Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Den rituella måltiden

HedendomPosted by Angerboda Wed, September 16, 2015 01:25:40
En av de återkommande frågorna som jag får är huruvida vi firar blot inom stav. Det är inte helt enkelt att ge ett kort svar om den saken, därför tänker jag skriva lite om det. Rituella måltider är någonting som förekommer inom i princip alla religioner. Man känner dock inte till alla detaljer från den historiska skandinaviska hedendomen och folk bildar sig gärna en ganska spektakulär uppfattning om vad ett blot var.

Det man vet rent historiskt om bloten är att man offrade ett djur, benen och huden hängde man upp, syftet var kanske att visa omgivningen att man utfört den rituella handling som förväntades. Man lät givetvis inte köttet från djuren gå till spillo utan de som deltog vid blotet delade en måltid tillägnad en gudomlighet och på så vis stärkte man banden mellan varandra och med gudomligheten. Hästar var vanliga offerdjur i forntiden och dessa åts säkerligen till Odens ära. Denna tankegång är något vi utan problem kan ta fasta på idag; svin förtärs med fördel för att hedra Frö och vill man hedra Njord bör man äta fisk. Stavmytologiskt så har alla gudar i vårt panteon kopplingar till djurslag, växter och örter, utifrån detta är det inga problem att komponera en lämplig måltid till en specifik gudomlighet.

I Sverige har vi kulturellt en stark ritual kopplad till mat- det vill säga att vi gemensamt sätter oss ned tillsammans vid bordet och äter den mat som serveras och vi har rent omedvetet ett ganska strukturerat sätt att inta en måltid. Man behöver inte resa speciellt långt innan man har ett helt annat förhållningssätt. Genom åren har jag, delvis genom stav, haft ganska mycket kontakt med England och således haft många engelsmän på besök. I flera olika sällskap har jag serverat mat utifrån en svensk matritual och blivit helt förvånad när de överhuvudtaget inte följer protokollet. När man serverar grillat kött och ugnspotatis så kan helt plötsligt någon resa sig upp och fråga om man inte har något bröd- när de får brödet så slänger de helt sonika köttbiten mellan bröden och äter det som en hamburgare. Ur ett svenskt perspektiv så är det oerhört många oskrivna etikettsregler man bryter emot genom detta. Men det jag främst vill förmedla är att man fysiskt sitter vid samma bord, men man äter inte samma mat och delar således inte heller en gemensam måltid.

När jag tänker på mina äldre släktingar som var födda omkring 1920 talet så minns jag söndagsmiddagen. Kort och gott så skulle man äta kokt potatis och stek med gräddsås. Det dög inte heller att man satte sig vid bordet i sina slafsiga kläder, utan man förväntades göra sin hygien och klä upp sig innan man intog måltiden. Detta kan tydligt ses som en ritual för att stärka banden inom familjen, och det kan även ses som att man markerar övergången mellan två veckor på precis samma sätt man firar årstidsväxlingar. Detta är egentligen en måltidsritual och ett blot i sin enklaste form. Man ser även spår av blotet i våra högtidsmåltider, julmiddagen och midsommarfirandet med sina fasta strukturer är tydliga kvarlevor av den här sortens bruk.

Mat är viktig för människor, det är något som för oss samman. I den romska kulturen så får aldrig en gäst lämna värden hungrig, vilket gör att romer insisterar på att servera mat när någon besöker dem. Men det fungerar även den andra vägen, om du nekar att äta den mat de serveras så insinuerar du dels att deras mat inte duger eller att du uppfattar den som oren och detta tas som en stor förolämpning. Jag har stött på liknande drag hos många invandrare, de har ofta mat som står och puttrar på spisen och de insisterar att du skall äta mat om du kommer hem till dem. Jag har flera gånger tackat för erbjudandet och berättat att jag nyligen ätit, och då direkt mötts av motfrågan; är det något fel på vår mat?

Mat kan även vara någonting som splittrar människor, när vissa religiösa grupper skaffar speciella matregler så är detta ett väldigt starkt ställningstagande. Sprickan blir ännu större om man dessutom kultiverar uppfattningen att andra grupper äter djur som anses vara heliga. Det blir än värre om man uppfattar att andra människor äter djur som är orena. Om en grupp uppfattar att en annan grupp äter oren mat, så kommer de även att börja uppfatta dessa människor som orena, detta är det första steget att avhumanisera den främmande gruppen. Jag har själv bevittnat vilken nedlåtande attityd vissa grupper tillåter sig att ha gentemot människor som äter ”orena” djur.

Det är förövrigt väsensskilt från hedendomen att se vissa djur som orena. Det kanske är på plats att påpeka att svin är heliga djur inom skandinavisk hedendom, de har en stark koppling till Frö och Fröja. Man förtärde dessutom grisen Särimner vid gillena i Valhall, vilket ger en indikation hur högt man värderade grisarna vid tiden.

