Angerboda

Angerboda

En blogg om hednisk världsåskådning

Den här bloggen avhandlar skandinavisk hedendom i allmänhet, och stav i synnerhet. Bloggen täcker in allt från allmänna tankar till djupare inlägg om gudomligheter och myter.

Det hedniska begreppet önd, tolkat utifrån ett stavperspektiv

HedendomPosted by Angerboda Wed, January 11, 2017 01:48:02
När det gäller skapandet av människorna enligt den nordiska mytologin så finns det i princip två källor. Den främsta källan är Valans spådom, vilket enligt mig är det mest episka verket inom den nordiska mytskatten. Man skulle kunna spendera en livstid att studera detta verk och följa upp de trådar som finns i denna myt; och det skulle ge en fullgod skolning inom norrön andlighet. Den andra källan är Snorres s.k. prosaiska Edda. Detta verk är också essentiellt för den litterära förståelsen av Nordisk mytologi, men det är färgat av medeltida kristna influenser. Man måste alltså vara på vakt när man handskas med Snorres beskrivningar.

Vers 17 och 18 i Valans spådom beskriver gudarna och människornas första möte:

17.
Tills ur den skaran
trenne asar,
kraftiga och kärleksfulla,
kommo till ett hus.
De funno på land
föga förmående (lítt megandi)
Ask och Embla
utan livsmål. (örlöglausa)

18.
Ande de ej ägde, (Önd)
omdöme ej hade,
ej livssaft, ej läte,
ej livlig färg.
Ande gav Oden,
omdöme Höner,
livssaft gav Lodur
och livlig färg.

I texten ovan har jag klippt in tre nyckelbegrepp på originalspråk, det finns även ett par begrepp till i denna text som jag lämnar därhän. De tre begrepp jag har markerat är essentiella för att förstå vad dessa strofer försöker att förmedla. Däremot kommer jag enbart att beskriva ett av dessa begrepp i denna text, nämligen Önd. De andra hoppas jag kunna återkomma till vid annat tillfälle.

En vanlig uppfattning är att Ask och Embla är trästockar som modelleras om till människor av gudarna, men som vi ser i stroferna här ovan så finns det inget som tyder på det; annat än att Ask är ett trädslag. Embla är inte fullständigt tolkat så vitt jag vet, men etymologer brukar föreslå ett trädslag även i detta fall, nämligen alm.

Uppfattningen att de första människorna skapades av träd kommer från Snorres yngre Edda, och som redan nämnt finns det all anledning att ha ett kritiskt förhållningssätt till detta verk. Nordisk hedendom är dock en trädkult på många sätt, det är således ingen slump att de första människorna beskrivs med namn från trädslag. Men jag uppfattar att man tar det lite för långt om man påstår att de första människorna fysiskt var komna ur trä.

Utifrån ovanstående verser kan man alltså få uppfattningen att människorna i någon form redan existerade, men att gudarna gav dem gåvor och fulländade skapelsen. Vilket ytterligare stärks av strof tio i Valans spådom som berättar hur dvärgarna skapade många människor av jord.

Oden gav människorna gåvan önd, som vid en modernisering av språket översätts till ande. Detta är en riktig översättning, men vissa aspekter av begreppet försvinner. Dessa avser jag att reda ut i denna text.

Önd hör etymologiskt ihop med båda de moderna orden ande och att andas. Roten skall vara det indoeuropeiska ordet an; att blåsa. Språkligt råder det alltså inga tvivel om att anden hänger ihop med andningen och vise versa. Det här är det närmaste ett begrepp om en själ som vi har enligt den nordiska mytologin, och i fornnordiska verkar ordet kunna åsyfta både liv och själ. I vårt moderna svenska språk så har vi alltså inte kunnat separera begreppen; jag har en ande och jag andas.

Man kan utifrån ovanstående strof uppfatta att Oden blåser liv i människorna och därigenom ger han dem även ande. Inom stav är Oden förövrigt knuten till just elementet luft. Att andas blir i sig att hedra Oden och den gåva han gett oss.

Det viktigaste bruket inom stav är de s.k. runställningarna, en ritual som flyter över många olika lager; praktiska såväl som andliga och kanske rent av religiösa. Ett av målen med runställningarna är att utveckla en djupare andning jämfört med hur många människor andas idag. Inom stav ses andningen som nyckeln till både stridskonst och andligt arbete, korrekt andning stärker oss på alla sätt. Stavs runställningar är i sin essens alltså en metod att stärka vår önd; och därmed vår förmåga att dra nytta av de gåvor Oden enligt myterna gav de första människorna.

Den som inte kan andas korrekt är i praktiken en träl. Innan Ask och Embla fick Önd så var de utan livsmål, eller örlogslösa, förenklat beskrivet så saknade de öde. Den som vill följa en hednisk väg, bör enligt min uppfattning utveckla sin andning. Inom stav har vi vår metodik, men det finns gott om andra tekniker tillgängliga som man kan använda sig av.



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post23

Wardruna i Stockholm

HedendomPosted by Angerboda Wed, November 30, 2016 22:18:02

Det här är en recension av Wardrunas och Einar Selviks spelningar på Nalen i Stockholm helgen den 25-27 november. På fredagen var det en solospelning med Einar Selvik från Wardruna, och lördagen och söndagen hade Wardruna spelningar. Jag förstår att alla tre spelningarna var utsålda. Vi närvarade på Einars solo spelning på fredagen, samt på Wardrunas spelning på söndagen.

På fredagen var två förband bokade, det första var Forndom. Jag har tidigare spanat in Forndom men inte riktigt gillat det studio material som kommit ut. Men att se Forndom live gav ett helt annat intryck, det kändes genuint hedniskt och musikaliskt var det väldigt bra. Forndom är i grunden ett enmansprojekt, men vid spelningen var de tre man på scenen. De hade en stor gudastötta som rekvisita som de dessutom utnyttjade i scenshowen, bonus poäng för det! Jag blev verkligen positivt överraskad av framträdandet och jag rekommenderar alla som får möjlighet att se detta band live. Bild nedan, Forndom:



Nästa band på scenen var Draugurinn, ett band jag sedan tidigare bara har hört namnet på. Jag förstod vad man försökte uppnå, men det fungerade inte alls för mig. Eftersom jag inte har lyssnat på bandet, så kan jag inte heller jämföra deras framträdande med det man har gett ut på skiva. Bild nedan, Draugurinn:



Sist ut på scenen på fredagen var Einar Selvik, mannen bakom Wardruna. Detta var lika stora delar en föreläsning som ett uppträdande. Einar pratade en del om gamla nordiska instrument och nordisk filosofi, och det är tydligt att han verkligen har studerat dessa ämnen på djupet. Einar talade om svårigheter och belöningar med att använda gamla instrument. Han varvade av med att uppträda med de instrument han talade om. Nedan, Einar Selvik:



Själv hade jag störst behållning när Einar pratade om hedendomens filosofi, framförallt uppskattade jag den brasklapp han gav om modern runmagis starka koppling till 70-80 talets new age scen. Min fru nämnde efteråt att hon tyckte det var intressant att se; att trots att jag har ett helt annat utgångsläge, så kände hon igen mycket av det Einar talade om från mitt ständiga orerande. Vilket visar att oavsett vilket håll man närmar sig nordisk andlighet ifrån så kommer man att nå liknande insikter, så länge man studerar med öppna och ärliga intentioner.

Jag fick även en ökad respekt för Einar som musiker. Det är oerhört imponerande att se en människa ställa sig på scenen med en Kraviklyra, ett instrument som i princip bara är en träplanka med strängar på, och sedan stämma upp i sång och totalt fylla upp hela rummet med sin musik. Sångtekniskt måste Einar Selvik vara oerhört skicklig.


