Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Stridskonsten inom stav

StavPosted by Angerboda Sat, September 26, 2015 21:56:04
Stav har för många blivit synonymt med den stridskonst som ingår i systemet, men de som följer den här bloggen känner vid det här laget till att stridskonst bara utgör en liten del av stav. Under det år som jag har bloggat har jag undvikit att skriva om stridskonsten eftersom jag har velat visa hur mångfacetterad stavtraditionen är. Jag har också velat avhandla delar av stav som aldrig tidigare har beskrivits på djupet i text. Flera av texterna som har publicerats på bloggen är faktiskt att se som förstahandskälla till kunskap om denna tradition, vilket troligen är unikt för en blogg som handlar om nordisk hedendom.

När jag nu ger mig på att beskriva stridskonsten så inriktar jag mig på att skriva en introduktion till hur stridskonsten fungerar och filosofin bakom. Men det finns mycket mer att berätta än vad som ryms i detta format.

Stridskonsten i stav har ett annorlunda perspektiv jämfört med många andra system, stav är baserat på principer och strukturer snarare än tekniker. Jag har tidigare beskrivit att stav är en Heimdallkult, och att detta för med sig ett systematiserat och strukturerat sätt att arbeta. Oavsett om vi arbetar med mytologi eller stridskonst så bygger detta på en fastlagd struktur, denna struktur fungerar som ett skelett som vi måste förhålla oss till. Hur vi hänger kött på detta skelett är helt upp till oss själva, men systemets filosofi innebär att vi måste ha ett intellektuellt förhållningssätt och verkligen analysera allt vi kommer i kontakt med. Stavs utgångsläge innebär även att vi är intresserade i att eftersöka rötter till alla uppfattningar, även de som förmedlas inom systemet.

Det är tydligt att det intellektuella Heimdallperspektivet har funnits hos dem som, för oss vid okänd tidpunkt, utvecklade stav. Dessa människor har nämligen försökt att hitta den minsta gemensamma nämnaren när det kommer till stridskonst och därefter försökt strukturera detta så att det smidigt går att föra kunskapen vidare. Det är också tydligt att de människor som utvecklade stav hade stor förståelse för stridskonst.


Runställningarna

Det mest essentiella inom stav är runställningarna, vilka genomsyrar hela systemet från andlighet till stridskonst. Runställningarna är så mångfacetterade att jag förr eller senare måste avhandla dem separat, men de går enkelt beskrivet ut på att forma de olika runorna med kroppen.

Runställningarna bygger på den yngre runraden, vilket är essentiellt för stav, eftersom man aldrig hade kunnat basera stav på de äldre runorna. Alla de yngre runorna är konstruerade omkring en enkel huvudstav, tillskillnad från den äldre runraden där runorna kan bygga på parallella stavar. Det går helt enkelt inte att forma de äldre runorna med kroppen på det sätt vi gör.

Det är ingen som vet hur gamla runställningarna inom stav är, det finns indikationer från bevarat material att ett par runor allmänt kan ha uppfattas som kroppspositioner. Runan mann har använts för att illustrera människor i medeltida manuskript. I Sverige har runan sol även benämnts som knä-sol, vilket även är benämningen på hur vi inom stav ofta applicerar sol inom stridskonsten.

Den som kan de yngre runorna skulle utifrån informationen i denna text kunna experimentera med att forma runorna med kroppen, och i de flesta fall så skulle man komma ganska nära hur vi utför dessa ställningar i praktiken. Ett tips är att runor där huvudstaven är placerad i mitten formas åt sidorna, runor där huvudstaven är placerad till vänster formas framåt. Den som har erfarenhet av beväpnad kampkonst skulle även känna igen de positioner som uppstår. Om detta är en efterkonstruktion så är det ett fantastiskt sammanträffande, det är så vitt jag vet det enda skriftspråk i världen där alla tecken kan användas för att visualisera kroppspositioner. Då dessa positioner dessutom är relevanta i stridskonst så upplever jag personligen att det är svårt att avfärda som en slump. Men även om det är en efterkonstruktion så fungerar det alldeles för bra för att förbise.

