Angerboda

God jul!Hedendom

Posted by Angerboda Sat, December 23, 2017 03:35:29

Vi står nu inför julen, och enligt stavs kalendariska uppfattning är detta den egentliga nyårshelgen. Därför känns det passande att bjuda på en sammanfattning av det gångna året och ge en utblick inför det år som kommer, detta är en betraktelse som kommer med både andliga och allmänna tankar.

Det finns en intressant egenhet i stavs tidsuppfattning, och det är att dygnet skiftar klockan sex på kvällen. Detta hade jag länge svårt att greppa, men vid närmare undersökning så visade det sig att det är en väldigt gammal skandinavisk uppfattning. Det är också upphovet till att vi i Skandinavien firar vår unika julafton, istället för juldagen som man firar i andra länder. Inom stav skiftar året dessutom just på julafton, alltså den 23;e december klockan 18:00.

Föregående tre år uppfattas som väldigt turbulenta enligt stavkalenderns mytologiska kopplingar, och 2017 är ett år som på ett sätt krönt de tidigare åren eftersom det är ett år som är kopplat till krigarideal och elementet för året är eld. Detta har synts tydligt i den hedniska miljön, det har varit mycket konflikter och motsättningar. Mycket konflikt verkar bottna i principer snarare än olika uppfattningar. Dessa konflikter är väldigt negativa för den moderna hedniska rörelsen som helhet.

Det har dock varit ett väldigt positivt år för stav i Sverige. Många fler har hört talas om stav och respekten för traditionen har vuxit. Årets Stavting var den största aktiviteten vi hållit hittills i Sverige, sannolikt kommer intresset vara ännu större nästa sommar. Det är oerhört inspirerande att se hur deltagarna för varje år integrerar stavs filosofi mer i sina egna liv. I år var det också kul att se den danska delegation som var på plats, alla de tre huvudöarna var närvarande! Det var tydligt att det finns väldigt goda förutsättningar för en framtid för stav i Danmark.

I somras styrde vi förövrigt vår semester mot Danmark och besökte Jelling för första gången, det är ett resmål jag varmt kan rekommendera. Trots relativt få artefakter så var det nog ett av de bättre museum som jag besökt. Gamla Uppsala skulle kunna lära sig massor av Jelling, både hur man visualiserar interaktivt; men även hur man tydliggör det som varit i landskapet.

Under hösten besökte jag även Gotland för första gången med trevligt ressällskap, jag fick uppleva flera starka kraftplatser på Gotland. Jag hoppas kunna återvända dit nästa år. Jag har även besökt åtskilliga gamla kultplatser omkring mina hemtrakter i Mälardalen. Jag känner en enorm glädje att ha alla dessa platser i min närhet. Vi bor mitt i hjärtat av ett av den gamla hedendomens starkaste fästen.

Jag vill uppmärksamma moderna hedningar att se det som finns omkring dem. Sjunk inte så djupt ned i fantasier om forna tider att du glömmer bort det som finns kvar; både i bevarade monument, men också i levande hedendom. Det är ett kardinalfel att många nyhedningar uttrycker uppfattningen att hedendomen dog i samband med Sveriges officiella kristnande; samt att den moderna hedniska rörelsen bygger på rekonstruktion. Detta väver in skeva perspektiv och begränsar den moderna hedendomens potential.

Det har varit ett givande år för mig som stavinstruktör. Jag har mött nya människor som delar mitt intresse för andlighet och hedendom och stav. Jag har även fått flera nya vänner, kunniga personer med stor erfarenhet av andligt arbete från annat håll. Dessa har på olika sätt bidragit till att bredda mina egna perspektiv och insikter. Den stora behållningen jag har av att undervisa och föreläsa är när någon kan relatera det jag lär ut till sin egen kunskap. Detta har ofta gett mig insikter som jag inte kunnat få på annat sätt. Att undervisa är ett bra sätt att växa. Jag hoppas att fler tar steget och börjar förmedla sina kunskaper, speciellt när det gäller stav. Men även hedendomen i stort behöver kunniga lärare med integritet.

Under det här året har även ett par ett par mångåriga bekantskaper avslutats, i ett fall var det ett resultat av ett svekfullt beteende som flera i vår omgivning tog illa vid sig av. Jag valde dock att inte bli bitter, vilket gjorde att bekantskapskretsen inte behövde fastna i negativa banor. Förr hade det som skedde både sårat mig och gjort mig besviken, idag har jag ett annat perspektiv; som jag kanske får tillskriva min esoteriska skolning. Jag valde att se det som en naturlig utveckling och en möjlighet för mig själv att gå vidare utan låsningar och begränsningar.

Det är dock fascinerande att se över hur lätt folk kan intala sig att de moraliskt har rätt att svika. Jag såg att sveket skulle komma, men valet att proaktivt själv vara den som svek kändes inte gångbart. Potten var helt enkelt inte värd priset, det var bättre att bara gå vidare. Rådet är att om du skall svika- se till att det är värt det. På ett eller annat sätt så kostar svek alltid, och ofta på sätt man inte kunnat föreställa sig. Grunden till sveket var nog till viss del att man läste mig och mina ambitioner helt fel, kanske spelade även egot in?

Jag känner ett kall både när det gäller stav och hedendomen, jag vill bidra till att skapa förutsättningar för utveckling. Jag ser att nordisk hedendom är en av världens mest potenta andliga vägar. Jag ser ett värde i att möta andra inriktningar och diskutera med dem, utan att för den sakens skull kompromissa eller försaka det egna perspektivet. När man tittar på den historiska hedendomen i det förkristna Norden, så är det tydligt att det var precis detta man gjorde. Man mötte andra traditioner och andra skolor från vitt skilda geografiska områden. Man tittade på dem, man tog intryck och man lärde sig; men man höll stenhårt på sin egen kärna.

Jag har dock märkt att ett par individer gärna misstänkliggör att jag har kontaktytor med andra traditioner, och de projicerar sina egna begränsningar både på mig och på hedendomen i stort. Det finns ingen anledning att ta illa vid sig över det. Det enda jag finner tråkigt är att de begränsar sin egen potential. En del människor hade kunnat utvecklas, om de inte vore så oerhört rädda för att möta sitt eget öde. För att förstå sig själv och sitt syfte, så måste man skåda både inåt och utåt. Man måste våga möta andra och sig själv. Om man skräms dessa möten, så är det nog bäst att man avvaktar med att försöka möta gudomligheter. I det gudomliga finns kunskap och visdom, men också perspektiv som är så skrämmande att det kan smula sönder det egna egot.

