Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Skandinaviskt Stavting 2018

StavPosted by Angerboda Sun, September 02, 2018 01:20:47

För femte året i rad arrangerade vi sommarting på Sörmlands Stavhov. Denna gång hade vi valt att dela på arrangemanget över två helger.

Den första helgen var en introduktionshelg som vi erbjöd nytillkomna som ville lära sig mer om stav. Under den helgen ägnade vi oss främst åt grunderna inom stav, och vi presenterade stavs systematik och struktur. Vi gick igenom stavs syn på healing när det gäller den fysiska kroppen, vi introducerade även energiarbete och annat. Vi talade också om örtmedicin och stavs mytologiska kopplingar till olika trädslag.

Helgen efter fick vi som brukligt besök av vår traditionsbärare, Ivar Hafskjold. I år hade vi av olika skäl valt att hålla ned antalet deltagare, detta visade sig vara gynnsamt. Istället för att fastna på grunderna så gick vi snabbt vidare till mer avancerad träning. Vi har aldrig tidigare fått med så pass mycket på ett sommarting, det är nu upp till deltagarna att föra sina kunskaper vidare.

Under lördagen beslutade jag mig för att ta med deltagarna på en trädpromenad. Runt Sörmlands Stavhov finns de flesta träd som beskrivs inom stavs systematik. Jag har märkt att många finner det värdefullt att se dessa träd i sin naturliga miljö. Utifrån detta kan man sedan diskutera från både bevarade källor, samt trädens egenskaper, om varför de har just de kopplingar de har.

Under lördagen fick vi dessutom tillskott av en person i gruppen som redan känner till träden, så när vi andra tog en promenad fick vederbörande en stund för sig själv med Ivar. När vi andra kom tillbaks från promenaden så väntade en glad överraskning. Under den enskilda träningen med Ivar hade det ställts insiktsfulla frågor om yxors beskaffenhet, Ivar kom då att tänka på saker han fått lära sig som barn. Så utan förvarning stod vi allihop och gick igenom de fem klasserna med yxor, fast på ett väldigt annorlunda vis. Ivar uppgav att han själv inte utfört dessa applikationer på över 60 år, han hade inte heller lärt ut dem tidigare.

Man kan förenklat beskriva att de ny-gamla applikationerna med yxa utgår från att man främst ser yxan som ett redskap, och att man bär densamma på ett praktiskt bekvämt sätt när man förflyttar sig till eller från arbetet. Det är helt tydligt att detta stammar från en tid då yxor fortfarande var praktiska bruksföremål i folks vardag.

En eventuell angripare uppfattar sannolikt inte ens att den angripne befinner sig i en gard, tvärtom kan det framstå som att man är i en väldigt exponerad position. Men svaren på angreppen är minst sagt brutala, man svarar direkt mot känsliga områden på angriparens kropp, exempelvis ljumskar, armhålor och hals.

Då jag var angelägen att dessa applikationer skulle sitta hos deltagarna, så såg jag till att vi återkom till dem flertalet gånger under helgen. Det verkar råda konsensus att detta bör vara en del i stavs läroplan framöver, men det bör nog ses som en lite mer avancerad övning. Jag är väldigt glad att dessa applikationer är räddade, då de erbjuder väldigt unika insikter i stav.

Som brukligt så åt vi god mat av högsta kvalité, i år hade danskarna med sig rådjur som räckte till flera måltider. Vi åt även svenskt festbord med potatis, köttbullar, prinskorv och sill. Gemensamma måltider är ett ypperligt sätt att lära känna varandra och att umgås.

På det egentliga tinget diskuterades Sörmlands Stavhovs framtid. Vi beslutade att vi kommer att fortsätta att utveckla den lokala träningsgruppen på olika sätt. Bland annat kommer vi utöka antalet träningstillfällen, vi kommer även att fira lämpliga högtider tillsammans. Under vinterhalvåret kommer vi precis som förra året att hyra in oss i en träningshall, i år blir det en gång i veckan. Målsättningen är att få fram fler kvalificerade instruktörer.

Vi har inte heller någon större ambition att stav skall växa. Däremot vill vi bidra till att traditionen skall utvecklas både i Sörmland och i Sverige, så att den kan fortleva. För att detta skall vara möjligt behöver vi vara aningen fler utövare än vi är i dagsläget. Vår fokus kommer framöver att vara inom närområdet, då detta har visat sig vara mest produktivt. Men givetvis är vi även behjälpliga utanför Sörmland om vi har möjlighet.



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post29

Fyra år av bloggande

StavPosted by Angerboda Tue, August 07, 2018 01:35:58

Det är fyra år sedan jag startade denna blogg, tiden springer iväg. Jag tänkte därför skriva lite om syftet med bloggandet. Jag tänkte även resonera lite om stavs framtid, framförallt i ett svenskt perspektiv.

Den som följt bloggen måste ha noterat min fascination för stav, det är en fantastisk tradition som är unik i vår tid. Det är en oändligt stor andlig och filosofisk skola, som enligt mig kan mäta sig med de främsta motsvarigheterna i världen.

Det har varit oerhört kul att få presentera stav för nya människor, och det har varit roligt med de positiva reaktioner jag fått. Flera har beskrivit hur de har lusläst bloggen och varit helt tagna av innehållet. Någon har gått så långt att den har deklarerat att det är det bästa den läst om hedendom överhuvudtaget, trots många års studier. Det är den bästa kritik man kan få som skribent.

En av orsakerna till att jag startade bloggen var att nätet dominerades av en väldigt negativ syn på stav, de som spred bilden saknade dessutom helt och hållet inblick i vad stav är. Eftersom stav har gett mig så mycket i utbyte, så kände jag att det inte var mer än rätt att jag gav någonting tillbaks! Det bästa jag kunde göra var att sprida välgrundad kunskap om stav, baserad på mina många år med traditionen. I år har det gått 20 år sedan jag tog mina första stapplande steg med stav.

Den intensivaste perioden av bloggandet sammanföll dessutom med en tid då jag själv försökte förstå viktiga delar av stav. Bloggandet blev ett verktyg som jag kunde använda för att på ett strukturerat sätt undersöka stav på djupet. När jag bläddrar igenom mina gamla blogginlägg så blir jag förvånad över hur mycket jag har skrivit, och hur djuplodande en del artiklar är. Under perioder var bloggandet maniskt, jag kunde skriva fram till 3-4 på nätterna, för att sedan sova ett par timmar innan jag gick till jobbet. Jag är glad att jag lämnat den perioden bakom mig, det var inte alltigenom sunt.

En del av kritiken mot stav beror på att utövarna har varit dåliga på att tolka och förmedla stav, och speciellt utomlands har man haft svårt att hålla isär stav från de litterära källorna som avhandlar nordisk mytologi. Stav har mycket gemensamt med dessa källor, men det skiljer sig ibland på avgörande punkter.

I engelskspråkiga länder har man även saknat en koppling till skandinavisk kultur och tradition, vilket har gjort att stav ibland har blivit väsensfrämmande i vissa framställningar. Därför valde jag att skriva en del artiklar på engelska, även om jag egentligen är rätt obekväm med att uttrycka mig på engelska. När jag skriver på engelska är det uppenbart för mig själv att jag tappar en nivå i mitt skrivande, det finstilta i språket lämnar en hel del att önska.


Stavs kalender

Ett exempel på en artikel som innehöll helt ny information är den engelska artikeln om den kalender som utgör en integrerad del av stavs kärna. Det var första gången kalendern beskrevs i ett strikt religionshistoriskt perspektiv och jämfördes med historiskt skandinaviskt bruk. Artikeln beskriver varför stav är strukturerat som det är, och denna kunskap var helt ny inom stavmiljön. Den kunskapen kom fram när jag ägnade mig åt komparativa studier mellan stav och skandinaviska medeltida runkalendrar.

En essentiell del av traditionen saknade alltså förklaring för två år sedan; vilket beror på att det är en levande tradition och dessa delar var inte helt relevanta för den moderna utövaren. Någonstans på vägen hade man helt enkelt glömt bort varför saker är som de är. Detta är ett exempel på att stav håller för granskning, och att traditionen enbart mår bra av det.

Då kalendern är så central i systemet så måste stav som helhet ha systematiserats med den som utgångsläge, i artikeln använder jag det faktumet till att resonera lite om stavs tänkbara ålder. Jag trodde detta skulle reta gallfeber på de som bestämt hävdar att stav är en modern konstruktion, jag har inte hört ett ljud. Tvärtom är artikeln om kalendern en av bloggens mest spridda och delade artiklar.

