Angerboda

Esoteriskt runseminariumStav

Posted by Angerboda Sun, June 11, 2017 00:58:16

Blog image

Inbjudan till ett kombinerat endagarsseminarium som avhandlar adalruna och stav!

Med två auktoriteter som föreläser inom respektive område. Det erbjuds möjlighet att ta del av levande filosofiska och andliga system som är strukturerade kring runorna.

Adalruna

Johannes Bureus var Sveriges första riksantikvarie, han var likaså vår första runolog och den som först nedtecknade runalfabetet. Bureus var verksam på 1500–1600 talet, och var lärare åt Gustav II Adolf. Bureus var även en mystiker, esoteriker och kabbalist. Adalruna är Johannes Bureus filosofiska system, vilket han strukturerat omkring de medeltida runorna.

Föreläsningen ämnar ge deltagaren en introduktion till adalruna. Föreläsare är Thomas Karlsson. Thomas Karlsson doktorerade 2010 vid Stockholms universitet med en avhandling om Bureus. Thomas är även en internationellt erkänd esoteriker och författare, hans böcker har översatts till flertalet språk. Thomas är även grundare av ordenssällskapet Dragon Rouge.

Stav

Stav har främst blivit omtalat som kampkonst, men det är egentligen ett filosofiskt och andligt system strukturerat omkring de sexton runorna i den yngre runraden. Stav har traderats som en muntlig tradition i Norge, och systemets exakta ålder är inte känd. Stav ger en sammanhållen version av norrön andlighet, där runor, mytologi, kosmologi och element samt kalender förbinds med en gemensam struktur.

Föreläsningen syftar till att ge åhöraren en introduktion till systemet och en uppfattning om hur det fungerar. Föreläsare är Roland Zerpe. Roland har studerat stav sedan slutet av 1990 talet, och lärt sig främst från den nuvarande traditionsbäraren, Ivar Hafskjold. Roland är en välkänd profil och debattör inom den moderna hedniska rörelsen. Han är även initiativtagare och gode på Sörmlands Stavhov, Sveriges enda aktiva stavgrupp, samt Sveriges idag enda hedniska hov.

Plats:
Lördagen den 17; e juni, Dragon Rouge tempel på Kungsholmen i Stockholm. Under söndagen den 18; e finns möjlighet för deltagaren att besöka Sörmlands Stavhov för en praktisk introduktion till stav.

Kostnad: 700: - förskott. Studenter och arbetslösa erbjuds rabatt, 350: -.

Alla intäkter går oavkortat till Sörmlands Stavhov och Dragon rouge verksamheter.

Anmälan till: adalruna@angerboda.se



Det hedniska begreppet önd, tolkat utifrån ett stavperspektivHedendom

Posted by Angerboda Wed, January 11, 2017 01:48:02

När det gäller skapandet av människorna enligt den nordiska mytologin så finns det i princip två källor. Den främsta källan är Valans spådom, vilket enligt mig är det mest episka verket inom den nordiska mytskatten. Man skulle kunna spendera en livstid att studera detta verk och följa upp de trådar som finns i denna myt; och det skulle ge en fullgod skolning inom norrön andlighet. Den andra källan är Snorres s.k. prosaiska Edda. Detta verk är också essentiellt för den litterära förståelsen av Nordisk mytologi, men det är färgat av medeltida kristna influenser. Man måste alltså vara på vakt när man handskas med Snorres beskrivningar.

Vers 17 och 18 i Valans spådom beskriver gudarna och människornas första möte:

17.
Tills ur den skaran
trenne asar,
kraftiga och kärleksfulla,
kommo till ett hus.
De funno på land
föga förmående (lítt megandi)
Ask och Embla
utan livsmål. (örlöglausa)

18.
Ande de ej ägde, (Önd)
omdöme ej hade,
ej livssaft, ej läte,
ej livlig färg.
Ande gav Oden,
omdöme Höner,
livssaft gav Lodur
och livlig färg.

I texten ovan har jag klippt in tre nyckelbegrepp på originalspråk, det finns även ett par begrepp till i denna text som jag lämnar därhän. De tre begrepp jag har markerat är essentiella för att förstå vad dessa strofer försöker att förmedla. Däremot kommer jag enbart att beskriva ett av dessa begrepp i denna text, nämligen Önd. De andra hoppas jag kunna återkomma till vid annat tillfälle.

En vanlig uppfattning är att Ask och Embla är trästockar som modelleras om till människor av gudarna, men som vi ser i stroferna här ovan så finns det inget som tyder på det; annat än att Ask är ett trädslag. Embla är inte fullständigt tolkat så vitt jag vet, men etymologer brukar föreslå ett trädslag även i detta fall, nämligen alm.

Uppfattningen att de första människorna skapades av träd kommer från Snorres yngre Edda, och som redan nämnt finns det all anledning att ha ett kritiskt förhållningssätt till detta verk. Nordisk hedendom är dock en trädkult på många sätt, det är således ingen slump att de första människorna beskrivs med namn från trädslag. Men jag uppfattar att man tar det lite för långt om man påstår att de första människorna fysiskt var komna ur trä.

Utifrån ovanstående verser kan man alltså få uppfattningen att människorna i någon form redan existerade, men att gudarna gav dem gåvor och fulländade skapelsen. Vilket ytterligare stärks av strof tio i Valans spådom som berättar hur dvärgarna skapade många människor av jord.

Oden gav människorna gåvan önd, som vid en modernisering av språket översätts till ande. Detta är en riktig översättning, men vissa aspekter av begreppet försvinner. Dessa avser jag att reda ut i denna text.

Önd hör etymologiskt ihop med båda de moderna orden ande och att andas. Roten skall vara det indoeuropeiska ordet an; att blåsa. Språkligt råder det alltså inga tvivel om att anden hänger ihop med andningen och vise versa. Det här är det närmaste ett begrepp om en själ som vi har enligt den nordiska mytologin, och i fornnordiska verkar ordet kunna åsyfta både liv och själ. I vårt moderna svenska språk så har vi alltså inte kunnat separera begreppen; jag har en ande och jag andas.

Man kan utifrån ovanstående strof uppfatta att Oden blåser liv i människorna och därigenom ger han dem även ande. Inom stav är Oden förövrigt knuten till just elementet luft. Att andas blir i sig att hedra Oden och den gåva han gett oss.

Det viktigaste bruket inom stav är de s.k. runställningarna, en ritual som flyter över många olika lager; praktiska såväl som andliga och kanske rent av religiösa. Ett av målen med runställningarna är att utveckla en djupare andning jämfört med hur många människor andas idag. Inom stav ses andningen som nyckeln till både stridskonst och andligt arbete, korrekt andning stärker oss på alla sätt. Stavs runställningar är i sin essens alltså en metod att stärka vår önd; och därmed vår förmåga att dra nytta av de gåvor Oden enligt myterna gav de första människorna.

Den som inte kan andas korrekt är i praktiken en träl. Innan Ask och Embla fick Önd så var de utan livsmål, eller örlogslösa, förenklat beskrivet så saknade de öde. Den som vill följa en hednisk väg, bör enligt min uppfattning utveckla sin andning. Inom stav har vi vår metodik, men det finns gott om andra tekniker tillgängliga som man kan använda sig av.



Wardruna i StockholmHedendom

Posted by Angerboda Wed, November 30, 2016 22:18:02

Det här är en recension av Wardrunas och Einar Selviks spelningar på Nalen i Stockholm helgen den 25-27 november. På fredagen var det en solospelning med Einar Selvik från Wardruna, och lördagen och söndagen hade Wardruna spelningar. Jag förstår att alla tre spelningarna var utsålda. Vi närvarade på Einars solo spelning på fredagen, samt på Wardrunas spelning på söndagen.