Att vandra en andlig väg är inte alltid en bekväm upplevelse, man hamnar lätt i kläm mellan osynliga krafter och det världsliga. Att vara en föregångare är inte heller lätt, det har jag fått erfara indirekt genom min traditionsbärare, Ivar Hafskjold. När Ivar valde att öppna sin familjetradition så var han den första som gjorde det. Det fanns ingen karta och kompass, han fick helt förlita sig på sin instinkt att det han gjorde var rätt. Han stod mellan två val, att låta stav gå under eller att ge utomstående möjlighet att ta del av hans familjs läror.

Många misstrodde Ivar, de projicerade sina egna brister och föreställningar på det han gjorde. Han tillskrevs motiv och syften som inte stämde. Ivars drivmotor var något större, och för de som inte kunde se längre än den egna handen så blev givetvis deras tolkning av situationen skev. Det här är ytterligare ett råd jag vill ge, försök att se bortom din egen horisont. Att hitta framkomliga andliga vägar kräver ett öppet sinne. Vi skall vara kritiska och försiktiga i möten med det nya, men ett stängt sinnelag är något helt annat än ett kritiskt sinnelag. Det stängda sinnet kan överhuvudtaget inte analysera och värdera vad det utsätts för, och utan en värdering finns inte utrymme för kvalificerad kritik värd namnet.

När jag nu försöker bygga vidare och förmedla stav till fler personer så är även jag ute i en terräng som saknar karta. Även jag står inför två val, att hålla stav för mig själv- och därigenom begränsa dess potential; eller att låta andra ta del av den fascinerande kunskap som jag har anförtrotts. Det senare måste vara det självklara valet av många orsaker.

Men att bygga upp en stabil och långsiktig stavkrets i Sverige har inte skett tidigare. Jag vet inte alltid hur jag skall förmedla stav, då det är så stort och så annorlunda jämfört med vad många verkar förvänta sig. Stav är inte enbart en kampkonst, vilket många verkar låsa sig vid, stav är ett andligt system. Men stav är även väsensskilt från stora delar av den moderna hedniska nyandliga rörelsen. Stav påminner inte heller om den syn på andlighet som har präglat de flesta av oss sedan vi var barn.

Stav är något unikt, och jag har börjat förstå att även om jag inte alltid vet vart stav är på väg; så har stav en självmedvetenhet. Valans spådom beskriver att de första människorna saknade förmåga och var ödeslösa. Det var när gudarna gav dem gåvor, bland annat öde och ande, som människorna fick potential. Stav har ett öde och därmed en förmåga och en riktning. Mitt ego säger mig ibland att det är jag som påverkar stavs öde i Sverige, men jag får nog erkänna att i verkligheten är det stav som använder mig för att nå sitt eget öde. Jag är antagligen bara en liten parantes på vägen, oavsett vilken väg som stav har valt.

Stav har genomgått en form av ”Ragnarök” de senaste 25 åren, där det har lämnat ett sammanhang bakom sig, och istället har traditionen försökt hitta sin plats i ett nytt sammanhang. De flesta av de ”barnsjukdomar” som fanns har läkt ut. Stav räknar tiden i nitton års cykler, förra gången vi var vid denna punkt var alltså årsskiftet 1998/1999. Detta var precis vid den punkt då jag själv började upptäcka stav. Insikten om hur mycket som skett de senaste 19 åren, ger också en förväntning om vad som kan tänkas ske de kommande 19 åren! Utveckling föder utveckling.

När året nu skiftar så går vi in i Friggs år enligt stavkalendern, det skall bli väldigt intressant att se vad detta för med sig. Jag hoppas att saker kommer att lugna ned sig en aning, både i det stora hela och i den hedniska miljön. Det här året har präglats av maskulin energi, och det behövs verkligen en feminin motvikt.

Frigg är modergudinnan inom nordisk mytologi, och hon vakar över barnen och familjen. Frigg är väldigt vis, samtidigt som hon är oerhört kraftfull. Oden har fått ångra när han kommit på kant med henne. Inom stavs systematik representerar Frigg läkekonst och örtmedicin, dessa områden har stor potential inom stav, men det är få som aktivt studerar dem idag. Under nästkommande år så hoppas jag att detta är områden som kultiveras.

Jag hade tänkt att följa det kommande årets anda genom att fokusera på det som är nära, att förmedla stav i min familj och i min geografiska närhet. Detta har lett till att vi har bokat upp en gymnastiksal under vårterminen, kontinuerlig träning har saknats, och nu får vi förutsättningarna att även under vinterhalvåret träna tillsammans. Detta är något helt nytt för oss, det har inte skett tidigare.

Jag hoppas att vi på lite sikt kan etablera regelbunden träning även under en längre period. På alla orter med aktning så finns det flertalet kampkonstklubbar som tränar asiatiska stilar flera dagar i veckan. Det måste finnas plats för åtminstone en grupp som regelbundet tränar stav. Det är det enda sättet som kampkonsten inom traditionen kan utvecklas i Sverige. De filosofiska aspekterna är starka i Sverige, sannolikt starkare än någon annanstans; men de praktiska bitarna är vår akilleshäl. Jag uppfattar inte att man kan skilja på det praktiska och det teoretiska; ej heller det fysiska och det psykiska, båda aspekterna måste kultiveras. Denna uppfattning höll förövrigt redan de gamla grekerna.

Nästa år har jag flera planerade föreläsningar, och ett par förfrågningar om att hålla kurser och workshops som väntar på att realiseras. Jag har även funderingar på att arrangera en s.k. retreat under våren, helt utifrån ett hedniskt perspektiv. Vi planerar att hålla sommarting på Sörmlands Stavhov för femte året i rad, det är oerhört kul att vi kunnat upprätthålla denna tradition. Eftersom intresset växer, så måste vi dock se över upplägget inför den här sommaren. Jag har flera idéer om vägar framåt, men jag vet ännu inte vart vi landar. Detta tänkte jag försöka kommunicera i samband med nästa högtid enligt stavkalendern, nämligen vintertinget.

Jag hoppas även på att blogga lite mer regelbundet nästa år. Men mina artiklar brukar komma till under två premisser, antingen som ett resultat av mina egna studier då jag försöker strukturera kunskapen för mig själv. Eller som ett resultat av frågor från andra. Vill ni läsa mer om stav eller min syn på hedendom, så fråga gärna. Många artiklar har kommit till som direkta svar på frågor som har ställts till mig.

Tack all ni som bidragit under detta år på olika sätt, oavsett om vi möts i verkligheten eller interagerat genom cyberrymden. Vill ni diskutera hedendom så sök gärna upp gruppen nordisk hedendom på Facebook, en grupp som helt och fullt fokuserar på andliga diskussioner och perspektiv.

God jul och gott nytt år! Må Frigg bistå Er under nästkommande år.