Publiken var blandad, allt från metalfans till goth-folk och givetvis folk med ett andligt intresse i Skandinavisk hedendom. Det var också väldigt många tillresta fans från stora delar av Europa på plats.

På söndagen blev jag glatt överraskad när jag upptäckte att folkmusikbandet Kaunan var förband, detta var enligt uppgift en ganska sen bokning och jag hade helt missat att det tillkommit. Kaunan består av tre musiker från tre olika länder, bland annat Sverige. Den mest kända personen i gruppen är nog Oliver Pade känd från det tyska mastodontbandet Faun; gruppen som har varit flaggskepp i den musikstil som benämns som ”pagan folk”. Jag uppskattar även ett av Olivers andra sidoprojekt som heter Folk Noir. Oliver har ett stort intresse i Svensk folkmusik, vilket även har påverkat Fauns musik. Kaunans framträdande var väldigt bra, och de tog publiken med storm. Den här gruppen är verkligen ett positivt tillskott till den svenska folkmusikscenen; och vi får hoppas på att det kommer en skiva framöver. Nedan, Kaunan:


Wardrunas spelning var givetvis kvällens höjdpunkt, det här är andra gången jag ser bandet; vi var även på deras Göteborgsspelning i våras. Så det var intressant att känna av skillnaderna mellan de båda spelningarna. De var fler musiker på scenen denna gång, jag har förstått att antalet kan variera mellan olika uppträdanden. Wardrunas spelningar går inte riktigt att jämföra med en vanlig konsert, utan det är en betydligt mer andlig upplevelse. Precis som i Göteborg så fick bandet stående ovationer efteråt och publiken var extatisk, det är helt tydligt att det här bandet har lyckats beröra väldigt många på ett djupt plan. Jag vet inte hur många tusen biljetter som såldes i helgen, men vid nästa Stockholmsbesök så kommer man antagligen att behöva en större lokal; Einar Selvik har nämnt att han sätter stor vikt vid att det skall vara rätt lokal vid framträdandet! Jag föreslår att man nästa gång bokar konserthuset i Stockholm; känd från nobelprisutdelningen. Det vore en värdig lokal!



Det här är nog den första recension jag någonsin har skrivit, måste man sätta betyg? I sådana fall blir det 16 runor av 16 möjliga! (Jag ägnar mig åt den yngre runraden, inget annat.)





  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post22

Den rituella måltiden

HedendomPosted by Angerboda Wed, September 16, 2015 01:25:40
En av de återkommande frågorna som jag får är huruvida vi firar blot inom stav. Det är inte helt enkelt att ge ett kort svar om den saken, därför tänker jag skriva lite om det. Rituella måltider är någonting som förekommer inom i princip alla religioner. Man känner dock inte till alla detaljer från den historiska skandinaviska hedendomen och folk bildar sig gärna en ganska spektakulär uppfattning om vad ett blot var.

Det man vet rent historiskt om bloten är att man offrade ett djur, benen och huden hängde man upp, syftet var kanske att visa omgivningen att man utfört den rituella handling som förväntades. Man lät givetvis inte köttet från djuren gå till spillo utan de som deltog vid blotet delade en måltid tillägnad en gudomlighet och på så vis stärkte man banden mellan varandra och med gudomligheten. Hästar var vanliga offerdjur i forntiden och dessa åts säkerligen till Odens ära. Denna tankegång är något vi utan problem kan ta fasta på idag; svin förtärs med fördel för att hedra Frö och vill man hedra Njord bör man äta fisk. Stavmytologiskt så har alla gudar i vårt panteon kopplingar till djurslag, växter och örter, utifrån detta är det inga problem att komponera en lämplig måltid till en specifik gudomlighet.

I Sverige har vi kulturellt en stark ritual kopplad till mat- det vill säga att vi gemensamt sätter oss ned tillsammans vid bordet och äter den mat som serveras och vi har rent omedvetet ett ganska strukturerat sätt att inta en måltid. Man behöver inte resa speciellt långt innan man har ett helt annat förhållningssätt. Genom åren har jag, delvis genom stav, haft ganska mycket kontakt med England och således haft många engelsmän på besök. I flera olika sällskap har jag serverat mat utifrån en svensk matritual och blivit helt förvånad när de överhuvudtaget inte följer protokollet. När man serverar grillat kött och ugnspotatis så kan helt plötsligt någon resa sig upp och fråga om man inte har något bröd- när de får brödet så slänger de helt sonika köttbiten mellan bröden och äter det som en hamburgare. Ur ett svenskt perspektiv så är det oerhört många oskrivna etikettsregler man bryter emot genom detta. Men det jag främst vill förmedla är att man fysiskt sitter vid samma bord, men man äter inte samma mat och delar således inte heller en gemensam måltid.

När jag tänker på mina äldre släktingar som var födda omkring 1920 talet så minns jag söndagsmiddagen. Kort och gott så skulle man äta kokt potatis och stek med gräddsås. Det dög inte heller att man satte sig vid bordet i sina slafsiga kläder, utan man förväntades göra sin hygien och klä upp sig innan man intog måltiden. Detta kan tydligt ses som en ritual för att stärka banden inom familjen, och det kan även ses som att man markerar övergången mellan två veckor på precis samma sätt man firar årstidsväxlingar. Detta är egentligen en måltidsritual och ett blot i sin enklaste form. Man ser även spår av blotet i våra högtidsmåltider, julmiddagen och midsommarfirandet med sina fasta strukturer är tydliga kvarlevor av den här sortens bruk.

Mat är viktig för människor, det är något som för oss samman. I den romska kulturen så får aldrig en gäst lämna värden hungrig, vilket gör att romer insisterar på att servera mat när någon besöker dem. Men det fungerar även den andra vägen, om du nekar att äta den mat de serveras så insinuerar du dels att deras mat inte duger eller att du uppfattar den som oren och detta tas som en stor förolämpning. Jag har stött på liknande drag hos många invandrare, de har ofta mat som står och puttrar på spisen och de insisterar att du skall äta mat om du kommer hem till dem. Jag har flera gånger tackat för erbjudandet och berättat att jag nyligen ätit, och då direkt mötts av motfrågan; är det något fel på vår mat?

Mat kan även vara någonting som splittrar människor, när vissa religiösa grupper skaffar speciella matregler så är detta ett väldigt starkt ställningstagande. Sprickan blir ännu större om man dessutom kultiverar uppfattningen att andra grupper äter djur som anses vara heliga. Det blir än värre om man uppfattar att andra människor äter djur som är orena. Om en grupp uppfattar att en annan grupp äter oren mat, så kommer de även att börja uppfatta dessa människor som orena, detta är det första steget att avhumanisera den främmande gruppen. Jag har själv bevittnat vilken nedlåtande attityd vissa grupper tillåter sig att ha gentemot människor som äter ”orena” djur.

Det är förövrigt väsensskilt från hedendomen att se vissa djur som orena. Det kanske är på plats att påpeka att svin är heliga djur inom skandinavisk hedendom, de har en stark koppling till Frö och Fröja. Man förtärde dessutom grisen Särimner vid gillena i Valhall, vilket ger en indikation hur högt man värderade grisarna vid tiden.

Någonstans har jag läst att det var när det Indiska prästerskapet började förstärka uppfattningen om kors helighet, och det olämpliga i att äta dem, som den stora sprickan mellan Indier och Engelsmän uppstod. Indierna hade tidigare haft ett relativt gott förhållande till engelsmännen, och det hade varit svårt att skapa opinion mot kolonialmakten. Engelsmännen åt kolossala mängder nötkött och när man satte fokus på det så började det uppstå en spricka som med tiden bidrog till att England tappade makten i Indien. Huruvida denna beskrivning är helt historiskt korrekt vet jag inte, men tanken är för mig inte långsökt.