Ur ett kampperspektiv så lär runställningarna oss både att andas korrekt och att utveckla rätt mentala inställning vid strid. Runställningarna programmerar in ett effektivt rörelsemönster och lär oss balans. Med balans så menar jag inte enbart att hålla balansen, utan att alltid ha kroppen i balans. När vi utför runställningarna så flyter vi mellan olika starka positioner som i sin mest grundläggande form även kan appliceras direkt som kampkonst. Jag har sett tekniker som överensstämmer med runställningarna i vitt skilda kampkonster, allt från Bujinkan till Tai Chi och Aikido. Jag har även sett tekniker i utpräglad brottning som Judo och Brasiliansk Ju Jutsu som överensstämmer med våra runställningar, exempelvis applikationer av runorna Is och Björk. Runställningen för Sol motsvarar förövrigt grundgarden inom BJJ, med den skillnaden att man inom BJJ utgår ifrån en liggande position.

Runställningarnas positioner lär oss att förstå det vi inom stav benämner som linjer, vilket kanske kan översättas som våra egna balanspunkter. Dessa linjer och balanspunkter brukar illustreras med de sju Haglrunor som även illustrerar Urds väv.



Med utgångspunkt från våra egna linjer så eftersöker vi att alltid vara i balans och ha en säker position. Vi försöker sedan att exponera motståndarens svaga punkter och vi angriper motståndaren där han är som svagast. Även i modern kampkonst så förekommer uppfattning om linjer, främst när det gäller fotarbete, men vår uppfattning av linjerna har fler dimensioner än streck på golvet.

När man förstår runställningarna och har internaliserat dem, vilket förutsätter att man utför runställningarna regelbundet, så kommer man även att kunna expandera dem från sina grundläggande former utan att för den sakens skull tappa strukturen. Här ser man ofta skillnaden mellan mer erfarna och oerfarna stavutövare, den erfarna utövaren kan manipulera positionen medan den mer oerfarne tappar strukturen och balansen när den försöker att göra det.

Det finns fem olika sätt att utföra runställningarna på, en för varje klass; träl, karl, herse, jarl och kung. Det är främst hersens (krigarens) galderform som utpräglat förbereder utövaren för strid. Den har dels en psykologisk effekt på utövaren, och dels lär den ut en extrem form av andning som är utformad just för strid. Andningsformen ser till att utövaren konstant har luft i lungorna och är redo att ta sig an nya motståndare. Av egen erfarenhet så kan jag säga att den psykologiska effekten är stor, utför man herseformen under en längre period så försätts man i ett skarpare tillstånd. Det är inte en version av runställningarna som man bör utöva dagligen.

När man utför runställningarna så befinner man sig i ett lätt meditativt tillstånd, man fokuserar sinnet och skingrar tankarna. Vid en konfrontation är det inte alltid viktigast att vara starkast och slå hårdast, ibland är det minst lika viktigt att behålla fokus och att läsa situationen.

Runställningarna utförs i två sekvenser, traditionellt utförde man den ena uppsättningen på morgonen och den andra på kvällen. Vid den ena sekvensen utförs alla runställningar med vänster hand ledande- i den andra halvan utförs ställningarna med höger hand ledande. Syftet med detta är att utveckla en viss dubbelhänthet, om man blir skadad i ena armen så skall man kunna övergå till att effektivt använda den andra.


Grundhugg

Nästa metod för att lära sig stridskonsten är att utföra grundhuggen- precis som för allt annat inom systemet så är Hagl runan essentiell för huggen och huggen följer linjerna i runan. Det förekommer inga horisontella hugg inom stav, vilket beror på att man dels saknar kraft vid horisontella hugg och dels öppnar man upp sig.




Grundhuggen utförs genom att man helt enkelt går fram och tillbaks över valfri yta och hugger. Man hugger ifrån en runställning/gard till nästa, och man söker hela tiden att hålla sig skyddad. En attack inom stav sker när man rör sig mellan två säkra positioner. Den mest grundläggande huggserien är när man hugger från runan Fe till Ås och sedan återvänder till Fe. Man kan uppfatta att nio av runorna appliceras i dessa huggserier, de andra sju har andra applikationer inom stridskonsten.




Genom att utföra grundhuggen så lär man sig hugga kraftfullt och med precision, och man lär sig att använda kroppen på ett effektivt sätt. Många tror idag att man måste använda muskelstyrka för att vara effektiv. Man förbrukar endast energi genom att använda onödigt mycket kraft istället för att låta redskapet utföra arbetet, de flesta saknar idag vana att arbeta med redskap. En gammal bonde som slog slåtterängen med lie, eller som ofta högg med yxa, skulle troligen ha en god förståelse för korrekt huggteknik.

