Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Tenen- det mystiska vapnet inom stav

StavPosted by Angerboda Sun, June 14, 2015 13:09:57

Förenklat kan man säga att vi främst tränar med tre vapen inom stav; stav, vandringskäpp och ten. Staven är egentligen ett spjut utan huvud. Vandringskäppen motsvarar enhandssvärd, och i vissa fall yxa. Yxan är det egentliga angreppsvapnet inom traditionen, alla försvar handlar egentligen om att skydda sig mot ett angrepp med yxa. En stav fungerar utmärkt till försvar, men den är för lång för att kunna utföra de flesta attacker på ett korrekt sätt.

Tenen är en cirka 20-30 cm lång träpinne som ersätter dolk eller kniv. Tenen är ett intressant föremål och ett betydligt mer komplext begrepp än de övriga vapnen. Inom modern stav så är uppfattningen att tenen är ett vapen, men man behöver bara skrapa på ytan för att andra aspekter skall framträda. Ten är ett gammalt ord som ungefär betyder liten pinne, växt, kvist eller skott. På norska säger man tein.

Tenen används som jag redan har nämnt som ett substitut för dolk eller kniv, men är själv ett ganska effektivt vapen som kan brukas om inget annat finns tillgängligt. Tenen riktas med fördel mot tinning, hals och ansikte, solarplexus, njurar eller skrev. Syftet med kampkonsten inom stav är att lära sig förstå de underliggande principer som är allrådande i vår värld, ofta benämner vi det som att man lär sig se linjerna i universums väv. Förstår man dessa principer så kan man hävda sig med en ten mot en motståndare som är utrustad med ett längre vapen.

En parallell är att örtmedicinen inom stav kallas tensejd. Tensejden innehåller en stor arsenal med skandinaviska örter och plantor. Läkekonsten inom stav har en holistisk syn på människan och örterna utgör bara en del av detta. När man arbetar med tensejd så utgår man ifrån de fem elementen inom systemet. Principerna för tensejd överensstämmer till stor del vad man känner till om gammal europeisk läkekonst. Tankegångarna påminner mycket om de principer som är kända genom bland andra Hildegard av Bingen (född 1098, död 1179).


Tillverkningen av tenen - en form av initiationsrit

När en ung människa började närma sig vuxen ålder så var det dags att finna kontakt med sin följa, eller kraftdjur på modernt språk. Detta skedde som en form av initiationsrit, hur det gick till, eller går till är ingenting som jag avser att avhandla här. Följorna är vitala inom stav traditionen och stav innehåller stor kunskap om följor, mer än de litterära källorna. Det kommer stor självinsikt med att få kontakt med sin följa, och inom stavtraditionen är det ett viktigt steg mot att anses vara vuxen.

Efter att man etablerat kontakt med sin följa så är traditionellt nästa steg att tillverka en egen ten. Processen följer vissa givna principer, men utformades till stor del efter egna preferenser. Man bör överväga att använda ett trädslag som är associerad med den Följa man har funnit. Man följer träets naturliga form så att tenen blir hållbar, vilket också visar att man förstår principerna att arbeta i materialet. Sedan dekorerar man sin ten med runor, vilket är ett sätt att befästa att man både kan runornas associationer och kan använda dem som skriftspråk. Tenen placeras sedan på det personliga altaret, jag kommer säkert att återkomma till det traditionella stavaltaret vid ett annat tillfälle.

Enligt Ivars uppfattning så är tenen ett praktiskt bruksföremål, främst ett vapen. Ivar använder även sin ten för att utföra den traditionella massagen inom stav som benämns som mott. En av mina stavfränder här i Sverige har djupintervjuat Ivar Hafskjold. Vid ett tillfälle så frågade han vad som hänt med Ivars hädangångna släktingars tenar, svaret var att de begravdes med dem. Detta väckte nyfikenhet hos mig och jag insåg att tenen måste vara mycket mer än ett bruksföremål. Vi ställde följdfrågan till Ivar Hafskjold om han hade någon kännedom om man tidigare har ansett att tenen bär på någon form av själ eller magisk kraft. Ivar uppfattar endast tenen som ett bruksföremål, men utesluter inte att man kan ha haft andra uppfattningar någon gång i tiden. Jag beslutade mig därför att ta reda på om det finns några paralleller till stavs ten på annat håll. Jag började därför söka efter spår av tenen i de skriftliga källorna.

Den mistel som dödade Balder benämns som ”Misteltein”, alltså mistelväxt eller ört. Det pågår en intensiv debatt om hur misteln, som är en liten sladdrig buske, skulle kunna ha skjutits med en pilbåge för att dräpa Balder. Men mistel är väldigt giftigt och man har använt det som gift på pilar. Man kan alltså uppfatta att tensejd var involverat i dråpet av Balder.

