Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Kampkonst, hedendom och schamanism

StavPosted by Angerboda Thu, July 30, 2015 00:46:58
När jag träffar folk med en bakgrund i hedendomen så frågar de ibland om schamanska inslag i stav. Jag tänkte därför beskriva kopplingen mellan nordisk mytologi och schamanism, samt schamanska aspekter av stav. Jag kommer även att beskriva delar av stavs verktygslåda, utan att gå in i detalj på hur de fungerar.

Schamanism kan beskrivas som en naturreligion som har brukats av folk i alla delar av världen, många religioner bygger på schamanism i olika grad. Man kan till och med hitta inslag med schamanska förtecken i nya testamentet. Den egentliga schamanismen har liknande drag oavsett var i världen den utövas, man kan se det som att schamanism är det närmaste vi har en gemensam urreligion.

Schamanen ägnar sig åt sinnesvidgande tekniker för att få kontakt med det som är dolt för oss människor i normala fall. Schamanen är en helare som genom kontakt med andevärden kan hjälpa människor i omgivningen. Det som fascinerar folk mest är när schamanen sätter sig i trans för att nå vad som uppfattas vara andra världar. Syftet med dessa resor kan vara allt från att ta reda på var jägarna skall söka bytesdjuren till kunskap om hur man skall bota någon som är sjuk.


Inuitisk schaman- bilden är tagen på historiska museet i Oslo, juli 2015.



Schamanism har praktiserats både av samer och nordbor i Skandinavien. Samerna är besläktade med de Sibiriska nomadfolken, och i förlängningen med Amerikas ursprungsbefolkning. Dessa folkgrupper har flitigt praktiserat schamanism, och det är därför ett vanligt antagande att nordbornas kunskap om schamanism kom via samerna. Detta är nog inte är hela sanningen, även om det finns omnämnt i bevarade källor att man hade ett utbyte. Det finns stora skillnader i synen på schamanism mellan samer och nordbor; hos samerna var nåjden (schamanen) alltid en man och kvinnor ansågs olämpliga att utöva schamanism. Kvinnor fick exempelvis inte beröra den så kallade trolltrumman, de fick inte heller besöka heliga platser med så kallade seitar. Hos nordborna däremot så sågs sejden som feminin och utövades generellt av en kvinna, en så kallad völva. Det sågs som omanligt att utöva sejd, även om det fanns manliga utövare.

Schamanism utövades även i södra Europa, bland annat praktiserade oraklen i Delfi schamanism i någon form. Det råder ingen tvekan om att det redan långt tillbaks i tiden förekom ett utbyte mellan södra och norra Europa. Ölänningarna hade exempelvis långtgående kontakter med romarriket.

Den folkgrupp som benämns som hunner hade tydliga schamanska inslag i sin kult. Hunnerna var ett eurasiskt nomadfolk, dessa folk praktiserar ännu schamanism. I den vikingatida handelsstaden Birka så har man hittat influenser från hunnerna; bågskyttarna i garnisonen som skulle försvara staden använde utrustning som tydligt var påverkade av hunnernas bågskytte. Det kulturella utbytet med hunnerna begränsades sannolikt inte till bågskytte; det finns flera akademiker som argumenterar för hunniska influenser i den nordiska tankevärlden, bland annat i synen på Oden.

Inom nyhedniska kretsar så brukar det ibland dyka upp en debatt om huruvida schamanismen egentligen är en del av hedendomen. De som uttalat ägnar sig åt sejd är ofta andliga anarkister, deras bruk är influerat från alla möjliga håll där man har kunnat norpa tankar och tekniker. Denna sejd är återskapad och delvis baserad på de knapphändiga beskrivningar av sejdritualer som finns i källorna. Eftersom materialet inte är heltäckande så måste man då vända sig till andra traditioner för att fylla ut det som saknas. Sejd är till sin natur gränslös, de som hänger sig åt det kan ibland tappa kontakten med ramverket inom nordisk mytologi. Detta skapar en misstro bland de som inte ägnar sig åt sejd, och det leder till att vissa ifrågasätter om sejd och schamanism är att betrakta som en del av den forna seden. Viktiga delar av nordisk mytologi är dock tydligt påverkad av schamanska föreställningar.


Myterna

I myterna finns det många referenser till schamanism. Ett tydligt exempel är berättelsen om hur Oden hänger sig själv på världsträdet, och offrar sig själv åt sig själv. I nio dygn hänger Oden på världsträdet och skådar ned i djupet, detta leder till att han finner kunskap om runorna. Det är en tydlig schamanistisk initiationsrit att genomgå en rituell död; man uppfattar att man måste dö, om så bara rituellt, för att nå de djupare insikterna. Oden har även förmågan att väcka de döda för att tvinga dem att avslöja kunskap från dödsriket, vilket är en tydlig schamanistisk egenskap. Det är många myter om den gamle som har schamanska förtecken.

