Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Stridskonsten inom stav

StavPosted by Angerboda Sat, September 26, 2015 21:56:04
Stav har för många blivit synonymt med den stridskonst som ingår i systemet, men de som följer den här bloggen känner vid det här laget till att stridskonst bara utgör en liten del av stav. Under det år som jag har bloggat har jag undvikit att skriva om stridskonsten eftersom jag har velat visa hur mångfacetterad stavtraditionen är. Jag har också velat avhandla delar av stav som aldrig tidigare har beskrivits på djupet i text. Flera av texterna som har publicerats på bloggen är faktiskt att se som förstahandskälla till kunskap om denna tradition, vilket troligen är unikt för en blogg som handlar om nordisk hedendom.

När jag nu ger mig på att beskriva stridskonsten så inriktar jag mig på att skriva en introduktion till hur stridskonsten fungerar och filosofin bakom. Men det finns mycket mer att berätta än vad som ryms i detta format.

Stridskonsten i stav har ett annorlunda perspektiv jämfört med många andra system, stav är baserat på principer och strukturer snarare än tekniker. Jag har tidigare beskrivit att stav är en Heimdallkult, och att detta för med sig ett systematiserat och strukturerat sätt att arbeta. Oavsett om vi arbetar med mytologi eller stridskonst så bygger detta på en fastlagd struktur, denna struktur fungerar som ett skelett som vi måste förhålla oss till. Hur vi hänger kött på detta skelett är helt upp till oss själva, men systemets filosofi innebär att vi måste ha ett intellektuellt förhållningssätt och verkligen analysera allt vi kommer i kontakt med. Stavs utgångsläge innebär även att vi är intresserade i att eftersöka rötter till alla uppfattningar, även de som förmedlas inom systemet.

Det är tydligt att det intellektuella Heimdallperspektivet har funnits hos dem som, för oss vid okänd tidpunkt, utvecklade stav. Dessa människor har nämligen försökt att hitta den minsta gemensamma nämnaren när det kommer till stridskonst och därefter försökt strukturera detta så att det smidigt går att föra kunskapen vidare. Det är också tydligt att de människor som utvecklade stav hade stor förståelse för stridskonst.


Runställningarna

Det mest essentiella inom stav är runställningarna, vilka genomsyrar hela systemet från andlighet till stridskonst. Runställningarna är så mångfacetterade att jag förr eller senare måste avhandla dem separat, men de går enkelt beskrivet ut på att forma de olika runorna med kroppen.

Runställningarna bygger på den yngre runraden, vilket är essentiellt för stav, eftersom man aldrig hade kunnat basera stav på de äldre runorna. Alla de yngre runorna är konstruerade omkring en enkel huvudstav, tillskillnad från den äldre runraden där runorna kan bygga på parallella stavar. Det går helt enkelt inte att forma de äldre runorna med kroppen på det sätt vi gör.

Det är ingen som vet hur gamla runställningarna inom stav är, det finns indikationer från bevarat material att ett par runor allmänt kan ha uppfattas som kroppspositioner. Runan mann har använts för att illustrera människor i medeltida manuskript. I Sverige har runan sol även benämnts som knä-sol, vilket även är benämningen på hur vi inom stav ofta applicerar sol inom stridskonsten.

Den som kan de yngre runorna skulle utifrån informationen i denna text kunna experimentera med att forma runorna med kroppen, och i de flesta fall så skulle man komma ganska nära hur vi utför dessa ställningar i praktiken. Ett tips är att runor där huvudstaven är placerad i mitten formas åt sidorna, runor där huvudstaven är placerad till vänster formas framåt. Den som har erfarenhet av beväpnad kampkonst skulle även känna igen de positioner som uppstår. Om detta är en efterkonstruktion så är det ett fantastiskt sammanträffande, det är så vitt jag vet det enda skriftspråk i världen där alla tecken kan användas för att visualisera kroppspositioner. Då dessa positioner dessutom är relevanta i stridskonst så upplever jag personligen att det är svårt att avfärda som en slump. Men även om det är en efterkonstruktion så fungerar det alldeles för bra för att förbise.

Ur ett kampperspektiv så lär runställningarna oss både att andas korrekt och att utveckla rätt mentala inställning vid strid. Runställningarna programmerar in ett effektivt rörelsemönster och lär oss balans. Med balans så menar jag inte enbart att hålla balansen, utan att alltid ha kroppen i balans. När vi utför runställningarna så flyter vi mellan olika starka positioner som i sin mest grundläggande form även kan appliceras direkt som kampkonst. Jag har sett tekniker som överensstämmer med runställningarna i vitt skilda kampkonster, allt från Bujinkan till Tai Chi och Aikido. Jag har även sett tekniker i utpräglad brottning som Judo och Brasiliansk Ju Jutsu som överensstämmer med våra runställningar, exempelvis applikationer av runorna Is och Björk. Runställningen för Sol motsvarar förövrigt grundgarden inom BJJ, med den skillnaden att man inom BJJ utgår ifrån en liggande position.

Runställningarnas positioner lär oss att förstå det vi inom stav benämner som linjer, vilket kanske kan översättas som våra egna balanspunkter. Dessa linjer och balanspunkter brukar illustreras med de sju Haglrunor som även illustrerar Urds väv.



Med utgångspunkt från våra egna linjer så eftersöker vi att alltid vara i balans och ha en säker position. Vi försöker sedan att exponera motståndarens svaga punkter och vi angriper motståndaren där han är som svagast. Även i modern kampkonst så förekommer uppfattning om linjer, främst när det gäller fotarbete, men vår uppfattning av linjerna har fler dimensioner än streck på golvet.

När man förstår runställningarna och har internaliserat dem, vilket förutsätter att man utför runställningarna regelbundet, så kommer man även att kunna expandera dem från sina grundläggande former utan att för den sakens skull tappa strukturen. Här ser man ofta skillnaden mellan mer erfarna och oerfarna stavutövare, den erfarna utövaren kan manipulera positionen medan den mer oerfarne tappar strukturen och balansen när den försöker att göra det.

Det finns fem olika sätt att utföra runställningarna på, en för varje klass; träl, karl, herse, jarl och kung. Det är främst hersens (krigarens) galderform som utpräglat förbereder utövaren för strid. Den har dels en psykologisk effekt på utövaren, och dels lär den ut en extrem form av andning som är utformad just för strid. Andningsformen ser till att utövaren konstant har luft i lungorna och är redo att ta sig an nya motståndare. Av egen erfarenhet så kan jag säga att den psykologiska effekten är stor, utför man herseformen under en längre period så försätts man i ett skarpare tillstånd. Det är inte en version av runställningarna som man bör utöva dagligen.

När man utför runställningarna så befinner man sig i ett lätt meditativt tillstånd, man fokuserar sinnet och skingrar tankarna. Vid en konfrontation är det inte alltid viktigast att vara starkast och slå hårdast, ibland är det minst lika viktigt att behålla fokus och att läsa situationen.

Runställningarna utförs i två sekvenser, traditionellt utförde man den ena uppsättningen på morgonen och den andra på kvällen. Vid den ena sekvensen utförs alla runställningar med vänster hand ledande- i den andra halvan utförs ställningarna med höger hand ledande. Syftet med detta är att utveckla en viss dubbelhänthet, om man blir skadad i ena armen så skall man kunna övergå till att effektivt använda den andra.


Grundhugg

Nästa metod för att lära sig stridskonsten är att utföra grundhuggen- precis som för allt annat inom systemet så är Hagl runan essentiell för huggen och huggen följer linjerna i runan. Det förekommer inga horisontella hugg inom stav, vilket beror på att man dels saknar kraft vid horisontella hugg och dels öppnar man upp sig.




Grundhuggen utförs genom att man helt enkelt går fram och tillbaks över valfri yta och hugger. Man hugger ifrån en runställning/gard till nästa, och man söker hela tiden att hålla sig skyddad. En attack inom stav sker när man rör sig mellan två säkra positioner. Den mest grundläggande huggserien är när man hugger från runan Fe till Ås och sedan återvänder till Fe. Man kan uppfatta att nio av runorna appliceras i dessa huggserier, de andra sju har andra applikationer inom stridskonsten.




Genom att utföra grundhuggen så lär man sig hugga kraftfullt och med precision, och man lär sig att använda kroppen på ett effektivt sätt. Många tror idag att man måste använda muskelstyrka för att vara effektiv. Man förbrukar endast energi genom att använda onödigt mycket kraft istället för att låta redskapet utföra arbetet, de flesta saknar idag vana att arbeta med redskap. En gammal bonde som slog slåtterängen med lie, eller som ofta högg med yxa, skulle troligen ha en god förståelse för korrekt huggteknik.

Man lär sig garderna per automatik när man utför grundhuggen, dessutom lär man sig korrekt fotarbete och förflyttningar. Det är inga konstigheter med fotarbetet inom stav, befinner man sig i en balanserad position så har man korrekt fotarbete. Genom att utföra grundhuggen så lär man sig också att känna att vapnet enbart är en förlängning av den egna kroppen, och man lär sig hur man skall förflytta sin egen kropp i förhållande till vapnet. Detta lär en även att det är motståndarens kropp som är intressant att fokusera på, inte vapnet.