071-Runspådom! Hedendom

Posted by Angerboda Fri, October 06, 2017 21:41:57

Jag har haft ett intresse i runor och nordisk mysticism så länge jag kan minnas. Min kunskap kommer främst från den tradition jag verkar inom (stav), detta har jag avhandlat i ett ganska stort antal artiklar på denna blogg. Både på svenska och engelska. Men jag har även läst en hel del akademisk litteratur i ämnet. Även om jag främst är en esoteriker, så vill jag påstå att jag snappat upp ett och annat när det gäller historien omkring runorna, och religionshistoriens syn på den nordiska hedendom som runorna är förbundna med.

Det är tydligt för mig att de människor som sysslade med runor förr i tiden var oerhört skolade med den tidens mått. Runorna förvaltades av den skandinaviska forntidens främsta tänkare. Runorna användes som skriftspråk, vilket var ett användningsområde bland flera. Det råder inte heller någon tvekan om att runorna rent historiskt hade esoteriska inslag på ett eller annat sätt, även om de historiska källorna inte är helt tydliga. Runorna användes även under tidig medeltid till att mäta tid på ett väldigt avancerat sätt, vilket krävde en hel del kunskap för att bemästra.

Jag känner alltså respekt och vördnad inför de som verkat inom området före mig. Jag känner stor respekt för de akademiker som försöker tydliggöra olika aspekter av detta, även om deras perspektiv ofta skiljer sig från mitt. Jag känner också en oerhörd respekt och tacksamhet över att få ta del av den runbaserade tradition jag verkar inom, en oerhört avancerad tradition i vår samtid. Exempelvis är det den enda tradition idag som fortfarande har ett fungerande kalendersystem knutet till runorna, som dessutom är förbundet med mytologin. Sammanfattningsvis känner jag, respekt, ödmjukhet och stolthet, och en stor kärlek till runorna. Genom runorna har jag lärt mig oerhört mycket som varit helt avgörande i mitt liv.

Men jag blir frustrerad och irriterad över hur många far fram som vettvillingar idag. Alltför många saknar respekt för runorna och har reducerat dem till någon billig 071- tarot, som helt saknar förankring i nordisk tradition och tankevärld. Mycket har inte mer substans än en halvsmält marshmallow. Flera av vår samtids namnkunniga auktoriteter är illitterata i jämförelse med de som förr verkade med runor. Böcker som varmt rekommenderas av runintresserade personer bidrar till ”fördumningen av Sverige”, enligt en av vår tids främsta experter på runor. Man tror att trovärdigheten för ett sådant verk borde vara obefintligt, men icke. Folk verkar vara totalt faktaresistenta, och inte ens intresserade av korrekt information. All information verkar god nog, och ju större ego författaren uppvisar desto fler verkar bli attraherade. Folk är som nattfjärilar som dras till gårdens nattbelysning, riktigt ljus är kanske alldeles för starkt för folks dimmiga ögon?

Det värsta är den feghet och intellektuella oärlighet som flertalet av dessa namnkunniga ”gurus” uppvisar. Flera gånger har jag eller bekanta till mig kommit med invändningar mot deras påståenden, antingen blir man totalt nonchalerad, eller så möts man av direkta oförskämdheter och drygheter. Vårt moderna bruk berör förvisso främst andlighet, men precis som inom akademin måste man styrka sina påståenden. Man bör även kunna argumentera för varför någonting är rimligt och meningsfullt! Annars är påståendet inget annat än en subjektiv uppfattning. Kan man inte argumentera för en idé, så är den ingenting värd i min värld.

Inom stav finns en myt om ett forntida runråd, givetvis är det svårt att styrka de specifika påståendena inom traditionen, även om uppgifterna känns trovärdiga. Men en sak är jag övertygad om, någon form av forntida runråd måste ha existerat. Den koordinerade reformationen av runraden styrker en sådan idé. Jag kan garantera att när forntidens runmästare möttes på sina runråd, så lär de ha fått argumentera för sin sak och styrka varför saker och ting bör vara på ett visst sätt. Jag är helt säker på att man refererade till språk, både inhemskt och utländskt; samt till antik filosofi och nordisk mytologi i sina anföranden.

Miljön där man en gång i tiden avhandlade runorna påminde säkert mer om ett högre lärosäte idag, och var garanterat helt väsensskild från den moderna runmagin, där vilka påståenden som helst verkar tas seriöst utan invändningar. Det känns bara sorligt hur saker och ting är idag, jag kan tänka mig att det nästan är omöjligt för en utomstående att ta nordisk andlighet kopplat till runor på allvar.

Det är bara vi som har ett intresse i runor som kan ändra på detta genom att ställa högre krav! Efterfråga källor, efterfråga akademisk kunskap! Om någon påstår något, eftersök ursprung till påståendet. Om personen hänvisar till tradition, fråga varifrån traditionen kommer; fråga varför påståendet är rimligt och ställ följdfrågor! Jag verkar inom en levande tradition, jag kommer med glädje att besvara dina frågor. Den som inte besvarar frågor, eller som hänvisar till ”hemlig kunskap” skall inte tas på allvar. Man kan besvara frågor på ett seriöst sätt, men även utlämna detaljer som man inte vill dela med sig av. Det gör jag…







Esoteriskt runseminariumStav

Posted by Angerboda Sun, June 11, 2017 00:58:16

Blog image

Inbjudan till ett kombinerat endagarsseminarium som avhandlar adalruna och stav!

Med två auktoriteter som föreläser inom respektive område. Det erbjuds möjlighet att ta del av levande filosofiska och andliga system som är strukturerade kring runorna.

Adalruna

Johannes Bureus var Sveriges första riksantikvarie, han var likaså vår första runolog och den som först nedtecknade runalfabetet. Bureus var verksam på 1500–1600 talet, och var lärare åt Gustav II Adolf. Bureus var även en mystiker, esoteriker och kabbalist. Adalruna är Johannes Bureus filosofiska system, vilket han strukturerat omkring de medeltida runorna.

Föreläsningen ämnar ge deltagaren en introduktion till adalruna. Föreläsare är Thomas Karlsson. Thomas Karlsson doktorerade 2010 vid Stockholms universitet med en avhandling om Bureus. Thomas är även en internationellt erkänd esoteriker och författare, hans böcker har översatts till flertalet språk. Thomas är även grundare av ordenssällskapet Dragon Rouge.

Stav

Stav har främst blivit omtalat som kampkonst, men det är egentligen ett filosofiskt och andligt system strukturerat omkring de sexton runorna i den yngre runraden. Stav har traderats som en muntlig tradition i Norge, och systemets exakta ålder är inte känd. Stav ger en sammanhållen version av norrön andlighet, där runor, mytologi, kosmologi och element samt kalender förbinds med en gemensam struktur.

Föreläsningen syftar till att ge åhöraren en introduktion till systemet och en uppfattning om hur det fungerar. Föreläsare är Roland Zerpe. Roland har studerat stav sedan slutet av 1990 talet, och lärt sig främst från den nuvarande traditionsbäraren, Ivar Hafskjold. Roland är en välkänd profil och debattör inom den moderna hedniska rörelsen. Han är även initiativtagare och gode på Sörmlands Stavhov, Sveriges enda aktiva stavgrupp, samt Sveriges idag enda hedniska hov.