Jag skall erkänna att jag kände en viss tveksamhet innan jag började blogga, jag var orolig att jag skulle dra igång alla nättroll och att det därigenom inte skulle leda till något positivt. Men nättrollen har förblivit tysta, och numer behöver man bemöta väldigt mycket fakta om kritiken skall framstå som det minsta trovärdig. Bloggen har enbart gett positiva följdeffekter.

Genom bloggen har jag dessutom lärt känna människor med bakgrund inom andra esoteriska och andliga traditioner, samt folk som utövar andra kampkonst stilar. Detta har varit oerhört lärorikt, flertalet gånger har jag demonstrerat eller förklarat saker och själv fått en djupare förståelse genom det erfarenhetsutbyte det har fört med sig. Dessa människor fungerar även som goda ambassadörer för stav, och genom den auktoritet de har sprids ett gott rykte om stav.


Stavs kosmologi

Det skall nämnas att det finns en hel del fascinerande aspekter omkring stav som jag inte avhandlat i min blogg. Ett nämnvärt exempel är stavs syn på den nordiska kosmologin.

När det gäller nordisk kosmologi så är det ett ganska problematiskt område, den främsta källan är den medeltida isländska historikern och författaren Snorre Sturlasson. Men det råder konsensus inom religionshistoriken att Snorres kosmologi inte håller ihop, på flera punkter är Snorres kosmologi anpassad till kristen mysticism. Stav har en unik kosmologisk uppfattning, som skiljer sig på avgörande punkter från Snorres beskrivning. Under en period djupdök jag i akademiska uppsatser för att försöka förstå nordisk kosmologi i allmänhet, och stavs kosmologi i synnerhet.

Mycket av det jag hittade i akademiska källor gav stöd för stavs kosmologiska uppfattning, och ju mer jag studerade ju mer insåg jag hur väl sammanhållen stavs kosmologi är. Det finns en logik som saknas i Snorres beskrivning. Stavs kosmologiska beskrivning går att härleda till de djupaste lagren av nordisk mytologi. Men kosmologin inom stav resonerar även med klassisk mysticism, platonism och geometri. Det här var något jag väldigt gärna ville skriva om på bloggen. Jag skrev flera utkast, men jag kunde inte komma ifrån känslan av att jag totalt klädde av stav inför främmande ögon.

Istället för att blogga om kosmologin, valde jag att vid tre tillfällen föreläsa om densamma. Det blev rejäla djupdykningar eftersom så mycket omkring var tvunget att förklaras först. Varje föreläsning tog minst 3-4 timmar i anspråk. Bland de som lyssnade fanns flera kunniga religionshistoriker. Stavs unika kosmologi är alltså fortsatt muntligt traderad! Jag ställer mig tveksam till om jag kommer att föreläsa om stavs kosmologi igen, det kommer endast hända under absolut rätt förutsättningar.


Bloggen som resurs

Bloggen har blivit till en värdefull resurs för den som vill få en introduktion till stav, men jag vill mena att det viktiga fortfarande är att praktiskt utöva stav. Det fysiska utövandet öppnar upp för insikter vi aldrig kan nå enbart genom text.

Stav är i grund och botten flerdimensionellt. Det fysiska uttrycket av stav och kampkonsten erbjuder oss att uppleva tid och rum på ett annat sätt än vår moderna prägling har lärt oss. Text är däremot tvådimensionellt, och platt; men det kan fantastiskt nog extraheras till flerdimensionell kunskap genom vår fantasi. Dock blir det en omväg att gå över text, vissa aspekter traderas bäst om de hela tiden hålls flerdimensionella.

För att säkerställa att stav fortsätter vara en levande tradition så bör dessa delar traderas direkt från en person till nästa. Det här är alltså en avgörande skillnad mellan stav och den västerländska typ av kampkonst som modernt har benämnts som HEMA, där man helt baserar sin kampkonst på skriftliga källor till historisk kampkonst. Stav är inte låst i någon speciell tidsepok, stav är här och nu. Hur stavs kampkonst såg ut förr i tiden är i princip irrelevant för dagens utövare.

Ett av mina motiv med att sprida kunskap om stav, är just att bidra till stavs fortlevnad. Det största hindret är den moderna människan och våra distraktioner och bristande disciplin. I vår samtid går det lätt att få folk att teoretisera och intellektuellt undersöka stav, det är dock svårare att få folk att faktiskt avsätta tid för att fysiskt ägna sig åt traditionen.

Det finns exempel på de som har god teoretisk förståelse omkring stav, men om man ger dem ett vapen så ser de mest förbryllade ut. P.g.a. bristande praktisk erfarenhet blir det för somliga svårt att tydligt se hur den fysiska delen av stav knyter an till det filosofiska och andliga. Dessa människor kan inte fysiskt manifestera stav, vilket är min stora farhåga för stavs framtid i Sverige.

I Sverige finns det idag en aktiv och kvalificerad instruktör som är erkänd av traditionsbäraren; nämligen undertecknad. Totalt finns det två kvalificerade, aktiva och erfarna instruktörer i hela Skandinavien! Det är en ganska skör tråd! Vi behöver definitivt bli fler om vi skall säkra stavs framtid i Skandinavien.

När jag erbjuder aktiviteter är det ganska vanligt att folk uttrycker att det inte passar in i deras schema, ofta efterlyser man andra tillfällen längre fram. Men eftersom allt hänger på en skör tråd, så finns alltid en reell risk att nästa tillfälle aldrig infinner sig. För den som vill lära sig stav, så är fönstret nu! Sen kan det vara försent. Varje individ som ägnar sig åt stav är en värdefull pusselbit som hjälper till att vitalisera stav.

När det gäller bloggens framtid, så tror jag att jag har uttryckt det mesta som jag vill säga om stav, och som jag anser är lämpligt att beskriva i det här mediet. Men jag hoppas att kunna flika in med lite betraktelser och kortare inlägg emellanåt.



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post28

Rekommenderad läsordning av mina blogginlägg

StavPosted by Angerboda Sun, April 15, 2018 00:41:12

Mitt bloggande har legat på sparlåga under en tid, men min blogg är trots allt den mest utförliga beskrivning av stav som finns att tillgå. Artiklarna skall ses som källtexter till en fortsatt levande muntlig tradition. De är skrivna så att de ingående beskriver aspekter av traditionen utförligt, men texterna ger inte en komplett inblick.

Att försöka beskriva en muntlig tradition i helhet i text är svårt, flera har efterlyst att jag skriver en bok, men jag vet inte hur jag skulle göra det på ett meningsfullt sätt. Dessutom vill jag inte riskera att bidra till att stav blir en pappersprodukt istället för en levande tradition, det finns så många aspekter som enbart kan traderas från en individ till en annan.

För att underlätta för läsaren har jag sammanställt ett urval av texterna från min blogg, dock inte i kronologisk ordning, utan istället som en rekommenderad läsordning för den som vill få en inblick i stav.


Heimdalls svärd

Den här artikeln är fyra år gammal och ger en enkel introduktion till vad stav är, en Heimdall kult. Hade jag skrivit den idag hade den blivit oerhört mycket mer komplicerad. Jag gillar att den är lättsamt skriven. Från 2014.


De fem personligheterna inom stav

Stav är starkt knutet till Heimdall, som inom nordisk hedendom är upphovet till samhällsstånden. Stavs syn på klasserna avviker dock väsentligt från den bild som beskrivs i Eddadikten Rigstula. Genom åren har det varit många missförstånd omkring stavs förhållande till klasserna. Från 2014.

Stavar sätter Heimdalls söner

Det viktigaste rituella bruket inom stav är runställningarna, eller att sätta stavar som är den traditionella benämningen. Runställningarna är nyckeln till traditionen, den som vill få en inblick i stav bör därför läsa detta blogginlägg. Från 2015.


Stridskonsten inom stav

Stav har blivit känt som en stridskonst, men väldigt få har någon direkt inblick i vad detta innebär. Stav har en unik syn på stridskonst med en egen terminologi och en egen filosofi. Från 2015.

Tenen- det mystiska vapnet inom stav

Tenen är ett av de mer obskyra inslagen inom traditionen, här beskrivs den i relation till skriftliga källor. Från 2015.

Stav, förfäderna och julen

Här beskriver jag hur man ser på julen inom stav. Från 2014.


Asgård, var god dröj…

Synen på midsommar inom stav, från 2015.

Kampkonst, hedendom och schamanism

Inom stav finns en unik syn på sejd, med en bevarad metod. Mycket av det rituella inom stav faller även under kategorin shamanism. Denna artikel ger både en allmän beskrivning och en stavspecifik beskrivning av ämnet. Från 2015.