Precis som med runställningarna så utförs grundhuggen med både vänster och höger arm ledande, detta är främst viktigt när man arbetar med enhandsvapen. En stavutövare skall ha redundans och kunna använda båda sidorna av kroppen effektivt.




Former

Nästa steg för att förstå stridskonsten är att jobba med de tvåmannaformer som ingår i systemet. Detta går i princip ut på att man arbetar i par, den ena agerar angripare och den andra försvarar sig utifrån mentaliteten och principerna i de fem olika klasserna. Angreppsvapnet är alltid en yxa, medan det finns ett antal olika försvarsvapen inom systemet.

Vissa instruktörer lär inte längre ut de traditionella formerna till nybörjare, eftersom de är ganska komplicerade och kräver kompetens hos utövaren. Istället lär man ut enklare applikationer som tydligare visar mentaliteten hos de olika klasserna. Detta är kanske nödvändigt, men synd. De olika formerna är fullt användbara vid en riktig konfrontation, men det är inte huvudsyftet med dem. Det är många tekniska aspekter och rörelser inbyggda i de traditionella formerna.



När man jobbar med de traditionella formerna så kommer man att lära sig timing, och att vara aktiv istället för reaktiv. Den ena personen utför ett välriktat angrepp- och motståndaren agerar utifrån formerna associerade med de olika klasserna. Tvåmannaformerna hjälper en att på ett tekniskt korrekt sätt lära sig bemöta angrepp, det handlar alltså inte om sparring. Syftet är inte heller att lära sig att duellera, vi står inte och känner på varandra och försöker hitta öppningar i motståndarens försvar.

Stavs stridskonst utgår ifrån att konflikten är ett pågående faktum och att en attack är inledd, man rör sig mot varandra och är ständigt i rörelse. Inom utpräglad stridskonst är det livsfarligt att stanna upp, tar inte din närmaste motståndare dig så kanske någon annan i hans här gör det. Jag har intrycket att stav en gång i tiden konstruerades för att fungera på slagfältet, många applikationer är utformade för att fungera där det är trångt och där man inte har möjlighet att röra sig varken i sidled eller att retirera. Små skiftningar i balanspunkt och centerlinje kan göra stora skillnader inom stav. Detta skiljer även stav från många japanska och asiatiska kampkonster, där jag uppfattar att man är mer yvig och rör sig mer i sidled och försöker att cirkulera runt sin motståndare.


De nitton gudomligheterna

Inom stav panteonet så finns det nitton gudomligheter och traditionellt har alla dessa en egen applikation som helt är baserad på den runa som är associerad med gudomligheten. När man jobbar på denna nivå så är man förbi klasser och tvåmannaformer och arbetar bara med runställningen i sin renaste form. Ivar Hafskjold har varit restriktiv med att lära ut de nitton gudomligheternas applikationer, han anser att varje utövare bör skapa egna applikationer baserat på sin egen tolkning av runorna och gudomligheterna. Vi har dock jobbat med dessa applikationer vid ett flertal tillfällen då Ivar varit i Sverige, man kan kort och gott säga att de utgör ett kondensat av all den andra träningen.


Obeväpnad strid

Den obeväpnade striden förutsätter att man har en god förståelse för runställningar och vapenbaserade applikationer. Nybörjaren börjar träna med längre vapen eftersom dessa tydligare illustrerar vår uppfattning om linjerna. Man börjar med spjut/stav, nästa steg är käpp/enhandssvärd. Därefter använder man tenen, det obskyra vapen som jag detaljerat har beskrivit i ett tidigare inlägg. När man väl har behärskat allt det andra så börjar man träna obeväpnat. De obeväpnade teknikerna utgår ifrån samma principer och struktur som de beväpnade versionerna.

När man angriper i stav så slår man djupa slag som inte bara skadar motståndaren på ytan. När vi kastar en motståndare så utgår vi inte ifrån dennes klädesdräkt, vi försöker inte heller svepa undan benen. Vi går istället på motståndarens balanspunkter och kasten är ganska våldsamma. Det är viktigt att poängtera att stav i första hand inte är en stridskonst där man slåss eller brottas- stav är i grund och botten en vapenbaserad stridskonst. Kast och obeväpnad strid är något man tar till när man inte har andra alternativ. Även våra angrepp med vapnen riktar sig mot de punkter på kroppen där motståndaren är som svagast. En korrekt utförd stavattack med vapen är även den ämnad att vara balansbrytande.




De fem klasserna - inga graderingar

Det har hänt att en del missuppfattar att de fem klasserna är någon form av gradering, det stämmer inte. De fem klasserna är arketypiska personligheter, jag har tidigare avhandlat dem i bloggen. Inom stav finns det inga grader. Stridskonstens syfte är dels att lära en att utveckla en förståelse för alla aspekter av livet och verkligheten. Hamnar man i en våldsam konflikt så är syftet att man skall vinna, de fem klasserna ger oss flera taktiska alternativ vid en konflikt. Även om man tillhör en specifik klass så är det viktigt att utveckla en förståelse för alla klasser, om inte annat för att kunna bemöta olika typer av motståndare. Att lära känna sin klasstillhörighet är en viktig initiation inom stav, detta sker på ett andligt plan, och det är ingenting man väljer efter eget tycke.





Ett levande system

När man väl har internaliserat runställningar, grundhugg och tvåmannaformer så har man en god förståelse för kampkonst, och man kan applicera sina kunskaper på olika vapen. När man har denna förståelse så kommer man till stor utsträckning att tolka sin kampkonst utifrån stavs principer. När engelska stavutövare har implementerat tvåhandsvärd i sin träning så har det genererat kritik från reenactment kretsar, då tvåhandssvärd inte förekom i det förkristna Skandinavien. Men stav är ett levande system och vilket vapen man än väljer att arbeta med, så är det en del av stav, så länge man utgår ifrån stavs systematik.

Ett annat faktum som har stört reenactment kretsar är att vi inte använder sköldar inom stav, vilket vikingarna gjorde. Bara för att vi inte använder sköldar i vår träning så innebär inte det att vi inte skulle kunna implementera det ifall vi upplevde att det fanns ett behov. Stav har alltid anpassats efter sin samtid, idag så finns det enligt vårt perspektiv inget syfte att använda sköld.

Jag har studerat en del instruktionsvideor från individer som jobbar med sköld och som försöker återskapa vikingatidens sköldväggar. De som har förstått principerna med den vikingatida skölden och varför den är konstruerad som den är, har faktiskt en del intressanta perspektiv. De jobbar faktiskt runt skölden på ett sätt som faktiskt påminner väldigt mycket om hur vi jobbar runt våra vapen och utgår ifrån tredimensionella linjer. Men är man intresserad av att återskapa nu utdöda kampkonster så är inte stav rätt väg att gå, stav är ett i allra högsta grad ett levande system.

Varje utövare av stav kommer att bli inspirerad av sin tid och de andra skolor han har exponerats för, men man krokar upp den kunskapen på stavs systematik och därmed görs kunskapen till stav. Saker som inte följer våra principer har vi inget intresse i, eftersom vi uppfattar att våra principer är universella och essentiella.

I ett annat inlägg har jag beskrivit hur Ivar Hafskjolds förståelse av stav är påverkad av hans vistelse i Japan. Men den moderna versionen av stav har även inspirerats av alla möjliga skolor eftersom de moderna utövarna har allt möjligt med sig i bagaget. Inom stav finns det idag utövare med svarta bälten i vitt skilda stilar som BJJ och Aikido, bara för att nämna ett par exempel.

Stav har kritiserats eftersom en del uppfattar att det är orimligt med en ”vikingatida” stridskonst, vilket är konstigt då det finns flera exempel på vikingatida kampsporter och kraftlekar som överlevt in i modern tid. De flesta förstår givetvis att det är i det närmaste omöjligt att datera de olika applikationer som förekommer i systemet- även om jag själv är av uppfattningen att en del av applikationerna sannolikt är väldigt gamla. Denna uppfattning får jag av den filosofiska bakgrunden till en del av angreppen och försvaren- det hade varit svårt att återskapa dessa tankegångar i efterhand.

Men det viktiga är egentligen att stav är unikt, utövaren skapar sin kampkonst med hjälp av byggklossar och strukturerar allt efter sin egen kropp och mentalitet. Man bygger alltså tornet nedifrån och upp. Inom i princip alla andra stilar jag har sett så får man ett paket serverat och man måste jobba med det länge för att förstå det. Jag uppfattar även att många kampkonster en gång i tiden skapades av en mästare, och sedan har generationer av efterföljande försökt att bemästra den individens unika och personliga stil. Inom stav får alla utövare tidigt en personlig stil baserat på sin egen klasstillhörighetet och kroppskonstitution.