Plats:
Lördagen den 17; e juni, Dragon Rouge tempel på Kungsholmen i Stockholm. Under söndagen den 18; e finns möjlighet för deltagaren att besöka Sörmlands Stavhov för en praktisk introduktion till stav.

Kostnad: 700: - förskott. Studenter och arbetslösa erbjuds rabatt, 350: -.

Alla intäkter går oavkortat till Sörmlands Stavhov och Dragon rouge verksamheter.

Anmälan till: adalruna@angerboda.se



Det hedniska begreppet önd, tolkat utifrån ett stavperspektivHedendom

Posted by Angerboda Wed, January 11, 2017 01:48:02

När det gäller skapandet av människorna enligt den nordiska mytologin så finns det i princip två källor. Den främsta källan är Valans spådom, vilket enligt mig är det mest episka verket inom den nordiska mytskatten. Man skulle kunna spendera en livstid att studera detta verk och följa upp de trådar som finns i denna myt; och det skulle ge en fullgod skolning inom norrön andlighet. Den andra källan är Snorres s.k. prosaiska Edda. Detta verk är också essentiellt för den litterära förståelsen av Nordisk mytologi, men det är färgat av medeltida kristna influenser. Man måste alltså vara på vakt när man handskas med Snorres beskrivningar.

Vers 17 och 18 i Valans spådom beskriver gudarna och människornas första möte:

17.
Tills ur den skaran
trenne asar,
kraftiga och kärleksfulla,
kommo till ett hus.
De funno på land
föga förmående (lítt megandi)
Ask och Embla
utan livsmål. (örlöglausa)

18.
Ande de ej ägde, (Önd)
omdöme ej hade,
ej livssaft, ej läte,
ej livlig färg.
Ande gav Oden,
omdöme Höner,
livssaft gav Lodur
och livlig färg.

I texten ovan har jag klippt in tre nyckelbegrepp på originalspråk, det finns även ett par begrepp till i denna text som jag lämnar därhän. De tre begrepp jag har markerat är essentiella för att förstå vad dessa strofer försöker att förmedla. Däremot kommer jag enbart att beskriva ett av dessa begrepp i denna text, nämligen Önd. De andra hoppas jag kunna återkomma till vid annat tillfälle.

En vanlig uppfattning är att Ask och Embla är trästockar som modelleras om till människor av gudarna, men som vi ser i stroferna här ovan så finns det inget som tyder på det; annat än att Ask är ett trädslag. Embla är inte fullständigt tolkat så vitt jag vet, men etymologer brukar föreslå ett trädslag även i detta fall, nämligen alm.

Uppfattningen att de första människorna skapades av träd kommer från Snorres yngre Edda, och som redan nämnt finns det all anledning att ha ett kritiskt förhållningssätt till detta verk. Nordisk hedendom är dock en trädkult på många sätt, det är således ingen slump att de första människorna beskrivs med namn från trädslag. Men jag uppfattar att man tar det lite för långt om man påstår att de första människorna fysiskt var komna ur trä.

Utifrån ovanstående verser kan man alltså få uppfattningen att människorna i någon form redan existerade, men att gudarna gav dem gåvor och fulländade skapelsen. Vilket ytterligare stärks av strof tio i Valans spådom som berättar hur dvärgarna skapade många människor av jord.

Oden gav människorna gåvan önd, som vid en modernisering av språket översätts till ande. Detta är en riktig översättning, men vissa aspekter av begreppet försvinner. Dessa avser jag att reda ut i denna text.

Önd hör etymologiskt ihop med båda de moderna orden ande och att andas. Roten skall vara det indoeuropeiska ordet an; att blåsa. Språkligt råder det alltså inga tvivel om att anden hänger ihop med andningen och vise versa. Det här är det närmaste ett begrepp om en själ som vi har enligt den nordiska mytologin, och i fornnordiska verkar ordet kunna åsyfta både liv och själ. I vårt moderna svenska språk så har vi alltså inte kunnat separera begreppen; jag har en ande och jag andas.

Man kan utifrån ovanstående strof uppfatta att Oden blåser liv i människorna och därigenom ger han dem även ande. Inom stav är Oden förövrigt knuten till just elementet luft. Att andas blir i sig att hedra Oden och den gåva han gett oss.

Det viktigaste bruket inom stav är de s.k. runställningarna, en ritual som flyter över många olika lager; praktiska såväl som andliga och kanske rent av religiösa. Ett av målen med runställningarna är att utveckla en djupare andning jämfört med hur många människor andas idag. Inom stav ses andningen som nyckeln till både stridskonst och andligt arbete, korrekt andning stärker oss på alla sätt. Stavs runställningar är i sin essens alltså en metod att stärka vår önd; och därmed vår förmåga att dra nytta av de gåvor Oden enligt myterna gav de första människorna.

Den som inte kan andas korrekt är i praktiken en träl. Innan Ask och Embla fick Önd så var de utan livsmål, eller örlogslösa, förenklat beskrivet så saknade de öde. Den som vill följa en hednisk väg, bör enligt min uppfattning utveckla sin andning. Inom stav har vi vår metodik, men det finns gott om andra tekniker tillgängliga som man kan använda sig av.



Wardruna i StockholmHedendom

Posted by Angerboda Wed, November 30, 2016 22:18:02

Det här är en recension av Wardrunas och Einar Selviks spelningar på Nalen i Stockholm helgen den 25-27 november. På fredagen var det en solospelning med Einar Selvik från Wardruna, och lördagen och söndagen hade Wardruna spelningar. Jag förstår att alla tre spelningarna var utsålda. Vi närvarade på Einars solo spelning på fredagen, samt på Wardrunas spelning på söndagen.