Detta är bara ett urval av artiklarna på den svenska bloggen, det finns fler för den som vill fördjupa sig i ämnet.


Engelska blogginlägg

Det finns även en del artiklar som jag skrivit på engelska som är värdefulla för den som vill förstå stav. Ett par av de svenska artiklarna är översatta, andra finns enbart på engelska.


The esoteric rune calendar of Stav

Det här är nog den viktigaste artikeln jag skrivit om stav, det är den enda ingående artikeln som finns som beskriver den kalender som utgör stavs kärna. Stavs kalender är unik i vår tid eftersom den här typen av kalendrar dog ut på 1700 talet, i samband med övergången till den gregorianska kalendern.

I denna artikel använder jag kalendern för att datera traditionen, och jag är rätt trygg i min datering av själva systemet. Förutom att denna artikel ger en unik insyn i stav, så ger den även en insyn i hednisk tidräkning och runkalendrar. Det här var nog ett av mina mest uppmärksammade blogginlägg. Från 2016.


Stavs health practices

I den här artikeln utgår jag från en traditionell bindruna som jag avkodar steg för steg, och förklarar det hälsoarbete som denna bindruna beskriver. Oavsett om man är intresserad av att lära sig om bindrunor, eller magi och shamanism eller örtmedicin eller praktiskt hälsoarbete; så ger denna artikel en hel del information. Från 2016.


The stav poem

Inom traditionen finns en traditionell dikt som beskriver traditionen och dess innehåll. Först ansträngde jag mig till mitt yttersta för att göra en korrekt översättning till engelska, med hänsyn till versmåttet. Detta är enligt mig en bättre översättning än den som fanns tidigare på engelska. Sedan beskrev jag dikten ingående och relaterade den till historiskt material. Detta ger alltså både historisk insyn och inblick inom stav. Från 2016.


The winter thing


En artikel som beskriver stavs syn på en av högtiderna i den hedniska kalendern, nämligen vintertinget. Från 2016


Stav – runes and martial art

En engelsk text om stridskonsten, som på vissa punkter skiljer sig från den svenska eftersom min insikt ökat de senaste åren. Från 2018.


An interview about Stav and heathenism

Jag blev intervjuad av en akademiker, det arbete jag lade ned negligerades helt i den färdiga publikationen. Jag valde därför att publicera intervjun själv. Den här texten ger en bra inblick i min egen syn på stav och min syn på hedendom. Från 2017


Sammanfattning

Det här är ett urval av mina blogginlägg på svenska och engelska. Det är 14 artiklar av de totalt 36 stycken jag postat till dagsdato. Den som läser dessa 14 artiklar utlovas en god introduktion till stav, och säkert en del nya perspektiv på nordisk andlighet som helhet.

De artiklar som inte är listade har lite mer allmänt perspektiv, men om du gillar dessa artiklar så rekommenderar jag dig att även läsa de andra. Det är även ett par artiklar bland de som jag inte listar som bemöter kritiken mot stav, men den som läser de listade 14 artiklarna är kvalificerad att bedöma kritiken på egen hand.

Min blogg kommer nog även fortsättningsvis att ligga på sparlåga, men man vet aldrig. Ibland kommer inspirationen hastigt på; ofta som ett resultat av frågor. Så vill ni försöka locka mig att skriva mer så är det bästa sättet att ställa en fråga. I övrigt blir jag inspirerad de gånger jag har fått kvitto på att det jag skriver faktiskt är viktigt och värdefullt; åtminstone för de få som orkar ta sig igenom mina ibland onödigt långa och komplicerade texter.

Jag vill avsluta med att nämna att det finns väldigt spännande aspekter av denna tradition som jag knappt berör i mina blogginlägg. Det här är alltså långt ifrån allt.





  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post27

Esoteriskt runseminarium

StavPosted by Angerboda Sun, June 11, 2017 00:58:16


Inbjudan till ett kombinerat endagarsseminarium som avhandlar adalruna och stav!

Med två auktoriteter som föreläser inom respektive område. Det erbjuds möjlighet att ta del av levande filosofiska och andliga system som är strukturerade kring runorna.

Adalruna

Johannes Bureus var Sveriges första riksantikvarie, han var likaså vår första runolog och den som först nedtecknade runalfabetet. Bureus var verksam på 1500–1600 talet, och var lärare åt Gustav II Adolf. Bureus var även en mystiker, esoteriker och kabbalist. Adalruna är Johannes Bureus filosofiska system, vilket han strukturerat omkring de medeltida runorna.

Föreläsningen ämnar ge deltagaren en introduktion till adalruna. Föreläsare är Thomas Karlsson. Thomas Karlsson doktorerade 2010 vid Stockholms universitet med en avhandling om Bureus. Thomas är även en internationellt erkänd esoteriker och författare, hans böcker har översatts till flertalet språk. Thomas är även grundare av ordenssällskapet Dragon Rouge.

Stav

Stav har främst blivit omtalat som kampkonst, men det är egentligen ett filosofiskt och andligt system strukturerat omkring de sexton runorna i den yngre runraden. Stav har traderats som en muntlig tradition i Norge, och systemets exakta ålder är inte känd. Stav ger en sammanhållen version av norrön andlighet, där runor, mytologi, kosmologi och element samt kalender förbinds med en gemensam struktur.

Föreläsningen syftar till att ge åhöraren en introduktion till systemet och en uppfattning om hur det fungerar. Föreläsare är Roland Zerpe. Roland har studerat stav sedan slutet av 1990 talet, och lärt sig främst från den nuvarande traditionsbäraren, Ivar Hafskjold. Roland är en välkänd profil och debattör inom den moderna hedniska rörelsen. Han är även initiativtagare och gode på Sörmlands Stavhov, Sveriges enda aktiva stavgrupp, samt Sveriges idag enda hedniska hov.

Plats:
Lördagen den 17; e juni, Dragon Rouge tempel på Kungsholmen i Stockholm. Under söndagen den 18; e finns möjlighet för deltagaren att besöka Sörmlands Stavhov för en praktisk introduktion till stav.

Kostnad: 700: - förskott. Studenter och arbetslösa erbjuds rabatt, 350: -.

Alla intäkter går oavkortat till Sörmlands Stavhov och Dragon rouge verksamheter.

Anmälan till: adalruna@angerboda.se



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post24

Runor och ugglor

StavPosted by Angerboda Fri, October 21, 2016 15:07:51
Runställningarna, den viktigaste ritualen inom stav, fascinerar mig på många sätt. Vilket jag tror att de har gjort sedan jag först började utöva dem. Tyvärr tappade jag dem under ett antal år, men jag tror att det även fanns en mening med det. En sak som jag finner väldigt speciell när jag utför runställningarna är hur djuren förhåller sig till en under tiden.

Den stund som jag utför runställningarna så rör sig djuren obesvärat omkring både mig och mitt vi, det vill säga min ritualplats. Jag har hört vildsvin, älgar, rådjur och fåglar och annat, alldeles i min närhet. För någon vecka sedan var det någon som smög upp i buskagen bara ett par meter bakom mig och betraktade mig en stund. Jag skulle aldrig vända mig om för att titta efter vilket djur det är; jag befinner mig i ett meditativt tillstånd och utför en ritual som jag inte vill kompromissa. Men av storleken att döma så tror jag att detta djur kan vara en grävling. Detta djur är jag ganska bekant med vid det här laget, den brukar inte låta sig störas av mig. Jag hör ofta hur den går runt och ägnar sig åt sina göromål, medan jag utför min övning.

Ikväll kom jag ut någon timme senare än brukligt. När jag inleder så märker jag att en rovfågel sitter och skriker frågande i ett träd, bara ett par meter snett ovanför mitt huvud. Jag tror att detta är en kattuggla, eftersom vi har sett sådana i omgivningarna tidigare. Det kan vara på sin plats att nämna att ugglor även har andra läten än sitt välbekanta hoande.

Normalt brukar jag inte bli orolig för djuren som rör sig omkring mig, men jag råkar känna till att kattugglor kan vara benägna att försvara sina revir. Ivar Hafskjold håller en berguv, så jag har sett med egna ögon vilka kraftfulla fåglar det är. Jag känner även till en berömd engelsk ornitolog som var för närgången när han skulle fotografera just kattugglor, incidenten ledde till att han titulerade sina memoarer: an eye for a bird. Ugglor som anfaller människor går i princip alltid mot huvudet. Jag har alltså en gnagande känsla i mig; jag vill verkligen inte förlora min syn till det fjäderfä som sitter ett par meter ovanför mitt huvud och skriker!