Jag har träffat många som varit duktiga inom olika kampkonster och kampsporter, och jag har noterat att deras bemästrande av sin stil bygger på att de verkligen förstår grunderna och att de har repeterat grunderna många gånger. Stavträningen kan uppfattas som enformig, dessutom är den väldigt solitär. Man skall dagligen utföra runställningarna och genom dem lära sig från sin egen kropp och programmera den egna mentaliteten. Dessutom bör man ägna ett antal timmar i veckan åt att ensam öva hugg med ett vapen, vilket också är en förutsättning för att verkligen förstå linjerna.

Jag räds inte den som har övat tio tusen sparkar en gång, jag räds den som har övat en spark tiotusen gånger – Bruce Lee


Vägen att lära sig stav

Det fantastiska med stav är att det går ganska fort att lära sig de metoder jag har nämnt i texten, sedan har eleven tillräckligt mycket kött på benen för att vara upptagen med sin egen träning i många år framöver. Detta har väl egentligen varit det problematiska i våra tidevarv. Stav bygger på att individen tar ansvar för sin egen utbildning, träning och andliga utveckling. Det går alltså i viss mån emot systemets principer att hålla träning i klassform, istället vill man att eleven kommer och lär sig något och sedan återkommer när den har arbetat igenom det och behöver gå vidare. Idag är det många som saknar den disciplin som stav förutsätter hos utövaren. Stav följer alltså inte vår moderna utbildningskultur, där vi ända upp på akademisk nivå förutsätter att någon annan instruerar oss.

Det finurliga är även att instruktören inte själv behöver ha bemästrat kampkonsten inom stav. Har man bara kunskap om metodiken så kan man alltså överföra det till nästa generation som arbetar igenom principerna och tolkar dem. Utan en levande tradition i varje led så kommer givetvis applikationerna att förändras en hel del, men principerna kommer att förbli de samma.

Jag försöker inte övertyga någon om att stav är den bästa kampkonsten och överlägset allt annat. Jag är inte heller av uppfattningen att stav är något som passar alla som är intresserade av att träna kampkonst. Däremot är jag övertygad om att stav är det bästa för mig både andligt och fysiskt. Jag känner en tacksamhet mot traditionen och det är enbart denna tacksamhet som gör att jag delar med mig av den kunskap som jag har erhållit.

Vill man lära sig stav idag så är första steget att lära sig runorna och att ta till sig av den kunskap och information som faktiskt finns tillgänglig. Vid det här laget har jag publicerat en del matnyttig information på svenska, och jag har hittills valt att gör det via ett medium som är helt utan kostnad för den som är intresserad. När man väl har skaffat sig grundläggande kunskap så bör man uppsöka en kvalificerad instruktör som kan hjälpa en att ta det hela till nästa nivå.

För närvarande är jag den enda instruktören i Sverige, och jag instruerar tyvärr alldeles för sällan för att skapa rutin. Årligen bjuder jag även in ett par av de främsta instruktörerna som finns i världen. Detta är faktiskt ett enormt framsteg jämfört med hur det var bara för 3-4 år sedan, innan jag återupptog mitt engagemang så var det under många år i princip omöjligt att få instruktion i Sverige.

Den organiserade träningen sker ännu i relativt slutna kretsar och vi träffas faktiskt inte så många gånger per år. Om man är intresserad av motionsträning där man ett par gånger i veckan kan socialisera med andra människor, då är inte stav rätt väg ännu. Men det är sannolikt att vår aktivitetsnivå intensifieras de närmaste åren. Jag väntar med spänning på nästa generation svenska stavutövare, utövare med gedigen erfarenhet från andra skolor och stilar. När väl dessa är på plats och börjar instruera så finns det inget hinder för att stav skall utvecklas till en etablerad och erkänd stil. Men stav behöver att rätt personer ser ett värde i att förvalta och utveckla traditionen.

Anpassa det som är användbart, avfärda det som är oanvändbart. Lägg till det som specifikt är ditt eget – Bruce Lee

Note: Alla bilder är tagna av Marcus Bagge 2003.







  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post18

Den rituella måltiden

HedendomPosted by Angerboda Wed, September 16, 2015 01:25:40
En av de återkommande frågorna som jag får är huruvida vi firar blot inom stav. Det är inte helt enkelt att ge ett kort svar om den saken, därför tänker jag skriva lite om det. Rituella måltider är någonting som förekommer inom i princip alla religioner. Man känner dock inte till alla detaljer från den historiska skandinaviska hedendomen och folk bildar sig gärna en ganska spektakulär uppfattning om vad ett blot var.

Det man vet rent historiskt om bloten är att man offrade ett djur, benen och huden hängde man upp, syftet var kanske att visa omgivningen att man utfört den rituella handling som förväntades. Man lät givetvis inte köttet från djuren gå till spillo utan de som deltog vid blotet delade en måltid tillägnad en gudomlighet och på så vis stärkte man banden mellan varandra och med gudomligheten. Hästar var vanliga offerdjur i forntiden och dessa åts säkerligen till Odens ära. Denna tankegång är något vi utan problem kan ta fasta på idag; svin förtärs med fördel för att hedra Frö och vill man hedra Njord bör man äta fisk. Stavmytologiskt så har alla gudar i vårt panteon kopplingar till djurslag, växter och örter, utifrån detta är det inga problem att komponera en lämplig måltid till en specifik gudomlighet.

I Sverige har vi kulturellt en stark ritual kopplad till mat- det vill säga att vi gemensamt sätter oss ned tillsammans vid bordet och äter den mat som serveras och vi har rent omedvetet ett ganska strukturerat sätt att inta en måltid. Man behöver inte resa speciellt långt innan man har ett helt annat förhållningssätt. Genom åren har jag, delvis genom stav, haft ganska mycket kontakt med England och således haft många engelsmän på besök. I flera olika sällskap har jag serverat mat utifrån en svensk matritual och blivit helt förvånad när de överhuvudtaget inte följer protokollet. När man serverar grillat kött och ugnspotatis så kan helt plötsligt någon resa sig upp och fråga om man inte har något bröd- när de får brödet så slänger de helt sonika köttbiten mellan bröden och äter det som en hamburgare. Ur ett svenskt perspektiv så är det oerhört många oskrivna etikettsregler man bryter emot genom detta. Men det jag främst vill förmedla är att man fysiskt sitter vid samma bord, men man äter inte samma mat och delar således inte heller en gemensam måltid.

När jag tänker på mina äldre släktingar som var födda omkring 1920 talet så minns jag söndagsmiddagen. Kort och gott så skulle man äta kokt potatis och stek med gräddsås. Det dög inte heller att man satte sig vid bordet i sina slafsiga kläder, utan man förväntades göra sin hygien och klä upp sig innan man intog måltiden. Detta kan tydligt ses som en ritual för att stärka banden inom familjen, och det kan även ses som att man markerar övergången mellan två veckor på precis samma sätt man firar årstidsväxlingar. Detta är egentligen en måltidsritual och ett blot i sin enklaste form. Man ser även spår av blotet i våra högtidsmåltider, julmiddagen och midsommarfirandet med sina fasta strukturer är tydliga kvarlevor av den här sortens bruk.

Mat är viktig för människor, det är något som för oss samman. I den romska kulturen så får aldrig en gäst lämna värden hungrig, vilket gör att romer insisterar på att servera mat när någon besöker dem. Men det fungerar även den andra vägen, om du nekar att äta den mat de serveras så insinuerar du dels att deras mat inte duger eller att du uppfattar den som oren och detta tas som en stor förolämpning. Jag har stött på liknande drag hos många invandrare, de har ofta mat som står och puttrar på spisen och de insisterar att du skall äta mat om du kommer hem till dem. Jag har flera gånger tackat för erbjudandet och berättat att jag nyligen ätit, och då direkt mötts av motfrågan; är det något fel på vår mat?

Mat kan även vara någonting som splittrar människor, när vissa religiösa grupper skaffar speciella matregler så är detta ett väldigt starkt ställningstagande. Sprickan blir ännu större om man dessutom kultiverar uppfattningen att andra grupper äter djur som anses vara heliga. Det blir än värre om man uppfattar att andra människor äter djur som är orena. Om en grupp uppfattar att en annan grupp äter oren mat, så kommer de även att börja uppfatta dessa människor som orena, detta är det första steget att avhumanisera den främmande gruppen. Jag har själv bevittnat vilken nedlåtande attityd vissa grupper tillåter sig att ha gentemot människor som äter ”orena” djur.

Det är förövrigt väsensskilt från hedendomen att se vissa djur som orena. Det kanske är på plats att påpeka att svin är heliga djur inom skandinavisk hedendom, de har en stark koppling till Frö och Fröja. Man förtärde dessutom grisen Särimner vid gillena i Valhall, vilket ger en indikation hur högt man värderade grisarna vid tiden.

Någonstans har jag läst att det var när det Indiska prästerskapet började förstärka uppfattningen om kors helighet, och det olämpliga i att äta dem, som den stora sprickan mellan Indier och Engelsmän uppstod. Indierna hade tidigare haft ett relativt gott förhållande till engelsmännen, och det hade varit svårt att skapa opinion mot kolonialmakten. Engelsmännen åt kolossala mängder nötkött och när man satte fokus på det så började det uppstå en spricka som med tiden bidrog till att England tappade makten i Indien. Huruvida denna beskrivning är helt historiskt korrekt vet jag inte, men tanken är för mig inte långsökt.

