Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Tre generationer – den totala samhällsrevolutionen

HedendomPosted by Angerboda Wed, April 29, 2015 00:16:13

En revolution är en omvälvning av samhället, ordet antyder att det är en revolverande eller cirkulär händelse, vilket passar bra med det hedniska perspektivet. Hedendomen är cirkulär och myterna beskriver födelse, död och återfödelse. De tre ödesgudinnorna, Nornorna, är en beskrivning av tre generationer. Urd, Verdandi, Skuld- det som har varit, det som är och det som kommer. Tre sammanhängande gudinnor som kan beskrivas som mormor, mor och dotter.

Med detta som utgångsläge så tänker jag beskriva tre generationer i min egen familj, detta för att ge ett perspektiv över samhällsförändringen och hur det har påverkat oss och vår världsbild. Jag väljer att fokusera på en gren av min familj för att göra det överskådligt, men det jag skriver är i princip applicerbart på alla grenar i min släkt. Jag avslutar med att jämföra detta med stavs historik. Jag hoppas att detta leder till en förståelse om hur samhället har förändrats och hur stav har traderats.

Min morfar föddes i Norrbotten vid den finska gränsen, året var 1917 och första världskriget pågick. Min morfars föräldrar förflyttade sig långa sträckor över Norrbotten på skidor, även med små barn i släptåg och trots att min morfars mor var havande. Att klara av ett vasalopp är en prestation idag, men det hade troligen inte varit någon större ansträngning för dem.

När min morfar var barn så var elektricitet en nymodighet, jag vet inte när familjen fick el framdraget, men morfar var första generationen som hade elektricitet i unga år. Det fanns inte heller rinnande vatten eller badrum inomhus. I ett fotoalbum har jag sett bilder på hur man handgräver avloppet till morfars barndomshem, av de andra bilderna att döma bör det ha varit på 1950 talet. Man installerade vattenklosett- men man installerade aldrig dusch under de åttio år som huset var i släktens ägo.

Radio var en nymodighet som blev allt vanligare under min morfars barndom. Familjen hade inte heller tillgång till bil, min morfars fader sålde symaskiner och kylskåp i Norrbotten. Kylskåp var en nymodighet och många ville ha dem, den enda möjligheten att få tag i ett kylskåp var att beställa ett via de agenter som åkte runt på orten. För att förenkla resorna så införskaffades en motorcykel, denna motorcykel är det första motordrivna fordon jag känner till i min släkt. Jag hörde många historier om denna motorcykel som barn; som så många andra grämer man sig över att man inte lyssnade tillräckligt. Dessutom grämer man sig över att man faktiskt inte berättar lika mycket för sina egna barn. När jag var barn fick man hela tiden höra historier från äldre släktingar, jag uppfattar inte att det är på det viset längre.

De långa mörka vinterkvällarna i morfars barndomshem måste ha ägnats åt att berätta historier på ett sätt som är oss helt främmande idag. Min uppfattning av min morfar och hans släktingar är att de hade en helt annan relation till naturen än vad vi har. Ända långt upp i åren så återvände min morfar till sitt barndomshem varje sommar och spenderade upp till fyra månader där- i långa perioder var han helt själv utan att ens ha en telefon. Min morfars familj var inte religiösa, men den andlighet jag hörde dem uttrycka ger snarare uppfattningen om att de hade någon sorts hedniskt världsåskådning.

I morfars familj levde man till stor del på självhushåll, man höll kor och andra djur. Man jagade och fiskade. Överlevnaden berodde säkerligen till stor del på ens egen förmåga att klara sig. Det var nog inte alltid lätt. Jag minns att min morfar berättade historier om hur de ägnat sig åt tjuvjakt när det var knapert, och hur kronojägaren kom farande i jakt på tjuvskyttar efter att vederbörande hört skott. Älgen hade legat en bit in i skogen medan morfar stod och höll minen och meddelade kronojägaren att de varken sett eller hört någon tjuvjägare.

Den som var slarvig eller inte tillräckligt framsynt riskerade mer än att få äta nudlar eller makaroner en månad- hade man inte mat i skafferiet så svalt man. Som barn kommer jag ihåg att jag beundrade det stora skafferiet i huset, det var egentligen ett litet rum på 1-2 kvadratmeter. Då kunde jag inte förstå varför man behövde ett sådant skafferi.

Idag är järnvägar och vägar självklara företeelser, men min morfar berättade för mig om hur de hade byggt järnvägen som gick ett par kilometer från hemmet. Han berättade att rallarna var ena riktigt råbarkade typer. Det var mycket fylla och slagsmål och vissa historier som morfar berättade uppfattade jag som rena vilda western. Detta påverkade min morfar, han förblev en nykterhetsförespråkare hela livet. Ett normalt bruk av alkohol fanns inte i hans begreppsvärld.