Man lär sig garderna per automatik när man utför grundhuggen, dessutom lär man sig korrekt fotarbete och förflyttningar. Det är inga konstigheter med fotarbetet inom stav, befinner man sig i en balanserad position så har man korrekt fotarbete. Genom att utföra grundhuggen så lär man sig också att känna att vapnet enbart är en förlängning av den egna kroppen, och man lär sig hur man skall förflytta sin egen kropp i förhållande till vapnet. Detta lär en även att det är motståndarens kropp som är intressant att fokusera på, inte vapnet.

Precis som med runställningarna så utförs grundhuggen med både vänster och höger arm ledande, detta är främst viktigt när man arbetar med enhandsvapen. En stavutövare skall ha redundans och kunna använda båda sidorna av kroppen effektivt.




Former

Nästa steg för att förstå stridskonsten är att jobba med de tvåmannaformer som ingår i systemet. Detta går i princip ut på att man arbetar i par, den ena agerar angripare och den andra försvarar sig utifrån mentaliteten och principerna i de fem olika klasserna. Angreppsvapnet är alltid en yxa, medan det finns ett antal olika försvarsvapen inom systemet.

Vissa instruktörer lär inte längre ut de traditionella formerna till nybörjare, eftersom de är ganska komplicerade och kräver kompetens hos utövaren. Istället lär man ut enklare applikationer som tydligare visar mentaliteten hos de olika klasserna. Detta är kanske nödvändigt, men synd. De olika formerna är fullt användbara vid en riktig konfrontation, men det är inte huvudsyftet med dem. Det är många tekniska aspekter och rörelser inbyggda i de traditionella formerna.



När man jobbar med de traditionella formerna så kommer man att lära sig timing, och att vara aktiv istället för reaktiv. Den ena personen utför ett välriktat angrepp- och motståndaren agerar utifrån formerna associerade med de olika klasserna. Tvåmannaformerna hjälper en att på ett tekniskt korrekt sätt lära sig bemöta angrepp, det handlar alltså inte om sparring. Syftet är inte heller att lära sig att duellera, vi står inte och känner på varandra och försöker hitta öppningar i motståndarens försvar.

Stavs stridskonst utgår ifrån att konflikten är ett pågående faktum och att en attack är inledd, man rör sig mot varandra och är ständigt i rörelse. Inom utpräglad stridskonst är det livsfarligt att stanna upp, tar inte din närmaste motståndare dig så kanske någon annan i hans här gör det. Jag har intrycket att stav en gång i tiden konstruerades för att fungera på slagfältet, många applikationer är utformade för att fungera där det är trångt och där man inte har möjlighet att röra sig varken i sidled eller att retirera. Små skiftningar i balanspunkt och centerlinje kan göra stora skillnader inom stav. Detta skiljer även stav från många japanska och asiatiska kampkonster, där jag uppfattar att man är mer yvig och rör sig mer i sidled och försöker att cirkulera runt sin motståndare.


De nitton gudomligheterna

Inom stav panteonet så finns det nitton gudomligheter och traditionellt har alla dessa en egen applikation som helt är baserad på den runa som är associerad med gudomligheten. När man jobbar på denna nivå så är man förbi klasser och tvåmannaformer och arbetar bara med runställningen i sin renaste form. Ivar Hafskjold har varit restriktiv med att lära ut de nitton gudomligheternas applikationer, han anser att varje utövare bör skapa egna applikationer baserat på sin egen tolkning av runorna och gudomligheterna. Vi har dock jobbat med dessa applikationer vid ett flertal tillfällen då Ivar varit i Sverige, man kan kort och gott säga att de utgör ett kondensat av all den andra träningen.


Obeväpnad strid

Den obeväpnade striden förutsätter att man har en god förståelse för runställningar och vapenbaserade applikationer. Nybörjaren börjar träna med längre vapen eftersom dessa tydligare illustrerar vår uppfattning om linjerna. Man börjar med spjut/stav, nästa steg är käpp/enhandssvärd. Därefter använder man tenen, det obskyra vapen som jag detaljerat har beskrivit i ett tidigare inlägg. När man väl har behärskat allt det andra så börjar man träna obeväpnat. De obeväpnade teknikerna utgår ifrån samma principer och struktur som de beväpnade versionerna.