På fredagen var två förband bokade, det första var Forndom. Jag har tidigare spanat in Forndom men inte riktigt gillat det studio material som kommit ut. Men att se Forndom live gav ett helt annat intryck, det kändes genuint hedniskt och musikaliskt var det väldigt bra. Forndom är i grunden ett enmansprojekt, men vid spelningen var de tre man på scenen. De hade en stor gudastötta som rekvisita som de dessutom utnyttjade i scenshowen, bonus poäng för det! Jag blev verkligen positivt överraskad av framträdandet och jag rekommenderar alla som får möjlighet att se detta band live. Bild nedan, Forndom:

Blog image


Nästa band på scenen var Draugurinn, ett band jag sedan tidigare bara har hört namnet på. Jag förstod vad man försökte uppnå, men det fungerade inte alls för mig. Eftersom jag inte har lyssnat på bandet, så kan jag inte heller jämföra deras framträdande med det man har gett ut på skiva. Bild nedan, Draugurinn:


Blog image


Sist ut på scenen på fredagen var Einar Selvik, mannen bakom Wardruna. Detta var lika stora delar en föreläsning som ett uppträdande. Einar pratade en del om gamla nordiska instrument och nordisk filosofi, och det är tydligt att han verkligen har studerat dessa ämnen på djupet. Einar talade om svårigheter och belöningar med att använda gamla instrument. Han varvade av med att uppträda med de instrument han talade om. Nedan, Einar Selvik:


Blog image


Själv hade jag störst behållning när Einar pratade om hedendomens filosofi, framförallt uppskattade jag den brasklapp han gav om modern runmagis starka koppling till 70-80 talets new age scen. Min fru nämnde efteråt att hon tyckte det var intressant att se; att trots att jag har ett helt annat utgångsläge, så kände hon igen mycket av det Einar talade om från mitt ständiga orerande. Vilket visar att oavsett vilket håll man närmar sig nordisk andlighet ifrån så kommer man att nå liknande insikter, så länge man studerar med öppna och ärliga intentioner.

Jag fick även en ökad respekt för Einar som musiker. Det är oerhört imponerande att se en människa ställa sig på scenen med en Kraviklyra, ett instrument som i princip bara är en träplanka med strängar på, och sedan stämma upp i sång och totalt fylla upp hela rummet med sin musik. Sångtekniskt måste Einar Selvik vara oerhört skicklig.


Publiken var blandad, allt från metalfans till goth-folk och givetvis folk med ett andligt intresse i Skandinavisk hedendom. Det var också väldigt många tillresta fans från stora delar av Europa på plats.

På söndagen blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att folkmusikbandet Kaunan var förband, detta var enligt uppgift en ganska sen bokning och jag hade helt missat att det tillkommit. Kaunan består av tre musiker från tre olika länder, bland annat Sverige. Den mest kända personen i gruppen är nog Oliver Pade känd från det tyska mastodontbandet Faun; gruppen som har varit flaggskepp i den musikstil som benämns som ”pagan folk”. Jag uppskattar även ett av Olivers andra sidoprojekt som heter Folk Noir. Oliver har ett stort intresse i Svensk folkmusik, vilket även har påverkat Fauns musik. Kaunans framträdande var väldigt bra, och de tog publiken med storm. Den här gruppen är verkligen ett positivt tillskott till den svenska folkmusikscenen; och vi får hoppas på att det kommer en skiva framöver. Nedan, Kaunan:

Blog image

Wardrunas spelning var givetvis kvällens höjdpunkt, det här är andra gången jag ser bandet; vi var även på deras Göteborgsspelning i våras. Så det var intressant att känna av skillnaderna mellan de båda spelningarna. De var fler musiker på scenen denna gång, jag har förstått att antalet kan variera mellan olika uppträdanden. Wardrunas spelningar går inte riktigt att jämföra med en vanlig konsert, utan det är en betydligt mer andlig upplevelse. Precis som i Göteborg så fick bandet stående ovationer efteråt och publiken var extatisk, det är helt tydligt att det här bandet har lyckats beröra väldigt många på ett djupt plan. Jag vet inte hur många tusen biljetter som såldes i helgen, men vid nästa Stockholmsbesök så kommer man antagligen att behöva en större lokal; Einar Selvik har nämnt att han sätter stor vikt vid att det skall vara rätt lokal vid framträdandet! Jag föreslår att man nästa gång bokar konserthuset i Stockholm; känd från nobelprisutdelningen. Det vore en värdig lokal!


Blog image


Det här är nog den första recension jag någonsin har skrivit, måste man sätta betyg? I sådana fall blir det 16 runor av 16 möjliga! (Jag ägnar mig åt den yngre runraden, inget annat.)





Your mobile does not support playing flash video.

Runor och ugglorStav

Posted by Angerboda Fri, October 21, 2016 15:07:51

Runställningarna, den viktigaste ritualen inom stav, fascinerar mig på många sätt. Vilket jag tror att de har gjort sedan jag först började utöva dem. Tyvärr tappade jag dem under ett antal år, men jag tror att det även fanns en mening med det. En sak som jag finner väldigt speciell när jag utför runställningarna är hur djuren förhåller sig till en under tiden.

Den stund som jag utför runställningarna så rör sig djuren obesvärat omkring både mig och mitt vi, det vill säga min ritualplats. Jag har hört vildsvin, älgar, rådjur och fåglar och annat, alldeles i min närhet. För någon vecka sedan var det någon som smög upp i buskagen bara ett par meter bakom mig och betraktade mig en stund. Jag skulle aldrig vända mig om för att titta efter vilket djur det är; jag befinner mig i ett meditativt tillstånd och utför en ritual som jag inte vill kompromissa. Men av storleken att döma så tror jag att detta djur kan vara en grävling. Detta djur är jag ganska bekant med vid det här laget, den brukar inte låta sig störas av mig. Jag hör ofta hur den går runt och ägnar sig åt sina göromål, medan jag utför min övning.

Ikväll kom jag ut någon timme senare än brukligt. När jag inleder så märker jag att en rovfågel sitter och skriker frågande i ett träd, bara ett par meter snett ovanför mitt huvud. Jag tror att detta är en kattuggla, eftersom vi har sett sådana i omgivningarna tidigare. Det kan vara på sin plats att nämna att ugglor även har andra läten än sitt välbekanta hoande.

Normalt brukar jag inte bli orolig för djuren som rör sig omkring mig, men jag råkar känna till att kattugglor kan vara benägna att försvara sina revir. Ivar Hafskjold håller en berguv, så jag har sett med egna ögon vilka kraftfulla fåglar det är. Jag känner även till en berömd engelsk ornitolog som var för närgången när han skulle fotografera just kattugglor, incidenten ledde till att han titulerade sina memoarer: an eye for a bird. Ugglor som anfaller människor går i princip alltid mot huvudet. Jag har alltså en gnagande känsla i mig; jag vill verkligen inte förlora min syn till det fjäderfä som sitter ett par meter ovanför mitt huvud och skriker!

Jag vill inte heller avbryta den ritual som jag har inlett, det vore oartigt mot det som jag har initierat, dessutom vore det ju oerhört odisciplinerat. Nog för att jag tycker att jag bör utveckla min disciplin en hel del; men jag avbryter knappast mitt arbete bara för att det sitter en fågel ovanför skallen på mig. När öppningen av ritualen är klar så finns det ett moment där man har möjlighet att skicka iväg lite energi, jag passar därför på att forcera detta. Fågeln blir upprörd och lyfter med ett skrik alldeles ovanför mitt huvud. Den flyger sedan runt i skogen och skriar och för oväsen en bra stund. Detta väcker i sin tur upp halva skogen och jag hör att flera djur blir stressade av detta, bland annat något jag tror kan vara en räv.

Normalt skapar man en harmoni omkring sig med hjälp av runställningarna, ikväll gick det helt tvärtom för min del. Ugglan var säkerligen bara nyfiken på vad jag var för figur som stod där i mörkret, men eftersom jag inte var bekväm med detta så skapade det ringar på vattnet. Detta var sannerligen en intressant upplevelse; en bland många intressanta saker som jag erfarit i samband med runställningarna. Detta påminner mig också om min skepsis gentemot vissa ny-schamaner i ”trumklubben”; som frenetiskt kan sitta på en plats och banka en natt igenom! Detta är ju knappast respektfullt mot omgivningen, och skapar mycket stress bland både sådant man kan se och sådant som inte är lika synligt.

En annan intressant aspekt av att dagligen försätta sig i detta meditativa tillstånd är att man ser hur naturen skiftar från dag till dag. Sista veckan har jag sett hur det blivit färre och färre löv på buskarna och träden omkring mig, och att mattan av löv sakta blivit tjockare under mina fötter. Det är ingen stor betraktelse på något sätt, men ett behagligt sätt att följa årsväxlingarna och knyta an till naturens gång.