På fredagen var två förband bokade, det första var Forndom. Jag har tidigare spanat in Forndom men inte riktigt gillat det studio material som kommit ut. Men att se Forndom live gav ett helt annat intryck, det kändes genuint hedniskt och musikaliskt var det väldigt bra. Forndom är i grunden ett enmansprojekt, men vid spelningen var de tre man på scenen. De hade en stor gudastötta som rekvisita som de dessutom utnyttjade i scenshowen, bonus poäng för det! Jag blev verkligen positivt överraskad av framträdandet och jag rekommenderar alla som får möjlighet att se detta band live. Bild nedan, Forndom:

Blog image


Nästa band på scenen var Draugurinn, ett band jag sedan tidigare bara har hört namnet på. Jag förstod vad man försökte uppnå, men det fungerade inte alls för mig. Eftersom jag inte har lyssnat på bandet, så kan jag inte heller jämföra deras framträdande med det man har gett ut på skiva. Bild nedan, Draugurinn:


Blog image


Sist ut på scenen på fredagen var Einar Selvik, mannen bakom Wardruna. Detta var lika stora delar en föreläsning som ett uppträdande. Einar pratade en del om gamla nordiska instrument och nordisk filosofi, och det är tydligt att han verkligen har studerat dessa ämnen på djupet. Einar talade om svårigheter och belöningar med att använda gamla instrument. Han varvade av med att uppträda med de instrument han talade om. Nedan, Einar Selvik:


Blog image


Själv hade jag störst behållning när Einar pratade om hedendomens filosofi, framförallt uppskattade jag den brasklapp han gav om modern runmagis starka koppling till 70-80 talets new age scen. Min fru nämnde efteråt att hon tyckte det var intressant att se; att trots att jag har ett helt annat utgångsläge, så kände hon igen mycket av det Einar talade om från mitt ständiga orerande. Vilket visar att oavsett vilket håll man närmar sig nordisk andlighet ifrån så kommer man att nå liknande insikter, så länge man studerar med öppna och ärliga intentioner.

Jag fick även en ökad respekt för Einar som musiker. Det är oerhört imponerande att se en människa ställa sig på scenen med en Kraviklyra, ett instrument som i princip bara är en träplanka med strängar på, och sedan stämma upp i sång och totalt fylla upp hela rummet med sin musik. Sångtekniskt måste Einar Selvik vara oerhört skicklig.


Publiken var blandad, allt från metalfans till goth-folk och givetvis folk med ett andligt intresse i Skandinavisk hedendom. Det var också väldigt många tillresta fans från stora delar av Europa på plats.

På söndagen blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att folkmusikbandet Kaunan var förband, detta var enligt uppgift en ganska sen bokning och jag hade helt missat att det tillkommit. Kaunan består av tre musiker från tre olika länder, bland annat Sverige. Den mest kända personen i gruppen är nog Oliver Pade känd från det tyska mastodontbandet Faun; gruppen som har varit flaggskepp i den musikstil som benämns som ”pagan folk”. Jag uppskattar även ett av Olivers andra sidoprojekt som heter Folk Noir. Oliver har ett stort intresse i Svensk folkmusik, vilket även har påverkat Fauns musik. Kaunans framträdande var väldigt bra, och de tog publiken med storm. Den här gruppen är verkligen ett positivt tillskott till den svenska folkmusikscenen; och vi får hoppas på att det kommer en skiva framöver. Nedan, Kaunan:

Blog image

Wardrunas spelning var givetvis kvällens höjdpunkt, det här är andra gången jag ser bandet; vi var även på deras Göteborgsspelning i våras. Så det var intressant att känna av skillnaderna mellan de båda spelningarna. De var fler musiker på scenen denna gång, jag har förstått att antalet kan variera mellan olika uppträdanden. Wardrunas spelningar går inte riktigt att jämföra med en vanlig konsert, utan det är en betydligt mer andlig upplevelse. Precis som i Göteborg så fick bandet stående ovationer efteråt och publiken var extatisk, det är helt tydligt att det här bandet har lyckats beröra väldigt många på ett djupt plan. Jag vet inte hur många tusen biljetter som såldes i helgen, men vid nästa Stockholmsbesök så kommer man antagligen att behöva en större lokal; Einar Selvik har nämnt att han sätter stor vikt vid att det skall vara rätt lokal vid framträdandet! Jag föreslår att man nästa gång bokar konserthuset i Stockholm; känd från nobelprisutdelningen. Det vore en värdig lokal!


Blog image


Det här är nog den första recension jag någonsin har skrivit, måste man sätta betyg? I sådana fall blir det 16 runor av 16 möjliga! (Jag ägnar mig åt den yngre runraden, inget annat.)





Your mobile does not support playing flash video.

Runor och ugglorStav

Posted by Angerboda Fri, October 21, 2016 15:07:51

Runställningarna, den viktigaste ritualen inom stav, fascinerar mig på många sätt. Vilket jag tror att de har gjort sedan jag först började utöva dem. Tyvärr tappade jag dem under ett antal år, men jag tror att det även fanns en mening med det. En sak som jag finner väldigt speciell när jag utför runställningarna är hur djuren förhåller sig till en under tiden.

Den stund som jag utför runställningarna så rör sig djuren obesvärat omkring både mig och mitt vi, det vill säga min ritualplats. Jag har hört vildsvin, älgar, rådjur och fåglar och annat, alldeles i min närhet. För någon vecka sedan var det någon som smög upp i buskagen bara ett par meter bakom mig och betraktade mig en stund. Jag skulle aldrig vända mig om för att titta efter vilket djur det är; jag befinner mig i ett meditativt tillstånd och utför en ritual som jag inte vill kompromissa. Men av storleken att döma så tror jag att detta djur kan vara en grävling. Detta djur är jag ganska bekant med vid det här laget, den brukar inte låta sig störas av mig. Jag hör ofta hur den går runt och ägnar sig åt sina göromål, medan jag utför min övning.

Ikväll kom jag ut någon timme senare än brukligt. När jag inleder så märker jag att en rovfågel sitter och skriker frågande i ett träd, bara ett par meter snett ovanför mitt huvud. Jag tror att detta är en kattuggla, eftersom vi har sett sådana i omgivningarna tidigare. Det kan vara på sin plats att nämna att ugglor även har andra läten än sitt välbekanta hoande.

Normalt brukar jag inte bli orolig för djuren som rör sig omkring mig, men jag råkar känna till att kattugglor kan vara benägna att försvara sina revir. Ivar Hafskjold håller en berguv, så jag har sett med egna ögon vilka kraftfulla fåglar det är. Jag känner även till en berömd engelsk ornitolog som var för närgången när han skulle fotografera just kattugglor, incidenten ledde till att han titulerade sina memoarer: an eye for a bird. Ugglor som anfaller människor går i princip alltid mot huvudet. Jag har alltså en gnagande känsla i mig; jag vill verkligen inte förlora min syn till det fjäderfä som sitter ett par meter ovanför mitt huvud och skriker!

Jag vill inte heller avbryta den ritual som jag har inlett, det vore oartigt mot det som jag har initierat, dessutom vore det ju oerhört odisciplinerat. Nog för att jag tycker att jag bör utveckla min disciplin en hel del; men jag avbryter knappast mitt arbete bara för att det sitter en fågel ovanför skallen på mig. När öppningen av ritualen är klar så finns det ett moment där man har möjlighet att skicka iväg lite energi, jag passar därför på att forcera detta. Fågeln blir upprörd och lyfter med ett skrik alldeles ovanför mitt huvud. Den flyger sedan runt i skogen och skriar och för oväsen en bra stund. Detta väcker i sin tur upp halva skogen och jag hör att flera djur blir stressade av detta, bland annat något jag tror kan vara en räv.

