runställningarna är en form av gymnastik, som till skillnad från stav helt saknar förutsättningar eller intention att appliceras som stridskonst. Strukturen och systematiken är betydligt mer utvecklad inom stav, liksom de andliga aspekterna av att utföra runställningarna.

Jag utesluter inte att det finns ett släktskap mellan stavs runställningar och den tyska rungymnastiken, men när jag slår samman det jag själv vet, så finner jag det osannolikt att kunskapsöverföringen har skett på det sätt som stavs belackare påstår. Till skillnad från kritikern, så finner jag snarare att blotta existensen av runställningar i Tyskland skulle kunna tyda på att det har funnits en spridd tradition med runställningar i Europa. Tyskarna återupplivade detta med begränsad kunskap.


Pengar och sekterism

Ett vanligt påstående är att Ivar Hafskjold har skapat stav för att tjäna pengar eller för att skapa en sekt. Det här påståendet är ett av det dummaste och mest ogrundade påståenden som finns att hitta. Under mina femton år med stav så har jag inte träffat på en enda person som tjänar några nämnvärda summor på att lära ut stav, allra minst Ivar själv. En förutsättning för att skapa en sekt är att man gör individen beroende av ett kollektiv. Stav lär människor att förstå sig själva och stärker deras självkänsla, vilket knappast är en bra grund att bygga en sekt på.

Folk slänger alltså ur sig detta idiotiska påstående om en människa de aldrig har träffat och om vars motiv de följaktligen inte har en aning om. Ivar Hafskjold kände att han hade värdefull kunskap som riskerade att försvinna och han kände ett ansvar för att bevara denna kunskap. Han har svarat på alla frågor som hans elever har ställt till honom under de 22 år han har undervisat i stav. Han har även svarat på privata frågor om sin släkt och hur han själv lärde sig stav. För oss, som faktiskt har besvärat oss med att lyssna på vad Ivar har att berätta, står det klart att systemet inte är en enskild individs nyskapelse.


Brist på dokumentation

Ibland hävdar folk att det inte finns något dokumenterat om en stridskonst vid namn stav. Det här är ett påstående som visar på bristande insikt i vad stav faktiskt är. Om det hade handlat om en kampsport med organiserade tävlingar, så hade man givetvis kunnat förvänta sig dokumentation. Stav är dock en enskild släkts interna utbildningssystem och det innehåller både andlig och världslig kunskap. Kampkonsten är bara en del av systemet. Syftet med kampkonsten är inte att tävla, utan att kunna försvara sig eller, om man så måste, föra krig.

Stav har traderats i en adelsfamilj och kunskap är det som borgat för deras särställning. Man har vaktat på kunskapen så hårt att vissa aspekter i systemet har ärvts från mor till svärdotter, istället för till de egna döttrarna. Orsaken är att döttrarna gifts ut ur släkten, medan svärdöttrarna gifts in. Man har helt enkelt inte velat att ens kunskap skall komma till gagn i andra släkter. Det här kan låta konstigt för somliga. Men de som har kunskap om gammal adel och hur saker fungerade fram tills medeltiden förstår säkerligen vad jag skriver. Släkten förtjänade sin position i samhället och mycket av positionen utgick ifrån vilken kunskap man hade.


Stav skiljer sig från bevarade manualer

Ett vanligt påstående är att stav inte alls ser ut som de tekniker man kan se i medeltida manuskript, och således måste det vara ett nypåfund. Stav är en levande tradition som förts fram i en enskild släkt. Personligen kan jag skönja påverkan från flera epoker och skolor i stavs undervisning.

Jag erkänner glatt och villigt att jag har en begränsad insikt i de medeltida manuskripten. Jag har aldrig varit intresserad av ”reenactment” eller att återskapa utdöda kampkonster, men utifrån mina begränsade studier av medeltida manualer, så tycker jag dock att det finns en hel del gemensamma beröringspunkter med stav. Det sagt, så finns ju beröringspunkter mellan de flesta vapenbaserade kampkonster oavsett varifrån på jorden de härstammar.


Det avslutande påståendet

Standardförfarandet är att man först rabblar upp alla de påståenden jag har nämnt ovan, varefter man deklarerar att ”stav är totalt värdelöst som stridskonst”. Det här är rätt motsägelsefullt, eftersom man inleder med att berätta om Ivar Hafskjolds höga graderingar i japanska vapenkonster.

Belackaren brukar styrka sin uppfattning med att den sett något klipp på Youtube. En av de värsta stollarna dömde ut hela systemet offentligt, baserat på ett par bilder vederbörande sett i en tidning. Har man studerat kampkonst på riktigt, vet man också att det är svårt att bilda sig en korrekt uppfattning genom den typen av källor. Med detta sagt, så står det var och en fritt att ha vilken uppfattning de än behagar om stav som stridskonst, men om de inleder sin kritik med de argument som bemöts i den här texten, så kan ni nu själva bedöma hur kvalificerad deras åsikt är.


Framtida kritik mot stav

Jag tror inte att den här texten kommer att göra någon nämnvärd skillnad. Jag är övertygad om att jag även om 30 år kommer att se dessa eller liknande avfärdanden av stav framföras slentrianmässigt. Jag hade gärna sett seriös kritik och analyser av stav utifrån, för stav tål att granskas i sömmarna. Hittills har jag dock inte sett någon välunderbyggd kritik riktad mot systemet. De enda som faktiskt analyserar och uppriktigt utmanar stavs olika beståndsdelar är vi som redan utövar systemet i skandinavien.

Har du hittat den här texten så antar jag att du har någon form av intresse för stav, och har du också kommit så här långt i texten så har du åtminstone fått ta del av en motvikt. Jag är personligen glad att jag inte lyssnade på negativa påståenden för femton år sedan, för stav har gett mig kunskap och insikter som jag inte hade kunnat hitta någon annanstans.

  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post3