Jag var själv vegetarian i tre år, en stor bidragande orsak till att jag återgick till att äta kött var att jag inte kunde dela måltid med människor. Mina matvanor gjorde direkt att jag uppfattades om lite avvikande och krånglig. Detta märker jag också av när vi arrangerar stavaktiviteter, de som av olika anledningar har en annan diet hamnar lite utanför när resten av sällskapet delar mat.

Inom stavtraditionen så finns det inte bevarat några extravaganta offerritualer där man offrar djur till gudarna. Men vi firar årets olika högtider och vid dessa högtider så åt Ivar Hafskjold under sin uppväxt specifika maträtter, precis som de flesta av oss gör. Flera av dessa traditionella maträtter består av ingredienser som inom vår mytologi har en koppling till den gudomlighet som är relevant vid den specifika högtiden.

Stavs kalender är precis som allt annat inom systemet väldigt tydlig och strukturerad, alla årsväxlingar har mytologiska associationer. De mytologiska kopplingarna sträcker sig även över till årstidens motpol på ett väldigt fascinerande sätt, och knyter faktiskt ihop den nordiska mytologin med året på ett fantastiskt sätt. Ur ett stavmytologiskt perspektiv är det alltså inte underligt att man i Norge äter honungskaka på senvintern, vid den tidpunkt som vi kallar vinterting och som historiskt i Sverige hette disating. Stavmytologiskt är det inte heller konstigt att vi vid midsommar serverar sill.

Ur ett mytologiskt perspektiv är det inte heller konstigt för de flesta varför vi väljer att äta gris vid julen- många hävdar att denna infusion är sen och stammar från nationalromantiken. Men det är ingen som säkert kan avfärda att det mycket väl kan vara baserat på en äldre tradition som fanns bevarad någonstans i Sverige. När de flesta svenskar sätter sig vid julbordet så firar de ett blot vare sig de är medvetna om det eller inte och det är förfäderna som äras. Stavmytologiskt så betraktar vi även gudomligheterna som våra förfäder så vi firar därmed dem också. Eftersom man inom stavfilosofin även tror på själavandring så blir det i förlängningen också att vi firar våra efterkommande. Inom stavtraditionen så är stora delar av ritualen omkring julfirandet utformade för att öppna kanaler till förfäderna och faktiskt bjuda in dem till att ta del av julfirandet.

Samtidigt som stav bygger på en väldigt djup förståelse av hedendomen, så är det även en levande tradition och den är således en aning sekulariserad. Jag har uppfattningen att vi framöver skall börja fira tydligare blot inom stavgruppen i Sverige och att vi skall expanera den kunskap som finns inom systemet, utan att för den sakens skull göra det till ett lajv eller reenactment. Utifrån stavmytologin så kan vi fira alla högtider tillsammans, utom den egentliga julen, då detta är en sluten familjehögtid. Dessa högtider och blot skulle utifrån ett stavperspektiv firas på ett okomplicerat sätt och följa de övriga rituella principerna inom systemet.

Ska man fira blot så är även min uppfattning att man bör göra det med hemlagad och närproducerad mat, helst sådant man själv har fått direkt från naturen. Jag har inte deltagit på större blot på många år, men då jag var aktiv i ett blotlag så tog alla med sig vad vi hade att bidra med i matväg och dryckesväg. Mycket av maten var egenproducerad och gjord på förstklassiga råvaror, vilket skapar en stark gemenskap. När måltiden var avklarad så var det dags att låta mjödhornet gå runt och utbringa skålar, vilket åter är ett effektivt sätt att skapa band mellan deltagarna. Mjöd är en viktig rituell dryck inom skandinavisk hedendom, om det är någon dryck som har förmågan att sätta en i kontakt med förfäder och gudar så är det just mjöd. Alkoholhaltig dryck var under den yngre järnåldern en lyxvara, fantasibilden om vikingarnas utsvävande alkoholvanor stämmer alltså inte speciellt väl med vad man vet om tiden. Det rituella dryckesgillet under hednisk tid är ett stort ämne och något jag kanske återkommer till, det finns en hel del bevarat om detta i källorna.

  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post17

Kampkonst, hedendom och schamanism

StavPosted by Angerboda Thu, July 30, 2015 00:46:58
När jag träffar folk med en bakgrund i hedendomen så frågar de ibland om schamanska inslag i stav. Jag tänkte därför beskriva kopplingen mellan nordisk mytologi och schamanism, samt schamanska aspekter av stav. Jag kommer även att beskriva delar av stavs verktygslåda, utan att gå in i detalj på hur de fungerar.

Schamanism kan beskrivas som en naturreligion som har brukats av folk i alla delar av världen, många religioner bygger på schamanism i olika grad. Man kan till och med hitta inslag med schamanska förtecken i nya testamentet. Den egentliga schamanismen har liknande drag oavsett var i världen den utövas, man kan se det som att schamanism är det närmaste vi har en gemensam urreligion.

Schamanen ägnar sig åt sinnesvidgande tekniker för att få kontakt med det som är dolt för oss människor i normala fall. Schamanen är en helare som genom kontakt med andevärden kan hjälpa människor i omgivningen. Det som fascinerar folk mest är när schamanen sätter sig i trans för att nå vad som uppfattas vara andra världar. Syftet med dessa resor kan vara allt från att ta reda på var jägarna skall söka bytesdjuren till kunskap om hur man skall bota någon som är sjuk.


Inuitisk schaman- bilden är tagen på historiska museet i Oslo, juli 2015.



Schamanism har praktiserats både av samer och nordbor i Skandinavien. Samerna är besläktade med de Sibiriska nomadfolken, och i förlängningen med Amerikas ursprungsbefolkning. Dessa folkgrupper har flitigt praktiserat schamanism, och det är därför ett vanligt antagande att nordbornas kunskap om schamanism kom via samerna. Detta är nog inte är hela sanningen, även om det finns omnämnt i bevarade källor att man hade ett utbyte. Det finns stora skillnader i synen på schamanism mellan samer och nordbor; hos samerna var nåjden (schamanen) alltid en man och kvinnor ansågs olämpliga att utöva schamanism. Kvinnor fick exempelvis inte beröra den så kallade trolltrumman, de fick inte heller besöka heliga platser med så kallade seitar. Hos nordborna däremot så sågs sejden som feminin och utövades generellt av en kvinna, en så kallad völva. Det sågs som omanligt att utöva sejd, även om det fanns manliga utövare.

Schamanism utövades även i södra Europa, bland annat praktiserade oraklen i Delfi schamanism i någon form. Det råder ingen tvekan om att det redan långt tillbaks i tiden förekom ett utbyte mellan södra och norra Europa. Ölänningarna hade exempelvis långtgående kontakter med romarriket.

Den folkgrupp som benämns som hunner hade tydliga schamanska inslag i sin kult. Hunnerna var ett eurasiskt nomadfolk, dessa folk praktiserar ännu schamanism. I den vikingatida handelsstaden Birka så har man hittat influenser från hunnerna; bågskyttarna i garnisonen som skulle försvara staden använde utrustning som tydligt var påverkade av hunnernas bågskytte. Det kulturella utbytet med hunnerna begränsades sannolikt inte till bågskytte; det finns flera akademiker som argumenterar för hunniska influenser i den nordiska tankevärlden, bland annat i synen på Oden.

Inom nyhedniska kretsar så brukar det ibland dyka upp en debatt om huruvida schamanismen egentligen är en del av hedendomen. De som uttalat ägnar sig åt sejd är ofta andliga anarkister, deras bruk är influerat från alla möjliga håll där man har kunnat norpa tankar och tekniker. Denna sejd är återskapad och delvis baserad på de knapphändiga beskrivningar av sejdritualer som finns i källorna. Eftersom materialet inte är heltäckande så måste man då vända sig till andra traditioner för att fylla ut det som saknas. Sejd är till sin natur gränslös, de som hänger sig åt det kan ibland tappa kontakten med ramverket inom nordisk mytologi. Detta skapar en misstro bland de som inte ägnar sig åt sejd, och det leder till att vissa ifrågasätter om sejd och schamanism är att betrakta som en del av den forna seden. Viktiga delar av nordisk mytologi är dock tydligt påverkad av schamanska föreställningar.


Myterna

I myterna finns det många referenser till schamanism. Ett tydligt exempel är berättelsen om hur Oden hänger sig själv på världsträdet, och offrar sig själv åt sig själv. I nio dygn hänger Oden på världsträdet och skådar ned i djupet, detta leder till att han finner kunskap om runorna. Det är en tydlig schamanistisk initiationsrit att genomgå en rituell död; man uppfattar att man måste dö, om så bara rituellt, för att nå de djupare insikterna. Oden har även förmågan att väcka de döda för att tvinga dem att avslöja kunskap från dödsriket, vilket är en tydlig schamanistisk egenskap. Det är många myter om den gamle som har schamanska förtecken.