Jag var själv vegetarian i tre år, en stor bidragande orsak till att jag återgick till att äta kött var att jag inte kunde dela måltid med människor. Mina matvanor gjorde direkt att jag uppfattades om lite avvikande och krånglig. Detta märker jag också av när vi arrangerar stavaktiviteter, de som av olika anledningar har en annan diet hamnar lite utanför när resten av sällskapet delar mat.

Inom stavtraditionen så finns det inte bevarat några extravaganta offerritualer där man offrar djur till gudarna. Men vi firar årets olika högtider och vid dessa högtider så åt Ivar Hafskjold under sin uppväxt specifika maträtter, precis som de flesta av oss gör. Flera av dessa traditionella maträtter består av ingredienser som inom vår mytologi har en koppling till den gudomlighet som är relevant vid den specifika högtiden.

Stavs kalender är precis som allt annat inom systemet väldigt tydlig och strukturerad, alla årsväxlingar har mytologiska associationer. De mytologiska kopplingarna sträcker sig även över till årstidens motpol på ett väldigt fascinerande sätt, och knyter faktiskt ihop den nordiska mytologin med året på ett fantastiskt sätt. Ur ett stavmytologiskt perspektiv är det alltså inte underligt att man i Norge äter honungskaka på senvintern, vid den tidpunkt som vi kallar vinterting och som historiskt i Sverige hette disating. Stavmytologiskt är det inte heller konstigt att vi vid midsommar serverar sill.

Ur ett mytologiskt perspektiv är det inte heller konstigt för de flesta varför vi väljer att äta gris vid julen- många hävdar att denna infusion är sen och stammar från nationalromantiken. Men det är ingen som säkert kan avfärda att det mycket väl kan vara baserat på en äldre tradition som fanns bevarad någonstans i Sverige. När de flesta svenskar sätter sig vid julbordet så firar de ett blot vare sig de är medvetna om det eller inte och det är förfäderna som äras. Stavmytologiskt så betraktar vi även gudomligheterna som våra förfäder så vi firar därmed dem också. Eftersom man inom stavfilosofin även tror på själavandring så blir det i förlängningen också att vi firar våra efterkommande. Inom stavtraditionen så är stora delar av ritualen omkring julfirandet utformade för att öppna kanaler till förfäderna och faktiskt bjuda in dem till att ta del av julfirandet.

Samtidigt som stav bygger på en väldigt djup förståelse av hedendomen, så är det även en levande tradition och den är således en aning sekulariserad. Jag har uppfattningen att vi framöver skall börja fira tydligare blot inom stavgruppen i Sverige och att vi skall expanera den kunskap som finns inom systemet, utan att för den sakens skull göra det till ett lajv eller reenactment. Utifrån stavmytologin så kan vi fira alla högtider tillsammans, utom den egentliga julen, då detta är en sluten familjehögtid. Dessa högtider och blot skulle utifrån ett stavperspektiv firas på ett okomplicerat sätt och följa de övriga rituella principerna inom systemet.

Ska man fira blot så är även min uppfattning att man bör göra det med hemlagad och närproducerad mat, helst sådant man själv har fått direkt från naturen. Jag har inte deltagit på större blot på många år, men då jag var aktiv i ett blotlag så tog alla med sig vad vi hade att bidra med i matväg och dryckesväg. Mycket av maten var egenproducerad och gjord på förstklassiga råvaror, vilket skapar en stark gemenskap. När måltiden var avklarad så var det dags att låta mjödhornet gå runt och utbringa skålar, vilket åter är ett effektivt sätt att skapa band mellan deltagarna. Mjöd är en viktig rituell dryck inom skandinavisk hedendom, om det är någon dryck som har förmågan att sätta en i kontakt med förfäder och gudar så är det just mjöd. Alkoholhaltig dryck var under den yngre järnåldern en lyxvara, fantasibilden om vikingarnas utsvävande alkoholvanor stämmer alltså inte speciellt väl med vad man vet om tiden. Det rituella dryckesgillet under hednisk tid är ett stort ämne och något jag kanske återkommer till, det finns en hel del bevarat om detta i källorna.

  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post17

Loke- luften eller eldens gudomlighet?

HedendomPosted by Angerboda Tue, July 07, 2015 01:02:40

Inom stav finns fem element; luft, vatten, is, jord och eld. Alla de gudomligheter som är systematiserade inom stav är knutna till ett specifikt element. Loke är enligt stavmytologin associerad med luft, eller ofokuserad vind för att vara specifik. Oden å andra sidan är förknippad med riktad vind. Alla gudomligheter är även knutna till de fem klasser vi har inom systemet, Loke representerar trälklassen och Oden representerar kungen. Dessa två gudomligheter är varandras skuggor, precis som dessa två klasser.

Genom åren har jag många gånger stött på uppfattningen att Loke utgör någon sorts eldgudomlighet inom nordisk mytologi. Därför har jag emellanåt haft svårt att veta hur jag skall förhålla mig till vilket element som bäst representerar Loke; eld eller luft. För en tid sedan hamnade jag i en situation där jag var tvungen att reda ut detta, mina fortsatta mytologiska studier var beroende av att jag klargjorde det för mig själv. Jag valde därför att gå till källorna och undersöka vad som verkligen står om Loke i förhållande till elementen. Eftersom jag tror att denna fråga kan vara av vikt för andra än bara mig så delar jag därför med mig av det jag fann. Men jag vill poängtera att detta är ett blogginlägg och ingen akademisk uppsats. Det finns säkert saker jag inte har hittat och jag gör inte anspråk på att detta är en heltäckande utredning.

Det första jag vill nämna är ett viktigt binamn på Loke, nämligen Lopt, detta binamn förekommer på flera ställen i mytmaterialet. Lopt betyder kort och gott luft på fornisländska. Men Loke nämns även i samband med eld i flera passager i Eddorna, och dessa ligger till grund för att vissa uppfattar Loke som eldens gudomlighet. Jag tänkte gå igenom ett par av dessa passager.

Från Valans spådom, översättning Erik Brate:

51.
Skeppet far från öster;
över sjön skall Muspells
ledung komma,
och Loke styr.
Vidunders yngel
med ulven kommer;
med dem är Byleipts
broder i följe.

52.
Surt far från söder
med svedjande låga,
stridsgudars sol
av svärdet skiner.
Stenberg störta,
det stupar jättekvinnor;
trampa dödingar Hels väg,
och himmelen rämnar.


Sammanfattningsvis, när Loke styr Nagelfar från Öster så bryter sig Surt loss från Muspellhem i söder. Det framgår tydligt i bland annat Snorres Edda att Muspellhem är eldens hemvist, och befinner sig i polaritet med det som Snorre beskriver som Nifelhel. Verserna i Valans spådom kopplar visserligen ihop Loke med elden, men enbart indirekt, det viktiga här är att verserna skapar ett starkt band mellan Loke och Surt.

Låt oss titta i den yngre Eddan. Tor och Loke hamnar hos Utgårda Loke och blir utmanade i diverse styrkeprov som de inte klarar av. Utgårda Loke förleder dem med diverse trick. Om någon mot förmodan har missat sagan så uppmanar jag att läsa den. Vi förflyttar oss direkt till Lokes styrkeprov.

Tor färdas i österväg, översättning av Nils Fredrik Sander:

”Här bland oss må ingen vistas, som icke kan någon konst eller färdighet framför de flesta män.” Då svarade han, som senast gick in och som hette Loke: »Jag kan den idrott, som jag är färdig att genast visa, nämligen att här inne finnes ingen, som fortare än jag skall kunna äta upp sin mat.” Då svarade Utgårda-Loke: ”En idrott är detta nog, om du kan utföra den, och det skall man nu fresta.” Därpä kallade han från bänken den man, som hette Loge (låge), att träda fram å golfvet och försöka sig i täflan med Loke. Ett tråg vardt då framtaget, buret in på salsgolfvet och fylldt med kött. Loke satte sig vid den ena änden, men Loge vid den andra, och hvardera af dem åt som flitigast, så att de möttes i midten af tråget. Loke hade då ätit allt köttet af benen, men Loge hade ätit allt köttet tillika med benen och desslikes själfva tråget. Nu syntes ock alla, att Loke hade förlorat leken.”