När man angriper i stav så slår man djupa slag som inte bara skadar motståndaren på ytan. När vi kastar en motståndare så utgår vi inte ifrån dennes klädesdräkt, vi försöker inte heller svepa undan benen. Vi går istället på motståndarens balanspunkter och kasten är ganska våldsamma. Det är viktigt att poängtera att stav i första hand inte är en stridskonst där man slåss eller brottas- stav är i grund och botten en vapenbaserad stridskonst. Kast och obeväpnad strid är något man tar till när man inte har andra alternativ. Även våra angrepp med vapnen riktar sig mot de punkter på kroppen där motståndaren är som svagast. En korrekt utförd stavattack med vapen är även den ämnad att vara balansbrytande.




De fem klasserna - inga graderingar

Det har hänt att en del missuppfattar att de fem klasserna är någon form av gradering, det stämmer inte. De fem klasserna är arketypiska personligheter, jag har tidigare avhandlat dem i bloggen. Inom stav finns det inga grader. Stridskonstens syfte är dels att lära en att utveckla en förståelse för alla aspekter av livet och verkligheten. Hamnar man i en våldsam konflikt så är syftet att man skall vinna, de fem klasserna ger oss flera taktiska alternativ vid en konflikt. Även om man tillhör en specifik klass så är det viktigt att utveckla en förståelse för alla klasser, om inte annat för att kunna bemöta olika typer av motståndare. Att lära känna sin klasstillhörighet är en viktig initiation inom stav, detta sker på ett andligt plan, och det är ingenting man väljer efter eget tycke.





Ett levande system

När man väl har internaliserat runställningar, grundhugg och tvåmannaformer så har man en god förståelse för kampkonst, och man kan applicera sina kunskaper på olika vapen. När man har denna förståelse så kommer man till stor utsträckning att tolka sin kampkonst utifrån stavs principer. När engelska stavutövare har implementerat tvåhandsvärd i sin träning så har det genererat kritik från reenactment kretsar, då tvåhandssvärd inte förekom i det förkristna Skandinavien. Men stav är ett levande system och vilket vapen man än väljer att arbeta med, så är det en del av stav, så länge man utgår ifrån stavs systematik.

Ett annat faktum som har stört reenactment kretsar är att vi inte använder sköldar inom stav, vilket vikingarna gjorde. Bara för att vi inte använder sköldar i vår träning så innebär inte det att vi inte skulle kunna implementera det ifall vi upplevde att det fanns ett behov. Stav har alltid anpassats efter sin samtid, idag så finns det enligt vårt perspektiv inget syfte att använda sköld.

Jag har studerat en del instruktionsvideor från individer som jobbar med sköld och som försöker återskapa vikingatidens sköldväggar. De som har förstått principerna med den vikingatida skölden och varför den är konstruerad som den är, har faktiskt en del intressanta perspektiv. De jobbar faktiskt runt skölden på ett sätt som faktiskt påminner väldigt mycket om hur vi jobbar runt våra vapen och utgår ifrån tredimensionella linjer. Men är man intresserad av att återskapa nu utdöda kampkonster så är inte stav rätt väg att gå, stav är ett i allra högsta grad ett levande system.

Varje utövare av stav kommer att bli inspirerad av sin tid och de andra skolor han har exponerats för, men man krokar upp den kunskapen på stavs systematik och därmed görs kunskapen till stav. Saker som inte följer våra principer har vi inget intresse i, eftersom vi uppfattar att våra principer är universella och essentiella.

I ett annat inlägg har jag beskrivit hur Ivar Hafskjolds förståelse av stav är påverkad av hans vistelse i Japan. Men den moderna versionen av stav har även inspirerats av alla möjliga skolor eftersom de moderna utövarna har allt möjligt med sig i bagaget. Inom stav finns det idag utövare med svarta bälten i vitt skilda stilar som BJJ och Aikido, bara för att nämna ett par exempel.

Stav har kritiserats eftersom en del uppfattar att det är orimligt med en ”vikingatida” stridskonst, vilket är konstigt då det finns flera exempel på vikingatida kampsporter och kraftlekar som överlevt in i modern tid. De flesta förstår givetvis att det är i det närmaste omöjligt att datera de olika applikationer som förekommer i systemet- även om jag själv är av uppfattningen att en del av applikationerna sannolikt är väldigt gamla. Denna uppfattning får jag av den filosofiska bakgrunden till en del av angreppen och försvaren- det hade varit svårt att återskapa dessa tankegångar i efterhand.