Många som kommer i kontakt med hedendomen är intresserade av s.k. blot, och de verkar eftersöka någon form av hednisk gudstjänst. Där en gode helst utgör den aktiva parten, medan det egna bidraget blir att passivt deltaga. Det är säkerligen bekvämt, men går ju lite emot den hedniska grundtanken om ett eget ansvar gentemot sig själv och sin omvärld. Jag föredrar dessutom att vara min egen ritualledare och att helst dagligen skapa min egen andliga bubbla. Detta skapar ju även en möjlighet att kontinuerligt reflektera över sin utveckling och sina behov. Varje gång jag avslutar runställningarna så utvärderar jag vad jag behöver arbeta på.

Runställningarna är också ett effektivt sätt att tömma huvudet på brus och annat som ligger och stör det klara tänkandet. Mycket av min inspiration till att skriva, och många uppslag, har kommit i samband med denna ritual. Ritualen i sig tar inte lång tid, den exakta tidsåtgången är individuell; men det tar nog runt en kvart i standardversionen för de flesta, kanske den dubbla tiden när man utför de mer avancerade galder variationerna. Stavs runställningar är sannolikt den mest sammansatta hedniska ritual som finns att tillgå idag, och utbytet av dessa flödar över många nivåer. Det är också en av få ritualer som gör anspråk på kontinuitet.

De flesta av oss spenderar dagligen mer tid framför dumburken och andra elektroniska maniker än vad det tar att utföra denna ritual. Idag när vi har alla dessa distraktioner som stör våra sinnen; så är det nog extra viktigt att skapa en daglig stund där vi är befriade från detta. När jag undervisar så uppmanar jag ofta folk att göra runställningarna utomhus, även om man bor i en stad. Någonstans i närheten brukar det alltid finnas en park. Folk verkar obekväma med tanken, jag tror att är vår moderna prägling som gör att vi känner ett obehag inför att utföra sådana här saker när folk ser. Vi kanske tror att vi exponerar vår sårbarhet? Jag tror att det är precis tvärtom.

Blog image





Mann-runanStav

Posted by Angerboda Tue, January 05, 2016 14:52:36

Stav är strukturerat omkring de sexton runorna i den s.k. yngre futharken, alltså det skriftspråk som användes i Skandinavien under vikingatiden och fram till medeltiden. En runa skiljer sig från den uppsättning av runraden som anses vara standard, nämligen den runa som benämns som ”mann”. Jag har flera gånger fått frågor omkring stavs variant av mann-runan, och jag har upplevt att en del nästan har fastnat på denna runa eftersom den uppfattas som avvikande.

Denna text är därför en enklare runologisk redogörelse för runan manns utveckling från den äldre runraden och fram till medeltiden, alltså en utvecklingsperiod omkring 500 år eller mer. Jag beskriver en del stavspecifika aspekter omkring mann-runan, och jag beskriver den grafiska skillnaden mellan den äldre och den yngre runraden- utifrån ett stavperspektiv.

Ljudvärdet för runan Mann är detsamma som för bokstaven M. I den äldre runraden, med 24 runor, så ser m-runan ut så här:

Blog image


I ovanstående fall så är det tydligt att det finns ett grafiskt släktskap mellan m-runan och den latinska bokstaven M.

Man vet inte när den yngre runraden konstruerades, men omkring år 800 så börjar den användas över hela Skandinavien. Detta sammanfaller med att man i högre utsträckning börjar använda sig av skriftspråk i Skandinavien; en absolut majoritet av alla bevarade runristningar och inskriptioner är således skrivna med de yngre runorna.

Den yngre runraden består av sexton runor, alltså åtta runor färre än den äldre runraden. Det är inte klarlagt varför man införde den yngre runraden, rent språkligt så menar många att man snarare hade behövt utöka antalet runor. Många akademiker är av uppfattningen att införandet av den yngre runraden var koordinerad, och övergången verkar ha gått fort. Inom stavtraditionen så finns det en legend som berättar om var- varför och hur man införde de yngre runorna, men det är ingenting jag avser att avhandla i bloggen för närvarande.

En intressant aspekt är dock att alla runor med dubbla huvudstavar, eller som saknar huvudstav, försvinner när man konstruerar den yngre runraden; i den yngre runraden så är alla runor konstruerade omkring en enkel huvudstav. Huvustaven är den vertikala linje som utgör runans stomme, de mindre stavar som utgår från denna brukar benämnas som bistavar.

Som jag tidigare har nämnt så är reformeringen av runraden en förutsättning för att kunna utföra de runställningar som ingår i stavs rituella bruk. Den enkla huvudstaven symboliserar enligt stavs uppfattning centerlinjen i kroppen, bistavarna symboliserar våra armar eller ben. Det är med andra ord en fysisk omöjlighet att utföra runställningar baserade på den äldre runraden som helhet:
Blog image


Utifrån ett akademiskt perspektiv så kan man givetvis ha sina betänkligheter huruvida stavs syn på runorna utgjorde ett underlag när man för 1200-1500 år sedan konstruerade den yngre runraden, men man kan knappast avfärda standardiseringen av runorna omkring en huvudstav som en slump. Detta måste rimligtvis ha haft ett syfte:

Blog image
När man reviderade runan-m från den äldre till den yngre runraden så gjorde man det enkelt för sig och sköt ihop de parallella stavarna till en enkel huvudstav- resultatet blev därmed:
Blog image


Detta är alltså den äldsta formen av runan mann i den vikingatida runraden, och den version av runan som man använder inom stav. Denna runa blev främst bevarad i södra Skandinavien, det är utifrån det rimligt att den förekommer inom stav, då traditionen har sitt ursprung i södra Norge. Men den här varianten av runan förekommer även på äldre runstenar i Sverige, på runstenarna så får den ofta en något rundare form än ovan, och ser ut så här:

Blog image
De tidiga varianterna av mann-runan brukar benämnas som maskros-m. Jag har stött på denna variant på ett flertal runstenar, bland annat på SÖ113- Kolunda, som anses vara en av Sörmlands äldsta runstenar med vikingatida runor. Maskros-m finns även på Karlevistenen på Öland, och utgör säkerligen en av de detaljer som föranleder att en del anser att ristaren av denna sten var norsk eller dansk.


Nästa utvecklingssteg för mann-runan blir att man öppnar upp runan och förser den med punkter i klaffarna. Runor med punkter brukar benämnas som stungna runor, som regel brukar dessa prickar visa ett annorlunda ljudvärde för runan. Men i detta fall handlar det enbart om att markera att det handlar om en m-runa, så att den inte förväxlas med yr-runan. Den stungna mann-runan ser nu ut så här:

Blog image


I nästa steg så rationaliseras punkterna bort, och m-runan får sin slutgiltiga form i den vikingatida runraden, det är denna form av runan som brukar finnas med i de standardiserade varianterna av runraden. Ett problem är att det inte alltid är helt säkert att runor skall läsas från vänster till höger, därför finns det nu en teoretisk risk att förväxla mann-runan med runan Yr, då dessa runor numer enbart är varandras spegelbilder. Ett problem som alltså inte finns i den uppställning av futharken som förekommer inom stav.
Blog image
Den vikingatida m- runan användes i medeltida manuskript som en begreppsruna för just ordet man; istället för att skriva ut ordet med latinska bokstäver så tecknade man runan. En del har därför uppfattat att den här versionen av mann-runan symboliserar en människa som sträcker upp armarna mot skyn. Detta påminner om den uppfattning vi har om runorna inom stav.

Blog image


Utifrån stavs stridskonstperspektiv så är det givetvis inte speciellt effektivt att sträcka upp armarna i luften; den symboliken kan liknas vid det klassiska - ”upp med händerna, annars skjuter jag!”. Stavs fysiska manifestation av mann-runan utgår lyckligtvis från den äldre maskros varianten:

Blog image


För att kunna behärska runorna som stridskonst så krävs det övning, på precis samma sätt som om man vill lära sig att läsa och skriva runor. Först och främst så behöver man internalisera runorna, vilket tar en tid, detta görs främst genom att utföra runställningarna. Precis som med skrivning så bygger sedan den fortsatta utvecklingen på en kombination av fallenhet och övning.

Stridskonstmässigt så är Mann-runan både en gard, alltså en säker position, samtidigt som positionen med fördel kan användas offensivt. Enligt stavs principer så är offensivt och defensivt två perspektiv av samma sak, vi vill nämligen vara säkra även när vi angriper. När denna runa håller på att manifesteras med vapen så ser det ut så här:
Blog image


Mann-runan har precis som alla runor inom stav en uppsjö med associationer, främst är runorna associerade med en gudomlighet. Utöver detta så finns det associationer med djur, trädslag, örter och växter, klasser och element, domäner och hantverk - med mera. Dessa associationer är inte slumpmässiga, utan skapar en mytologisk helhet omkring runan.