Jag vill inte heller avbryta den ritual som jag har inlett, det vore oartigt mot det som jag har initierat, dessutom vore det ju oerhört odisciplinerat. Nog för att jag tycker att jag bör utveckla min disciplin en hel del; men jag avbryter knappast mitt arbete bara för att det sitter en fågel ovanför skallen på mig. När öppningen av ritualen är klar så finns det ett moment där man har möjlighet att skicka iväg lite energi, jag passar därför på att forcera detta. Fågeln blir upprörd och lyfter med ett skrik alldeles ovanför mitt huvud. Den flyger sedan runt i skogen och skriar och för oväsen en bra stund. Detta väcker i sin tur upp halva skogen och jag hör att flera djur blir stressade av detta, bland annat något jag tror kan vara en räv.

Normalt skapar man en harmoni omkring sig med hjälp av runställningarna, ikväll gick det helt tvärtom för min del. Ugglan var säkerligen bara nyfiken på vad jag var för figur som stod där i mörkret, men eftersom jag inte var bekväm med detta så skapade det ringar på vattnet. Detta var sannerligen en intressant upplevelse; en bland många intressanta saker som jag erfarit i samband med runställningarna. Detta påminner mig också om min skepsis gentemot vissa ny-schamaner i ”trumklubben”; som frenetiskt kan sitta på en plats och banka en natt igenom! Detta är ju knappast respektfullt mot omgivningen, och skapar mycket stress bland både sådant man kan se och sådant som inte är lika synligt.

En annan intressant aspekt av att dagligen försätta sig i detta meditativa tillstånd är att man ser hur naturen skiftar från dag till dag. Sista veckan har jag sett hur det blivit färre och färre löv på buskarna och träden omkring mig, och att mattan av löv sakta blivit tjockare under mina fötter. Det är ingen stor betraktelse på något sätt, men ett behagligt sätt att följa årsväxlingarna och knyta an till naturens gång.

Många som kommer i kontakt med hedendomen är intresserade av s.k. blot, och de verkar eftersöka någon form av hednisk gudstjänst. Där en gode helst utgör den aktiva parten, medan det egna bidraget blir att passivt deltaga. Det är säkerligen bekvämt, men går ju lite emot den hedniska grundtanken om ett eget ansvar gentemot sig själv och sin omvärld. Jag föredrar dessutom att vara min egen ritualledare och att helst dagligen skapa min egen andliga bubbla. Detta skapar ju även en möjlighet att kontinuerligt reflektera över sin utveckling och sina behov. Varje gång jag avslutar runställningarna så utvärderar jag vad jag behöver arbeta på.

Runställningarna är också ett effektivt sätt att tömma huvudet på brus och annat som ligger och stör det klara tänkandet. Mycket av min inspiration till att skriva, och många uppslag, har kommit i samband med denna ritual. Ritualen i sig tar inte lång tid, den exakta tidsåtgången är individuell; men det tar nog runt en kvart i standardversionen för de flesta, kanske den dubbla tiden när man utför de mer avancerade galder variationerna. Stavs runställningar är sannolikt den mest sammansatta hedniska ritual som finns att tillgå idag, och utbytet av dessa flödar över många nivåer. Det är också en av få ritualer som gör anspråk på kontinuitet.

De flesta av oss spenderar dagligen mer tid framför dumburken och andra elektroniska maniker än vad det tar att utföra denna ritual. Idag när vi har alla dessa distraktioner som stör våra sinnen; så är det nog extra viktigt att skapa en daglig stund där vi är befriade från detta. När jag undervisar så uppmanar jag ofta folk att göra runställningarna utomhus, även om man bor i en stad. Någonstans i närheten brukar det alltid finnas en park. Folk verkar obekväma med tanken, jag tror att är vår moderna prägling som gör att vi känner ett obehag inför att utföra sådana här saker när folk ser. Vi kanske tror att vi exponerar vår sårbarhet? Jag tror att det är precis tvärtom.







  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post21

Mann-runan

StavPosted by Angerboda Tue, January 05, 2016 14:52:36

Stav är strukturerat omkring de sexton runorna i den s.k. yngre futharken, alltså det skriftspråk som användes i Skandinavien under vikingatiden och fram till medeltiden. En runa skiljer sig från den uppsättning av runraden som anses vara standard, nämligen den runa som benämns som ”mann”. Jag har flera gånger fått frågor omkring stavs variant av mann-runan, och jag har upplevt att en del nästan har fastnat på denna runa eftersom den uppfattas som avvikande.

Denna text är därför en enklare runologisk redogörelse för runan manns utveckling från den äldre runraden och fram till medeltiden, alltså en utvecklingsperiod omkring 500 år eller mer. Jag beskriver en del stavspecifika aspekter omkring mann-runan, och jag beskriver den grafiska skillnaden mellan den äldre och den yngre runraden- utifrån ett stavperspektiv.

Ljudvärdet för runan Mann är detsamma som för bokstaven M. I den äldre runraden, med 24 runor, så ser m-runan ut så här:


I ovanstående fall så är det tydligt att det finns ett grafiskt släktskap mellan m-runan och den latinska bokstaven M.

Man vet inte när den yngre runraden konstruerades, men omkring år 800 så börjar den användas över hela Skandinavien. Detta sammanfaller med att man i högre utsträckning börjar använda sig av skriftspråk i Skandinavien; en absolut majoritet av alla bevarade runristningar och inskriptioner är således skrivna med de yngre runorna.

Den yngre runraden består av sexton runor, alltså åtta runor färre än den äldre runraden. Det är inte klarlagt varför man införde den yngre runraden, rent språkligt så menar många att man snarare hade behövt utöka antalet runor. Många akademiker är av uppfattningen att införandet av den yngre runraden var koordinerad, och övergången verkar ha gått fort. Inom stavtraditionen så finns det en legend som berättar om var- varför och hur man införde de yngre runorna, men det är ingenting jag avser att avhandla i bloggen för närvarande.

En intressant aspekt är dock att alla runor med dubbla huvudstavar, eller som saknar huvudstav, försvinner när man konstruerar den yngre runraden; i den yngre runraden så är alla runor konstruerade omkring en enkel huvudstav. Huvustaven är den vertikala linje som utgör runans stomme, de mindre stavar som utgår från denna brukar benämnas som bistavar.

Som jag tidigare har nämnt så är reformeringen av runraden en förutsättning för att kunna utföra de runställningar som ingår i stavs rituella bruk. Den enkla huvudstaven symboliserar enligt stavs uppfattning centerlinjen i kroppen, bistavarna symboliserar våra armar eller ben. Det är med andra ord en fysisk omöjlighet att utföra runställningar baserade på den äldre runraden som helhet:


Utifrån ett akademiskt perspektiv så kan man givetvis ha sina betänkligheter huruvida stavs syn på runorna utgjorde ett underlag när man för 1200-1500 år sedan konstruerade den yngre runraden, men man kan knappast avfärda standardiseringen av runorna omkring en huvudstav som en slump. Detta måste rimligtvis ha haft ett syfte:


När man reviderade runan-m från den äldre till den yngre runraden så gjorde man det enkelt för sig och sköt ihop de parallella stavarna till en enkel huvudstav- resultatet blev därmed:


Detta är alltså den äldsta formen av runan mann i den vikingatida runraden, och den version av runan som man använder inom stav. Denna runa blev främst bevarad i södra Skandinavien, det är utifrån det rimligt att den förekommer inom stav, då traditionen har sitt ursprung i södra Norge. Men den här varianten av runan förekommer även på äldre runstenar i Sverige, på runstenarna så får den ofta en något rundare form än ovan, och ser ut så här:


De tidiga varianterna av mann-runan brukar benämnas som maskros-m. Jag har stött på denna variant på ett flertal runstenar, bland annat på SÖ113- Kolunda, som anses vara en av Sörmlands äldsta runstenar med vikingatida runor. Maskros-m finns även på Karlevistenen på Öland, och utgör säkerligen en av de detaljer som föranleder att en del anser att ristaren av denna sten var norsk eller dansk.


Nästa utvecklingssteg för mann-runan blir att man öppnar upp runan och förser den med punkter i klaffarna. Runor med punkter brukar benämnas som stungna runor, som regel brukar dessa prickar visa ett annorlunda ljudvärde för runan. Men i detta fall handlar det enbart om att markera att det handlar om en m-runa, så att den inte förväxlas med yr-runan. Den stungna mann-runan ser nu ut så här:


I nästa steg så rationaliseras punkterna bort, och m-runan får sin slutgiltiga form i den vikingatida runraden, det är denna form av runan som brukar finnas med i de standardiserade varianterna av runraden. Ett problem är att det inte alltid är helt säkert att runor skall läsas från vänster till höger, därför finns det nu en teoretisk risk att förväxla mann-runan med runan Yr, då dessa runor numer enbart är varandras spegelbilder. Ett problem som alltså inte finns i den uppställning av futharken som förekommer inom stav.