Dagen efter när Tor och Loke lämnar Utgårda Loke så erkänner Utgårda Loke sitt taskspel, och det här är vad han säger om Lokes styrkeprov; ”Den första var den, då Loke gjorde sitt prof; han var mycket hungrig och åt häftigt; men han, som hette Loge (låge), var vådelden, hvilken förtärde så väl tråget som köttet.”

Loke har alltså tävlat mot vådelden, vilken han trots sin enorma aptit, aldrig kunde vinna över. Tänker man sig då Loke under binamnet Lopt så bli det ännu tydligare varför han inte kan vinna. Vinden och luften föder elden och gör bara att den brinner snabbare. Studerar man nordisk mytologi ingående så är det också tydligt att man återkommande beskriver motsatser och polariteter antingen genom gudomligheter eller genom element. Jag menar att det även är i denna kontext som vi skall se Lokes relation med Surt- Loke är vinden som föder elden. Surt hör hemma i söder, och kan ses som en metafor för den brännande sommarsolen. Om solen skapar en gräsbrand och om vinden ligger på så leder det lätt till ett inferno.

För att komplicera det en aning så är Loke trälarnas gudomlighet enligt stavmytologin. Loke utgör en skugga till Oden som i sin tur är gudarnas kung och kungarnas gud. Dessa två är tätt förbundna med varandra, och kan ses som två sidor av samma mynt. Oden, i egenskap av kung har tillgång till alla klasser och därmed alla element. Men främst förknippar vi honom med fokuserad vind, vilket även manifesterar sig i kungens applikationer i stavs stridskonst.

Man kan tänka sig att Loke precis som Oden kan ha kopplingar till andra element än luft, men skillnaden mellan trälen och kungen är att trälen är låst i sitt tillstånd. Jag uppfattar att Lokes relation till elden skall ses som sekundär. Har man en skogsbrand så är det sista man vill att det skall börja blåsa okontrollerat. Jag tror att uppfattningen om Lopts relation till elden precis som mycket annat grundar sig i att man inte har studerat myterna på djupet utan fastnat vid den första tanken. Nordisk mytologi är skriven metaforiskt och det med syftet att okunniga inte skall ha tillgång till alla lager. Det uppenbara är alltså inte alltid den självklara tolkningen.

Jag vill tillföra en annan källa där Loke och luftens symbiotiska förhållande till elden beskrivs, nämligen Höstlång, eller Haustlǫng. Denna drapa skapades av Tjodolf av Hvin i början av 900 talet. 20 strofer har bevarats i Snorres Edda, men drapan har varit större ursprungligen. Höstlång är en av de äldsta källorna där Loke nämns överhuvudtaget.

Höstlång, strof 11. Översättning; Anders Jacob D. Cnattingius:

”Fjällvargen (Thjasse) bad Meiles far (Oden),
Att honom lemna en god del
Af den helige maten;
Bad korp-Gudens Vän (Loke) blåsa på elden.
Den roflystne jättefursten
Sänkte sig ned,
När de redlige Gudar
Voro derifrån gångne.”

Här framgår det tydligt att Loke blåser på elden. I höstlånga finns även fler passager som på olika sätt förbinder gudomligheterna med element. Den gudomlighet som inom stav panteonet främst representerar elden är Tor- i Höstlånga finns även stöd för detta. I första och andra strofen står nämligen det att Tor kommer farande till striden;

”Efter honom all luften brann.
Och jorden från ena ändan till den andra
Med vind blef slagen”


Åter igen beskrivs det symbiotiska förhållandet mellan eld och luft, men denna gång är det elden som verkar spela huvudrollen.

För mig personligen står det ställt utom all rimlig tvivel att Lokes element är luft. Luften föder dock eld, därför nämns Loke återkommande i samband med eld, men man skall inte fastna i föreställningen att Lopt representerar elden. Vill man lära känna de djupare mytologiska lagren så är det viktigt att förstå vilka gudomligheter som relaterar till vilka element. Detta återspeglar sig nämligen både i den nordiska kosmologin samt i de parförhållanden som beskrivs i Eddorna, exempelvis Oden och Frigg samt Njord och Skade.

Då drogo alla makter
till sina domaresäten,
högheliga gudar,
och höllo rådslag,
vem all luften
med lyte blandat
eller åt jättens ätt
Ods mö givit.







  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post14

Tre generationer – den totala samhällsrevolutionen

HedendomPosted by Angerboda Wed, April 29, 2015 00:16:13

En revolution är en omvälvning av samhället, ordet antyder att det är en revolverande eller cirkulär händelse, vilket passar bra med det hedniska perspektivet. Hedendomen är cirkulär och myterna beskriver födelse, död och återfödelse. De tre ödesgudinnorna, Nornorna, är en beskrivning av tre generationer. Urd, Verdandi, Skuld- det som har varit, det som är och det som kommer. Tre sammanhängande gudinnor som kan beskrivas som mormor, mor och dotter.

Med detta som utgångsläge så tänker jag beskriva tre generationer i min egen familj, detta för att ge ett perspektiv över samhällsförändringen och hur det har påverkat oss och vår världsbild. Jag väljer att fokusera på en gren av min familj för att göra det överskådligt, men det jag skriver är i princip applicerbart på alla grenar i min släkt. Jag avslutar med att jämföra detta med stavs historik. Jag hoppas att detta leder till en förståelse om hur samhället har förändrats och hur stav har traderats.

Min morfar föddes i Norrbotten vid den finska gränsen, året var 1917 och första världskriget pågick. Min morfars föräldrar förflyttade sig långa sträckor över Norrbotten på skidor, även med små barn i släptåg och trots att min morfars mor var havande. Att klara av ett vasalopp är en prestation idag, men det hade troligen inte varit någon större ansträngning för dem.

När min morfar var barn så var elektricitet en nymodighet, jag vet inte när familjen fick el framdraget, men morfar var första generationen som hade elektricitet i unga år. Det fanns inte heller rinnande vatten eller badrum inomhus. I ett fotoalbum har jag sett bilder på hur man handgräver avloppet till morfars barndomshem, av de andra bilderna att döma bör det ha varit på 1950 talet. Man installerade vattenklosett- men man installerade aldrig dusch under de åttio år som huset var i släktens ägo.

Radio var en nymodighet som blev allt vanligare under min morfars barndom. Familjen hade inte heller tillgång till bil, min morfars fader sålde symaskiner och kylskåp i Norrbotten. Kylskåp var en nymodighet och många ville ha dem, den enda möjligheten att få tag i ett kylskåp var att beställa ett via de agenter som åkte runt på orten. För att förenkla resorna så införskaffades en motorcykel, denna motorcykel är det första motordrivna fordon jag känner till i min släkt. Jag hörde många historier om denna motorcykel som barn; som så många andra grämer man sig över att man inte lyssnade tillräckligt. Dessutom grämer man sig över att man faktiskt inte berättar lika mycket för sina egna barn. När jag var barn fick man hela tiden höra historier från äldre släktingar, jag uppfattar inte att det är på det viset längre.

De långa mörka vinterkvällarna i morfars barndomshem måste ha ägnats åt att berätta historier på ett sätt som är oss helt främmande idag. Min uppfattning av min morfar och hans släktingar är att de hade en helt annan relation till naturen än vad vi har. Ända långt upp i åren så återvände min morfar till sitt barndomshem varje sommar och spenderade upp till fyra månader där- i långa perioder var han helt själv utan att ens ha en telefon. Min morfars familj var inte religiösa, men den andlighet jag hörde dem uttrycka ger snarare uppfattningen om att de hade någon sorts hedniskt världsåskådning.