Jag har valt att inte detaljerat beskriva de olika runornas associationer i denna blogg, eftersom jag inte tycker att detta är rätt medium att avhandla det på. Man kan dock konstatera att den uppfattning som stav förmedlar omkring denna runa skiljer sig från de uppfattningar som brukar förmedlas av samtidens runmagiker; som i sin tur har hämtat mycket av sina idéer från Sigurd Agrells kabbalistiskt inspirerade tankegångar.

Blog image

Stavar sätter Heimdalls sönerStav

Posted by Angerboda Sun, December 20, 2015 20:18:12

Jag har flera gånger nämnt runställningarna, eller att sätta stav som är den traditionella benämningen, och jag har lovat att återkomma till ämnet. Runställningarna kan beskrivas som en ritual som stavutövaren helst bör utföra dagligen, enkelt uttryckt så kan man säga att man vid denna ritual formar de sexton runorna med hjälp av kroppen. Precis som allt annat inom stav och nordisk mytologi så verkar runställningarna på många nivåer, vilka nivåer vi tar till oss är individuellt och beror på våra egenskaper och intressen- och vårt eget engagemang.

Eftersom runställningarna är mångfacetterade och syftet med dem flyter över åtskilliga lager, så kommer jag inte att avhandla alla aspekter i denna text. Jag kommer inte heller gå in i detalj på hur man utför runställningarna, jag ser nämligen ett värde i att dessa överförs från en person till en annan.

Runställningarna är essentiella inom stav, vår traditionsbärare Ivar Hafskjold menar att man kan ägna sig åt allt annat inom traditionen, men så länge man inte utför runställningarna så ägnar man sig inte åt stav. Enligt Ivar så fungerar det även omvänt- om det enda man tar till sig från traditionen är runställningarna så utövar man stav.


Blog image

Den tydligaste aspekten av runställningarna är att det är en form av gymnastik där man dels mjukar upp kroppen, och dels lär sig att andas på ett korrekt sätt. I grunden är det en lågintensiv form av träning som i princip vemsomhelst kan utöva oavsett ålder eller fysiskt tillstånd. Runställningarna programmerar kroppen att röra sig naturligt, och enligt vår uppfattning ökar runställningarna energiflödet av ”megin” genom kroppen. Det är fascinerande hur stor påverkan runställningarna har. Jag lärde mig runställningarna 1998, men under perioder så har jag tappat fokus på stav och ägnat mig åt annat. När jag efter uppehållen har återupptagit rutinen att utföra runställningarna så märker jag ganska snart hur mycket min andning och mina rörelser påverkas.

Runställningarna är nyckeln till stridskonsten inom stav, de grundläggande rörelsemönstren är inkodade i runställningarna. Vi uppfattar att detta är arketypiska rörelser inom alla stridskonster, därför spelar det ingen större roll vilken stridskonst man utövar, om man regelbundet utför runställningarna så kommer de att påverka ens förståelse för stridskonst.

Den andning som man utvecklar med runställningarna är en djup andning som syresätter kroppen, korrekt andning är en förutsättning oavsett om man vill ägna sig åt andligt arbete eller stridskonst. Ivar Hafskjold uttryckte en gång att den som inte kan andas korrekt är att betrakta som en träl, enligt stavs filosofi så är en träl en person som saknar kunskap och resurser att ta kontroll över sitt eget liv.


Blog image

På ett psykologiskt plan så är runställningarna en meditationsövning som lär hjärnan att släppa de vardagliga distraktionerna. När man har utövat runställningarna en tid så kommer man att befinna sig i ett meditativt tillstånd när man utför dem. Detta tillstånd är relevant både för stridskonst och för andligt arbete, av erfarenhet så kan jag berätta att man faktiskt befinner sig i ett förändrat medvetandetillstånd när man är i våldsamma konflikter. Det är detta tillstånd som runställningarna hjälper oss att försätta oss i. Vid konfrontationer så är det viktigt att man behåller lugnet och är fokuserad- är man stressad eller paralyserad så är det en stor risk att man förlorar.

Den psykologiska aspekten påverkar i sin tur det andliga perspektivet- då en aspekt av runställningarna är att öppna upp sinnet för det som finns men som inte syns. Runställningarna har dessutom flera rituella aspekter som jag inte kommer att beskriva i denna text. Inom stav har alla runor mytologiska associationer, detta kan ge en antydan till en av de rituella aspekterna.

Runställningarna utförs i två uppsättningar, traditionellt utförs ena uppsättningen på morgonen och den andra på kvällen. Vid den ena uppsättningen är vänster hand ledande och dominerande, vid den andra uppsättningen så leder höger hand. Genom stav vill man utveckla förmågan att använda båda händerna, blir ens dominerande sida skadad så skall man inte bli oskadliggjord. Beroende på om höger eller vänster sida leder så manifesterar man även runorna åt två olika väderstreck, norr eller öster. Norr är ett viktigt väderstreck inom norrön hedendom, och det är ganska tydligt i källorna vad som finns norrut, det kan vara värdefullt att undersöka detta för den som är genuint intresserad av att förstå stav.

För att runorna konsekvent skall visas åt rätt väderstreck så behöver man vända sig ett antal gånger under ritualen, denna vändning är tillsynes enkel men den lär ut viktiga aspekter av stridskonsten inom stav.


Blog image

Det finns fem variationer att utföra runställningarna på, varav tre är s.k. galderformer där man tar hjälp av rösten för att ytterligare förstärka det man gör. Dessa fem former av runställningarna följer de fem klasserna, eller personligheterna, inom stav. I grund och botten är formerna ganska lika, men det förekommer vissa variationer. Dels manifesteras runorna i olika ordning, dels varierar det hur man formar en del runor, men den avgörande skillnaden är hur galdern utförs av de olika klasserna.

Den första varianten är trälens runställningar, då utför man bara runställningarna och koordinerar rörelserna med andningen. Trälformen går ut på att lära sig att forma runorna och att andas korrekt, för en nybörjare så finns det mycket insikter att finna. Genom trälens ställningar så lägger man grunden för sin fortsatta utveckling genom stav. Ofta när jag instruerar så vill eleverna tidigt lära sig de mer avancerade formerna, men jag brukar avråda från det, trälens form räcker gott det första året.

Karlens runställningar utförs ungefär som trälens, men nu tar man hjälp av runornas namn och galdrar dem på ett specifikt sätt- vilket dels hjälper en att bättre koordinera rörelserna med andningen, dessutom förstärks effekten av riten. Denna form är tillsynes enkel och i grund och botten använder man bara runornas form och namn, men jämfört med trälens form så öppnas här fler dimensioner av runställningarna.

Hersens runställningar bygger i sin tur på karlens, man tar dessutom hjälp av runornas ljudvärden när man galdrar. Detta är den mest extrema formen av runställningarna och den hjälper till att utveckla en avancerad form av andning med hög kapacitet. Hersen är krigarpersonligheten inom stav, en krigare behöver god kondition och förmåga att alltid vara syresatt även under krävande förhållanden. Hersens galder påminner en del om de avancerade röstövningar som operasångare använder sig av för att träna upp rösten och lungorna. Det är fysiskt krävande att utföra herse formen och man är väldigt utmattad efteråt.

Den psykiska påverkan av hersens runställningar är dessutom stor, mentalt försätter man sig själv i ett undantagstillstånd. Jag utförde enbart herseformen under en period, men jag var tvungen att sluta med det då jag noterade att jag blev alltför skarp för att fungera bra i vardagen. Många stavutövare undviker denna form av runställningarna helt och hållet, då den uppfattas som alldeles för extrem. De enda idag som egentligen kan tänkas ha behov av att utföra denna galderform är yrkesmilitärer eller folk som tävlar inom någon form av extremsport som kräver skärpa.

Om man analyserar vad man egentligen gör när man utför herse formen, så lär man sig grunderna i ordbildning med runor, detta genom att galdra deras ljudvärden enligt ett specifikt mönster som vävs omkring runornas vokaler. De tre första klassernas runställningar kan på ett plan uppfattas som en metod att lära sig att skriva och läsa runor utan att använda penna och papper. Man kan förenklat jämföra dessa former av runställningarna med de bokstavssånger som förekommer inom den moderna förskolan. De kunskaper man får av runställningarna flödar som sagt mellan många olika lager.