I Loketrätan säger Loke följande till Oden:

"Också sejd man sade dig öva på Samsö, du valors vidskepelse brukte; i gestalt av trollkarl du strövade kring världen; det för skamlig omanlighet skattas.” – synen på män som utövade sejd var alltså inte oproblematisk, inte ens när det handlade om allfadern.

Det finns flera berättelser i den nordiska mytskatten som berättar om hur man på olika sätt söker visdom och kunskap i underjorden. Ett exempel är Hyndlas sång. I denna berättelse så leder ett rituellt offer till en resa med Fröja till underjorden, där gudinnan Hel avslöjar hemligheter. Hyndlas sång kan även den ses som en beskrivning av en initiationsrit.

En av de viktigaste nordiska myterna är Völvans spådom, en völva var schamanistisk prästinna. I Völvans spådom beskrivs världens skapelse och dess undergång. Det är en av de mest fascinerande myter man kan studera.

Det finns så många exempel på schamanistisk påverkan i den nordiska mytskatten; att det inte är en överdrift att hävda att den nordiska mytologin bygger på schamanistiska föreställningar. Det går alltså inte att särskilja sejd och sed på det sätt som en del har försökt att göra, även om jag är helt införstådd med varför man har känt att det är angeläget. En avgörande skillnad mellan myterna och sejden; är att myterna är strukturerade och går att överföra i sin helhet. Jag återkommer till det senare.




Stav

Schamanism är mer än sejd och inom stav finns mycket som relaterar till schamanism. Ett av de tydligaste schamanistiska inslagen är bruket av följor eller fylgjor. Inom stavtraditionen finns flera former av följor, dessa är både andliga och psykologiska hjälpmedel för utövaren. Vissa former av följor manifesterar sig i djurform; denna typ av kraftdjur har vi alla en medveten eller omedveten koppling till. Kraftdjur är någonting som är grundläggande inom schamanism och jag tror inte att det finns en enda schamanistisk tradition som saknar kraftdjur.

Följorna är även relevanta när det kommer till stridskonsten i stav. Ens djurfölja manifesterar sig på olika sätt beroende på den egna personligheten, därmed kommer bärare av olika följor att agera olika i en konflikt. I flera myter och Isländska sagor så finns följor omnämnda i samband med strid, dessa tar uppfattningen om följorna betydligt längre än vi gör i stav. I myter och sagor finns till och med exempel på hamnskfite, det vill säga att man tar formen av sin följa.

Inom stav så finns det en omfattande förteckning över följor och dess egenskaper. En del följor finns beskrivna i de nedtecknade myterna, exempelvis Tors bockar och Fröjas katter. Men långt ifrån alla följor som finns inom stav är beskrivna i de bevarade myterna. Inom stav finns det även en tydligare uppfattning om följornas funktion än vad man kan uppfatta från de bevarade myterna. Stavkunskapen om följorna måste en gång i tiden ha inhämtats med schamanistiskt bruk. Jag är övertygad om att detta är en mycket gammal del av traditionen.

Det mest essentiella inom stav är de så kallade runställningarna, detta är en daglig ritual som kan liknas vid yoga eller tai chi. Runställningarna har flera schamanska aspekter och de hjälper till att sätta utövaren i ett meditativt tillstånd, vilket inverkar både andligt och på stridskonsten.

En annan viktig aspekt av runställningarna är att de utgör en form av andningsövningar. Andningsövningar av olika slag är universellt schamanska, i schamanistiska läror är det väldigt viktigt att kunna andas korrekt. Det finns tre s.k. galderformer av runställningarna där man använder rösten, för att ytterligare förstärka effekten i önskad riktning. De olika galderformerna hjälper till att utveckla olika typer av andning och mentala tillstånd, de används utifrån utövarens behov och syfte. Hersens (krigarens) galder är således väldigt annorlunda från jarlens (prästen och filosofens) galder.

Runställningarna anses förstärka utövarens megin, det vill säga kraft och livsenergi, vilket är viktigt när det kommer till stridskonst. Inom vissa traditioner uppfattar man även att en stark megin är nödvändig för att kunna skåda in i det fördolda. Även i något så världsligt som en konfrontation så kan utfallet vara resultatet av den ena partens förmåga att läsa situationen och uppfatta det underliggande.