I Loketrätan säger Loke följande till Oden:

"Också sejd man sade dig öva på Samsö, du valors vidskepelse brukte; i gestalt av trollkarl du strövade kring världen; det för skamlig omanlighet skattas.” – synen på män som utövade sejd var alltså inte oproblematisk, inte ens när det handlade om allfadern.

Det finns flera berättelser i den nordiska mytskatten som berättar om hur man på olika sätt söker visdom och kunskap i underjorden. Ett exempel är Hyndlas sång. I denna berättelse så leder ett rituellt offer till en resa med Fröja till underjorden, där gudinnan Hel avslöjar hemligheter. Hyndlas sång kan även den ses som en beskrivning av en initiationsrit.

En av de viktigaste nordiska myterna är Völvans spådom, en völva var schamanistisk prästinna. I Völvans spådom beskrivs världens skapelse och dess undergång. Det är en av de mest fascinerande myter man kan studera.

Det finns så många exempel på schamanistisk påverkan i den nordiska mytskatten; att det inte är en överdrift att hävda att den nordiska mytologin bygger på schamanistiska föreställningar. Det går alltså inte att särskilja sejd och sed på det sätt som en del har försökt att göra, även om jag är helt införstådd med varför man har känt att det är angeläget. En avgörande skillnad mellan myterna och sejden; är att myterna är strukturerade och går att överföra i sin helhet. Jag återkommer till det senare.




Stav

Schamanism är mer än sejd och inom stav finns mycket som relaterar till schamanism. Ett av de tydligaste schamanistiska inslagen är bruket av följor eller fylgjor. Inom stavtraditionen finns flera former av följor, dessa är både andliga och psykologiska hjälpmedel för utövaren. Vissa former av följor manifesterar sig i djurform; denna typ av kraftdjur har vi alla en medveten eller omedveten koppling till. Kraftdjur är någonting som är grundläggande inom schamanism och jag tror inte att det finns en enda schamanistisk tradition som saknar kraftdjur.

Följorna är även relevanta när det kommer till stridskonsten i stav. Ens djurfölja manifesterar sig på olika sätt beroende på den egna personligheten, därmed kommer bärare av olika följor att agera olika i en konflikt. I flera myter och Isländska sagor så finns följor omnämnda i samband med strid, dessa tar uppfattningen om följorna betydligt längre än vi gör i stav. I myter och sagor finns till och med exempel på hamnskfite, det vill säga att man tar formen av sin följa.

Inom stav så finns det en omfattande förteckning över följor och dess egenskaper. En del följor finns beskrivna i de nedtecknade myterna, exempelvis Tors bockar och Fröjas katter. Men långt ifrån alla följor som finns inom stav är beskrivna i de bevarade myterna. Inom stav finns det även en tydligare uppfattning om följornas funktion än vad man kan uppfatta från de bevarade myterna. Stavkunskapen om följorna måste en gång i tiden ha inhämtats med schamanistiskt bruk. Jag är övertygad om att detta är en mycket gammal del av traditionen.

Det mest essentiella inom stav är de så kallade runställningarna, detta är en daglig ritual som kan liknas vid yoga eller tai chi. Runställningarna har flera schamanska aspekter och de hjälper till att sätta utövaren i ett meditativt tillstånd, vilket inverkar både andligt och på stridskonsten.

En annan viktig aspekt av runställningarna är att de utgör en form av andningsövningar. Andningsövningar av olika slag är universellt schamanska, i schamanistiska läror är det väldigt viktigt att kunna andas korrekt. Det finns tre s.k. galderformer av runställningarna där man använder rösten, för att ytterligare förstärka effekten i önskad riktning. De olika galderformerna hjälper till att utveckla olika typer av andning och mentala tillstånd, de används utifrån utövarens behov och syfte. Hersens (krigarens) galder är således väldigt annorlunda från jarlens (prästen och filosofens) galder.

Runställningarna anses förstärka utövarens megin, det vill säga kraft och livsenergi, vilket är viktigt när det kommer till stridskonst. Inom vissa traditioner uppfattar man även att en stark megin är nödvändig för att kunna skåda in i det fördolda. Även i något så världsligt som en konfrontation så kan utfallet vara resultatet av den ena partens förmåga att läsa situationen och uppfatta det underliggande.

Vi har en bevarad tradition av locksejd inom stav, egentligen är detta en parallell tradition till det som vi definierar som stav. Personligen uppfattar jag att mycket kunskap inom stav stammar från detta bruk, jag tycker därför inte att man skall separera dem för mycket. Förenklat så uppfattar vi stav och galder som maskulint, det är logiskt och systematiserat och går att lära sig genom övning och repetition, precis som mytologin som jag nämnde tidigare. Locksejd uppfattar vi däremot som feminint och intuitivt. Antingen har man förmågan att utöva locksejd, eller så har man det inte. Jag bör nämna att uppdelningen mellan maskulint och feminint inte nödvändigtvis syftar på utövarens könstillhörighet. Hela den nordiska mytologin bygger på dynamiken mellan olika element och energiväxlingen mellan feminina och maskulina krafter.

Syftet med locksejd är att sätta sig i trans och därmed få kontakt med sitt undermedvetna, vissa tänker sig att man besöker andra metafysiska världar. Stavs locksejd är mig veterligen den enda form av sejd idag som gör anspråk på att vara en del av en äldre tradition, där man sätter sig i trans utan att använda en samisk trolltrumma. Jag har noterat en attitydsskillnad mellan stavutövare och många nyschamaner. Stavutövare har ofta stor respekt för locksejd och många undviker helst att ägna sig åt det; man upplever att det får påtagliga följder för det egna psyket. Många nyschamaner verkar däremot ha en ”happy-go-lucky” attityd.

För ett par månader sedan så delgav en stavutövare mig en ganska intressant beskrivning av sin syn på sejd. Denna person menade att vi har en slöja mellan oss och de delar av vår omvärld som det inte är meningen att vi skall ta del av. Genom att utöva sejd så blir denna slöja tunnare, vilket kommer att påverka oss på olika sätt. Den dag som vi upplever att detta är jobbigt så kan vi kanske inte återgå till hur det var innan.

Örtmedicinen inom stav benämns som tensejd, ten betyder liten kvist eller skott. Vid första anblick är det motsägelsefullt att benämna örtmedicin som sejd. Benämningen beror delvis på att tensejd ses som ett feminint bruk inom traditionen, men det kan även ses som ett erkännande att mycket kunskap om örtmedicin härstammar från locksejd. Detta är dubbelverkande, kunskap om tensejd kan i sin tur hjälpa utövaren vid schamanistisk sejd.

En annan metod inom stav är ljusgalder, vilket kan beskrivas som en strukturerad metod att arbeta med sejd. Målet med ljusgalder är att komma i kontakt med våra undermedvetna kopplingar, metoden är mer skonsam än locksejd. Den erfarna utövaren kan arbeta med detta solitärt, man kan även guida andra med ljusgalder. Metoden kan användas terapeutiskt och har framgångsrikt använts för att hjälpa individer som lidit av depression. Ljusgalder har mycket gemensamt med schamanistiskt botande i andra kulturer, men man kan även se vissa likheter med modern hypnos.

Inom stav finns flera former av initiationer med schamanska inslag. Vissa initiationer är ganska transparanta, medan andra är mer konkreta; att skapa kontakt med sin följa är ett exempel på en tydlig initiation i systemet. Det finns även en levande tradition av utesittning inom stav och utesittningen har traditionellt använts som en initiation. Utesittning är ett känt begrepp utanför stavtraditionen, men inom stav finns en bevarad struktur, metod och syfte.

Den nordiska hedendomen är tydligt genomsyrad av schamanska tankegångar, och inom stav finns flera tekniker som kan beskrivas som schamanska. Det strukturerade schamanska arbetet kommer att hjälpa utövaren att utveckla en medvetenhet om vår omvärld och en insikt i att vi inte är väsensskilda från universum.

Det är däremot svårare att förutse effekterna av att utöva utpräglad sejd. Som jag nämnt är sejden gränslös, ägnar man sig åt sejd så bör man även ha en motvikt. Inom stav utgörs motvikten till sejd av det strukturerade arbetet. Det anses vara viktigt att sejdutövaren regelbundet utför runställningarna; då det hjälper en att behålla fokus, struktur och disciplin.

De som kommer i kontakt med stav är ofta fascinerade av sejd och frågar om det på ett tidigt stadium. Jag är av den bestämda åsikten att man inte skall försöka springa innan man kan gå, att regelbundet utföra runställningarna kommer i början att ha en påtaglig inverkan på utövaren. Efter hand kan man sedan fundera över om man vill prova sejd, men man skall nog beakta i vilken fas av livet man befinner sig innan man ger sig i kast med sejd.


Nedan följer lite Youtube klipp som jag vill rekommendera;

Ett videoklipp från Maria Kvilhaug som avhandlar Hyndluljóð ”Hyndlas sång”





Allen Pittman föreläser om universella schamanska uppfattningar. Allen är en välrenommerad kampkonstutövare, han har även bildat sig en uppfattning om stav och refererar till stav under föreläsningen. De första minuterna av föreläsningen är lite skakiga, men det blir intressant om man tar sig förbi det initiala stadiet.