Jarlen är filosofen, den intellektuella eller andliga personligheten enligt stavs filosofi. Därför är denna galderform av runställningarna också väldigt meditativ, andningsmönstret i förhållande till rörelserna avviker helt från de andra formerna av runställningarna. I den här formen så galdrar man namnet på den gudomlighet som är associerad med varje runa man manifesterar, men även galdern avviker jämfört med de andra klasserna. Jarlen lämnar det världsliga andvändningsområdena av runorna, och söker runornas andliga egenskaper. Galdern är utformad så att den ytterligare förstärker de meditativa aspekterna av att utföra runställningarna. Denna galderform påverkar psyket lika mycket som herse varianten, men kanske på ett mer eftersträvansvärt sätt i dagens samhälle. Detta är den form av runställningarna jag skulle rekommendera att man utför efter en tung och stressig vecka på jobbet.

Den femte versionen av runställningarna är kungens, kort beskrivet så kan man säga att man vid det här laget behärskar de andra formerna och man behöver således inte längre ta hjälp av galder. Man har gått cirkeln runt och utför nästan trälens runställningar igen, fast i en annan ordning och på ett betydligt mer kvalificerat sätt. Kungen och trälen är de mest komplicerade personligheterna inom stav, vill man lära sig mer om detta så får man läsa det blogginlägg som jag tidigare har författat om de fem klasserna.


Blog image

Runställningarna är utformade så att vi utbildar oss själva genom att utföra dem. Det är inte så svårt att lära sig grunderna, sedan tar det en livstid att verkligen bemästra dem. Jag har studerat stav i 17 år och även om jag har varit en ganska dålig student vissa perioder, så har jag troligen utfört runställningarna tusentals gånger. Jag lär mig fortfarande massor genom runställningarna, det är fortfarande saker jag kan bli bättre på, och runställningarna har fortfarande mycket hemligheter att ge mig. Desto mer konsekvent man utför runställningarna desto mer utbyte får man, och desto djupare förståelse får man både fysiskt och psykiskt och andligt. Men utbytet är beroende av att man har disciplin nog att regelbundet utföra runställningarna, det räcker inte att utföra dem någon gång emellanåt.


Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

Stridskonsten inom stavStav

Posted by Angerboda Sat, September 26, 2015 21:56:04

Stav har för många blivit synonymt med den stridskonst som ingår i systemet, men de som följer den här bloggen känner vid det här laget till att stridskonst bara utgör en liten del av stav. Under det år som jag har bloggat har jag undvikit att skriva om stridskonsten eftersom jag har velat visa hur mångfacetterad stavtraditionen är. Jag har också velat avhandla delar av stav som aldrig tidigare har beskrivits på djupet i text. Flera av texterna som har publicerats på bloggen är faktiskt att se som förstahandskälla till kunskap om denna tradition, vilket troligen är unikt för en blogg som handlar om nordisk hedendom.

När jag nu ger mig på att beskriva stridskonsten så inriktar jag mig på att skriva en introduktion till hur stridskonsten fungerar och filosofin bakom. Men det finns mycket mer att berätta än vad som ryms i detta format.

Stridskonsten i stav har ett annorlunda perspektiv jämfört med många andra system, stav är baserat på principer och strukturer snarare än tekniker. Jag har tidigare beskrivit att stav är en Heimdallkult, och att detta för med sig ett systematiserat och strukturerat sätt att arbeta. Oavsett om vi arbetar med mytologi eller stridskonst så bygger detta på en fastlagd struktur, denna struktur fungerar som ett skelett som vi måste förhålla oss till. Hur vi hänger kött på detta skelett är helt upp till oss själva, men systemets filosofi innebär att vi måste ha ett intellektuellt förhållningssätt och verkligen analysera allt vi kommer i kontakt med. Stavs utgångsläge innebär även att vi är intresserade i att eftersöka rötter till alla uppfattningar, även de som förmedlas inom systemet.

Det är tydligt att det intellektuella Heimdallperspektivet har funnits hos dem som, för oss vid okänd tidpunkt, utvecklade stav. Dessa människor har nämligen försökt att hitta den minsta gemensamma nämnaren när det kommer till stridskonst och därefter försökt strukturera detta så att det smidigt går att föra kunskapen vidare. Det är också tydligt att de människor som utvecklade stav hade stor förståelse för stridskonst.


Runställningarna

Det mest essentiella inom stav är runställningarna, vilka genomsyrar hela systemet från andlighet till stridskonst. Runställningarna är så mångfacetterade att jag förr eller senare måste avhandla dem separat, men de går enkelt beskrivet ut på att forma de olika runorna med kroppen.

Runställningarna bygger på den yngre runraden, vilket är essentiellt för stav, eftersom man aldrig hade kunnat basera stav på de äldre runorna. Alla de yngre runorna är konstruerade omkring en enkel huvudstav, tillskillnad från den äldre runraden där runorna kan bygga på parallella stavar. Det går helt enkelt inte att forma de äldre runorna med kroppen på det sätt vi gör.

Det är ingen som vet hur gamla runställningarna inom stav är, det finns indikationer från bevarat material att ett par runor allmänt kan ha uppfattas som kroppspositioner. Runan mann har använts för att illustrera människor i medeltida manuskript. I Sverige har runan sol även benämnts som knä-sol, vilket även är benämningen på hur vi inom stav ofta applicerar sol inom stridskonsten.

Den som kan de yngre runorna skulle utifrån informationen i denna text kunna experimentera med att forma runorna med kroppen, och i de flesta fall så skulle man komma ganska nära hur vi utför dessa ställningar i praktiken. Ett tips är att runor där huvudstaven är placerad i mitten formas åt sidorna, runor där huvudstaven är placerad till vänster formas framåt. Den som har erfarenhet av beväpnad kampkonst skulle även känna igen de positioner som uppstår. Om detta är en efterkonstruktion så är det ett fantastiskt sammanträffande, det är så vitt jag vet det enda skriftspråk i världen där alla tecken kan användas för att visualisera kroppspositioner. Då dessa positioner dessutom är relevanta i stridskonst så upplever jag personligen att det är svårt att avfärda som en slump. Men även om det är en efterkonstruktion så fungerar det alldeles för bra för att förbise.

Ur ett kampperspektiv så lär runställningarna oss både att andas korrekt och att utveckla rätt mentala inställning vid strid. Runställningarna programmerar in ett effektivt rörelsemönster och lär oss balans. Med balans så menar jag inte enbart att hålla balansen, utan att alltid ha kroppen i balans. När vi utför runställningarna så flyter vi mellan olika starka positioner som i sin mest grundläggande form även kan appliceras direkt som kampkonst. Jag har sett tekniker som överensstämmer med runställningarna i vitt skilda kampkonster, allt från Bujinkan till Tai Chi och Aikido. Jag har även sett tekniker i utpräglad brottning som Judo och Brasiliansk Ju Jutsu som överensstämmer med våra runställningar, exempelvis applikationer av runorna Is och Björk. Runställningen för Sol motsvarar förövrigt grundgarden inom BJJ, med den skillnaden att man inom BJJ utgår ifrån en liggande position.

Runställningarnas positioner lär oss att förstå det vi inom stav benämner som linjer, vilket kanske kan översättas som våra egna balanspunkter. Dessa linjer och balanspunkter brukar illustreras med de sju Haglrunor som även illustrerar Urds väv.

Blog image

Med utgångspunkt från våra egna linjer så eftersöker vi att alltid vara i balans och ha en säker position. Vi försöker sedan att exponera motståndarens svaga punkter och vi angriper motståndaren där han är som svagast. Även i modern kampkonst så förekommer uppfattning om linjer, främst när det gäller fotarbete, men vår uppfattning av linjerna har fler dimensioner än streck på golvet.

När man förstår runställningarna och har internaliserat dem, vilket förutsätter att man utför runställningarna regelbundet, så kommer man även att kunna expandera dem från sina grundläggande former utan att för den sakens skull tappa strukturen. Här ser man ofta skillnaden mellan mer erfarna och oerfarna stavutövare, den erfarna utövaren kan manipulera positionen medan den mer oerfarne tappar strukturen och balansen när den försöker att göra det.