I morfars familj levde man till stor del på självhushåll, man höll kor och andra djur. Man jagade och fiskade. Överlevnaden berodde säkerligen till stor del på ens egen förmåga att klara sig. Det var nog inte alltid lätt. Jag minns att min morfar berättade historier om hur de ägnat sig åt tjuvjakt när det var knapert, och hur kronojägaren kom farande i jakt på tjuvskyttar efter att vederbörande hört skott. Älgen hade legat en bit in i skogen medan morfar stod och höll minen och meddelade kronojägaren att de varken sett eller hört någon tjuvjägare.

Den som var slarvig eller inte tillräckligt framsynt riskerade mer än att få äta nudlar eller makaroner en månad- hade man inte mat i skafferiet så svalt man. Som barn kommer jag ihåg att jag beundrade det stora skafferiet i huset, det var egentligen ett litet rum på 1-2 kvadratmeter. Då kunde jag inte förstå varför man behövde ett sådant skafferi.

Idag är järnvägar och vägar självklara företeelser, men min morfar berättade för mig om hur de hade byggt järnvägen som gick ett par kilometer från hemmet. Han berättade att rallarna var ena riktigt råbarkade typer. Det var mycket fylla och slagsmål och vissa historier som morfar berättade uppfattade jag som rena vilda western. Detta påverkade min morfar, han förblev en nykterhetsförespråkare hela livet. Ett normalt bruk av alkohol fanns inte i hans begreppsvärld.

Det fanns ingen antibiotika att tillgå, infektioner kunde vara dödliga om de inte togs om hand på rätt sätt. Min morfars far var en omtalad botare som höll på med örtmedicin och andra metoder som förkastas av modern vetenskap- jag har vuxit upp med historierna om hur han hade förmågor som moderna och rationella människor skulle hånle åt. Jag har hört dessa vittnesmål från mina släktingar som är rationella människor och jag kan således inte avskriva dem. Jag kan inte heller förklara hur det fungerar. Min morfars far hade en stor arsenal av örtmedicinsk kunskap och boteformler, en stor del av kunskapen är förlorad. När apoteket slog upp portarna avfärdades kunskapen snabbt, medicin var framtiden. Örtmedicin är holistiskt medan modern medicin ofta är symptomatiskt. Medicin kan vara livsavgörande, men jag delar inte uppfattningen som folk verkar ha att man skall proppa sig full med kemikalier så fort man har en lätt huvudvärk eller förkylning. Jag är övertygad om att örter i dessa fall är ett bättre alternativ. En balanserad och naturlig kost är dessutom förebyggande.

När min morfar var barn fanns inte ens plast, idag är plast en naturlig del av våra liv. Allt innehåller plast, även vissa kläder. Plast har bidragit till stora framsteg för människan. Samtidigt är plast en enorm miljöbov som orsakar stora problem i ekosystemet. Min morfars generation föddes utan en stor deponi av kemikalier i kroppen, de barn som föds idag har fullt med miljögifter i kroppen redan från start. Vi håller på att såga av den gren vi sitter på, alla kemikalier har haft en väldigt negativ inverkan på vår reproduktionsförmåga.

Det fanns inte några traktorer när min morfar var liten, man använde hästar till att köra timmer och plöja åkrar. Det tillhörde allmänkunskapen att kunna hantera en häst. I min morfars hem var det inget konstigt att fälla ett djur och ta tillvara på det, inte heller att mjölka en ko eller att skörda. Det var människor som kunde ta tillvara på sig i ur och skur, och som hade kapacitet att klara sig i vårt karga land.

Min mor är uppvuxen i Stockholm, och är den första generationen i släkten som är urbaniserad. När hon var liten fanns det inte någon tv. Man lyssnade främst på radio och så gick man på bio på helgerna. Familjen bodde trångt med våra mått mätt. Det var inte någon självklarhet att ha telefon hemma, mycket kommunikation sköttes fortfarande brevledes. Den snabbmat som fanns var väl i princip korv med bröd. Det var vid denna tidpunkt som nymodigheten ketchup introducerades, ett mattillbehör som vi tar för alldeles självklart idag. Kebab, Sushi, Tacos och Pizza var okända begrepp.

Under mitten av 1900 talet så var det tiotusentals barn med föräldrar som vuxit upp på landsbygden som helt plötsligt befann sig i storstäderna. Det var ett helt nytt liv, deras föräldrar var tvingade att lämna landsbygden för att kunna försörja sig. Jag som vuxit upp i en Stockholmsförort har sett att många av denna generation hade svårt att hitta sin plats i storstaden. Man beskyllde mellanölet för de problem som många hade- istället för att se det bakomliggande problemet; efter hundratals år eller mer tvingades släkter att bryta upp från sin hembygd. Vid denna tidpunkt byggdes miljonprogramet och betong ersatte den naturliga livsmiljön.

Jag är född på 1970 talet, när jag var liten fanns det bara två tevekanaler, största delen av tiden var det myrornas krig eller testbild på utsändningen. Vi fick sitta och titta på hela gomorron Sverige på helgmornarna för att se en enda glimt av tecknat. Min kompis fick ett tv spel, ville man spela tennis så bestod det av två streck som skulle föreställa rackets och en fyrkant som åkte fram och tillbaks och utgjorde bollen. Med tiden blev tv spel och hemdatorer och videobandspelare vanligare. Tekniken fick en allt större plats i vår vardag. Jag var 19 år gammal när jag ägde min första mobiltelefon, och jag började använda internet runt 20 års ålder.

Som barn hade jag alltså inte de distraktioner som dagens barn har i form av surfplattor och annat, det var inget konstigt att på egen hand spendera ett par timmar i den närbelägna skogen. Vilket jag tror har påverkat min syn på naturen och att vi faktiskt lever i samklang med vår omvärld.

Med denna text vill jag förmedla att det har skett en total revolution på ett par generationer. Jag är förvisso kapabel att både skjuta och ta rätt på ett djur, men jag har aldrig mjölkat en ko. Jag vet inte heller hur man konserverar mat på det sätt som var naturligt för tre generationer sedan. Jag kan inte heller spänna för en häst och plöja en åker. Faktum är att jag vet väldigt lite om lantbruk och sådana göromål som var helt naturliga i min morfars familj. Utifrån ett stavperspektiv så är många av oss de facto trälar som inte är kapabla att ta tillvara på oss själva och förse oss med föda. Vi är beroende av stormarknader och industriproducerad mat. Skulle försörjningskedjan kollapsa av en eller annan anledning så skulle vi få stora problem.

För tre generationer sedan så levde vi fortfarande på ett traditionellt sätt och vi hade en levande berättartradition. Hedendomen var fortfarande levande. Det finns uppgiftlämnare till hedniska sånger och boteformler långt in på 1900 talet. På många håll i Skandinavien fanns det fortfarande en traderad uppfattning om de hedniska gudarna. De senaste hundra åren har präglats av industrialism, och urbaniseringen har skadat hedendomen mer än de föregående niohundra åren av kyrkligt fördömmande och häxbränningar.

Många uppfattar att det är helt orimligt att en hednisk tradition som stav existerar idag, en tradition som enligt den muntliga historiken gör anspråk på att vara mycket gammal. Man kan inte klandra folk för att de uppfattar att det är orimligt, samtidigt vittnar deras perspektiv om att de saknar uppfattning om hur deras förfäder levde för bara ett par generationer sedan. Ivar Hafskjold är född 1945, han lärde sig stav av äldre släktingar som var födda på 1800 talet.