Trailer- the horse boy. En familj tar sin autistiske son till Mongoliet.


















  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post16

Njords sallad

Tensejd och hälsaPosted by Angerboda Fri, July 10, 2015 17:15:41
Stav är ett holistiskt system, inom traditionen ingår en örtmedicinsk lära. Denna lära benämns som tensejd och följer samma principer som stav i övrigt. Det finns ett antal örter och växter systematiserade inom stav. Vi uppfattar att man genom rätt diet och leverne kan förebygga många hälsoproblem. Modern medicin kan vara livsavgörande, men ofta handlar det om en ”quick fix” som inte adresserar rotorsaken till problemen. Utifrån stavs filosofi är rotorsaken till ohälsa väldigt ofta att kroppen är i obalans. Örtmedicin är ett av mina svagare områden, men jag tänker ändå avhandla det på bloggen i de få fall jag har något att komma med.

Den här salladen arbetar efter stavs principer, men drar även kunskap om örtmedicin utanför systemet. Det är en sallad som är bra för tarmarna, den är fiberrik och får magen att arbeta. Dessutom motverkar den inälvsparasiter och magsjukebakterier.


Recept:

Skala och råriv ett par ekologiska rödbetor och ett par morötter på den grova sidan av ett rivjärn. Se gärna till att du får lite mer rödbetor än morötter. Riv även ned en liten rödlök. Pressa ned två klyftor färsk vitlök och rikligt med färskt krossad vitpeppar. Tillsätt 2-3 matskedar med äppelcidervinäger och ungefär lika mycket rapsolja. Avrunda med hjälp av generöst med honung.

Den här salladen kan med fördel serveras som komplement till kötträtter. Salladen smakar enligt mitt tycke gott och kan även serveras när man har gäster. Om man tillsätter crème fraiche så kommer salladen att påminna om coleslaw.

De flesta ingredienser i denna sallad har man använt i skandinavien sedan mycket lång tid- och namnet jag har valt på salladen kommer av att flera av ingredienserna är associerade med Njord inom stavs systematik.






  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post15

Loke- luften eller eldens gudomlighet?

HedendomPosted by Angerboda Tue, July 07, 2015 01:02:40

Inom stav finns fem element; luft, vatten, is, jord och eld. Alla de gudomligheter som är systematiserade inom stav är knutna till ett specifikt element. Loke är enligt stavmytologin associerad med luft, eller ofokuserad vind för att vara specifik. Oden å andra sidan är förknippad med riktad vind. Alla gudomligheter är även knutna till de fem klasser vi har inom systemet, Loke representerar trälklassen och Oden representerar kungen. Dessa två gudomligheter är varandras skuggor, precis som dessa två klasser.

Genom åren har jag många gånger stött på uppfattningen att Loke utgör någon sorts eldgudomlighet inom nordisk mytologi. Därför har jag emellanåt haft svårt att veta hur jag skall förhålla mig till vilket element som bäst representerar Loke; eld eller luft. För en tid sedan hamnade jag i en situation där jag var tvungen att reda ut detta, mina fortsatta mytologiska studier var beroende av att jag klargjorde det för mig själv. Jag valde därför att gå till källorna och undersöka vad som verkligen står om Loke i förhållande till elementen. Eftersom jag tror att denna fråga kan vara av vikt för andra än bara mig så delar jag därför med mig av det jag fann. Men jag vill poängtera att detta är ett blogginlägg och ingen akademisk uppsats. Det finns säkert saker jag inte har hittat och jag gör inte anspråk på att detta är en heltäckande utredning.

Det första jag vill nämna är ett viktigt binamn på Loke, nämligen Lopt, detta binamn förekommer på flera ställen i mytmaterialet. Lopt betyder kort och gott luft på fornisländska. Men Loke nämns även i samband med eld i flera passager i Eddorna, och dessa ligger till grund för att vissa uppfattar Loke som eldens gudomlighet. Jag tänkte gå igenom ett par av dessa passager.

Från Valans spådom, översättning Erik Brate:

51.
Skeppet far från öster;
över sjön skall Muspells
ledung komma,
och Loke styr.
Vidunders yngel
med ulven kommer;
med dem är Byleipts
broder i följe.

52.
Surt far från söder
med svedjande låga,
stridsgudars sol
av svärdet skiner.
Stenberg störta,
det stupar jättekvinnor;
trampa dödingar Hels väg,
och himmelen rämnar.


Sammanfattningsvis, när Loke styr Nagelfar från Öster så bryter sig Surt loss från Muspellhem i söder. Det framgår tydligt i bland annat Snorres Edda att Muspellhem är eldens hemvist, och befinner sig i polaritet med det som Snorre beskriver som Nifelhel. Verserna i Valans spådom kopplar visserligen ihop Loke med elden, men enbart indirekt, det viktiga här är att verserna skapar ett starkt band mellan Loke och Surt.

Låt oss titta i den yngre Eddan. Tor och Loke hamnar hos Utgårda Loke och blir utmanade i diverse styrkeprov som de inte klarar av. Utgårda Loke förleder dem med diverse trick. Om någon mot förmodan har missat sagan så uppmanar jag att läsa den. Vi förflyttar oss direkt till Lokes styrkeprov.

Tor färdas i österväg, översättning av Nils Fredrik Sander:

”Här bland oss må ingen vistas, som icke kan någon konst eller färdighet framför de flesta män.” Då svarade han, som senast gick in och som hette Loke: »Jag kan den idrott, som jag är färdig att genast visa, nämligen att här inne finnes ingen, som fortare än jag skall kunna äta upp sin mat.” Då svarade Utgårda-Loke: ”En idrott är detta nog, om du kan utföra den, och det skall man nu fresta.” Därpä kallade han från bänken den man, som hette Loge (låge), att träda fram å golfvet och försöka sig i täflan med Loke. Ett tråg vardt då framtaget, buret in på salsgolfvet och fylldt med kött. Loke satte sig vid den ena änden, men Loge vid den andra, och hvardera af dem åt som flitigast, så att de möttes i midten af tråget. Loke hade då ätit allt köttet af benen, men Loge hade ätit allt köttet tillika med benen och desslikes själfva tråget. Nu syntes ock alla, att Loke hade förlorat leken.”

Dagen efter när Tor och Loke lämnar Utgårda Loke så erkänner Utgårda Loke sitt taskspel, och det här är vad han säger om Lokes styrkeprov; ”Den första var den, då Loke gjorde sitt prof; han var mycket hungrig och åt häftigt; men han, som hette Loge (låge), var vådelden, hvilken förtärde så väl tråget som köttet.”

Loke har alltså tävlat mot vådelden, vilken han trots sin enorma aptit, aldrig kunde vinna över. Tänker man sig då Loke under binamnet Lopt så bli det ännu tydligare varför han inte kan vinna. Vinden och luften föder elden och gör bara att den brinner snabbare. Studerar man nordisk mytologi ingående så är det också tydligt att man återkommande beskriver motsatser och polariteter antingen genom gudomligheter eller genom element. Jag menar att det även är i denna kontext som vi skall se Lokes relation med Surt- Loke är vinden som föder elden. Surt hör hemma i söder, och kan ses som en metafor för den brännande sommarsolen. Om solen skapar en gräsbrand och om vinden ligger på så leder det lätt till ett inferno.

För att komplicera det en aning så är Loke trälarnas gudomlighet enligt stavmytologin. Loke utgör en skugga till Oden som i sin tur är gudarnas kung och kungarnas gud. Dessa två är tätt förbundna med varandra, och kan ses som två sidor av samma mynt. Oden, i egenskap av kung har tillgång till alla klasser och därmed alla element. Men främst förknippar vi honom med fokuserad vind, vilket även manifesterar sig i kungens applikationer i stavs stridskonst.

Man kan tänka sig att Loke precis som Oden kan ha kopplingar till andra element än luft, men skillnaden mellan trälen och kungen är att trälen är låst i sitt tillstånd. Jag uppfattar att Lokes relation till elden skall ses som sekundär. Har man en skogsbrand så är det sista man vill att det skall börja blåsa okontrollerat. Jag tror att uppfattningen om Lopts relation till elden precis som mycket annat grundar sig i att man inte har studerat myterna på djupet utan fastnat vid den första tanken. Nordisk mytologi är skriven metaforiskt och det med syftet att okunniga inte skall ha tillgång till alla lager. Det uppenbara är alltså inte alltid den självklara tolkningen.

Jag vill tillföra en annan källa där Loke och luftens symbiotiska förhållande till elden beskrivs, nämligen Höstlång, eller Haustlǫng. Denna drapa skapades av Tjodolf av Hvin i början av 900 talet. 20 strofer har bevarats i Snorres Edda, men drapan har varit större ursprungligen. Höstlång är en av de äldsta källorna där Loke nämns överhuvudtaget.