Normalt skapar man en harmoni omkring sig med hjälp av runställningarna, ikväll gick det helt tvärtom för min del. Ugglan var säkerligen bara nyfiken på vad jag var för figur som stod där i mörkret, men eftersom jag inte var bekväm med detta så skapade det ringar på vattnet. Detta var sannerligen en intressant upplevelse; en bland många intressanta saker som jag erfarit i samband med runställningarna. Detta påminner mig också om min skepsis gentemot vissa ny-schamaner i ”trumklubben”; som frenetiskt kan sitta på en plats och banka en natt igenom! Detta är ju knappast respektfullt mot omgivningen, och skapar mycket stress bland både sådant man kan se och sådant som inte är lika synligt.

En annan intressant aspekt av att dagligen försätta sig i detta meditativa tillstånd är att man ser hur naturen skiftar från dag till dag. Sista veckan har jag sett hur det blivit färre och färre löv på buskarna och träden omkring mig, och att mattan av löv sakta blivit tjockare under mina fötter. Det är ingen stor betraktelse på något sätt, men ett behagligt sätt att följa årsväxlingarna och knyta an till naturens gång.

Många som kommer i kontakt med hedendomen är intresserade av s.k. blot, och de verkar eftersöka någon form av hednisk gudstjänst. Där en gode helst utgör den aktiva parten, medan det egna bidraget blir att passivt deltaga. Det är säkerligen bekvämt, men går ju lite emot den hedniska grundtanken om ett eget ansvar gentemot sig själv och sin omvärld. Jag föredrar dessutom att vara min egen ritualledare och att helst dagligen skapa min egen andliga bubbla. Detta skapar ju även en möjlighet att kontinuerligt reflektera över sin utveckling och sina behov. Varje gång jag avslutar runställningarna så utvärderar jag vad jag behöver arbeta på.

Runställningarna är också ett effektivt sätt att tömma huvudet på brus och annat som ligger och stör det klara tänkandet. Mycket av min inspiration till att skriva, och många uppslag, har kommit i samband med denna ritual. Ritualen i sig tar inte lång tid, den exakta tidsåtgången är individuell; men det tar nog runt en kvart i standardversionen för de flesta, kanske den dubbla tiden när man utför de mer avancerade galder variationerna. Stavs runställningar är sannolikt den mest sammansatta hedniska ritual som finns att tillgå idag, och utbytet av dessa flödar över många nivåer. Det är också en av få ritualer som gör anspråk på kontinuitet.

De flesta av oss spenderar dagligen mer tid framför dumburken och andra elektroniska maniker än vad det tar att utföra denna ritual. Idag när vi har alla dessa distraktioner som stör våra sinnen; så är det nog extra viktigt att skapa en daglig stund där vi är befriade från detta. När jag undervisar så uppmanar jag ofta folk att göra runställningarna utomhus, även om man bor i en stad. Någonstans i närheten brukar det alltid finnas en park. Folk verkar obekväma med tanken, jag tror att är vår moderna prägling som gör att vi känner ett obehag inför att utföra sådana här saker när folk ser. Vi kanske tror att vi exponerar vår sårbarhet? Jag tror att det är precis tvärtom.

Blog image





Mann-runanStav

Posted by Angerboda Tue, January 05, 2016 14:52:36

Stav är strukturerat omkring de sexton runorna i den s.k. yngre futharken, alltså det skriftspråk som användes i Skandinavien under vikingatiden och fram till medeltiden. En runa skiljer sig från den uppsättning av runraden som anses vara standard, nämligen den runa som benämns som ”mann”. Jag har flera gånger fått frågor omkring stavs variant av mann-runan, och jag har upplevt att en del nästan har fastnat på denna runa eftersom den uppfattas som avvikande.

Denna text är därför en enklare runologisk redogörelse för runan manns utveckling från den äldre runraden och fram till medeltiden, alltså en utvecklingsperiod omkring 500 år eller mer. Jag beskriver en del stavspecifika aspekter omkring mann-runan, och jag beskriver den grafiska skillnaden mellan den äldre och den yngre runraden- utifrån ett stavperspektiv.

Ljudvärdet för runan Mann är detsamma som för bokstaven M. I den äldre runraden, med 24 runor, så ser m-runan ut så här:

Blog image


I ovanstående fall så är det tydligt att det finns ett grafiskt släktskap mellan m-runan och den latinska bokstaven M.

Man vet inte när den yngre runraden konstruerades, men omkring år 800 så börjar den användas över hela Skandinavien. Detta sammanfaller med att man i högre utsträckning börjar använda sig av skriftspråk i Skandinavien; en absolut majoritet av alla bevarade runristningar och inskriptioner är således skrivna med de yngre runorna.

Den yngre runraden består av sexton runor, alltså åtta runor färre än den äldre runraden. Det är inte klarlagt varför man införde den yngre runraden, rent språkligt så menar många att man snarare hade behövt utöka antalet runor. Många akademiker är av uppfattningen att införandet av den yngre runraden var koordinerad, och övergången verkar ha gått fort. Inom stavtraditionen så finns det en legend som berättar om var- varför och hur man införde de yngre runorna, men det är ingenting jag avser att avhandla i bloggen för närvarande.

En intressant aspekt är dock att alla runor med dubbla huvudstavar, eller som saknar huvudstav, försvinner när man konstruerar den yngre runraden; i den yngre runraden så är alla runor konstruerade omkring en enkel huvudstav. Huvustaven är den vertikala linje som utgör runans stomme, de mindre stavar som utgår från denna brukar benämnas som bistavar.

Som jag tidigare har nämnt så är reformeringen av runraden en förutsättning för att kunna utföra de runställningar som ingår i stavs rituella bruk. Den enkla huvudstaven symboliserar enligt stavs uppfattning centerlinjen i kroppen, bistavarna symboliserar våra armar eller ben. Det är med andra ord en fysisk omöjlighet att utföra runställningar baserade på den äldre runraden som helhet:
Blog image


Utifrån ett akademiskt perspektiv så kan man givetvis ha sina betänkligheter huruvida stavs syn på runorna utgjorde ett underlag när man för 1200-1500 år sedan konstruerade den yngre runraden, men man kan knappast avfärda standardiseringen av runorna omkring en huvudstav som en slump. Detta måste rimligtvis ha haft ett syfte:

Blog image
När man reviderade runan-m från den äldre till den yngre runraden så gjorde man det enkelt för sig och sköt ihop de parallella stavarna till en enkel huvudstav- resultatet blev därmed:
Blog image


Detta är alltså den äldsta formen av runan mann i den vikingatida runraden, och den version av runan som man använder inom stav. Denna runa blev främst bevarad i södra Skandinavien, det är utifrån det rimligt att den förekommer inom stav, då traditionen har sitt ursprung i södra Norge. Men den här varianten av runan förekommer även på äldre runstenar i Sverige, på runstenarna så får den ofta en något rundare form än ovan, och ser ut så här:

Blog image
De tidiga varianterna av mann-runan brukar benämnas som maskros-m. Jag har stött på denna variant på ett flertal runstenar, bland annat på SÖ113- Kolunda, som anses vara en av Sörmlands äldsta runstenar med vikingatida runor. Maskros-m finns även på Karlevistenen på Öland, och utgör säkerligen en av de detaljer som föranleder att en del anser att ristaren av denna sten var norsk eller dansk.