Det finns fem olika sätt att utföra runställningarna på, en för varje klass; träl, karl, herse, jarl och kung. Det är främst hersens (krigarens) galderform som utpräglat förbereder utövaren för strid. Den har dels en psykologisk effekt på utövaren, och dels lär den ut en extrem form av andning som är utformad just för strid. Andningsformen ser till att utövaren konstant har luft i lungorna och är redo att ta sig an nya motståndare. Av egen erfarenhet så kan jag säga att den psykologiska effekten är stor, utför man herseformen under en längre period så försätts man i ett skarpare tillstånd. Det är inte en version av runställningarna som man bör utöva dagligen.

När man utför runställningarna så befinner man sig i ett lätt meditativt tillstånd, man fokuserar sinnet och skingrar tankarna. Vid en konfrontation är det inte alltid viktigast att vara starkast och slå hårdast, ibland är det minst lika viktigt att behålla fokus och att läsa situationen.

Runställningarna utförs i två sekvenser, traditionellt utförde man den ena uppsättningen på morgonen och den andra på kvällen. Vid den ena sekvensen utförs alla runställningar med vänster hand ledande- i den andra halvan utförs ställningarna med höger hand ledande. Syftet med detta är att utveckla en viss dubbelhänthet, om man blir skadad i ena armen så skall man kunna övergå till att effektivt använda den andra.


Grundhugg

Nästa metod för att lära sig stridskonsten är att utföra grundhuggen- precis som för allt annat inom systemet så är Hagl runan essentiell för huggen och huggen följer linjerna i runan. Det förekommer inga horisontella hugg inom stav, vilket beror på att man dels saknar kraft vid horisontella hugg och dels öppnar man upp sig.


Blog image

Grundhuggen utförs genom att man helt enkelt går fram och tillbaks över valfri yta och hugger. Man hugger ifrån en runställning/gard till nästa, och man söker hela tiden att hålla sig skyddad. En attack inom stav sker när man rör sig mellan två säkra positioner. Den mest grundläggande huggserien är när man hugger från runan Fe till Ås och sedan återvänder till Fe. Man kan uppfatta att nio av runorna appliceras i dessa huggserier, de andra sju har andra applikationer inom stridskonsten.


Blog image

Genom att utföra grundhuggen så lär man sig hugga kraftfullt och med precision, och man lär sig att använda kroppen på ett effektivt sätt. Många tror idag att man måste använda muskelstyrka för att vara effektiv. Man förbrukar endast energi genom att använda onödigt mycket kraft istället för att låta redskapet utföra arbetet, de flesta saknar idag vana att arbeta med redskap. En gammal bonde som slog slåtterängen med lie, eller som ofta högg med yxa, skulle troligen ha en god förståelse för korrekt huggteknik.

Man lär sig garderna per automatik när man utför grundhuggen, dessutom lär man sig korrekt fotarbete och förflyttningar. Det är inga konstigheter med fotarbetet inom stav, befinner man sig i en balanserad position så har man korrekt fotarbete. Genom att utföra grundhuggen så lär man sig också att känna att vapnet enbart är en förlängning av den egna kroppen, och man lär sig hur man skall förflytta sin egen kropp i förhållande till vapnet. Detta lär en även att det är motståndarens kropp som är intressant att fokusera på, inte vapnet.

Precis som med runställningarna så utförs grundhuggen med både vänster och höger arm ledande, detta är främst viktigt när man arbetar med enhandsvapen. En stavutövare skall ha redundans och kunna använda båda sidorna av kroppen effektivt.

Blog image


Former

Nästa steg för att förstå stridskonsten är att jobba med de tvåmannaformer som ingår i systemet. Detta går i princip ut på att man arbetar i par, den ena agerar angripare och den andra försvarar sig utifrån mentaliteten och principerna i de fem olika klasserna. Angreppsvapnet är alltid en yxa, medan det finns ett antal olika försvarsvapen inom systemet.

Vissa instruktörer lär inte längre ut de traditionella formerna till nybörjare, eftersom de är ganska komplicerade och kräver kompetens hos utövaren. Istället lär man ut enklare applikationer som tydligare visar mentaliteten hos de olika klasserna. Detta är kanske nödvändigt, men synd. De olika formerna är fullt användbara vid en riktig konfrontation, men det är inte huvudsyftet med dem. Det är många tekniska aspekter och rörelser inbyggda i de traditionella formerna.

Blog image

När man jobbar med de traditionella formerna så kommer man att lära sig timing, och att vara aktiv istället för reaktiv. Den ena personen utför ett välriktat angrepp- och motståndaren agerar utifrån formerna associerade med de olika klasserna. Tvåmannaformerna hjälper en att på ett tekniskt korrekt sätt lära sig bemöta angrepp, det handlar alltså inte om sparring. Syftet är inte heller att lära sig att duellera, vi står inte och känner på varandra och försöker hitta öppningar i motståndarens försvar.

Stavs stridskonst utgår ifrån att konflikten är ett pågående faktum och att en attack är inledd, man rör sig mot varandra och är ständigt i rörelse. Inom utpräglad stridskonst är det livsfarligt att stanna upp, tar inte din närmaste motståndare dig så kanske någon annan i hans här gör det. Jag har intrycket att stav en gång i tiden konstruerades för att fungera på slagfältet, många applikationer är utformade för att fungera där det är trångt och där man inte har möjlighet att röra sig varken i sidled eller att retirera. Små skiftningar i balanspunkt och centerlinje kan göra stora skillnader inom stav. Detta skiljer även stav från många japanska och asiatiska kampkonster, där jag uppfattar att man är mer yvig och rör sig mer i sidled och försöker att cirkulera runt sin motståndare.


De nitton gudomligheterna

Inom stav panteonet så finns det nitton gudomligheter och traditionellt har alla dessa en egen applikation som helt är baserad på den runa som är associerad med gudomligheten. När man jobbar på denna nivå så är man förbi klasser och tvåmannaformer och arbetar bara med runställningen i sin renaste form. Ivar Hafskjold har varit restriktiv med att lära ut de nitton gudomligheternas applikationer, han anser att varje utövare bör skapa egna applikationer baserat på sin egen tolkning av runorna och gudomligheterna. Vi har dock jobbat med dessa applikationer vid ett flertal tillfällen då Ivar varit i Sverige, man kan kort och gott säga att de utgör ett kondensat av all den andra träningen.


Obeväpnad strid

Den obeväpnade striden förutsätter att man har en god förståelse för runställningar och vapenbaserade applikationer. Nybörjaren börjar träna med längre vapen eftersom dessa tydligare illustrerar vår uppfattning om linjerna. Man börjar med spjut/stav, nästa steg är käpp/enhandssvärd. Därefter använder man tenen, det obskyra vapen som jag detaljerat har beskrivit i ett tidigare inlägg. När man väl har behärskat allt det andra så börjar man träna obeväpnat. De obeväpnade teknikerna utgår ifrån samma principer och struktur som de beväpnade versionerna.

När man angriper i stav så slår man djupa slag som inte bara skadar motståndaren på ytan. När vi kastar en motståndare så utgår vi inte ifrån dennes klädesdräkt, vi försöker inte heller svepa undan benen. Vi går istället på motståndarens balanspunkter och kasten är ganska våldsamma. Det är viktigt att poängtera att stav i första hand inte är en stridskonst där man slåss eller brottas- stav är i grund och botten en vapenbaserad stridskonst. Kast och obeväpnad strid är något man tar till när man inte har andra alternativ. Även våra angrepp med vapnen riktar sig mot de punkter på kroppen där motståndaren är som svagast. En korrekt utförd stavattack med vapen är även den ämnad att vara balansbrytande.

Blog image


De fem klasserna - inga graderingar

Det har hänt att en del missuppfattar att de fem klasserna är någon form av gradering, det stämmer inte. De fem klasserna är arketypiska personligheter, jag har tidigare avhandlat dem i bloggen. Inom stav finns det inga grader. Stridskonstens syfte är dels att lära en att utveckla en förståelse för alla aspekter av livet och verkligheten. Hamnar man i en våldsam konflikt så är syftet att man skall vinna, de fem klasserna ger oss flera taktiska alternativ vid en konflikt. Även om man tillhör en specifik klass så är det viktigt att utveckla en förståelse för alla klasser, om inte annat för att kunna bemöta olika typer av motståndare. Att lära känna sin klasstillhörighet är en viktig initiation inom stav, detta sker på ett andligt plan, och det är ingenting man väljer efter eget tycke.