Den vikingatida m- runan användes i medeltida manuskript som en begreppsruna för just ordet man; istället för att skriva ut ordet med latinska bokstäver så tecknade man runan. En del har därför uppfattat att den här versionen av mann-runan symboliserar en människa som sträcker upp armarna mot skyn. Detta påminner om den uppfattning vi har om runorna inom stav.


Utifrån stavs stridskonstperspektiv så är det givetvis inte speciellt effektivt att sträcka upp armarna i luften; den symboliken kan liknas vid det klassiska - ”upp med händerna, annars skjuter jag!”. Stavs fysiska manifestation av mann-runan utgår lyckligtvis från den äldre maskros varianten:


För att kunna behärska runorna som stridskonst så krävs det övning, på precis samma sätt som om man vill lära sig att läsa och skriva runor. Först och främst så behöver man internalisera runorna, vilket tar en tid, detta görs främst genom att utföra runställningarna. Precis som med skrivning så bygger sedan den fortsatta utvecklingen på en kombination av fallenhet och övning.

Stridskonstmässigt så är Mann-runan både en gard, alltså en säker position, samtidigt som positionen med fördel kan användas offensivt. Enligt stavs principer så är offensivt och defensivt två perspektiv av samma sak, vi vill nämligen vara säkra även när vi angriper. När denna runa håller på att manifesteras med vapen så ser det ut så här:


Mann-runan har precis som alla runor inom stav en uppsjö med associationer, främst är runorna associerade med en gudomlighet. Utöver detta så finns det associationer med djur, trädslag, örter och växter, klasser och element, domäner och hantverk - med mera. Dessa associationer är inte slumpmässiga, utan skapar en mytologisk helhet omkring runan.

Jag har valt att inte detaljerat beskriva de olika runornas associationer i denna blogg, eftersom jag inte tycker att detta är rätt medium att avhandla det på. Man kan dock konstatera att den uppfattning som stav förmedlar omkring denna runa skiljer sig från de uppfattningar som brukar förmedlas av samtidens runmagiker; som i sin tur har hämtat mycket av sina idéer från Sigurd Agrells kabbalistiskt inspirerade tankegångar.



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post20

Stavar sätter Heimdalls söner

StavPosted by Angerboda Sun, December 20, 2015 20:18:12
Jag har flera gånger nämnt runställningarna, eller att sätta stav som är den traditionella benämningen, och jag har lovat att återkomma till ämnet. Runställningarna kan beskrivas som en ritual som stavutövaren helst bör utföra dagligen, enkelt uttryckt så kan man säga att man vid denna ritual formar de sexton runorna med hjälp av kroppen. Precis som allt annat inom stav och nordisk mytologi så verkar runställningarna på många nivåer, vilka nivåer vi tar till oss är individuellt och beror på våra egenskaper och intressen- och vårt eget engagemang.

Eftersom runställningarna är mångfacetterade och syftet med dem flyter över åtskilliga lager, så kommer jag inte att avhandla alla aspekter i denna text. Jag kommer inte heller gå in i detalj på hur man utför runställningarna, jag ser nämligen ett värde i att dessa överförs från en person till en annan.

Runställningarna är essentiella inom stav, vår traditionsbärare Ivar Hafskjold menar att man kan ägna sig åt allt annat inom traditionen, men så länge man inte utför runställningarna så ägnar man sig inte åt stav. Enligt Ivar så fungerar det även omvänt- om det enda man tar till sig från traditionen är runställningarna så utövar man stav.




Den tydligaste aspekten av runställningarna är att det är en form av gymnastik där man dels mjukar upp kroppen, och dels lär sig att andas på ett korrekt sätt. I grunden är det en lågintensiv form av träning som i princip vemsomhelst kan utöva oavsett ålder eller fysiskt tillstånd. Runställningarna programmerar kroppen att röra sig naturligt, och enligt vår uppfattning ökar runställningarna energiflödet av ”megin” genom kroppen. Det är fascinerande hur stor påverkan runställningarna har. Jag lärde mig runställningarna 1998, men under perioder så har jag tappat fokus på stav och ägnat mig åt annat. När jag efter uppehållen har återupptagit rutinen att utföra runställningarna så märker jag ganska snart hur mycket min andning och mina rörelser påverkas.

Runställningarna är nyckeln till stridskonsten inom stav, de grundläggande rörelsemönstren är inkodade i runställningarna. Vi uppfattar att detta är arketypiska rörelser inom alla stridskonster, därför spelar det ingen större roll vilken stridskonst man utövar, om man regelbundet utför runställningarna så kommer de att påverka ens förståelse för stridskonst.

Den andning som man utvecklar med runställningarna är en djup andning som syresätter kroppen, korrekt andning är en förutsättning oavsett om man vill ägna sig åt andligt arbete eller stridskonst. Ivar Hafskjold uttryckte en gång att den som inte kan andas korrekt är att betrakta som en träl, enligt stavs filosofi så är en träl en person som saknar kunskap och resurser att ta kontroll över sitt eget liv.




På ett psykologiskt plan så är runställningarna en meditationsövning som lär hjärnan att släppa de vardagliga distraktionerna. När man har utövat runställningarna en tid så kommer man att befinna sig i ett meditativt tillstånd när man utför dem. Detta tillstånd är relevant både för stridskonst och för andligt arbete, av erfarenhet så kan jag berätta att man faktiskt befinner sig i ett förändrat medvetandetillstånd när man är i våldsamma konflikter. Det är detta tillstånd som runställningarna hjälper oss att försätta oss i. Vid konfrontationer så är det viktigt att man behåller lugnet och är fokuserad- är man stressad eller paralyserad så är det en stor risk att man förlorar.

Den psykologiska aspekten påverkar i sin tur det andliga perspektivet- då en aspekt av runställningarna är att öppna upp sinnet för det som finns men som inte syns. Runställningarna har dessutom flera rituella aspekter som jag inte kommer att beskriva i denna text. Inom stav har alla runor mytologiska associationer, detta kan ge en antydan till en av de rituella aspekterna.

Runställningarna utförs i två uppsättningar, traditionellt utförs ena uppsättningen på morgonen och den andra på kvällen. Vid den ena uppsättningen är vänster hand ledande och dominerande, vid den andra uppsättningen så leder höger hand. Genom stav vill man utveckla förmågan att använda båda händerna, blir ens dominerande sida skadad så skall man inte bli oskadliggjord. Beroende på om höger eller vänster sida leder så manifesterar man även runorna åt två olika väderstreck, norr eller öster. Norr är ett viktigt väderstreck inom norrön hedendom, och det är ganska tydligt i källorna vad som finns norrut, det kan vara värdefullt att undersöka detta för den som är genuint intresserad av att förstå stav.

För att runorna konsekvent skall visas åt rätt väderstreck så behöver man vända sig ett antal gånger under ritualen, denna vändning är tillsynes enkel men den lär ut viktiga aspekter av stridskonsten inom stav.




Det finns fem variationer att utföra runställningarna på, varav tre är s.k. galderformer där man tar hjälp av rösten för att ytterligare förstärka det man gör. Dessa fem former av runställningarna följer de fem klasserna, eller personligheterna, inom stav. I grund och botten är formerna ganska lika, men det förekommer vissa variationer. Dels manifesteras runorna i olika ordning, dels varierar det hur man formar en del runor, men den avgörande skillnaden är hur galdern utförs av de olika klasserna.

Den första varianten är trälens runställningar, då utför man bara runställningarna och koordinerar rörelserna med andningen. Trälformen går ut på att lära sig att forma runorna och att andas korrekt, för en nybörjare så finns det mycket insikter att finna. Genom trälens ställningar så lägger man grunden för sin fortsatta utveckling genom stav. Ofta när jag instruerar så vill eleverna tidigt lära sig de mer avancerade formerna, men jag brukar avråda från det, trälens form räcker gott det första året.

Karlens runställningar utförs ungefär som trälens, men nu tar man hjälp av runornas namn och galdrar dem på ett specifikt sätt- vilket dels hjälper en att bättre koordinera rörelserna med andningen, dessutom förstärks effekten av riten. Denna form är tillsynes enkel och i grund och botten använder man bara runornas form och namn, men jämfört med trälens form så öppnas här fler dimensioner av runställningarna.