Nästa utvecklingssteg för mann-runan blir att man öppnar upp runan och förser den med punkter i klaffarna. Runor med punkter brukar benämnas som stungna runor, som regel brukar dessa prickar visa ett annorlunda ljudvärde för runan. Men i detta fall handlar det enbart om att markera att det handlar om en m-runa, så att den inte förväxlas med yr-runan. Den stungna mann-runan ser nu ut så här:

Blog image


I nästa steg så rationaliseras punkterna bort, och m-runan får sin slutgiltiga form i den vikingatida runraden, det är denna form av runan som brukar finnas med i de standardiserade varianterna av runraden. Ett problem är att det inte alltid är helt säkert att runor skall läsas från vänster till höger, därför finns det nu en teoretisk risk att förväxla mann-runan med runan Yr, då dessa runor numer enbart är varandras spegelbilder. Ett problem som alltså inte finns i den uppställning av futharken som förekommer inom stav.
Blog image
Den vikingatida m- runan användes i medeltida manuskript som en begreppsruna för just ordet man; istället för att skriva ut ordet med latinska bokstäver så tecknade man runan. En del har därför uppfattat att den här versionen av mann-runan symboliserar en människa som sträcker upp armarna mot skyn. Detta påminner om den uppfattning vi har om runorna inom stav.

Blog image


Utifrån stavs stridskonstperspektiv så är det givetvis inte speciellt effektivt att sträcka upp armarna i luften; den symboliken kan liknas vid det klassiska - ”upp med händerna, annars skjuter jag!”. Stavs fysiska manifestation av mann-runan utgår lyckligtvis från den äldre maskros varianten:

Blog image


För att kunna behärska runorna som stridskonst så krävs det övning, på precis samma sätt som om man vill lära sig att läsa och skriva runor. Först och främst så behöver man internalisera runorna, vilket tar en tid, detta görs främst genom att utföra runställningarna. Precis som med skrivning så bygger sedan den fortsatta utvecklingen på en kombination av fallenhet och övning.

Stridskonstmässigt så är Mann-runan både en gard, alltså en säker position, samtidigt som positionen med fördel kan användas offensivt. Enligt stavs principer så är offensivt och defensivt två perspektiv av samma sak, vi vill nämligen vara säkra även när vi angriper. När denna runa håller på att manifesteras med vapen så ser det ut så här:
Blog image


Mann-runan har precis som alla runor inom stav en uppsjö med associationer, främst är runorna associerade med en gudomlighet. Utöver detta så finns det associationer med djur, trädslag, örter och växter, klasser och element, domäner och hantverk - med mera. Dessa associationer är inte slumpmässiga, utan skapar en mytologisk helhet omkring runan.

Jag har valt att inte detaljerat beskriva de olika runornas associationer i denna blogg, eftersom jag inte tycker att detta är rätt medium att avhandla det på. Man kan dock konstatera att den uppfattning som stav förmedlar omkring denna runa skiljer sig från de uppfattningar som brukar förmedlas av samtidens runmagiker; som i sin tur har hämtat mycket av sina idéer från Sigurd Agrells kabbalistiskt inspirerade tankegångar.

Blog image

Stavar sätter Heimdalls sönerStav

Posted by Angerboda Sun, December 20, 2015 20:18:12

Jag har flera gånger nämnt runställningarna, eller att sätta stav som är den traditionella benämningen, och jag har lovat att återkomma till ämnet. Runställningarna kan beskrivas som en ritual som stavutövaren helst bör utföra dagligen, enkelt uttryckt så kan man säga att man vid denna ritual formar de sexton runorna med hjälp av kroppen. Precis som allt annat inom stav och nordisk mytologi så verkar runställningarna på många nivåer, vilka nivåer vi tar till oss är individuellt och beror på våra egenskaper och intressen- och vårt eget engagemang.

Eftersom runställningarna är mångfacetterade och syftet med dem flyter över åtskilliga lager, så kommer jag inte att avhandla alla aspekter i denna text. Jag kommer inte heller gå in i detalj på hur man utför runställningarna, jag ser nämligen ett värde i att dessa överförs från en person till en annan.

Runställningarna är essentiella inom stav, vår traditionsbärare Ivar Hafskjold menar att man kan ägna sig åt allt annat inom traditionen, men så länge man inte utför runställningarna så ägnar man sig inte åt stav. Enligt Ivar så fungerar det även omvänt- om det enda man tar till sig från traditionen är runställningarna så utövar man stav.


Blog image

Den tydligaste aspekten av runställningarna är att det är en form av gymnastik där man dels mjukar upp kroppen, och dels lär sig att andas på ett korrekt sätt. I grunden är det en lågintensiv form av träning som i princip vemsomhelst kan utöva oavsett ålder eller fysiskt tillstånd. Runställningarna programmerar kroppen att röra sig naturligt, och enligt vår uppfattning ökar runställningarna energiflödet av ”megin” genom kroppen. Det är fascinerande hur stor påverkan runställningarna har. Jag lärde mig runställningarna 1998, men under perioder så har jag tappat fokus på stav och ägnat mig åt annat. När jag efter uppehållen har återupptagit rutinen att utföra runställningarna så märker jag ganska snart hur mycket min andning och mina rörelser påverkas.

Runställningarna är nyckeln till stridskonsten inom stav, de grundläggande rörelsemönstren är inkodade i runställningarna. Vi uppfattar att detta är arketypiska rörelser inom alla stridskonster, därför spelar det ingen större roll vilken stridskonst man utövar, om man regelbundet utför runställningarna så kommer de att påverka ens förståelse för stridskonst.

Den andning som man utvecklar med runställningarna är en djup andning som syresätter kroppen, korrekt andning är en förutsättning oavsett om man vill ägna sig åt andligt arbete eller stridskonst. Ivar Hafskjold uttryckte en gång att den som inte kan andas korrekt är att betrakta som en träl, enligt stavs filosofi så är en träl en person som saknar kunskap och resurser att ta kontroll över sitt eget liv.


Blog image

På ett psykologiskt plan så är runställningarna en meditationsövning som lär hjärnan att släppa de vardagliga distraktionerna. När man har utövat runställningarna en tid så kommer man att befinna sig i ett meditativt tillstånd när man utför dem. Detta tillstånd är relevant både för stridskonst och för andligt arbete, av erfarenhet så kan jag berätta att man faktiskt befinner sig i ett förändrat medvetandetillstånd när man är i våldsamma konflikter. Det är detta tillstånd som runställningarna hjälper oss att försätta oss i. Vid konfrontationer så är det viktigt att man behåller lugnet och är fokuserad- är man stressad eller paralyserad så är det en stor risk att man förlorar.