Det fanns ingen antibiotika att tillgå, infektioner kunde vara dödliga om de inte togs om hand på rätt sätt. Min morfars far var en omtalad botare som höll på med örtmedicin och andra metoder som förkastas av modern vetenskap- jag har vuxit upp med historierna om hur han hade förmågor som moderna och rationella människor skulle hånle åt. Jag har hört dessa vittnesmål från mina släktingar som är rationella människor och jag kan således inte avskriva dem. Jag kan inte heller förklara hur det fungerar. Min morfars far hade en stor arsenal av örtmedicinsk kunskap och boteformler, en stor del av kunskapen är förlorad. När apoteket slog upp portarna avfärdades kunskapen snabbt, medicin var framtiden. Örtmedicin är holistiskt medan modern medicin ofta är symptomatiskt. Medicin kan vara livsavgörande, men jag delar inte uppfattningen som folk verkar ha att man skall proppa sig full med kemikalier så fort man har en lätt huvudvärk eller förkylning. Jag är övertygad om att örter i dessa fall är ett bättre alternativ. En balanserad och naturlig kost är dessutom förebyggande.

När min morfar var barn fanns inte ens plast, idag är plast en naturlig del av våra liv. Allt innehåller plast, även vissa kläder. Plast har bidragit till stora framsteg för människan. Samtidigt är plast en enorm miljöbov som orsakar stora problem i ekosystemet. Min morfars generation föddes utan en stor deponi av kemikalier i kroppen, de barn som föds idag har fullt med miljögifter i kroppen redan från start. Vi håller på att såga av den gren vi sitter på, alla kemikalier har haft en väldigt negativ inverkan på vår reproduktionsförmåga.

Det fanns inte några traktorer när min morfar var liten, man använde hästar till att köra timmer och plöja åkrar. Det tillhörde allmänkunskapen att kunna hantera en häst. I min morfars hem var det inget konstigt att fälla ett djur och ta tillvara på det, inte heller att mjölka en ko eller att skörda. Det var människor som kunde ta tillvara på sig i ur och skur, och som hade kapacitet att klara sig i vårt karga land.

Min mor är uppvuxen i Stockholm, och är den första generationen i släkten som är urbaniserad. När hon var liten fanns det inte någon tv. Man lyssnade främst på radio och så gick man på bio på helgerna. Familjen bodde trångt med våra mått mätt. Det var inte någon självklarhet att ha telefon hemma, mycket kommunikation sköttes fortfarande brevledes. Den snabbmat som fanns var väl i princip korv med bröd. Det var vid denna tidpunkt som nymodigheten ketchup introducerades, ett mattillbehör som vi tar för alldeles självklart idag. Kebab, Sushi, Tacos och Pizza var okända begrepp.

Under mitten av 1900 talet så var det tiotusentals barn med föräldrar som vuxit upp på landsbygden som helt plötsligt befann sig i storstäderna. Det var ett helt nytt liv, deras föräldrar var tvingade att lämna landsbygden för att kunna försörja sig. Jag som vuxit upp i en Stockholmsförort har sett att många av denna generation hade svårt att hitta sin plats i storstaden. Man beskyllde mellanölet för de problem som många hade- istället för att se det bakomliggande problemet; efter hundratals år eller mer tvingades släkter att bryta upp från sin hembygd. Vid denna tidpunkt byggdes miljonprogramet och betong ersatte den naturliga livsmiljön.

Jag är född på 1970 talet, när jag var liten fanns det bara två tevekanaler, största delen av tiden var det myrornas krig eller testbild på utsändningen. Vi fick sitta och titta på hela gomorron Sverige på helgmornarna för att se en enda glimt av tecknat. Min kompis fick ett tv spel, ville man spela tennis så bestod det av två streck som skulle föreställa rackets och en fyrkant som åkte fram och tillbaks och utgjorde bollen. Med tiden blev tv spel och hemdatorer och videobandspelare vanligare. Tekniken fick en allt större plats i vår vardag. Jag var 19 år gammal när jag ägde min första mobiltelefon, och jag började använda internet runt 20 års ålder.

Som barn hade jag alltså inte de distraktioner som dagens barn har i form av surfplattor och annat, det var inget konstigt att på egen hand spendera ett par timmar i den närbelägna skogen. Vilket jag tror har påverkat min syn på naturen och att vi faktiskt lever i samklang med vår omvärld.

Med denna text vill jag förmedla att det har skett en total revolution på ett par generationer. Jag är förvisso kapabel att både skjuta och ta rätt på ett djur, men jag har aldrig mjölkat en ko. Jag vet inte heller hur man konserverar mat på det sätt som var naturligt för tre generationer sedan. Jag kan inte heller spänna för en häst och plöja en åker. Faktum är att jag vet väldigt lite om lantbruk och sådana göromål som var helt naturliga i min morfars familj. Utifrån ett stavperspektiv så är många av oss de facto trälar som inte är kapabla att ta tillvara på oss själva och förse oss med föda. Vi är beroende av stormarknader och industriproducerad mat. Skulle försörjningskedjan kollapsa av en eller annan anledning så skulle vi få stora problem.