Hersens runställningar bygger i sin tur på karlens, man tar dessutom hjälp av runornas ljudvärden när man galdrar. Detta är den mest extrema formen av runställningarna och den hjälper till att utveckla en avancerad form av andning med hög kapacitet. Hersen är krigarpersonligheten inom stav, en krigare behöver god kondition och förmåga att alltid vara syresatt även under krävande förhållanden. Hersens galder påminner en del om de avancerade röstövningar som operasångare använder sig av för att träna upp rösten och lungorna. Det är fysiskt krävande att utföra herse formen och man är väldigt utmattad efteråt.

Den psykiska påverkan av hersens runställningar är dessutom stor, mentalt försätter man sig själv i ett undantagstillstånd. Jag utförde enbart herseformen under en period, men jag var tvungen att sluta med det då jag noterade att jag blev alltför skarp för att fungera bra i vardagen. Många stavutövare undviker denna form av runställningarna helt och hållet, då den uppfattas som alldeles för extrem. De enda idag som egentligen kan tänkas ha behov av att utföra denna galderform är yrkesmilitärer eller folk som tävlar inom någon form av extremsport som kräver skärpa.

Om man analyserar vad man egentligen gör när man utför herse formen, så lär man sig grunderna i ordbildning med runor, detta genom att galdra deras ljudvärden enligt ett specifikt mönster som vävs omkring runornas vokaler. De tre första klassernas runställningar kan på ett plan uppfattas som en metod att lära sig att skriva och läsa runor utan att använda penna och papper. Man kan förenklat jämföra dessa former av runställningarna med de bokstavssånger som förekommer inom den moderna förskolan. De kunskaper man får av runställningarna flödar som sagt mellan många olika lager.

Jarlen är filosofen, den intellektuella eller andliga personligheten enligt stavs filosofi. Därför är denna galderform av runställningarna också väldigt meditativ, andningsmönstret i förhållande till rörelserna avviker helt från de andra formerna av runställningarna. I den här formen så galdrar man namnet på den gudomlighet som är associerad med varje runa man manifesterar, men även galdern avviker jämfört med de andra klasserna. Jarlen lämnar det världsliga andvändningsområdena av runorna, och söker runornas andliga egenskaper. Galdern är utformad så att den ytterligare förstärker de meditativa aspekterna av att utföra runställningarna. Denna galderform påverkar psyket lika mycket som herse varianten, men kanske på ett mer eftersträvansvärt sätt i dagens samhälle. Detta är den form av runställningarna jag skulle rekommendera att man utför efter en tung och stressig vecka på jobbet.

Den femte versionen av runställningarna är kungens, kort beskrivet så kan man säga att man vid det här laget behärskar de andra formerna och man behöver således inte längre ta hjälp av galder. Man har gått cirkeln runt och utför nästan trälens runställningar igen, fast i en annan ordning och på ett betydligt mer kvalificerat sätt. Kungen och trälen är de mest komplicerade personligheterna inom stav, vill man lära sig mer om detta så får man läsa det blogginlägg som jag tidigare har författat om de fem klasserna.




Runställningarna är utformade så att vi utbildar oss själva genom att utföra dem. Det är inte så svårt att lära sig grunderna, sedan tar det en livstid att verkligen bemästra dem. Jag har studerat stav i 17 år och även om jag har varit en ganska dålig student vissa perioder, så har jag troligen utfört runställningarna tusentals gånger. Jag lär mig fortfarande massor genom runställningarna, det är fortfarande saker jag kan bli bättre på, och runställningarna har fortfarande mycket hemligheter att ge mig. Desto mer konsekvent man utför runställningarna desto mer utbyte får man, och desto djupare förståelse får man både fysiskt och psykiskt och andligt. Men utbytet är beroende av att man har disciplin nog att regelbundet utföra runställningarna, det räcker inte att utföra dem någon gång emellanåt.


Veistu, hvé rísta skal?
Veistu, hvé ráða skal?

Veistu, hvé fáa skal?
Veistu, hvé freista skal?

Veistu, hvé biðja skal?
Veistu, hvé blóta skal?

Veistu, hvé senda skal?
Veistu, hvé sóa skal?

  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post19

Stridskonsten inom stav

StavPosted by Angerboda Sat, September 26, 2015 21:56:04
Stav har för många blivit synonymt med den stridskonst som ingår i systemet, men de som följer den här bloggen känner vid det här laget till att stridskonst bara utgör en liten del av stav. Under det år som jag har bloggat har jag undvikit att skriva om stridskonsten eftersom jag har velat visa hur mångfacetterad stavtraditionen är. Jag har också velat avhandla delar av stav som aldrig tidigare har beskrivits på djupet i text. Flera av texterna som har publicerats på bloggen är faktiskt att se som förstahandskälla till kunskap om denna tradition, vilket troligen är unikt för en blogg som handlar om nordisk hedendom.

När jag nu ger mig på att beskriva stridskonsten så inriktar jag mig på att skriva en introduktion till hur stridskonsten fungerar och filosofin bakom. Men det finns mycket mer att berätta än vad som ryms i detta format.

Stridskonsten i stav har ett annorlunda perspektiv jämfört med många andra system, stav är baserat på principer och strukturer snarare än tekniker. Jag har tidigare beskrivit att stav är en Heimdallkult, och att detta för med sig ett systematiserat och strukturerat sätt att arbeta. Oavsett om vi arbetar med mytologi eller stridskonst så bygger detta på en fastlagd struktur, denna struktur fungerar som ett skelett som vi måste förhålla oss till. Hur vi hänger kött på detta skelett är helt upp till oss själva, men systemets filosofi innebär att vi måste ha ett intellektuellt förhållningssätt och verkligen analysera allt vi kommer i kontakt med. Stavs utgångsläge innebär även att vi är intresserade i att eftersöka rötter till alla uppfattningar, även de som förmedlas inom systemet.

Det är tydligt att det intellektuella Heimdallperspektivet har funnits hos dem som, för oss vid okänd tidpunkt, utvecklade stav. Dessa människor har nämligen försökt att hitta den minsta gemensamma nämnaren när det kommer till stridskonst och därefter försökt strukturera detta så att det smidigt går att föra kunskapen vidare. Det är också tydligt att de människor som utvecklade stav hade stor förståelse för stridskonst.


Runställningarna

Det mest essentiella inom stav är runställningarna, vilka genomsyrar hela systemet från andlighet till stridskonst. Runställningarna är så mångfacetterade att jag förr eller senare måste avhandla dem separat, men de går enkelt beskrivet ut på att forma de olika runorna med kroppen.

Runställningarna bygger på den yngre runraden, vilket är essentiellt för stav, eftersom man aldrig hade kunnat basera stav på de äldre runorna. Alla de yngre runorna är konstruerade omkring en enkel huvudstav, tillskillnad från den äldre runraden där runorna kan bygga på parallella stavar. Det går helt enkelt inte att forma de äldre runorna med kroppen på det sätt vi gör.

Det är ingen som vet hur gamla runställningarna inom stav är, det finns indikationer från bevarat material att ett par runor allmänt kan ha uppfattas som kroppspositioner. Runan mann har använts för att illustrera människor i medeltida manuskript. I Sverige har runan sol även benämnts som knä-sol, vilket även är benämningen på hur vi inom stav ofta applicerar sol inom stridskonsten.

Den som kan de yngre runorna skulle utifrån informationen i denna text kunna experimentera med att forma runorna med kroppen, och i de flesta fall så skulle man komma ganska nära hur vi utför dessa ställningar i praktiken. Ett tips är att runor där huvudstaven är placerad i mitten formas åt sidorna, runor där huvudstaven är placerad till vänster formas framåt. Den som har erfarenhet av beväpnad kampkonst skulle även känna igen de positioner som uppstår. Om detta är en efterkonstruktion så är det ett fantastiskt sammanträffande, det är så vitt jag vet det enda skriftspråk i världen där alla tecken kan användas för att visualisera kroppspositioner. Då dessa positioner dessutom är relevanta i stridskonst så upplever jag personligen att det är svårt att avfärda som en slump. Men även om det är en efterkonstruktion så fungerar det alldeles för bra för att förbise.

Ur ett kampperspektiv så lär runställningarna oss både att andas korrekt och att utveckla rätt mentala inställning vid strid. Runställningarna programmerar in ett effektivt rörelsemönster och lär oss balans. Med balans så menar jag inte enbart att hålla balansen, utan att alltid ha kroppen i balans. När vi utför runställningarna så flyter vi mellan olika starka positioner som i sin mest grundläggande form även kan appliceras direkt som kampkonst. Jag har sett tekniker som överensstämmer med runställningarna i vitt skilda kampkonster, allt från Bujinkan till Tai Chi och Aikido. Jag har även sett tekniker i utpräglad brottning som Judo och Brasiliansk Ju Jutsu som överensstämmer med våra runställningar, exempelvis applikationer av runorna Is och Björk. Runställningen för Sol motsvarar förövrigt grundgarden inom BJJ, med den skillnaden att man inom BJJ utgår ifrån en liggande position.