Traditionen överfördes naturligt i familjens vardag. Äldre släktingar berättade om släkthistorien och om mytologin. Ivar lärde sig runorna och dess associationer redan i unga år. Kvinnorna i familjen förde vidare de delar av traditionen som betraktas som feminina, främst tensejd och locksejd. Släktingarna ägnade sig också åt hantverk och smide. De använde också rovfåglar till falkenering, stavs falkenering skiljer sig förövrigt från de kontinentala och brittiska motsvarigheterna.

Ivars formella träning berörde främst kampkonsten, som egentligen utgör en ganska liten del av stavtraditionen. Den som tränade Ivar i kampkonsten var hans farfars bror Svend Hafskjold, Svend var redan i sjuttioårsåldern när Ivar tränade med honom under 1950 talet. Träningen bestod i att Svend visade Ivar specifika applikationer, sedan förväntades Ivar att träna på egen hand. När Ivar behövde lära sig mer bad han om träning. Kampkonsten överfördes alltså inte på det sätt som vi känner till idag där man erbjuder öppna klasser i olika dojos.

Det förekom en del övergångsriter under Ivars uppväxt, man förväntades att genomgå dessa när tiden var mogen. Ivar har inte uppfattat att de har varit något speciellt, det var bara saker som man gjorde. Men när stavutövare har diskuterat detta med välrenommerade religionshistoriker så har det visat sig att det är gamla sedvänjor som även överlevde länge på andra håll i Skandinavien.

Högiderna i stavkalendern associerar Ivar främst med marknader, Folke Ström uppger i boken Nordisk hedendom att på många håll i Skandinavien så förekom det långt in i modern tid marknader som var ett direkt arv från förkristen tid.

Under andra halvan av 1900 talet så sekulariserades och spreds Ivars släkt precis som andra släkter. Traditionen förlorade sin relevans och man tappade intresset. Ivar stod inför ett val, antingen bryta mot en oskriven regel och börja lära ut traditionen utanför familjen, eller låta traditionen dö. Ivar valde att ge traditionen en chans att överleva genom att öppna upp den.

Det är dock inte säkert att detta har räddat stavs överlevnad på sikt, det är få som faktiskt har engagerat sig i att försöka förstå traditionen och ta reda på vad den innehåller. De som ägnar sig åt stav i Skandinavien är dock ganska akademiskt lagda, jag tillhör undantagen som inte har en universitetsutbildning. Flera akademiker inom stavkretsen är verksamma inom för stav relevanta ämnen. Stav genomlyses därför grundligt och jämförs med den kunskap som är känd om hedniska föreställningar utifrån ett religionshistoriskt och språkhistoriskt perspektiv. Till min stora förundran så har folk utanför stavkretsen dock gjort tvärtom, de verkar tävla i vem som högljuddast kan avfärda stav som ett nypåhitt och rena bedrägeriet- helst utan ens grundläggande kunskaper om traditionen.

Jag är tacksam över att Ivar Hafskjold valde att lära ut traditionen utanför den egna släkten. Jag är också tacksam för att mitt öde på krokiga vägar gjorde att jag i mitten av 1990 talet hörde talas om denna lära. Jag är också tacksam över att något inom mig, eller utom mig, sa åt mig att det var värt att lyssna på vad Ivar hade att berätta. Jag är glad över att jag och en vän satte oss på planet och besökte England för att träffa Ivar. Stav har gett mig insikter och förändrat mitt sätt att tänka och se världen. Den dag vårt industriella och artificiella samhälle kollapsar så kanske detta gör skillnad.

Jag är också tacksam över att jag fick spendera ett par somrar i min morfars barndomshem, det gav mig insikter och en förståelse för hur man levde förr- det har säkerligen påverkat min världsuppfattning och troligen hjälpt mig att bryta mig loss ifrån min urbaniserade uppväxt i förorten. Jag uppfattar även att stav är ett sätt att få tillgång till de tankesätt och insikter som har dött ut i min egen familj. Väldigt mycket inom stav har känts helt naturligt och faktiskt gett mig djupare förståelse för de traditioner som omgärdar oss i Skandinavien.



  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post10

Makternas närvaro i vår värld

HedendomPosted by Angerboda Sun, November 16, 2014 23:28:55

Stav har en systematik och en struktur som är väldigt utvecklad. Jag upplever att stav erbjuder något unikt som saknas i mycket annan hedendom. En del av denna systematik bygger på att alla runor och gudomligheter på ett ganska fascinerande sätt är knutna till element, djur, klasser, växter, platser och årstider. Jag försöker alltid att se det andliga i min tillvaro och jag är intresserad av att uppleva och känna saker. Ovanstående kunskap hjälper mig på många sätt.

Jag har flera särskilda platser som jag besöker, när jag behöver finna ro och meditera. Platserna är förkristna kultplatser där jag har upplevt en stark närvaro. När jag besöker nya sådana platser så tittar jag på växtligheten och utgår ifrån stavsystematiken, när jag försöker förstå vilka makter som kan vara bundna till platsen. Jag brukar nästan alltid kunna läsa av en plats med hjälp av växtligheten, och växtligheten stämmer ofta med de förnimmelser jag får från platsen i övrigt. På gamla kultplatser växer det förvånansvärt ofta ask och rönn. I stavmytologin representerar dessa träd Oden respektive Tor. Båda dessa gudar är himmelsgudar. Om man behöver kontemplera över någonting, så är det fördelaktigt att göra det på en plats där de är representerade. Himmelsgudar finner man annars kontakt med på platser som är högt belägna, exempelvis berg. Det är nog inte en slump att man runt om i världen har byggt helgedomar på högt belägna platser.

Även inom akademiska kretsar är det allmänt accepterat att olika trädslag var viktiga inom den forna seden. Man vet exempelvis att olika ven – det vill säga kultplatser – ofta var inhägnade med olika trädslag. Man vet även att man använde olika sorters träd till vårdträd. Det mest omtalade trädet är troligen det evigt grönskade träd som sägs ha stått vid det hedniska templet i gamla Uppsala. Detta träd fascinerar många människor än idag, och man debatterar fortfarande vilket trädslag det kan tänkas ha varit. Inom akademiska kretsar diskuterar man vad olika trädslag kan ha haft för mytologisk betydelse. Inom stav finns en förteckning över 19 träslags mytologiska associationer. Det finns även en lång lista med associationer för växter och örter.

Vanerna finner man i odlingslandskapet och i åar, sjöar och kustnära vatten. Det handlar helt enkelt om kultiverade miljöer som ger människor välstånd på ett eller annat sätt. Dessa makter finns alltså nära människorna. De särskilda djur som är associerade med de olika vanerna i stavmytologin är även djur som rör sig i denna miljö. Den med vanerna associerade klassen i stav är karlklassen, som främst har sin utkomst ifrån just de miljöer som dessa makter representerar.

Andra gudomligheter – som Ull, Skade och Vidar – befinner sig däremot i vildmarken, långt från civilisationen. Dessa gudomligheter representerar herse- och jarlklasserna. De kraftdjur eller följor (fylgjor) som är associerade med dem är just djurslag som rör sig i dessa miljöer. Det finns mycket kunskap om följor i stav och vilka kopplingar de olika djurslagen har. Jag har förstått att stav troligen innehåller den största förteckningen över djurs associationer i den nordiska mytologin som finns.

Den egna följan är väldigt viktig för stavutövaren på ett tydligt och konkret sätt. När man får kontakt med sin följa, så kommer denna relation ofta att bekräftas. Det kan ibland handla om djurslag som man normalt inte brukar se, men kort efter att kontakten är upptäckt, så är djuret väldigt närvarande och ger sig regelbundet till känna. Som de moderna människor vi har blivit uppfostrade till att vara, så reagerar många med att försöka hitta rationella förklaringar på varför de nu helt plötsligt har sett det djuret så många gånger. Vår moderna uppfostran stör tyvärr en del av vår andlighet. Man behöver inte alltid hitta rationella förklaringar till allting.