Höstlång, strof 11. Översättning; Anders Jacob D. Cnattingius:

”Fjällvargen (Thjasse) bad Meiles far (Oden),
Att honom lemna en god del
Af den helige maten;
Bad korp-Gudens Vän (Loke) blåsa på elden.
Den roflystne jättefursten
Sänkte sig ned,
När de redlige Gudar
Voro derifrån gångne.”

Här framgår det tydligt att Loke blåser på elden. I höstlånga finns även fler passager som på olika sätt förbinder gudomligheterna med element. Den gudomlighet som inom stav panteonet främst representerar elden är Tor- i Höstlånga finns även stöd för detta. I första och andra strofen står nämligen det att Tor kommer farande till striden;

”Efter honom all luften brann.
Och jorden från ena ändan till den andra
Med vind blef slagen”


Åter igen beskrivs det symbiotiska förhållandet mellan eld och luft, men denna gång är det elden som verkar spela huvudrollen.

För mig personligen står det ställt utom all rimlig tvivel att Lokes element är luft. Luften föder dock eld, därför nämns Loke återkommande i samband med eld, men man skall inte fastna i föreställningen att Lopt representerar elden. Vill man lära känna de djupare mytologiska lagren så är det viktigt att förstå vilka gudomligheter som relaterar till vilka element. Detta återspeglar sig nämligen både i den nordiska kosmologin samt i de parförhållanden som beskrivs i Eddorna, exempelvis Oden och Frigg samt Njord och Skade.

Då drogo alla makter
till sina domaresäten,
högheliga gudar,
och höllo rådslag,
vem all luften
med lyte blandat
eller åt jättens ätt
Ods mö givit.







  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post14

Asgård, var god dröj…

StavPosted by Angerboda Thu, June 18, 2015 09:36:14

Vi står inför en av de viktigaste högtiderna i den hedniska kalendern, nämligen midsommar. Jag tänker redogöra lite för stav traditionens syn på midsommar, jag tänkte gå bortom det uppenbara, att det är årets längsta dag. Inom stavmytologin så finns det en tydlig uppfattning om midsommar och vad som sker. Som så ofta har stavmytologin paralleller i de nedtecknade myterna, samtidigt som stavmytologin beskriver en unik uppfattning.

Enligt stavmytologin så håller dödsgudinnan Hel gille över midsommar. Detta gille inleds på midsommarafton och pågår ca två veckor framåt. Detta innebär att gudarna inte är tillgängliga, då de är bortresta. Det är alltså inte lönt att ”blota” åt gudarna under denna period.

Människorna hjälper enligt den traderade uppfattningen gudarna att nå sitt resmål genom de bruk som är knutna till midsommar. I Norge tänder man stora brasor på midsommarafton och i Sverige reser man midsommarstänger; dessa fungerar som en sorts portaler som hjälper gudarna att ta sig från världen ovan till världen under. Många av de traditionella majstängerna i Sverige är dekorerade med en tupp högst upp i stången. Av en händelse så knyter tuppar ihop Asarna och Hel inom nordisk mytologi, så här står det i Valans spådom, vers 43:


Gol över asarne
Gullinkambe,
han hos Härfader
härmännen väcker;
en annan gal
under jorden,
en sotröd hane,
i Hels salar.



Utifrån stavmytologin så är ett av syftena med detta gille att gudarna skall få möjlighet att träffa Balder och Nanna. Man kan väl även anta att det handlar om att gudarna skall få vila. Enligt stavmytologin så kan man uppfatta att gudarna har egna domäner i Hel. Åtminstone en sådan domän är beskriven i de skriftliga källorna, nämligen Alvhem som tillhör Frö.

Det finns en tydlig parallell till Hels gille i de nedtecknade myterna; i kvädet om Hymer blir jätten Ägir ålagd av gudarna att hålla ett gille för dem. Ägir är inte glad över detta krav och begär i list att gudarna förser honom med en tillräckligt stor kittel, så att han kan framställa dryck så det räcker åt dem alla. Införskaffandet av denna kittel är inte helt oproblematisk, men till slut får Ägir kitteln.

Kvädet om Hymer avslutas med -

Afzelius översättning; Gudarne skola hvar skördetid dricka ett rus, i Ägers boning.

Gödeckes översättning; Nu dricka gudar dråpligt hos Öge hvar höst, när det lena linet skördas.

I de nedtecknade myterna så finns det alltså ett exempel på ett årligt gille som utgör en tydlig parallell till det gille som stavmytologin beskriver vid midsommar.

Enligt stavbruket så är midsommar en öppen festlighet som firas i bygemenskapen. Medan julen är en privat angelägenhet som firas slutet inom familjen. Det är ju precis så det är brukligt för de flesta att fira dessa högtider även nu.




Enligt stavkalendern så är det gudarna Balder och Vidar som är representativa för midsommar. Det är även dessa bröder som efter Ragnarök gemensamt styr världen. Vidar är också den gudomlighet som är associerad med brottning enligt stavtraditionen; Ivar Hafskjolds släkt underhöll sig följdriktigt med ”ryggtag” vid midsommar. Givetvis så är även den runställning som är associerad med Vidar en brottarställning.

Betrakta naturen noggrant strax efter midsommar, det är lite som att befinna sig högst upp på en bergochdalbana och vänta på färden nedåt. Allting står still en stund för att sedan ta en faslig fart. Det är inte en orimlig uppfattning att man anser att gudarna är bortresta, oavsett hur man väljer att betrakta gudomligheterna.

Jag har berättat om denna myt för ett par hedningar utanför den egentliga stavkretsen och de har funnit det väldigt värdefullt. Jag hoppas att ni som läser denna blogg får utbyte av det i Ert bruk. Är det något som är oklart så finns jag som vanligt tillgänglig via epost.

Jag vill passa på att önska en god midsommar! Tack för att ni följer min blogg.



  • Comments(2)//blogg.angerboda.se/#post13

Tenen- det mystiska vapnet inom stav

StavPosted by Angerboda Sun, June 14, 2015 13:09:57

Förenklat kan man säga att vi främst tränar med tre vapen inom stav; stav, vandringskäpp och ten. Staven är egentligen ett spjut utan huvud. Vandringskäppen motsvarar enhandssvärd, och i vissa fall yxa. Yxan är det egentliga angreppsvapnet inom traditionen, alla försvar handlar egentligen om att skydda sig mot ett angrepp med yxa. En stav fungerar utmärkt till försvar, men den är för lång för att kunna utföra de flesta attacker på ett korrekt sätt.

Tenen är en cirka 20-30 cm lång träpinne som ersätter dolk eller kniv. Tenen är ett intressant föremål och ett betydligt mer komplext begrepp än de övriga vapnen. Inom modern stav så är uppfattningen att tenen är ett vapen, men man behöver bara skrapa på ytan för att andra aspekter skall framträda. Ten är ett gammalt ord som ungefär betyder liten pinne, växt, kvist eller skott. På norska säger man tein.

Tenen används som jag redan har nämnt som ett substitut för dolk eller kniv, men är själv ett ganska effektivt vapen som kan brukas om inget annat finns tillgängligt. Tenen riktas med fördel mot tinning, hals och ansikte, solarplexus, njurar eller skrev. Syftet med kampkonsten inom stav är att lära sig förstå de underliggande principer som är allrådande i vår värld, ofta benämner vi det som att man lär sig se linjerna i universums väv. Förstår man dessa principer så kan man hävda sig med en ten mot en motståndare som är utrustad med ett längre vapen.

En parallell är att örtmedicinen inom stav kallas tensejd. Tensejden innehåller en stor arsenal med skandinaviska örter och plantor. Läkekonsten inom stav har en holistisk syn på människan och örterna utgör bara en del av detta. När man arbetar med tensejd så utgår man ifrån de fem elementen inom systemet. Principerna för tensejd överensstämmer till stor del vad man känner till om gammal europeisk läkekonst. Tankegångarna påminner mycket om de principer som är kända genom bland andra Hildegard av Bingen (född 1098, död 1179).


Tillverkningen av tenen - en form av initiationsrit

När en ung människa började närma sig vuxen ålder så var det dags att finna kontakt med sin följa, eller kraftdjur på modernt språk. Detta skedde som en form av initiationsrit, hur det gick till, eller går till är ingenting som jag avser att avhandla här. Följorna är vitala inom stav traditionen och stav innehåller stor kunskap om följor, mer än de litterära källorna. Det kommer stor självinsikt med att få kontakt med sin följa, och inom stavtraditionen är det ett viktigt steg mot att anses vara vuxen.

Efter att man etablerat kontakt med sin följa så är traditionellt nästa steg att tillverka en egen ten. Processen följer vissa givna principer, men utformades till stor del efter egna preferenser. Man bör överväga att använda ett trädslag som är associerad med den Följa man har funnit. Man följer träets naturliga form så att tenen blir hållbar, vilket också visar att man förstår principerna att arbeta i materialet. Sedan dekorerar man sin ten med runor, vilket är ett sätt att befästa att man både kan runornas associationer och kan använda dem som skriftspråk. Tenen placeras sedan på det personliga altaret, jag kommer säkert att återkomma till det traditionella stavaltaret vid ett annat tillfälle.