Det mest intressanta hittar man dock i ett par andra myter där begreppet gambantein förekommer; nämligen i sången om Skirner och i sången om Harbard. Båda dessa myter är mycket spännande och rör sig i väldigt djupa mytologiska lager. Den som verkligen försöker förstå dessa myter kommer att erhålla djupa insikter om nordisk mytologi. Men vi skall enbart avhandla vad de säger om gambantenen.

Sången om Skirner


Originalspråk

32.

Til holts ek gekk
ok til hrás viðar,
gambantein at geta,
gambantein ek gat.

Svensk översättning av Brate

32.

Till skogen jag vandrade,
till de växande träd
en trollstav att träffa,
och trollstav jag träffade.


Översättning av Axel Åkerblom

Till lunden jag gick
bland lövade stammar
att söka en trollmakts-ten.
Trollmakts-tenen jag fann.


Översättning av Nils Fredrik Sander

Till skogs jag for,
till fuktigt videsnår,
gammantenen att taga,
gammantenen jag tog.


Översättning av Arvid August Afzelius

I vildmarken gick jag
och i unga skogen,
trollstaf jag sökte,
trollstaf jag fann.

Sången om Harbard

Originalspråk:
20.
"Miklar manvélar
ek hafða við myrkriður,
þá er ek vélta þær frá verum;
harðan jötun
ek hugða Hlébarð vera,
gaf hann mér gambantein,
en ek vélta hann ór viti."

Översättning av Brate

Harbard sade:
20.
"Trolöst svek
jag mot trollpackor övade
och lockade dem med list från männen.
För en hård jätte,
höll jag Lebard;
han lät mig taga trollstav,
men jag villade honom från vettet."

Översättning av Nils Fredrik Sander

Harbard kvad:
”Många kvinnokonster
jag hade med mörkriderskor,
när jag missledde dem från männen.
En trotsig jätte
tycktes mig Läbard vara,
men gammantenen han gaf mig,
och jag villade honom från vettet.”

Översättning av Arvid August Afzelius

Harbard:
20. Mycket qvinnosvek jag gjorde
med Mörkriderskor, (Troll)
dem från deras män jag villat.
Hårdan Jätte mins jag
Hlebard vara,
han mig gaf sin trollstaf,
från all sans jag honom dermed skilde.


Sången om Skirner tyder på att tenen var något man hämtade i skogen åt sig själv, detta överensstämmer med bruket som är traderat i stavtraditionen. I sången om Harbard ser man att gambanteinen är starkt knuten till sin ägare, när Harbard lurar av jätten hans trollstav så tar han även hans förstånd ifrån honom.

Inom stavtraditionen så delar man på maskulint och feminint. Det maskulina definieras som galder, och det feminina som sejd- utan att nödvändigtvis syfta på utövarens könstillhörighet. Galder och sejd är även olika bruk, men de korsar varandra på flera punkter. Detta kommer jag säkert att utveckla vid annat tillfälle. Kunskapen inom stav om tenens funktion är galder och maskulin. Örtmedicinen i stav benämns som tensejd eftersom man arbetar med örter och växter och det ansågs vara feminint bruk. Det schamanska bruket inom stav benämns som locksejd/lokksejd, även detta bruk anses vara feminint.

Den slända som man förr använde för att spinna tråd heter på Norska ”Håndtein”, Frigg är den gudinna som spinner. Frigg är en modergestalt och det är just i relation till hennes moderskap som hon spinner enligt stavmytologin. Spinnrockar började användas först på 1600 talet, medan sländor är ett vanligt arkeologiskt fynd i vikingatida gravar. Den kvinnliga sidan av en släkt benämns som spinnsidan eftersom sländan ansågs vara en kvinnlig symbol. Den manliga sidan av släkten brukar benämnas som svärdssidan. Detta har vissa likheter med hur vi delar på galder och sejd.

Jag har uppfattningen att det i den feminina traditionen har funnits en annan aspekt av tenens användningsområde och bruk. Tyvärr är de feminina aspekterna inom stavtraditionen inte lika starkt traderade, helt enkelt eftersom vår traditionsbärare är man. Kunskaperna om tensejd och locksejd har traditionellt traderats från svärmor till svärdotter. Detta beror på att man gifter in svärdottern i släkten, medan man gifter bort den egna dottern till en annan släkt. Man ville inte att släktläran skulle komma till gagn i andra släkter. Den sista traditionella utövaren av de båda formerna av sejd var Ivar Hafskjolds moder, såvida det inte finns någon som vi inte känner till som upprätthåller traditionen i Norge. Om någon därute utövar en levande tradition där ten och tensejd ingår, så är jag idel öra.

Ek sa Baldri,
Blothgum tivor.
Othins Barni,
Aurlaug folginn,
Stod um vaxinn,
Vollo härri,
Mior ok miok fagur,
Misteltein.















  • Comments(1)//blogg.angerboda.se/#post12