I stavmytologin finner vi exempel på djurslag, som extra tydligt anses vara gudomlighetens ögon på jorden. Dessa djur står i ständig förbindelse med den gudomlighet de representerar. När man träffar på olika djur så kan det vara andligt värdefullt att reflektera över den här typen av kopplingar.

I kosmologin i stav så finns sju världar, men vi ser inte dessa världar som fysiska världar utan som parallella dimensioner, vilka är mer eller mindre närvarande i vår egen värld. Dessa världar – eller dimensioner – manifesterar sig olika starkt på olika platser. När man ser saker som man inte kan förklara så beror det kanske på att slöjan mellan dessa världar är extra tunn just där och då. Stav knyter även an till folktron, och folktrons olika väsen anses härröra från de olika världarna beskrivna i kosmologin. Vissa väsen stammar från Hel, andra från alv- eller jotunhem.

Vi uppfattar att slöjan mellan de olika världarna är som tunnast vid jul och midsommar samt vid gryning och skymning. Denna uppfattning speglas även i bruket inom stav. I traditionen finns det en kalender, som visar hur gudavärldens makter hör samman med de olika års- och högtiderna. Till exempel är Oden och Hel är viktiga under den period som förflyter mellan det vi kallar vinterdag, ungefär vid den tidpunkt som idag heter allhelgonahelgen, och julen. Njord och Freja är framträdande från det vi kallar sommardag, som idag är valborg, fram till midsommar. Vid midsommar är Balder och Vidar relevanta.

Även inom hemmet har olika gudar olika domäner. Friggs domän är i köket. Frejas domän är i sovrummet, inte bara för den uppenbara kopplingen många troligen gör, utan även för att vi sover och drömmer på denna plats.

Förstår man filosofin bakom dessa kopplingar, så kan man även tillämpa dem på moderna företeelser. I ett modernt badrum skulle man kunna tänka sig att både Njord och Loke finns representerade, och intressant nog finns en mytologisk koppling mellan dessa två i stav. Inom hemmet spelar främst gudinnorna en viktig roll, då dessa uppfattas som jordbundna, men både Njord och Loke uppfattas som könsöverskridande i stavmytologin. Njords koppling till ett modernt badrum är givetvis ett sammanträffande, eftersom badrummet är en ganska sen bekvämlighet. Fast å andra sidan uppstår dessa lyckliga sammanträffanden väldigt ofta.

Det jag hoppas att läsaren tar med sig från denna text är insikten att vi inte är väsensskilda från vår omvärld, varken den fysiska eller den andliga världen som omger oss. Platser, växter, årstider och djur är knutna till gudomligheter. Vi människor är knutna till gudomligheter och till Urds väv. Även gudomligheterna är knutna till Urds väv. Urds väv står i förbindelse med den kosmiska väv som innefattar allt i universum. Vår värld skulle vara aningen trevligare om folk reflekterade över sådant emellanåt.

  • Comments(3)//blogg.angerboda.se/#post4

Associationer, par och tripletter

HedendomPosted by Angerboda Thu, October 09, 2014 00:01:38
Ett underliggande lager i mytologin

I Skandinavien har vi en mycket gammal mytologi, mycket av rotstoftet till denna mytologi är gemensam med både Indisk, Persisk och Sydeuropeisk mytologi. De äldsta fragmenten i den nordiska mytologin är säkerligen tusentals år gamla. Vår mytskatt kan med lätthet mäta sig med vilken bevarad mytologi som helst. Man hade ju kunnat tro att vi skandinaver skulle känna stolthet över våra myter och sagor, men icke.


Den nordiska mytologin brukar beskrivas som infantila barnsagor. Öppnar man en skolbok om religion så är det tveksamt om förkristen skandinavisk tro ens nämns, om den nämns så kan man vara säker på att det är i förringande ordalag. Detta har lett till att många inte ens ser skandinavisk hedendom som en framkomlig väg för andlig utveckling.

Sanningen är att hedendomen är långt ifrån den nidbild som ges. Den innehåller lager efter lager, och det är omöjligt för oss moderna människor att ens avkoda alla de lager som gömmer sig i mytskatterna. På ytan kan man uppfatta myterna som infantila amsagor. Men sättet myterna är berättade på är genialiskt. Man behövde aldrig gömma kunskaperna här tillskillnad från exempelvis i Indien, där man straffade lågkastiga hårt om de råkade höra hemligheterna. I Skandinavien så kunde man berätta myterna helt öppet. De som inte var invigda kunde enbart ta till sig det yttersta lagret. Ju mer invigd man var ju djupare kunde man avkoda myten. Detta ger oss direkt en insikt om vilken förståelse som finns hos dem som framställer myterna som naiva barnsagor.

Jag tänker fokusera på ett av alla dessa lager i denna text, nämligen att myterna hjälpte folk att lära sig att se samband och kopplingar. Myterna hjälper dessutom till att träna och motionera hjärnan.

I myterna förekommer så kallade kenningar, där man beskriver en gudomlighet med exempelvis ett attribut eller en egenskap som tillhör den, eller genom att nämna gudomlighetens relation till en annan gud. Man kunde även förskjuta namnet, så man nämner någonting som associeras med en gudomlighet, och sedan tillför man namnet på en annan gud; Hangatyr är exempelvis en kenning för Oden. Det här ger ju en indikation på att saker och ting faktiskt inte är så statiska som vi gärna vill uppfatta dem. Det är dessutom ett sätt att få hjärnan att arbeta och se samband, utvecklat i en tid då det inte fanns ett formellt skolväsende. Den som var välutbildad i myterna hade säkerligen fördelar gentemot de som inte fått den bildningen. Ju mer invigd man var i mytologin, ju högre ansedd var man. Desto högre upp i samhället som man befann sig, ju mer förväntades man kunna. I myterna finns det exempel på hur gudar och jättar tävlar mot varandra i kunskapstävlingar om de mytologiska hemligheterna. Det är tydligt att mytologisk kunskap var lika med makt i det förkristna skandinavien.

En annan företeelse som gör det svårt för många att ta till sig myterna är att samma objekt kan nämnas på flera olika ställen med lite olika namn och en lite annorlunda beskrivning. Det är här man måste använda sitt förstånd till att avgöra om det egentligen handlar om samma sak i två olika faser, eller om det handlar om två olika saker som påminner om varandra. Delvis kan detta bero på att de nedtecknade myterna har hämtat stoff från olika traditioner, som sedan har klumpats samman i texten. Men till stor del är jag övertygad om att det är ett sätt att arbeta med associationer och att undvika att saker och ting blir statiska. Det som är statiskt är döende. Den mytologiska gränsdragningen är inte heller tydlig. Även om en gudomlighet är en klart definierad individ så kan man aldrig vara säker på var gudomlighetens område och funktion upphör och var den flyter samman med en annan gudomlighet.

Reducering

Inom stavmytologin så finns det nitton gudomligheter beskrivna. Men man anser att alla gudar är olika aspekter av Hoss (det stavspecifika namnet för Oden), medan alla gudinnor är aspekter av Hel. De är fortfarande egna individer och har sina egna områden. Men den här reduceringen blir väldigt viktig ur ett stavmytologiskt perspektiv, för om gudomligheterna är olika aspekter av Oden och Hel, så blir det relevant att försöka definiera i vilket område de verkar och hur de associerar till varandra.


Tripletter

Vi strukturerar upp dessa associationer i par eller tripletter. Den kändaste tripletten är Nornorna, de tre ödesgudinnorna. De är en enhet som delas i tre delar som väver varsin del av ödet. De tre individuella nornorna kan i sin tur bilda par med andra gudinnor i mytologin. Nornorna kan även uppfattas som olika stadier av samma enhet, i Snorres Edda framgår det tydligt att de uppfattas vara i olika åldrar.