Den psykologiska aspekten påverkar i sin tur det andliga perspektivet- då en aspekt av runställningarna är att öppna upp sinnet för det som finns men som inte syns. Runställningarna har dessutom flera rituella aspekter som jag inte kommer att beskriva i denna text. Inom stav har alla runor mytologiska associationer, detta kan ge en antydan till en av de rituella aspekterna.

Runställningarna utförs i två uppsättningar, traditionellt utförs ena uppsättningen på morgonen och den andra på kvällen. Vid den ena uppsättningen är vänster hand ledande och dominerande, vid den andra uppsättningen så leder höger hand. Genom stav vill man utveckla förmågan att använda båda händerna, blir ens dominerande sida skadad så skall man inte bli oskadliggjord. Beroende på om höger eller vänster sida leder så manifesterar man även runorna åt två olika väderstreck, norr eller öster. Norr är ett viktigt väderstreck inom norrön hedendom, och det är ganska tydligt i källorna vad som finns norrut, det kan vara värdefullt att undersöka detta för den som är genuint intresserad av att förstå stav.

För att runorna konsekvent skall visas åt rätt väderstreck så behöver man vända sig ett antal gånger under ritualen, denna vändning är tillsynes enkel men den lär ut viktiga aspekter av stridskonsten inom stav.


Blog image

Det finns fem variationer att utföra runställningarna på, varav tre är s.k. galderformer där man tar hjälp av rösten för att ytterligare förstärka det man gör. Dessa fem former av runställningarna följer de fem klasserna, eller personligheterna, inom stav. I grund och botten är formerna ganska lika, men det förekommer vissa variationer. Dels manifesteras runorna i olika ordning, dels varierar det hur man formar en del runor, men den avgörande skillnaden är hur galdern utförs av de olika klasserna.

Den första varianten är trälens runställningar, då utför man bara runställningarna och koordinerar rörelserna med andningen. Trälformen går ut på att lära sig att forma runorna och att andas korrekt, för en nybörjare så finns det mycket insikter att finna. Genom trälens ställningar så lägger man grunden för sin fortsatta utveckling genom stav. Ofta när jag instruerar så vill eleverna tidigt lära sig de mer avancerade formerna, men jag brukar avråda från det, trälens form räcker gott det första året.

Karlens runställningar utförs ungefär som trälens, men nu tar man hjälp av runornas namn och galdrar dem på ett specifikt sätt- vilket dels hjälper en att bättre koordinera rörelserna med andningen, dessutom förstärks effekten av riten. Denna form är tillsynes enkel och i grund och botten använder man bara runornas form och namn, men jämfört med trälens form så öppnas här fler dimensioner av runställningarna.

Hersens runställningar bygger i sin tur på karlens, man tar dessutom hjälp av runornas ljudvärden när man galdrar. Detta är den mest extrema formen av runställningarna och den hjälper till att utveckla en avancerad form av andning med hög kapacitet. Hersen är krigarpersonligheten inom stav, en krigare behöver god kondition och förmåga att alltid vara syresatt även under krävande förhållanden. Hersens galder påminner en del om de avancerade röstövningar som operasångare använder sig av för att träna upp rösten och lungorna. Det är fysiskt krävande att utföra herse formen och man är väldigt utmattad efteråt.

Den psykiska påverkan av hersens runställningar är dessutom stor, mentalt försätter man sig själv i ett undantagstillstånd. Jag utförde enbart herseformen under en period, men jag var tvungen att sluta med det då jag noterade att jag blev alltför skarp för att fungera bra i vardagen. Många stavutövare undviker denna form av runställningarna helt och hållet, då den uppfattas som alldeles för extrem. De enda idag som egentligen kan tänkas ha behov av att utföra denna galderform är yrkesmilitärer eller folk som tävlar inom någon form av extremsport som kräver skärpa.

Om man analyserar vad man egentligen gör när man utför herse formen, så lär man sig grunderna i ordbildning med runor, detta genom att galdra deras ljudvärden enligt ett specifikt mönster som vävs omkring runornas vokaler. De tre första klassernas runställningar kan på ett plan uppfattas som en metod att lära sig att skriva och läsa runor utan att använda penna och papper. Man kan förenklat jämföra dessa former av runställningarna med de bokstavssånger som förekommer inom den moderna förskolan. De kunskaper man får av runställningarna flödar som sagt mellan många olika lager.

Jarlen är filosofen, den intellektuella eller andliga personligheten enligt stavs filosofi. Därför är denna galderform av runställningarna också väldigt meditativ, andningsmönstret i förhållande till rörelserna avviker helt från de andra formerna av runställningarna. I den här formen så galdrar man namnet på den gudomlighet som är associerad med varje runa man manifesterar, men även galdern avviker jämfört med de andra klasserna. Jarlen lämnar det världsliga andvändningsområdena av runorna, och söker runornas andliga egenskaper. Galdern är utformad så att den ytterligare förstärker de meditativa aspekterna av att utföra runställningarna. Denna galderform påverkar psyket lika mycket som herse varianten, men kanske på ett mer eftersträvansvärt sätt i dagens samhälle. Detta är den form av runställningarna jag skulle rekommendera att man utför efter en tung och stressig vecka på jobbet.

Den femte versionen av runställningarna är kungens, kort beskrivet så kan man säga att man vid det här laget behärskar de andra formerna och man behöver således inte längre ta hjälp av galder. Man har gått cirkeln runt och utför nästan trälens runställningar igen, fast i en annan ordning och på ett betydligt mer kvalificerat sätt. Kungen och trälen är de mest komplicerade personligheterna inom stav, vill man lära sig mer om detta så får man läsa det blogginlägg som jag tidigare har författat om de fem klasserna.


Blog image

Runställningarna är utformade så att vi utbildar oss själva genom att utföra dem. Det är inte så svårt att lära sig grunderna, sedan tar det en livstid att verkligen bemästra dem. Jag har studerat stav i 17 år och även om jag har varit en ganska dålig student vissa perioder, så har jag troligen utfört runställningarna tusentals gånger. Jag lär mig fortfarande massor genom runställningarna, det är fortfarande saker jag kan bli bättre på, och runställningarna har fortfarande mycket hemligheter att ge mig. Desto mer konsekvent man utför runställningarna desto mer utbyte får man, och desto djupare förståelse får man både fysiskt och psykiskt och andligt. Men utbytet är beroende av att man har disciplin nog att regelbundet utföra runställningarna, det räcker inte att utföra dem någon gång emellanåt.


Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?