Vi har en bevarad tradition av locksejd inom stav, egentligen är detta en parallell tradition till det som vi definierar som stav. Personligen uppfattar jag att mycket kunskap inom stav stammar från detta bruk, jag tycker därför inte att man skall separera dem för mycket. Förenklat så uppfattar vi stav och galder som maskulint, det är logiskt och systematiserat och går att lära sig genom övning och repetition, precis som mytologin som jag nämnde tidigare. Locksejd uppfattar vi däremot som feminint och intuitivt. Antingen har man förmågan att utöva locksejd, eller så har man det inte. Jag bör nämna att uppdelningen mellan maskulint och feminint inte nödvändigtvis syftar på utövarens könstillhörighet. Hela den nordiska mytologin bygger på dynamiken mellan olika element och energiväxlingen mellan feminina och maskulina krafter.

Syftet med locksejd är att sätta sig i trans och därmed få kontakt med sitt undermedvetna, vissa tänker sig att man besöker andra metafysiska världar. Stavs locksejd är mig veterligen den enda form av sejd idag som gör anspråk på att vara en del av en äldre tradition, där man sätter sig i trans utan att använda en samisk trolltrumma. Jag har noterat en attitydsskillnad mellan stavutövare och många nyschamaner. Stavutövare har ofta stor respekt för locksejd och många undviker helst att ägna sig åt det; man upplever att det får påtagliga följder för det egna psyket. Många nyschamaner verkar däremot ha en ”happy-go-lucky” attityd.

För ett par månader sedan så delgav en stavutövare mig en ganska intressant beskrivning av sin syn på sejd. Denna person menade att vi har en slöja mellan oss och de delar av vår omvärld som det inte är meningen att vi skall ta del av. Genom att utöva sejd så blir denna slöja tunnare, vilket kommer att påverka oss på olika sätt. Den dag som vi upplever att detta är jobbigt så kan vi kanske inte återgå till hur det var innan.

Örtmedicinen inom stav benämns som tensejd, ten betyder liten kvist eller skott. Vid första anblick är det motsägelsefullt att benämna örtmedicin som sejd. Benämningen beror delvis på att tensejd ses som ett feminint bruk inom traditionen, men det kan även ses som ett erkännande att mycket kunskap om örtmedicin härstammar från locksejd. Detta är dubbelverkande, kunskap om tensejd kan i sin tur hjälpa utövaren vid schamanistisk sejd.

En annan metod inom stav är ljusgalder, vilket kan beskrivas som en strukturerad metod att arbeta med sejd. Målet med ljusgalder är att komma i kontakt med våra undermedvetna kopplingar, metoden är mer skonsam än locksejd. Den erfarna utövaren kan arbeta med detta solitärt, man kan även guida andra med ljusgalder. Metoden kan användas terapeutiskt och har framgångsrikt använts för att hjälpa individer som lidit av depression. Ljusgalder har mycket gemensamt med schamanistiskt botande i andra kulturer, men man kan även se vissa likheter med modern hypnos.

Inom stav finns flera former av initiationer med schamanska inslag. Vissa initiationer är ganska transparanta, medan andra är mer konkreta; att skapa kontakt med sin följa är ett exempel på en tydlig initiation i systemet. Det finns även en levande tradition av utesittning inom stav och utesittningen har traditionellt använts som en initiation. Utesittning är ett känt begrepp utanför stavtraditionen, men inom stav finns en bevarad struktur, metod och syfte.

Den nordiska hedendomen är tydligt genomsyrad av schamanska tankegångar, och inom stav finns flera tekniker som kan beskrivas som schamanska. Det strukturerade schamanska arbetet kommer att hjälpa utövaren att utveckla en medvetenhet om vår omvärld och en insikt i att vi inte är väsensskilda från universum.

Det är däremot svårare att förutse effekterna av att utöva utpräglad sejd. Som jag nämnt är sejden gränslös, ägnar man sig åt sejd så bör man även ha en motvikt. Inom stav utgörs motvikten till sejd av det strukturerade arbetet. Det anses vara viktigt att sejdutövaren regelbundet utför runställningarna; då det hjälper en att behålla fokus, struktur och disciplin.

De som kommer i kontakt med stav är ofta fascinerade av sejd och frågar om det på ett tidigt stadium. Jag är av den bestämda åsikten att man inte skall försöka springa innan man kan gå, att regelbundet utföra runställningarna kommer i början att ha en påtaglig inverkan på utövaren. Efter hand kan man sedan fundera över om man vill prova sejd, men man skall nog beakta i vilken fas av livet man befinner sig innan man ger sig i kast med sejd.


Nedan följer lite Youtube klipp som jag vill rekommendera;

Ett videoklipp från Maria Kvilhaug som avhandlar Hyndluljóð ”Hyndlas sång”





Allen Pittman föreläser om universella schamanska uppfattningar. Allen är en välrenommerad kampkonstutövare, han har även bildat sig en uppfattning om stav och refererar till stav under föreläsningen. De första minuterna av föreläsningen är lite skakiga, men det blir intressant om man tar sig förbi det initiala stadiet.





Trailer- the horse boy. En familj tar sin autistiske son till Mongoliet.


















  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post16