Enligt Ivars uppfattning så är tenen ett praktiskt bruksföremål, främst ett vapen. Ivar använder även sin ten för att utföra den traditionella massagen inom stav som benämns som mott. En av mina stavfränder här i Sverige har djupintervjuat Ivar Hafskjold. Vid ett tillfälle så frågade han vad som hänt med Ivars hädangångna släktingars tenar, svaret var att de begravdes med dem. Detta väckte nyfikenhet hos mig och jag insåg att tenen måste vara mycket mer än ett bruksföremål. Vi ställde följdfrågan till Ivar Hafskjold om han hade någon kännedom om man tidigare har ansett att tenen bär på någon form av själ eller magisk kraft. Ivar uppfattar endast tenen som ett bruksföremål, men utesluter inte att man kan ha haft andra uppfattningar någon gång i tiden. Jag beslutade mig därför att ta reda på om det finns några paralleller till stavs ten på annat håll. Jag började därför söka efter spår av tenen i de skriftliga källorna.

Den mistel som dödade Balder benämns som ”Misteltein”, alltså mistelväxt eller ört. Det pågår en intensiv debatt om hur misteln, som är en liten sladdrig buske, skulle kunna ha skjutits med en pilbåge för att dräpa Balder. Men mistel är väldigt giftigt och man har använt det som gift på pilar. Man kan alltså uppfatta att tensejd var involverat i dråpet av Balder.

Det mest intressanta hittar man dock i ett par andra myter där begreppet gambantein förekommer; nämligen i sången om Skirner och i sången om Harbard. Båda dessa myter är mycket spännande och rör sig i väldigt djupa mytologiska lager. Den som verkligen försöker förstå dessa myter kommer att erhålla djupa insikter om nordisk mytologi. Men vi skall enbart avhandla vad de säger om gambantenen.

Sången om Skirner


Originalspråk

32.

Til holts ek gekk
ok til hrás viðar,
gambantein at geta,
gambantein ek gat.

Svensk översättning av Brate

32.

Till skogen jag vandrade,
till de växande träd
en trollstav att träffa,
och trollstav jag träffade.


Översättning av Axel Åkerblom

Till lunden jag gick
bland lövade stammar
att söka en trollmakts-ten.
Trollmakts-tenen jag fann.


Översättning av Nils Fredrik Sander

Till skogs jag for,
till fuktigt videsnår,
gammantenen att taga,
gammantenen jag tog.


Översättning av Arvid August Afzelius

I vildmarken gick jag
och i unga skogen,
trollstaf jag sökte,
trollstaf jag fann.

Sången om Harbard

Originalspråk:
20.
"Miklar manvélar
ek hafða við myrkriður,
þá er ek vélta þær frá verum;
harðan jötun
ek hugða Hlébarð vera,
gaf hann mér gambantein,
en ek vélta hann ór viti."

Översättning av Brate

Harbard sade:
20.
"Trolöst svek
jag mot trollpackor övade
och lockade dem med list från männen.
För en hård jätte,
höll jag Lebard;
han lät mig taga trollstav,
men jag villade honom från vettet."

Översättning av Nils Fredrik Sander

Harbard kvad:
”Många kvinnokonster
jag hade med mörkriderskor,
när jag missledde dem från männen.
En trotsig jätte
tycktes mig Läbard vara,
men gammantenen han gaf mig,
och jag villade honom från vettet.”

Översättning av Arvid August Afzelius

Harbard:
20. Mycket qvinnosvek jag gjorde
med Mörkriderskor, (Troll)
dem från deras män jag villat.
Hårdan Jätte mins jag
Hlebard vara,
han mig gaf sin trollstaf,
från all sans jag honom dermed skilde.


Sången om Skirner tyder på att tenen var något man hämtade i skogen åt sig själv, detta överensstämmer med bruket som är traderat i stavtraditionen. I sången om Harbard ser man att gambanteinen är starkt knuten till sin ägare, när Harbard lurar av jätten hans trollstav så tar han även hans förstånd ifrån honom.

Inom stavtraditionen så delar man på maskulint och feminint. Det maskulina definieras som galder, och det feminina som sejd- utan att nödvändigtvis syfta på utövarens könstillhörighet. Galder och sejd är även olika bruk, men de korsar varandra på flera punkter. Detta kommer jag säkert att utveckla vid annat tillfälle. Kunskapen inom stav om tenens funktion är galder och maskulin. Örtmedicinen i stav benämns som tensejd eftersom man arbetar med örter och växter och det ansågs vara feminint bruk. Det schamanska bruket inom stav benämns som locksejd/lokksejd, även detta bruk anses vara feminint.

Den slända som man förr använde för att spinna tråd heter på Norska ”Håndtein”, Frigg är den gudinna som spinner. Frigg är en modergestalt och det är just i relation till hennes moderskap som hon spinner enligt stavmytologin. Spinnrockar började användas först på 1600 talet, medan sländor är ett vanligt arkeologiskt fynd i vikingatida gravar. Den kvinnliga sidan av en släkt benämns som spinnsidan eftersom sländan ansågs vara en kvinnlig symbol. Den manliga sidan av släkten brukar benämnas som svärdssidan. Detta har vissa likheter med hur vi delar på galder och sejd.

Jag har uppfattningen att det i den feminina traditionen har funnits en annan aspekt av tenens användningsområde och bruk. Tyvärr är de feminina aspekterna inom stavtraditionen inte lika starkt traderade, helt enkelt eftersom vår traditionsbärare är man. Kunskaperna om tensejd och locksejd har traditionellt traderats från svärmor till svärdotter. Detta beror på att man gifter in svärdottern i släkten, medan man gifter bort den egna dottern till en annan släkt. Man ville inte att släktläran skulle komma till gagn i andra släkter. Den sista traditionella utövaren av de båda formerna av sejd var Ivar Hafskjolds moder, såvida det inte finns någon som vi inte känner till som upprätthåller traditionen i Norge. Om någon därute utövar en levande tradition där ten och tensejd ingår, så är jag idel öra.

Ek sa Baldri,
Blothgum tivor.
Othins Barni,
Aurlaug folginn,
Stod um vaxinn,
Vollo härri,
Mior ok miok fagur,
Misteltein.















  • Comments(1)//blogg.angerboda.se/#post12

Sammanfattning av stavseminariet

StavPosted by Angerboda Sun, May 31, 2015 14:30:53
Det har gått en vecka sedan seminariet med Graham Butcher, och det är hög tid att komma med en sammanfattning. Dröjsmålet beror på att jag är helt slut efter en oerhört intensiv, men givande vår.

Seminariet var enligt min uppfattning väldigt lyckat. Det fanns deltagare med bakgrund inom olika kampstilar. Den högst graderade deltagaren kom utomlands ifrån och hade svart bälte i Aikido och är certifierad instruktör inom HEMA (Historisk Europeisk kampkonst). Dessutom hade vi deltagare med skolning inom olika andliga traditioner, allt från västerländsk esoterism till shamanska läror.

Det var hård träning från morgon till eftermiddag, vilket varvades av med föreläsningar om stavs mytologi och stavs systematik och filosofi. En av akademikerna inom stavkretsen föreläste om Heimdalls roll inom stav och hur det påverkar utgångsläget. Personligen gav jag deltagarna en genomgång över hur stavs kosmologi genom logiska steg överensstämmer med de parbildningar som beskrivs i Eddorna. Graham föreläste om moderna effektiviseringsmetoder och visade paralleller med stavs filosofi.

Det var en samling mycket motiverade deltagare, oavsett om det handlade om fysisk träning eller föreläsningar så var allihop väldigt engagerade och intresserade. Deltagarna ställde frågor och jämförde med tidigare erfarenheter, oavsett om det handlar om kampkonst eller andlighet. Jag fick flera frågeställningar som jag avhandlade under helgen, ett par av dessa kan komma att utvecklas i form av blogginlägg.

Vi har även varit sociala och umgåtts och haft trevligt- Älgsteken som serverades på lördagen kommer nog inte att glömmas på länge. Gulaschen på vildsvin var också uppskattad. Helt enkelt lokalproducerad mat när den är som bäst.

När seminariet var över så spenderade jag resten av veckan med att guida runt Graham och hans sambo på intressanta sevärdheter i Mälardalen. Vi hann både med Gamla Uppsala och Historiska museet i Stockholm. Jag visade dem åtskilliga runstenar och kultplatser, samt en fornborg från folkvandringstid. Jag spenderade också mycket tid med att visa hur stavs associationer mellan gudomligheter och djurslag och växtlighet har en direkt inverkan på hur vi uppfattar olika landskap. Dessa aspekter av stav är svåra att förstå utanför det skandinaviska landskapet.

Jag tror att alla som närvarade var nöjda med arrangemanget och jag tror att vi alla erhöll nya insikter, även vi som har tidigare erfarenhet. Det här var första gången på tolv år som ett så här stort stavarrangemang genomfördes i Sverige. Vi får se hur lång tid det dröjer till nästa öppna seminarium, för det beror enbart på intresse och efterfrågan.

Här sätts stav vid gamla Uppsala





  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post11
« PreviousNext »