Men det viktiga är egentligen att stav är unikt, utövaren skapar sin kampkonst med hjälp av byggklossar och strukturerar allt efter sin egen kropp och mentalitet. Man bygger alltså tornet nedifrån och upp. Inom i princip alla andra stilar jag har sett så får man ett paket serverat och man måste jobba med det länge för att förstå det. Jag uppfattar även att många kampkonster en gång i tiden skapades av en mästare, och sedan har generationer av efterföljande försökt att bemästra den individens unika och personliga stil. Inom stav får alla utövare tidigt en personlig stil baserat på sin egen klasstillhörighetet och kroppskonstitution.

Jag har träffat många som varit duktiga inom olika kampkonster och kampsporter, och jag har noterat att deras bemästrande av sin stil bygger på att de verkligen förstår grunderna och att de har repeterat grunderna många gånger. Stavträningen kan uppfattas som enformig, dessutom är den väldigt solitär. Man skall dagligen utföra runställningarna och genom dem lära sig från sin egen kropp och programmera den egna mentaliteten. Dessutom bör man ägna ett antal timmar i veckan åt att ensam öva hugg med ett vapen, vilket också är en förutsättning för att verkligen förstå linjerna.

Jag räds inte den som har övat tio tusen sparkar en gång, jag räds den som har övat en spark tiotusen gånger – Bruce Lee


Vägen att lära sig stav

Det fantastiska med stav är att det går ganska fort att lära sig de metoder jag har nämnt i texten, sedan har eleven tillräckligt mycket kött på benen för att vara upptagen med sin egen träning i många år framöver. Detta har väl egentligen varit det problematiska i våra tidevarv. Stav bygger på att individen tar ansvar för sin egen utbildning, träning och andliga utveckling. Det går alltså i viss mån emot systemets principer att hålla träning i klassform, istället vill man att eleven kommer och lär sig något och sedan återkommer när den har arbetat igenom det och behöver gå vidare. Idag är det många som saknar den disciplin som stav förutsätter hos utövaren. Stav följer alltså inte vår moderna utbildningskultur, där vi ända upp på akademisk nivå förutsätter att någon annan instruerar oss.

Det finurliga är även att instruktören inte själv behöver ha bemästrat kampkonsten inom stav. Har man bara kunskap om metodiken så kan man alltså överföra det till nästa generation som arbetar igenom principerna och tolkar dem. Utan en levande tradition i varje led så kommer givetvis applikationerna att förändras en hel del, men principerna kommer att förbli de samma.

Jag försöker inte övertyga någon om att stav är den bästa kampkonsten och överlägset allt annat. Jag är inte heller av uppfattningen att stav är något som passar alla som är intresserade av att träna kampkonst. Däremot är jag övertygad om att stav är det bästa för mig både andligt och fysiskt. Jag känner en tacksamhet mot traditionen och det är enbart denna tacksamhet som gör att jag delar med mig av den kunskap som jag har erhållit.

Vill man lära sig stav idag så är första steget att lära sig runorna och att ta till sig av den kunskap och information som faktiskt finns tillgänglig. Vid det här laget har jag publicerat en del matnyttig information på svenska, och jag har hittills valt att gör det via ett medium som är helt utan kostnad för den som är intresserad. När man väl har skaffat sig grundläggande kunskap så bör man uppsöka en kvalificerad instruktör som kan hjälpa en att ta det hela till nästa nivå.

För närvarande är jag den enda instruktören i Sverige, och jag instruerar tyvärr alldeles för sällan för att skapa rutin. Årligen bjuder jag även in ett par av de främsta instruktörerna som finns i världen. Detta är faktiskt ett enormt framsteg jämfört med hur det var bara för 3-4 år sedan, innan jag återupptog mitt engagemang så var det under många år i princip omöjligt att få instruktion i Sverige.

Den organiserade träningen sker ännu i relativt slutna kretsar och vi träffas faktiskt inte så många gånger per år. Om man är intresserad av motionsträning där man ett par gånger i veckan kan socialisera med andra människor, då är inte stav rätt väg ännu. Men det är sannolikt att vår aktivitetsnivå intensifieras de närmaste åren. Jag väntar med spänning på nästa generation svenska stavutövare, utövare med gedigen erfarenhet från andra skolor och stilar. När väl dessa är på plats och börjar instruera så finns det inget hinder för att stav skall utvecklas till en etablerad och erkänd stil. Men stav behöver att rätt personer ser ett värde i att förvalta och utveckla traditionen.

Anpassa det som är användbart, avfärda det som är oanvändbart. Lägg till det som specifikt är ditt eget – Bruce Lee

Note: Alla bilder är tagna av Marcus Bagge 2003.







  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post18