Runställningarnas positioner lär oss att förstå det vi inom stav benämner som linjer, vilket kanske kan översättas som våra egna balanspunkter. Dessa linjer och balanspunkter brukar illustreras med de sju Haglrunor som även illustrerar Urds väv.



Med utgångspunkt från våra egna linjer så eftersöker vi att alltid vara i balans och ha en säker position. Vi försöker sedan att exponera motståndarens svaga punkter och vi angriper motståndaren där han är som svagast. Även i modern kampkonst så förekommer uppfattning om linjer, främst när det gäller fotarbete, men vår uppfattning av linjerna har fler dimensioner än streck på golvet.

När man förstår runställningarna och har internaliserat dem, vilket förutsätter att man utför runställningarna regelbundet, så kommer man även att kunna expandera dem från sina grundläggande former utan att för den sakens skull tappa strukturen. Här ser man ofta skillnaden mellan mer erfarna och oerfarna stavutövare, den erfarna utövaren kan manipulera positionen medan den mer oerfarne tappar strukturen och balansen när den försöker att göra det.

Det finns fem olika sätt att utföra runställningarna på, en för varje klass; träl, karl, herse, jarl och kung. Det är främst hersens (krigarens) galderform som utpräglat förbereder utövaren för strid. Den har dels en psykologisk effekt på utövaren, och dels lär den ut en extrem form av andning som är utformad just för strid. Andningsformen ser till att utövaren konstant har luft i lungorna och är redo att ta sig an nya motståndare. Av egen erfarenhet så kan jag säga att den psykologiska effekten är stor, utför man herseformen under en längre period så försätts man i ett skarpare tillstånd. Det är inte en version av runställningarna som man bör utöva dagligen.

När man utför runställningarna så befinner man sig i ett lätt meditativt tillstånd, man fokuserar sinnet och skingrar tankarna. Vid en konfrontation är det inte alltid viktigast att vara starkast och slå hårdast, ibland är det minst lika viktigt att behålla fokus och att läsa situationen.

Runställningarna utförs i två sekvenser, traditionellt utförde man den ena uppsättningen på morgonen och den andra på kvällen. Vid den ena sekvensen utförs alla runställningar med vänster hand ledande- i den andra halvan utförs ställningarna med höger hand ledande. Syftet med detta är att utveckla en viss dubbelhänthet, om man blir skadad i ena armen så skall man kunna övergå till att effektivt använda den andra.


Grundhugg

Nästa metod för att lära sig stridskonsten är att utföra grundhuggen- precis som för allt annat inom systemet så är Hagl runan essentiell för huggen och huggen följer linjerna i runan. Det förekommer inga horisontella hugg inom stav, vilket beror på att man dels saknar kraft vid horisontella hugg och dels öppnar man upp sig.




Grundhuggen utförs genom att man helt enkelt går fram och tillbaks över valfri yta och hugger. Man hugger ifrån en runställning/gard till nästa, och man söker hela tiden att hålla sig skyddad. En attack inom stav sker när man rör sig mellan två säkra positioner. Den mest grundläggande huggserien är när man hugger från runan Fe till Ås och sedan återvänder till Fe. Man kan uppfatta att nio av runorna appliceras i dessa huggserier, de andra sju har andra applikationer inom stridskonsten.




Genom att utföra grundhuggen så lär man sig hugga kraftfullt och med precision, och man lär sig att använda kroppen på ett effektivt sätt. Många tror idag att man måste använda muskelstyrka för att vara effektiv. Man förbrukar endast energi genom att använda onödigt mycket kraft istället för att låta redskapet utföra arbetet, de flesta saknar idag vana att arbeta med redskap. En gammal bonde som slog slåtterängen med lie, eller som ofta högg med yxa, skulle troligen ha en god förståelse för korrekt huggteknik.

Man lär sig garderna per automatik när man utför grundhuggen, dessutom lär man sig korrekt fotarbete och förflyttningar. Det är inga konstigheter med fotarbetet inom stav, befinner man sig i en balanserad position så har man korrekt fotarbete. Genom att utföra grundhuggen så lär man sig också att känna att vapnet enbart är en förlängning av den egna kroppen, och man lär sig hur man skall förflytta sin egen kropp i förhållande till vapnet. Detta lär en även att det är motståndarens kropp som är intressant att fokusera på, inte vapnet.

Precis som med runställningarna så utförs grundhuggen med både vänster och höger arm ledande, detta är främst viktigt när man arbetar med enhandsvapen. En stavutövare skall ha redundans och kunna använda båda sidorna av kroppen effektivt.




Former

Nästa steg för att förstå stridskonsten är att jobba med de tvåmannaformer som ingår i systemet. Detta går i princip ut på att man arbetar i par, den ena agerar angripare och den andra försvarar sig utifrån mentaliteten och principerna i de fem olika klasserna. Angreppsvapnet är alltid en yxa, medan det finns ett antal olika försvarsvapen inom systemet.

Vissa instruktörer lär inte längre ut de traditionella formerna till nybörjare, eftersom de är ganska komplicerade och kräver kompetens hos utövaren. Istället lär man ut enklare applikationer som tydligare visar mentaliteten hos de olika klasserna. Detta är kanske nödvändigt, men synd. De olika formerna är fullt användbara vid en riktig konfrontation, men det är inte huvudsyftet med dem. Det är många tekniska aspekter och rörelser inbyggda i de traditionella formerna.



När man jobbar med de traditionella formerna så kommer man att lära sig timing, och att vara aktiv istället för reaktiv. Den ena personen utför ett välriktat angrepp- och motståndaren agerar utifrån formerna associerade med de olika klasserna. Tvåmannaformerna hjälper en att på ett tekniskt korrekt sätt lära sig bemöta angrepp, det handlar alltså inte om sparring. Syftet är inte heller att lära sig att duellera, vi står inte och känner på varandra och försöker hitta öppningar i motståndarens försvar.

Stavs stridskonst utgår ifrån att konflikten är ett pågående faktum och att en attack är inledd, man rör sig mot varandra och är ständigt i rörelse. Inom utpräglad stridskonst är det livsfarligt att stanna upp, tar inte din närmaste motståndare dig så kanske någon annan i hans här gör det. Jag har intrycket att stav en gång i tiden konstruerades för att fungera på slagfältet, många applikationer är utformade för att fungera där det är trångt och där man inte har möjlighet att röra sig varken i sidled eller att retirera. Små skiftningar i balanspunkt och centerlinje kan göra stora skillnader inom stav. Detta skiljer även stav från många japanska och asiatiska kampkonster, där jag uppfattar att man är mer yvig och rör sig mer i sidled och försöker att cirkulera runt sin motståndare.


De nitton gudomligheterna

Inom stav panteonet så finns det nitton gudomligheter och traditionellt har alla dessa en egen applikation som helt är baserad på den runa som är associerad med gudomligheten. När man jobbar på denna nivå så är man förbi klasser och tvåmannaformer och arbetar bara med runställningen i sin renaste form. Ivar Hafskjold har varit restriktiv med att lära ut de nitton gudomligheternas applikationer, han anser att varje utövare bör skapa egna applikationer baserat på sin egen tolkning av runorna och gudomligheterna. Vi har dock jobbat med dessa applikationer vid ett flertal tillfällen då Ivar varit i Sverige, man kan kort och gott säga att de utgör ett kondensat av all den andra träningen.


Obeväpnad strid

Den obeväpnade striden förutsätter att man har en god förståelse för runställningar och vapenbaserade applikationer. Nybörjaren börjar träna med längre vapen eftersom dessa tydligare illustrerar vår uppfattning om linjerna. Man börjar med spjut/stav, nästa steg är käpp/enhandssvärd. Därefter använder man tenen, det obskyra vapen som jag detaljerat har beskrivit i ett tidigare inlägg. När man väl har behärskat allt det andra så börjar man träna obeväpnat. De obeväpnade teknikerna utgår ifrån samma principer och struktur som de beväpnade versionerna.

När man angriper i stav så slår man djupa slag som inte bara skadar motståndaren på ytan. När vi kastar en motståndare så utgår vi inte ifrån dennes klädesdräkt, vi försöker inte heller svepa undan benen. Vi går istället på motståndarens balanspunkter och kasten är ganska våldsamma. Det är viktigt att poängtera att stav i första hand inte är en stridskonst där man slåss eller brottas- stav är i grund och botten en vapenbaserad stridskonst. Kast och obeväpnad strid är något man tar till när man inte har andra alternativ. Även våra angrepp med vapnen riktar sig mot de punkter på kroppen där motståndaren är som svagast. En korrekt utförd stavattack med vapen är även den ämnad att vara balansbrytande.




