Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Associationer, par och tripletter

HedendomPosted by Angerboda Thu, October 09, 2014 00:01:38
Ett underliggande lager i mytologin

I Skandinavien har vi en mycket gammal mytologi, mycket av rotstoftet till denna mytologi är gemensam med både Indisk, Persisk och Sydeuropeisk mytologi. De äldsta fragmenten i den nordiska mytologin är säkerligen tusentals år gamla. Vår mytskatt kan med lätthet mäta sig med vilken bevarad mytologi som helst. Man hade ju kunnat tro att vi skandinaver skulle känna stolthet över våra myter och sagor, men icke.


Den nordiska mytologin brukar beskrivas som infantila barnsagor. Öppnar man en skolbok om religion så är det tveksamt om förkristen skandinavisk tro ens nämns, om den nämns så kan man vara säker på att det är i förringande ordalag. Detta har lett till att många inte ens ser skandinavisk hedendom som en framkomlig väg för andlig utveckling.

Sanningen är att hedendomen är långt ifrån den nidbild som ges. Den innehåller lager efter lager, och det är omöjligt för oss moderna människor att ens avkoda alla de lager som gömmer sig i mytskatterna. På ytan kan man uppfatta myterna som infantila amsagor. Men sättet myterna är berättade på är genialiskt. Man behövde aldrig gömma kunskaperna här tillskillnad från exempelvis i Indien, där man straffade lågkastiga hårt om de råkade höra hemligheterna. I Skandinavien så kunde man berätta myterna helt öppet. De som inte var invigda kunde enbart ta till sig det yttersta lagret. Ju mer invigd man var ju djupare kunde man avkoda myten. Detta ger oss direkt en insikt om vilken förståelse som finns hos dem som framställer myterna som naiva barnsagor.

Jag tänker fokusera på ett av alla dessa lager i denna text, nämligen att myterna hjälpte folk att lära sig att se samband och kopplingar. Myterna hjälper dessutom till att träna och motionera hjärnan.

I myterna förekommer så kallade kenningar, där man beskriver en gudomlighet med exempelvis ett attribut eller en egenskap som tillhör den, eller genom att nämna gudomlighetens relation till en annan gud. Man kunde även förskjuta namnet, så man nämner någonting som associeras med en gudomlighet, och sedan tillför man namnet på en annan gud; Hangatyr är exempelvis en kenning för Oden. Det här ger ju en indikation på att saker och ting faktiskt inte är så statiska som vi gärna vill uppfatta dem. Det är dessutom ett sätt att få hjärnan att arbeta och se samband, utvecklat i en tid då det inte fanns ett formellt skolväsende. Den som var välutbildad i myterna hade säkerligen fördelar gentemot de som inte fått den bildningen. Ju mer invigd man var i mytologin, ju högre ansedd var man. Desto högre upp i samhället som man befann sig, ju mer förväntades man kunna. I myterna finns det exempel på hur gudar och jättar tävlar mot varandra i kunskapstävlingar om de mytologiska hemligheterna. Det är tydligt att mytologisk kunskap var lika med makt i det förkristna skandinavien.

En annan företeelse som gör det svårt för många att ta till sig myterna är att samma objekt kan nämnas på flera olika ställen med lite olika namn och en lite annorlunda beskrivning. Det är här man måste använda sitt förstånd till att avgöra om det egentligen handlar om samma sak i två olika faser, eller om det handlar om två olika saker som påminner om varandra. Delvis kan detta bero på att de nedtecknade myterna har hämtat stoff från olika traditioner, som sedan har klumpats samman i texten. Men till stor del är jag övertygad om att det är ett sätt att arbeta med associationer och att undvika att saker och ting blir statiska. Det som är statiskt är döende. Den mytologiska gränsdragningen är inte heller tydlig. Även om en gudomlighet är en klart definierad individ så kan man aldrig vara säker på var gudomlighetens område och funktion upphör och var den flyter samman med en annan gudomlighet.

Reducering

Inom stavmytologin så finns det nitton gudomligheter beskrivna. Men man anser att alla gudar är olika aspekter av Hoss (det stavspecifika namnet för Oden), medan alla gudinnor är aspekter av Hel. De är fortfarande egna individer och har sina egna områden. Men den här reduceringen blir väldigt viktig ur ett stavmytologiskt perspektiv, för om gudomligheterna är olika aspekter av Oden och Hel, så blir det relevant att försöka definiera i vilket område de verkar och hur de associerar till varandra.