Någonstans har jag läst att det var när det Indiska prästerskapet började förstärka uppfattningen om kors helighet, och det olämpliga i att äta dem, som den stora sprickan mellan Indier och Engelsmän uppstod. Indierna hade tidigare haft ett relativt gott förhållande till engelsmännen, och det hade varit svårt att skapa opinion mot kolonialmakten. Engelsmännen åt kolossala mängder nötkött och när man satte fokus på det så började det uppstå en spricka som med tiden bidrog till att England tappade makten i Indien. Huruvida denna beskrivning är helt historiskt korrekt vet jag inte, men tanken är för mig inte långsökt.

Jag var själv vegetarian i tre år, en stor bidragande orsak till att jag återgick till att äta kött var att jag inte kunde dela måltid med människor. Mina matvanor gjorde direkt att jag uppfattades om lite avvikande och krånglig. Detta märker jag också av när vi arrangerar stavaktiviteter, de som av olika anledningar har en annan diet hamnar lite utanför när resten av sällskapet delar mat.

Inom stavtraditionen så finns det inte bevarat några extravaganta offerritualer där man offrar djur till gudarna. Men vi firar årets olika högtider och vid dessa högtider så åt Ivar Hafskjold under sin uppväxt specifika maträtter, precis som de flesta av oss gör. Flera av dessa traditionella maträtter består av ingredienser som inom vår mytologi har en koppling till den gudomlighet som är relevant vid den specifika högtiden.

Stavs kalender är precis som allt annat inom systemet väldigt tydlig och strukturerad, alla årsväxlingar har mytologiska associationer. De mytologiska kopplingarna sträcker sig även över till årstidens motpol på ett väldigt fascinerande sätt, och knyter faktiskt ihop den nordiska mytologin med året på ett fantastiskt sätt. Ur ett stavmytologiskt perspektiv är det alltså inte underligt att man i Norge äter honungskaka på senvintern, vid den tidpunkt som vi kallar vinterting och som historiskt i Sverige hette disating. Stavmytologiskt är det inte heller konstigt att vi vid midsommar serverar sill.

Ur ett mytologiskt perspektiv är det inte heller konstigt för de flesta varför vi väljer att äta gris vid julen- många hävdar att denna infusion är sen och stammar från nationalromantiken. Men det är ingen som säkert kan avfärda att det mycket väl kan vara baserat på en äldre tradition som fanns bevarad någonstans i Sverige. När de flesta svenskar sätter sig vid julbordet så firar de ett blot vare sig de är medvetna om det eller inte och det är förfäderna som äras. Stavmytologiskt så betraktar vi även gudomligheterna som våra förfäder så vi firar därmed dem också. Eftersom man inom stavfilosofin även tror på själavandring så blir det i förlängningen också att vi firar våra efterkommande. Inom stavtraditionen så är stora delar av ritualen omkring julfirandet utformade för att öppna kanaler till förfäderna och faktiskt bjuda in dem till att ta del av julfirandet.

Samtidigt som stav bygger på en väldigt djup förståelse av hedendomen, så är det även en levande tradition och den är således en aning sekulariserad. Jag har uppfattningen att vi framöver skall börja fira tydligare blot inom stavgruppen i Sverige och att vi skall expanera den kunskap som finns inom systemet, utan att för den sakens skull göra det till ett lajv eller reenactment. Utifrån stavmytologin så kan vi fira alla högtider tillsammans, utom den egentliga julen, då detta är en sluten familjehögtid. Dessa högtider och blot skulle utifrån ett stavperspektiv firas på ett okomplicerat sätt och följa de övriga rituella principerna inom systemet.

Ska man fira blot så är även min uppfattning att man bör göra det med hemlagad och närproducerad mat, helst sådant man själv har fått direkt från naturen. Jag har inte deltagit på större blot på många år, men då jag var aktiv i ett blotlag så tog alla med sig vad vi hade att bidra med i matväg och dryckesväg. Mycket av maten var egenproducerad och gjord på förstklassiga råvaror, vilket skapar en stark gemenskap. När måltiden var avklarad så var det dags att låta mjödhornet gå runt och utbringa skålar, vilket åter är ett effektivt sätt att skapa band mellan deltagarna. Mjöd är en viktig rituell dryck inom skandinavisk hedendom, om det är någon dryck som har förmågan att sätta en i kontakt med förfäder och gudar så är det just mjöd. Alkoholhaltig dryck var under den yngre järnåldern en lyxvara, fantasibilden om vikingarnas utsvävande alkoholvanor stämmer alltså inte speciellt väl med vad man vet om tiden. Det rituella dryckesgillet under hednisk tid är ett stort ämne och något jag kanske återkommer till, det finns en hel del bevarat om detta i källorna.

  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post17