De fem klasserna - inga graderingar

Det har hänt att en del missuppfattar att de fem klasserna är någon form av gradering, det stämmer inte. De fem klasserna är arketypiska personligheter, jag har tidigare avhandlat dem i bloggen. Inom stav finns det inga grader. Stridskonstens syfte är dels att lära en att utveckla en förståelse för alla aspekter av livet och verkligheten. Hamnar man i en våldsam konflikt så är syftet att man skall vinna, de fem klasserna ger oss flera taktiska alternativ vid en konflikt. Även om man tillhör en specifik klass så är det viktigt att utveckla en förståelse för alla klasser, om inte annat för att kunna bemöta olika typer av motståndare. Att lära känna sin klasstillhörighet är en viktig initiation inom stav, detta sker på ett andligt plan, och det är ingenting man väljer efter eget tycke.





Ett levande system

När man väl har internaliserat runställningar, grundhugg och tvåmannaformer så har man en god förståelse för kampkonst, och man kan applicera sina kunskaper på olika vapen. När man har denna förståelse så kommer man till stor utsträckning att tolka sin kampkonst utifrån stavs principer. När engelska stavutövare har implementerat tvåhandsvärd i sin träning så har det genererat kritik från reenactment kretsar, då tvåhandssvärd inte förekom i det förkristna Skandinavien. Men stav är ett levande system och vilket vapen man än väljer att arbeta med, så är det en del av stav, så länge man utgår ifrån stavs systematik.

Ett annat faktum som har stört reenactment kretsar är att vi inte använder sköldar inom stav, vilket vikingarna gjorde. Bara för att vi inte använder sköldar i vår träning så innebär inte det att vi inte skulle kunna implementera det ifall vi upplevde att det fanns ett behov. Stav har alltid anpassats efter sin samtid, idag så finns det enligt vårt perspektiv inget syfte att använda sköld.

Jag har studerat en del instruktionsvideor från individer som jobbar med sköld och som försöker återskapa vikingatidens sköldväggar. De som har förstått principerna med den vikingatida skölden och varför den är konstruerad som den är, har faktiskt en del intressanta perspektiv. De jobbar faktiskt runt skölden på ett sätt som faktiskt påminner väldigt mycket om hur vi jobbar runt våra vapen och utgår ifrån tredimensionella linjer. Men är man intresserad av att återskapa nu utdöda kampkonster så är inte stav rätt väg att gå, stav är ett i allra högsta grad ett levande system.

Varje utövare av stav kommer att bli inspirerad av sin tid och de andra skolor han har exponerats för, men man krokar upp den kunskapen på stavs systematik och därmed görs kunskapen till stav. Saker som inte följer våra principer har vi inget intresse i, eftersom vi uppfattar att våra principer är universella och essentiella.

I ett annat inlägg har jag beskrivit hur Ivar Hafskjolds förståelse av stav är påverkad av hans vistelse i Japan. Men den moderna versionen av stav har även inspirerats av alla möjliga skolor eftersom de moderna utövarna har allt möjligt med sig i bagaget. Inom stav finns det idag utövare med svarta bälten i vitt skilda stilar som BJJ och Aikido, bara för att nämna ett par exempel.

Stav har kritiserats eftersom en del uppfattar att det är orimligt med en ”vikingatida” stridskonst, vilket är konstigt då det finns flera exempel på vikingatida kampsporter och kraftlekar som överlevt in i modern tid. De flesta förstår givetvis att det är i det närmaste omöjligt att datera de olika applikationer som förekommer i systemet- även om jag själv är av uppfattningen att en del av applikationerna sannolikt är väldigt gamla. Denna uppfattning får jag av den filosofiska bakgrunden till en del av angreppen och försvaren- det hade varit svårt att återskapa dessa tankegångar i efterhand.

Men det viktiga är egentligen att stav är unikt, utövaren skapar sin kampkonst med hjälp av byggklossar och strukturerar allt efter sin egen kropp och mentalitet. Man bygger alltså tornet nedifrån och upp. Inom i princip alla andra stilar jag har sett så får man ett paket serverat och man måste jobba med det länge för att förstå det. Jag uppfattar även att många kampkonster en gång i tiden skapades av en mästare, och sedan har generationer av efterföljande försökt att bemästra den individens unika och personliga stil. Inom stav får alla utövare tidigt en personlig stil baserat på sin egen klasstillhörighetet och kroppskonstitution.

Jag har träffat många som varit duktiga inom olika kampkonster och kampsporter, och jag har noterat att deras bemästrande av sin stil bygger på att de verkligen förstår grunderna och att de har repeterat grunderna många gånger. Stavträningen kan uppfattas som enformig, dessutom är den väldigt solitär. Man skall dagligen utföra runställningarna och genom dem lära sig från sin egen kropp och programmera den egna mentaliteten. Dessutom bör man ägna ett antal timmar i veckan åt att ensam öva hugg med ett vapen, vilket också är en förutsättning för att verkligen förstå linjerna.

Jag räds inte den som har övat tio tusen sparkar en gång, jag räds den som har övat en spark tiotusen gånger – Bruce Lee


Vägen att lära sig stav

Det fantastiska med stav är att det går ganska fort att lära sig de metoder jag har nämnt i texten, sedan har eleven tillräckligt mycket kött på benen för att vara upptagen med sin egen träning i många år framöver. Detta har väl egentligen varit det problematiska i våra tidevarv. Stav bygger på att individen tar ansvar för sin egen utbildning, träning och andliga utveckling. Det går alltså i viss mån emot systemets principer att hålla träning i klassform, istället vill man att eleven kommer och lär sig något och sedan återkommer när den har arbetat igenom det och behöver gå vidare. Idag är det många som saknar den disciplin som stav förutsätter hos utövaren. Stav följer alltså inte vår moderna utbildningskultur, där vi ända upp på akademisk nivå förutsätter att någon annan instruerar oss.

Det finurliga är även att instruktören inte själv behöver ha bemästrat kampkonsten inom stav. Har man bara kunskap om metodiken så kan man alltså överföra det till nästa generation som arbetar igenom principerna och tolkar dem. Utan en levande tradition i varje led så kommer givetvis applikationerna att förändras en hel del, men principerna kommer att förbli de samma.

Jag försöker inte övertyga någon om att stav är den bästa kampkonsten och överlägset allt annat. Jag är inte heller av uppfattningen att stav är något som passar alla som är intresserade av att träna kampkonst. Däremot är jag övertygad om att stav är det bästa för mig både andligt och fysiskt. Jag känner en tacksamhet mot traditionen och det är enbart denna tacksamhet som gör att jag delar med mig av den kunskap som jag har erhållit.

Vill man lära sig stav idag så är första steget att lära sig runorna och att ta till sig av den kunskap och information som faktiskt finns tillgänglig. Vid det här laget har jag publicerat en del matnyttig information på svenska, och jag har hittills valt att gör det via ett medium som är helt utan kostnad för den som är intresserad. När man väl har skaffat sig grundläggande kunskap så bör man uppsöka en kvalificerad instruktör som kan hjälpa en att ta det hela till nästa nivå.

För närvarande är jag den enda instruktören i Sverige, och jag instruerar tyvärr alldeles för sällan för att skapa rutin. Årligen bjuder jag även in ett par av de främsta instruktörerna som finns i världen. Detta är faktiskt ett enormt framsteg jämfört med hur det var bara för 3-4 år sedan, innan jag återupptog mitt engagemang så var det under många år i princip omöjligt att få instruktion i Sverige.

Den organiserade träningen sker ännu i relativt slutna kretsar och vi träffas faktiskt inte så många gånger per år. Om man är intresserad av motionsträning där man ett par gånger i veckan kan socialisera med andra människor, då är inte stav rätt väg ännu. Men det är sannolikt att vår aktivitetsnivå intensifieras de närmaste åren. Jag väntar med spänning på nästa generation svenska stavutövare, utövare med gedigen erfarenhet från andra skolor och stilar. När väl dessa är på plats och börjar instruera så finns det inget hinder för att stav skall utvecklas till en etablerad och erkänd stil. Men stav behöver att rätt personer ser ett värde i att förvalta och utveckla traditionen.

Anpassa det som är användbart, avfärda det som är oanvändbart. Lägg till det som specifikt är ditt eget – Bruce Lee

Note: Alla bilder är tagna av Marcus Bagge 2003.







  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post18
Next »