Tripletter

Vi strukturerar upp dessa associationer i par eller tripletter. Den kändaste tripletten är Nornorna, de tre ödesgudinnorna. De är en enhet som delas i tre delar som väver varsin del av ödet. De tre individuella nornorna kan i sin tur bilda par med andra gudinnor i mytologin. Nornorna kan även uppfattas som olika stadier av samma enhet, i Snorres Edda framgår det tydligt att de uppfattas vara i olika åldrar.

En annan enhet från den nedtecknade mytologin som bildar ett tretal är Angerboda. Denna intressanta jättinna dör tre gånger och återuppstår i tre olika skepnader under olika namn. Men trots död och namnbyte så är essensen fortfarande densamma. Förutom att Angerboda visar på tretalet, så visar hon även att reinkarnationstanken förekom inom Skandinavisk hedendom. Reinkarnation är någonting som brukar vara omtvistat bland tolkare av Skandinavisk hedendom.

En triplett som i alla fall vid första anblick är stavspecifik är Freja, Frigg och Jord. Dessa tre gudinnor bildar ett tretal i stavmytologin på ett liknande sätt som nornorna. Enkelt uttryckt så representerar de tre olika stadier, eller reinkarnationer av samma sak. Men samtidigt utgör de fortfarande tre individer. Inom stavmytologin så finns åtta gudinnor, och en nionde som inte är lika tydlig. När man studerar dessa åtta gudinnor ingående så blir det tydligt att de flyter mellan varandra och samtidigt utgör ett cykliskt perspektiv.


Parbildningar

Det finns gott om exempel på parbildningar bland gudomligheterna och jag tänker beskriva några stycken. Många kanske inte ens reflekterar över dessa par och deras relation till varandra.

Det tydligaste exemplet på parbildning är Oden och Loke. Det är svårt att undgå att dessa två blodsbröder utgör varandras skugga. Man kan nästan uppfatta dem som en sorts Yin och Yang. Den ena är fokuserad och målinriktad, och den andra är ofokuserad, båda är lika otämjbara. Inom Stavfilosofin har vi fem klasser, eller personligheter. Oden är knuten till den ena ytterlighetspersonligheten, nämligen den som benämns som kung. Loke är kopplad till ytterlighetspersonligheten i den andra änden av spektrumet, nämligen trälen. Inom stav ser vi trälen och kungen som två sidor av samma mynt, precis som deras herrar. Att Oden är gudarnas kung, och kungarnas gud är nog allmänt accepterat bland de som fördjupat sig i mytologin. Men stavmytologin tar uppfattningen ett steg längre, då vi ser Loke som gudarnas träl och trälarnas gud. Både Oden och Loke arbetar utanför ramarna och har insikter som de andra gudarna saknar. Oden försöker ta kontroll över omständigheterna, medan omständigheterna styr Loke. I slutändan råder ingen av dem på det som är oundvikligt.

En annan rätt tydlig parbildning inom Stavmytologin är Balder och Forsete, två gudar som är väldigt hårt knutna till varandra och definitivt utgör varandras skuggor. Eftersom Balder befinner sig i Hel så har Forsete tagit över hans uppgifter. Balder befinner sig i underjorden och Forsete bland himmelsgudarna. Detta skapar en ganska intressant dynamik som tål att filosofera över.

Det finns ytterligare två väldigt viktiga parbildningar som jag tänker nämna, men inte beskriva; Freja och Hel är den första. I Facebook gruppen Skandinavisk hedendom nämnde jag även ett annat par; Njord och Loke. Den som förstår dessa två par har förstått väldigt mycket av det underliggande skiktet i mytologin.

Jag tänker inte ge några fler exempel, syftet med den här texten är att försöka stimulera andra att börja tänka på ett nytt sätt. När jag har talat om dessa par med folk som varit bevandrade i den mer generalla mytologin så reagerar de nästan chockartat. Men när de har bearbetat informationen så brukar de börja se myterna med nya ögon. Det viktiga är inte heller att läsaren håller med om de specifika parbildningarna, det viktiga är att man börjar fundera över associationer och relationer.

Idag motionerar många sina hjärnor med sudoku eller korsord, andra uppskattar frågesport. För tusen år sedan fyllde mytologin den här funktionen. Inom stav använder vi runor, bindrunor, runbrickor och mytologi för att gymnastisera hjärnan. Vi lär oss att se relationer och samband som kanske inte är uppenbara vid första anblick. Jag är övertygad om att skillnaden jämfört med de moderna företeelserna är att mytologin ger en andlig utveckling. De insikter man kan tillgodogöra sig kanske även är till nytta den dagen den världsliga kunskapen slutar att vara relevant för en.

Traditionell bindruna inom stav som benämns som jarl bindrunan. Den innehåller flera lager, och avhandlar bland annat läkekonst och flera gudomligheters relation till varandra.


  • Comments(1)//blogg.angerboda.se/#post2