En annan enhet från den nedtecknade mytologin som bildar ett tretal är Angerboda. Denna intressanta jättinna dör tre gånger och återuppstår i tre olika skepnader under olika namn. Men trots död och namnbyte så är essensen fortfarande densamma. Förutom att Angerboda visar på tretalet, så visar hon även att reinkarnationstanken förekom inom Skandinavisk hedendom. Reinkarnation är någonting som brukar vara omtvistat bland tolkare av Skandinavisk hedendom.

En triplett som i alla fall vid första anblick är stavspecifik är Freja, Frigg och Jord. Dessa tre gudinnor bildar ett tretal i stavmytologin på ett liknande sätt som nornorna. Enkelt uttryckt så representerar de tre olika stadier, eller reinkarnationer av samma sak. Men samtidigt utgör de fortfarande tre individer. Inom stavmytologin så finns åtta gudinnor, och en nionde som inte är lika tydlig. När man studerar dessa åtta gudinnor ingående så blir det tydligt att de flyter mellan varandra och samtidigt utgör ett cykliskt perspektiv.


Parbildningar

Det finns gott om exempel på parbildningar bland gudomligheterna och jag tänker beskriva några stycken. Många kanske inte ens reflekterar över dessa par och deras relation till varandra.

Det tydligaste exemplet på parbildning är Oden och Loke. Det är svårt att undgå att dessa två blodsbröder utgör varandras skugga. Man kan nästan uppfatta dem som en sorts Yin och Yang. Den ena är fokuserad och målinriktad, och den andra är ofokuserad, båda är lika otämjbara. Inom Stavfilosofin har vi fem klasser, eller personligheter. Oden är knuten till den ena ytterlighetspersonligheten, nämligen den som benämns som kung. Loke är kopplad till ytterlighetspersonligheten i den andra änden av spektrumet, nämligen trälen. Inom stav ser vi trälen och kungen som två sidor av samma mynt, precis som deras herrar. Att Oden är gudarnas kung, och kungarnas gud är nog allmänt accepterat bland de som fördjupat sig i mytologin. Men stavmytologin tar uppfattningen ett steg längre, då vi ser Loke som gudarnas träl och trälarnas gud. Både Oden och Loke arbetar utanför ramarna och har insikter som de andra gudarna saknar. Oden försöker ta kontroll över omständigheterna, medan omständigheterna styr Loke. I slutändan råder ingen av dem på det som är oundvikligt.

En annan rätt tydlig parbildning inom Stavmytologin är Balder och Forsete, två gudar som är väldigt hårt knutna till varandra och definitivt utgör varandras skuggor. Eftersom Balder befinner sig i Hel så har Forsete tagit över hans uppgifter. Balder befinner sig i underjorden och Forsete bland himmelsgudarna. Detta skapar en ganska intressant dynamik som tål att filosofera över.

Det finns ytterligare två väldigt viktiga parbildningar som jag tänker nämna, men inte beskriva; Freja och Hel är den första. I Facebook gruppen Skandinavisk hedendom nämnde jag även ett annat par; Njord och Loke. Den som förstår dessa två par har förstått väldigt mycket av det underliggande skiktet i mytologin.

Jag tänker inte ge några fler exempel, syftet med den här texten är att försöka stimulera andra att börja tänka på ett nytt sätt. När jag har talat om dessa par med folk som varit bevandrade i den mer generalla mytologin så reagerar de nästan chockartat. Men när de har bearbetat informationen så brukar de börja se myterna med nya ögon. Det viktiga är inte heller att läsaren håller med om de specifika parbildningarna, det viktiga är att man börjar fundera över associationer och relationer.

Idag motionerar många sina hjärnor med sudoku eller korsord, andra uppskattar frågesport. För tusen år sedan fyllde mytologin den här funktionen. Inom stav använder vi runor, bindrunor, runbrickor och mytologi för att gymnastisera hjärnan. Vi lär oss att se relationer och samband som kanske inte är uppenbara vid första anblick. Jag är övertygad om att skillnaden jämfört med de moderna företeelserna är att mytologin ger en andlig utveckling. De insikter man kan tillgodogöra sig kanske även är till nytta den dagen den världsliga kunskapen slutar att vara relevant för en.

Traditionell bindruna inom stav som benämns som jarl bindrunan. Den innehåller flera lager, och avhandlar bland annat läkekonst och flera gudomligheters relation till varandra.


  • Comments(1)//blogg.angerboda.se/#post2

Livet efter döden

HedendomPosted by Angerboda Sat, August 30, 2014 13:13:22

I mitt förra blogginlägg berörde jag livet efter detta, så det känns naturligt att fortsätta på det inslagna spåret.

Den forna seden var aldrig en enhetlig religion på samma sätt som moderna religioner. Synen på livet efter detta varierade mellan olika regioner, samhällsklasser och släkter. Synen förändrades säkert över tid också. Det som finns bevarat i de gamla källorna ger uttryck för olika filosofier, det blir problematiskt när man försöker bunta ihop allt till en enhetlig religion.

Min personliga filosofi vilar främst på den mytologi som finns traderad inom stav och släkten Hafskjold.

Inom Stavmytologin råder uppfattningen att man reinkarneras i den egna ättelinjen. I väntan på reinkarnation så befinner sig själen hos Hel. Föds inga lämpliga kandidater, eller om ätten dör ut, så blir själen kvar hos Hel. Helheim är inte den hemska plats som en del förställer sig. I Stavmytologin råder uppfattningen att det är en tråkig plats där det inte händer så värst mycket. Men utöver trisstressen så har man nog en ganska bekväm tillvaro. Helheim är kanske jämförbart med att ta in på pensionat för att vila upp sig. Det är skönt ett tag, men sedan börjar det bli jobbigt eftersom man har ett behov av att det händer saker.

När vi har diskuterat detta ämne i Facebookgruppen skandinavisk hedendom, så har det gett upphov till flera frågeställningar. Efter det Skandinaviska stavtinget i somras så skjutsade jag Ivar Hafskjold till flygplatsen, jag passade då på att vidarebefordra ett par av frågorna. Ivar betonade att detta skall betraktas som filosofi och inte fakta. Förr eller senare blir vi alla varse om vad som händer när vi går vidare.

En av frågorna från gruppen löd; om en släkt växer väldigt mycket, varifrån kommer då de nya själarna som behövs? Ivar berättade att i hans släktmytologi så hade man inte uppfattningen att det tillkom några nya själar. Det enda som sker är att reinkarnationerna kommer i snabbare intervaller. Ivar har en känsla av att det bidrar till att världen upplevs som så stressad. Människorna får helt enkelt inte vila tillräckligt länge innan de föds igen.

Jag frågade sedan vad som händer om en väldigt framgångsrik ätt av en eller annan orsak faller ifrån? Ivar berättade att man inom hans släkt tänkte sig att ätten i sådana fall återvänder till den gudomlighet som de härstammar ifrån. Den här tankegången är rimlig om man känner till att gamla släkter faktiskt hävdade härstamning från olika gudar. Denna hävd levde kvar långt efter kristnandet av Skandinavien. Det var därför man på medeltiden hade ett behov av att förmänskliga gudarna, samt skapa en genealogi där man härledde gudarna tillbaks till karaktärer i bibeln. På detta sätt kunde man fortsätta att hävda släktskap till nordiska gudomligheter utan att förarga kyrkan.

Samtalet avrundades med att Ivar återigen påpekade att detta enbart är filosofi och inte skall tas som absoluta fakta. Jag svarade att jag var medveten om det, men att jag tyckte det var intressanta frågor. Ivar höll med mig och berättade att han ställde precis samma frågor till sina äldre släktingar när han var barn. Det är tydligt att det finns mycket kvar i mytologin som jag behöver förstå.

  • Comments(0)//blogg.angerboda.se/#post1
Next »