Blog image


Ett levande system

När man väl har internaliserat runställningar, grundhugg och tvåmannaformer så har man en god förståelse för kampkonst, och man kan applicera sina kunskaper på olika vapen. När man har denna förståelse så kommer man till stor utsträckning att tolka sin kampkonst utifrån stavs principer. När engelska stavutövare har implementerat tvåhandsvärd i sin träning så har det genererat kritik från reenactment kretsar, då tvåhandssvärd inte förekom i det förkristna Skandinavien. Men stav är ett levande system och vilket vapen man än väljer att arbeta med, så är det en del av stav, så länge man utgår ifrån stavs systematik.

Ett annat faktum som har stört reenactment kretsar är att vi inte använder sköldar inom stav, vilket vikingarna gjorde. Bara för att vi inte använder sköldar i vår träning så innebär inte det att vi inte skulle kunna implementera det ifall vi upplevde att det fanns ett behov. Stav har alltid anpassats efter sin samtid, idag så finns det enligt vårt perspektiv inget syfte att använda sköld.

Jag har studerat en del instruktionsvideor från individer som jobbar med sköld och som försöker återskapa vikingatidens sköldväggar. De som har förstått principerna med den vikingatida skölden och varför den är konstruerad som den är, har faktiskt en del intressanta perspektiv. De jobbar faktiskt runt skölden på ett sätt som faktiskt påminner väldigt mycket om hur vi jobbar runt våra vapen och utgår ifrån tredimensionella linjer. Men är man intresserad av att återskapa nu utdöda kampkonster så är inte stav rätt väg att gå, stav är ett i allra högsta grad ett levande system.

Varje utövare av stav kommer att bli inspirerad av sin tid och de andra skolor han har exponerats för, men man krokar upp den kunskapen på stavs systematik och därmed görs kunskapen till stav. Saker som inte följer våra principer har vi inget intresse i, eftersom vi uppfattar att våra principer är universella och essentiella.

I ett annat inlägg har jag beskrivit hur Ivar Hafskjolds förståelse av stav är påverkad av hans vistelse i Japan. Men den moderna versionen av stav har även inspirerats av alla möjliga skolor eftersom de moderna utövarna har allt möjligt med sig i bagaget. Inom stav finns det idag utövare med svarta bälten i vitt skilda stilar som BJJ och Aikido, bara för att nämna ett par exempel.

Stav har kritiserats eftersom en del uppfattar att det är orimligt med en ”vikingatida” stridskonst, vilket är konstigt då det finns flera exempel på vikingatida kampsporter och kraftlekar som överlevt in i modern tid. De flesta förstår givetvis att det är i det närmaste omöjligt att datera de olika applikationer som förekommer i systemet- även om jag själv är av uppfattningen att en del av applikationerna sannolikt är väldigt gamla. Denna uppfattning får jag av den filosofiska bakgrunden till en del av angreppen och försvaren- det hade varit svårt att återskapa dessa tankegångar i efterhand.

Men det viktiga är egentligen att stav är unikt, utövaren skapar sin kampkonst med hjälp av byggklossar och strukturerar allt efter sin egen kropp och mentalitet. Man bygger alltså tornet nedifrån och upp. Inom i princip alla andra stilar jag har sett så får man ett paket serverat och man måste jobba med det länge för att förstå det. Jag uppfattar även att många kampkonster en gång i tiden skapades av en mästare, och sedan har generationer av efterföljande försökt att bemästra den individens unika och personliga stil. Inom stav får alla utövare tidigt en personlig stil baserat på sin egen klasstillhörighetet och kroppskonstitution.

Jag har träffat många som varit duktiga inom olika kampkonster och kampsporter, och jag har noterat att deras bemästrande av sin stil bygger på att de verkligen förstår grunderna och att de har repeterat grunderna många gånger. Stavträningen kan uppfattas som enformig, dessutom är den väldigt solitär. Man skall dagligen utföra runställningarna och genom dem lära sig från sin egen kropp och programmera den egna mentaliteten. Dessutom bör man ägna ett antal timmar i veckan åt att ensam öva hugg med ett vapen, vilket också är en förutsättning för att verkligen förstå linjerna.

Jag räds inte den som har övat tio tusen sparkar en gång, jag räds den som har övat en spark tiotusen gånger – Bruce Lee


Vägen att lära sig stav

Det fantastiska med stav är att det går ganska fort att lära sig de metoder jag har nämnt i texten, sedan har eleven tillräckligt mycket kött på benen för att vara upptagen med sin egen träning i många år framöver. Detta har väl egentligen varit det problematiska i våra tidevarv. Stav bygger på att individen tar ansvar för sin egen utbildning, träning och andliga utveckling. Det går alltså i viss mån emot systemets principer att hålla träning i klassform, istället vill man att eleven kommer och lär sig något och sedan återkommer när den har arbetat igenom det och behöver gå vidare. Idag är det många som saknar den disciplin som stav förutsätter hos utövaren. Stav följer alltså inte vår moderna utbildningskultur, där vi ända upp på akademisk nivå förutsätter att någon annan instruerar oss.

Det finurliga är även att instruktören inte själv behöver ha bemästrat kampkonsten inom stav. Har man bara kunskap om metodiken så kan man alltså överföra det till nästa generation som arbetar igenom principerna och tolkar dem. Utan en levande tradition i varje led så kommer givetvis applikationerna att förändras en hel del, men principerna kommer att förbli de samma.

Jag försöker inte övertyga någon om att stav är den bästa kampkonsten och överlägset allt annat. Jag är inte heller av uppfattningen att stav är något som passar alla som är intresserade av att träna kampkonst. Däremot är jag övertygad om att stav är det bästa för mig både andligt och fysiskt. Jag känner en tacksamhet mot traditionen och det är enbart denna tacksamhet som gör att jag delar med mig av den kunskap som jag har erhållit.

Vill man lära sig stav idag så är första steget att lära sig runorna och att ta till sig av den kunskap och information som faktiskt finns tillgänglig. Vid det här laget har jag publicerat en del matnyttig information på svenska, och jag har hittills valt att gör det via ett medium som är helt utan kostnad för den som är intresserad. När man väl har skaffat sig grundläggande kunskap så bör man uppsöka en kvalificerad instruktör som kan hjälpa en att ta det hela till nästa nivå.

För närvarande är jag den enda instruktören i Sverige, och jag instruerar tyvärr alldeles för sällan för att skapa rutin. Årligen bjuder jag även in ett par av de främsta instruktörerna som finns i världen. Detta är faktiskt ett enormt framsteg jämfört med hur det var bara för 3-4 år sedan, innan jag återupptog mitt engagemang så var det under många år i princip omöjligt att få instruktion i Sverige.

Den organiserade träningen sker ännu i relativt slutna kretsar och vi träffas faktiskt inte så många gånger per år. Om man är intresserad av motionsträning där man ett par gånger i veckan kan socialisera med andra människor, då är inte stav rätt väg ännu. Men det är sannolikt att vår aktivitetsnivå intensifieras de närmaste åren. Jag väntar med spänning på nästa generation svenska stavutövare, utövare med gedigen erfarenhet från andra skolor och stilar. När väl dessa är på plats och börjar instruera så finns det inget hinder för att stav skall utvecklas till en etablerad och erkänd stil. Men stav behöver att rätt personer ser ett värde i att förvalta och utveckla traditionen.

Anpassa det som är användbart, avfärda det som är oanvändbart. Lägg till det som specifikt är ditt eget – Bruce Lee

Note: Alla bilder är tagna av Marcus Bagge 2003.







Den rituella måltidenHedendom

Posted by Angerboda Wed, September 16, 2015 01:25:40

En av de återkommande frågorna som jag får är huruvida vi firar blot inom stav. Det är inte helt enkelt att ge ett kort svar om den saken, därför tänker jag skriva lite om det. Rituella måltider är någonting som förekommer inom i princip alla religioner. Man känner dock inte till alla detaljer från den historiska skandinaviska hedendomen och folk bildar sig gärna en ganska spektakulär uppfattning om vad ett blot var.

Det man vet rent historiskt om bloten är att man offrade ett djur, benen och huden hängde man upp, syftet var kanske att visa omgivningen att man utfört den rituella handling som förväntades. Man lät givetvis inte köttet från djuren gå till spillo utan de som deltog vid blotet delade en måltid tillägnad en gudomlighet och på så vis stärkte man banden mellan varandra och med gudomligheten. Hästar var vanliga offerdjur i forntiden och dessa åts säkerligen till Odens ära. Denna tankegång är något vi utan problem kan ta fasta på idag; svin förtärs med fördel för att hedra Frö och vill man hedra Njord bör man äta fisk. Stavmytologiskt så har alla gudar i vårt panteon kopplingar till djurslag, växter och örter, utifrån detta är det inga problem att komponera en lämplig måltid till en specifik gudomlighet.