För tre generationer sedan så levde vi fortfarande på ett traditionellt sätt och vi hade en levande berättartradition. Hedendomen var fortfarande levande. Det finns uppgiftlämnare till hedniska sånger och boteformler långt in på 1900 talet. På många håll i Skandinavien fanns det fortfarande en traderad uppfattning om de hedniska gudarna. De senaste hundra åren har präglats av industrialism, och urbaniseringen har skadat hedendomen mer än de föregående niohundra åren av kyrkligt fördömmande och häxbränningar.

Många uppfattar att det är helt orimligt att en hednisk tradition som stav existerar idag, en tradition som enligt den muntliga historiken gör anspråk på att vara mycket gammal. Man kan inte klandra folk för att de uppfattar att det är orimligt, samtidigt vittnar deras perspektiv om att de saknar uppfattning om hur deras förfäder levde för bara ett par generationer sedan. Ivar Hafskjold är född 1945, han lärde sig stav av äldre släktingar som var födda på 1800 talet.

Traditionen överfördes naturligt i familjens vardag. Äldre släktingar berättade om släkthistorien och om mytologin. Ivar lärde sig runorna och dess associationer redan i unga år. Kvinnorna i familjen förde vidare de delar av traditionen som betraktas som feminina, främst tensejd och locksejd. Släktingarna ägnade sig också åt hantverk och smide. De använde också rovfåglar till falkenering, stavs falkenering skiljer sig förövrigt från de kontinentala och brittiska motsvarigheterna.

Ivars formella träning berörde främst kampkonsten, som egentligen utgör en ganska liten del av stavtraditionen. Den som tränade Ivar i kampkonsten var hans farfars bror Svend Hafskjold, Svend var redan i sjuttioårsåldern när Ivar tränade med honom under 1950 talet. Träningen bestod i att Svend visade Ivar specifika applikationer, sedan förväntades Ivar att träna på egen hand. När Ivar behövde lära sig mer bad han om träning. Kampkonsten överfördes alltså inte på det sätt som vi känner till idag där man erbjuder öppna klasser i olika dojos.

Det förekom en del övergångsriter under Ivars uppväxt, man förväntades att genomgå dessa när tiden var mogen. Ivar har inte uppfattat att de har varit något speciellt, det var bara saker som man gjorde. Men när stavutövare har diskuterat detta med välrenommerade religionshistoriker så har det visat sig att det är gamla sedvänjor som även överlevde länge på andra håll i Skandinavien.

Högiderna i stavkalendern associerar Ivar främst med marknader, Folke Ström uppger i boken Nordisk hedendom att på många håll i Skandinavien så förekom det långt in i modern tid marknader som var ett direkt arv från förkristen tid.

Under andra halvan av 1900 talet så sekulariserades och spreds Ivars släkt precis som andra släkter. Traditionen förlorade sin relevans och man tappade intresset. Ivar stod inför ett val, antingen bryta mot en oskriven regel och börja lära ut traditionen utanför familjen, eller låta traditionen dö. Ivar valde att ge traditionen en chans att överleva genom att öppna upp den.

Det är dock inte säkert att detta har räddat stavs överlevnad på sikt, det är få som faktiskt har engagerat sig i att försöka förstå traditionen och ta reda på vad den innehåller. De som ägnar sig åt stav i Skandinavien är dock ganska akademiskt lagda, jag tillhör undantagen som inte har en universitetsutbildning. Flera akademiker inom stavkretsen är verksamma inom för stav relevanta ämnen. Stav genomlyses därför grundligt och jämförs med den kunskap som är känd om hedniska föreställningar utifrån ett religionshistoriskt och språkhistoriskt perspektiv. Till min stora förundran så har folk utanför stavkretsen dock gjort tvärtom, de verkar tävla i vem som högljuddast kan avfärda stav som ett nypåhitt och rena bedrägeriet- helst utan ens grundläggande kunskaper om traditionen.

Jag är tacksam över att Ivar Hafskjold valde att lära ut traditionen utanför den egna släkten. Jag är också tacksam för att mitt öde på krokiga vägar gjorde att jag i mitten av 1990 talet hörde talas om denna lära. Jag är också tacksam över att något inom mig, eller utom mig, sa åt mig att det var värt att lyssna på vad Ivar hade att berätta. Jag är glad över att jag och en vän satte oss på planet och besökte England för att träffa Ivar. Stav har gett mig insikter och förändrat mitt sätt att tänka och se världen. Den dag vårt industriella och artificiella samhälle kollapsar så kanske detta gör skillnad.

Jag är också tacksam över att jag fick spendera ett par somrar i min morfars barndomshem, det gav mig insikter och en förståelse för hur man levde förr- det har säkerligen påverkat min världsuppfattning och troligen hjälpt mig att bryta mig loss ifrån min urbaniserade uppväxt i förorten. Jag uppfattar även att stav är ett sätt att få tillgång till de tankesätt och insikter som har dött ut i min egen familj. Väldigt mycket inom stav har känts helt naturligt och faktiskt gett mig djupare förståelse för de traditioner som omgärdar oss i Skandinavien.



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post10