I Sverige har vi kulturellt en stark ritual kopplad till mat- det vill säga att vi gemensamt sätter oss ned tillsammans vid bordet och äter den mat som serveras och vi har rent omedvetet ett ganska strukturerat sätt att inta en måltid. Man behöver inte resa speciellt långt innan man har ett helt annat förhållningssätt. Genom åren har jag, delvis genom stav, haft ganska mycket kontakt med England och således haft många engelsmän på besök. I flera olika sällskap har jag serverat mat utifrån en svensk matritual och blivit helt förvånad när de överhuvudtaget inte följer protokollet. När man serverar grillat kött och ugnspotatis så kan helt plötsligt någon resa sig upp och fråga om man inte har något bröd- när de får brödet så slänger de helt sonika köttbiten mellan bröden och äter det som en hamburgare. Ur ett svenskt perspektiv så är det oerhört många oskrivna etikettsregler man bryter emot genom detta. Men det jag främst vill förmedla är att man fysiskt sitter vid samma bord, men man äter inte samma mat och delar således inte heller en gemensam måltid.

När jag tänker på mina äldre släktingar som var födda omkring 1920 talet så minns jag söndagsmiddagen. Kort och gott så skulle man äta kokt potatis och stek med gräddsås. Det dög inte heller att man satte sig vid bordet i sina slafsiga kläder, utan man förväntades göra sin hygien och klä upp sig innan man intog måltiden. Detta kan tydligt ses som en ritual för att stärka banden inom familjen, och det kan även ses som att man markerar övergången mellan två veckor på precis samma sätt man firar årstidsväxlingar. Detta är egentligen en måltidsritual och ett blot i sin enklaste form. Man ser även spår av blotet i våra högtidsmåltider, julmiddagen och midsommarfirandet med sina fasta strukturer är tydliga kvarlevor av den här sortens bruk.

Mat är viktig för människor, det är något som för oss samman. I den romska kulturen så får aldrig en gäst lämna värden hungrig, vilket gör att romer insisterar på att servera mat när någon besöker dem. Men det fungerar även den andra vägen, om du nekar att äta den mat de serveras så insinuerar du dels att deras mat inte duger eller att du uppfattar den som oren och detta tas som en stor förolämpning. Jag har stött på liknande drag hos många invandrare, de har ofta mat som står och puttrar på spisen och de insisterar att du skall äta mat om du kommer hem till dem. Jag har flera gånger tackat för erbjudandet och berättat att jag nyligen ätit, och då direkt mötts av motfrågan; är det något fel på vår mat?

Mat kan även vara någonting som splittrar människor, när vissa religiösa grupper skaffar speciella matregler så är detta ett väldigt starkt ställningstagande. Sprickan blir ännu större om man dessutom kultiverar uppfattningen att andra grupper äter djur som anses vara heliga. Det blir än värre om man uppfattar att andra människor äter djur som är orena. Om en grupp uppfattar att en annan grupp äter oren mat, så kommer de även att börja uppfatta dessa människor som orena, detta är det första steget att avhumanisera den främmande gruppen. Jag har själv bevittnat vilken nedlåtande attityd vissa grupper tillåter sig att ha gentemot människor som äter ”orena” djur.

Det är förövrigt väsensskilt från hedendomen att se vissa djur som orena. Det kanske är på plats att påpeka att svin är heliga djur inom skandinavisk hedendom, de har en stark koppling till Frö och Fröja. Man förtärde dessutom grisen Särimner vid gillena i Valhall, vilket ger en indikation hur högt man värderade grisarna vid tiden.

Någonstans har jag läst att det var när det Indiska prästerskapet började förstärka uppfattningen om kors helighet, och det olämpliga i att äta dem, som den stora sprickan mellan Indier och Engelsmän uppstod. Indierna hade tidigare haft ett relativt gott förhållande till engelsmännen, och det hade varit svårt att skapa opinion mot kolonialmakten. Engelsmännen åt kolossala mängder nötkött och när man satte fokus på det så började det uppstå en spricka som med tiden bidrog till att England tappade makten i Indien. Huruvida denna beskrivning är helt historiskt korrekt vet jag inte, men tanken är för mig inte långsökt.

Jag var själv vegetarian i tre år, en stor bidragande orsak till att jag återgick till att äta kött var att jag inte kunde dela måltid med människor. Mina matvanor gjorde direkt att jag uppfattades om lite avvikande och krånglig. Detta märker jag också av när vi arrangerar stavaktiviteter, de som av olika anledningar har en annan diet hamnar lite utanför när resten av sällskapet delar mat.

Inom stavtraditionen så finns det inte bevarat några extravaganta offerritualer där man offrar djur till gudarna. Men vi firar årets olika högtider och vid dessa högtider så åt Ivar Hafskjold under sin uppväxt specifika maträtter, precis som de flesta av oss gör. Flera av dessa traditionella maträtter består av ingredienser som inom vår mytologi har en koppling till den gudomlighet som är relevant vid den specifika högtiden.

Stavs kalender är precis som allt annat inom systemet väldigt tydlig och strukturerad, alla årsväxlingar har mytologiska associationer. De mytologiska kopplingarna sträcker sig även över till årstidens motpol på ett väldigt fascinerande sätt, och knyter faktiskt ihop den nordiska mytologin med året på ett fantastiskt sätt. Ur ett stavmytologiskt perspektiv är det alltså inte underligt att man i Norge äter honungskaka på senvintern, vid den tidpunkt som vi kallar vinterting och som historiskt i Sverige hette disating. Stavmytologiskt är det inte heller konstigt att vi vid midsommar serverar sill.

Ur ett mytologiskt perspektiv är det inte heller konstigt för de flesta varför vi väljer att äta gris vid julen- många hävdar att denna infusion är sen och stammar från nationalromantiken. Men det är ingen som säkert kan avfärda att det mycket väl kan vara baserat på en äldre tradition som fanns bevarad någonstans i Sverige. När de flesta svenskar sätter sig vid julbordet så firar de ett blot vare sig de är medvetna om det eller inte och det är förfäderna som äras. Stavmytologiskt så betraktar vi även gudomligheterna som våra förfäder så vi firar därmed dem också. Eftersom man inom stavfilosofin även tror på själavandring så blir det i förlängningen också att vi firar våra efterkommande. Inom stavtraditionen så är stora delar av ritualen omkring julfirandet utformade för att öppna kanaler till förfäderna och faktiskt bjuda in dem till att ta del av julfirandet.

Samtidigt som stav bygger på en väldigt djup förståelse av hedendomen, så är det även en levande tradition och den är således en aning sekulariserad. Jag har uppfattningen att vi framöver skall börja fira tydligare blot inom stavgruppen i Sverige och att vi skall expanera den kunskap som finns inom systemet, utan att för den sakens skull göra det till ett lajv eller reenactment. Utifrån stavmytologin så kan vi fira alla högtider tillsammans, utom den egentliga julen, då detta är en sluten familjehögtid. Dessa högtider och blot skulle utifrån ett stavperspektiv firas på ett okomplicerat sätt och följa de övriga rituella principerna inom systemet.

Ska man fira blot så är även min uppfattning att man bör göra det med hemlagad och närproducerad mat, helst sådant man själv har fått direkt från naturen. Jag har inte deltagit på större blot på många år, men då jag var aktiv i ett blotlag så tog alla med sig vad vi hade att bidra med i matväg och dryckesväg. Mycket av maten var egenproducerad och gjord på förstklassiga råvaror, vilket skapar en stark gemenskap. När måltiden var avklarad så var det dags att låta mjödhornet gå runt och utbringa skålar, vilket åter är ett effektivt sätt att skapa band mellan deltagarna. Mjöd är en viktig rituell dryck inom skandinavisk hedendom, om det är någon dryck som har förmågan att sätta en i kontakt med förfäder och gudar så är det just mjöd. Alkoholhaltig dryck var under den yngre järnåldern en lyxvara, fantasibilden om vikingarnas utsvävande alkoholvanor stämmer alltså inte speciellt väl med vad man vet om tiden. Det rituella dryckesgillet under hednisk tid är ett stort ämne och något jag kanske återkommer till, det finns en hel del bevarat om detta i källorna.